Yemenity2010's Blog

TexMex Times 2017: Kulturcenter och kommande konsulat i Matamoros

Posted in Tema: Kultur, Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 12/08/2017

– Nej, det går inte att komma in just nu. Vi har problem med elektriciteten.

Det kanske var något mer som ställde till det för oss. Jag kommer inte ihåg alla detaljerna. Det vi (jag och min fru Emilia) tänkte besöka var ett museum för modern konst i Matamoros. Det finns faktiskt ett och annat museum i den här staden. Men hittills har vi haft otur eller dålig timing vad gäller öppettider och eventuella förhinder för att se vad de härbärgerar för hemligheter.

Det här museet är beläget nära gränsen till USA. Där finns också Imaculta, ett kulturcenter där vi istället klev in, på vinst och förlust. På nedre planet fanns då en tillfällig utställning med teckningar gjorda av skolelever. Alla teckningar hade en sak gemensamt: de följde ett mönster med hjul, kanske inspirerat av Mayakalendern eller något annat historiskt. Motiven och stilarterna inom den formen varierade däremot kraftigt. Och många av verken var ganska imponerande. När det gäller åldrarna på konstnärerna är vi inte riktigt säkra, men det kanske handlade om framför allt barn i lågstadie- och mellanstadieåldern. Och under de förutsättningarna visar många av dem otvetydig talang.

På övervåningen finns ett mindre bibliotek. Jag vet inte precis hur många allmänna bibliotek som finns i Matamoros, men jag tror inte de är så många. Vi tillbringade i alla fall en stund där inne och hittade en del material om stadens historia. Bland annat vet jag nu att staden under en kort period på 1870-talet var provinshuvudstad för Tamaulipas. Någon stark personlighet i staden såg till att det blev så, men efter dennes död återvände huvudstadsansvaret till Victoria några timmar söderut, där det stannat sedan dess.

Utanför kulturhuset finns ett antal parkbänkar med konstnärliga motiv alternativt visdomsord eller olika former av aforismer och humor som bonus. Har ni hört klassikern ’En kvinna utan man är som en fisk utan cykel’? Det är tydligen en universellt förekommande devis. Granne med det här huset är ett annat museum tillägnat den lokala storheten Rigo Tovar. En sångare som en gång i tiden satte staden på kartan i Mexiko genom sina musikaliska hyllningar.

På på en annan tomt intill pågår ett bygge som verkar ha en del tid kvar för att färdigställas. Ryktesvis är det ett nytt amerikanskt konsulat som ska husera där i framtiden. Och på sedvanligt amerikanskt manér är det ett omfattande projekt. Deras diplomatiska installationer, var de än anläggs, tenderar att ta plats. I det här fallet ungefär ett kvarter nära gränsen på den mexikanska sidan. Exakt när det planeras vara färdigt? Ja, det är en av de där detaljerna jag glömde kolla, eller som det helt enkelt inte finns något svar på ännu. Oavsett när, så påverkar hela bygget karaktären och atmosfären i närområdet. Nästa gång vi kommer hit kanske allt står klart och inte bara består av byggnadsställningar och andra attiraljer som i de flesta fall är fördolda för oss utomstående. Fotoförbud gäller längs med större delen av den mur som omgärdar det kommande konsulatet. Säkerheten framför allt. Eller vad som nu är huvudskälet.

Fortsättning följer – nästa år i Matamoros?

 

 

 

BILDER, uppifrån och ner: Väldekorerad exteriör från kulturhuset Imaculta i Matamoros; Centrets logotyp vid ingången; Emilia med en historisk skrift i kulturhusets bibliotek; Bänk med budskap i parken utanför kulturcentret; Bilder av barn från utställning inne i centret. 

TexMex Times 2017: Jaså, här Oxxo?

Posted in Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 04/08/2017

De tycks finnas överallt. I åtminstone varannat gathörn. Vart man än kommer, eller i varje fall de platser jag besökt i Mexiko under mina sammanlagt tre vistelser där sedan första gången i slutet av 2011. I Sverige och på många andra platser är det ju 7-eleven som dominerar just den här subgenren av butiker. Men den har i alla fall viss konkurrens, om än kanske inte tillräckligt. Under en av de första rundorna på stan i Matamoros nu i sommar blev jag lätt förvånad när jag faktiskt såg en 7-elevenbutik där. Men det finns några stycken, inser jag efterhand. Enligt en av min frus mer välinformerade släktingar är det dock först på senare år som de börjat etablera sig som konkurrent på allvar. Men konkurrent till vadå?

Oxxo. En kedja av allestädes närvarande snabbhandelsbutiker, eller hur vi nu ska definiera dem. Sådana som innehåller basvaror och inte alltid av det mest hälsosamma slaget, sådana där vi kliver in och plockar åt oss det vi behöver för stunden eller för resten av resan. Läskedrycker, chips, kex. Snacks i allmänhet. De ståtar alltså flitigt i städerna. Liksom ofta längs vägarna och lika påfallande ofta i anslutning till en bensinmack. Det mönstret kan kännas igen från många hörn av världen. Bensinmackar med tillhörande butik. I Mexiko är det, så vitt jag förstår, fortfarande en nationaliserad kedja som driver alla bensinstationer. Pemex. Som torde vara en förkortning för Petrol Mexico eller dylikt. Prisläget på Oxxo ligger väl generellt lite högre än i andra butiker, som det brukar vara i sådana här sammanhang. Inte så mycket som avviker från världens normala gång alltså. Utom möjligen just det där, hur dominerande den här kedjan är. Man kan förledas tro att den har monopolställning, eller åtminstone har haft en sådan, vilket nu långsamt kanske börjar upplösas.

Om bakgrunden till dess uppkomst och starka ställning har jag inte gjort tillräckligt mycket efterforskningar, men det kanske är dags. Tydligt är i alla fall hur välbesökt den är. Inte minst butikerna i anslutning till trafiklederna där vanliga civila bilister, professionella resande såsom långtradarchaufförer eller federala poliser i sina svarta uniformer, färdandes på flakbilar med tillhörande maskingevär tar en paus innan de fortsätter mot nästa mål. Kanske något stadigare mål än de erbjuds på just Oxxo.

TexMex Times 2017: Om nordamerikansk noggrannhet och turbulens i Texas

Posted in Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 22/07/2017

27 juni. Natten tillbringad på Landvetters flygplatshotell. Upp vid 4-tiden och över till själva flygplatsen. Lite ovanligt rörigt på Landvetter den här gången. Just det, semestertider. Fler än vi ska någonstans, uppenbarligen. Vem kunde ana? Och de där spännande egenincheckningsmaskinerna som funnits i några år nu, har de gjort livet lättare? Öppet för debatt!

Vi kommer i alla fall iväg till Frankfurt. Några timmars väntan. Från Lufthansa går vi över till United Airlines. Jag har åkt den här rutten tidigare, men det var över fem år sedan. Då vill jag minnas att Lufthansa samarbetade med Continental, ett bolag som jag tror numera gått ihop med just United. En lång flygtur väntar. Som jag minns det tar en flygning över Atlanten, åtminstone just den här sträckan, ungefär 2 timmar längre tid västerut an österut. Någonting med vindar och luftströmmar, ska det väl handla om. Den här resan blir också en påminnelse om att just amerikaner gör allting lite mer i flygsammanhang. Ni vet: säkerhet inte minst. De har sina skäl. Som regel är amerikansk personal i samband med flygresor ofta väldigt tjänstvilliga och serviceminded, samtidigt som vissa kan uppfattas som en aning bryska. De där vanliga artighetsfraserna och diplomatiska omformuleringarna som i stort sett alla andra nationaliteters motsvarigheter ägnar sig åt, är inte riktigt lika viktiga.

På servicen ombord ska vi inte klaga. Det är mycket professionellt, men jag påminns om just det där att amerikanska flygvärdar och -värdinnor kan vara lite rakare på sak och skarpare i sina tillsägelser utan omsvep om passagerare inte gör som de blivit tillsagda, exempelvis vid start och landning. Det blir som väntat en lång dag, särskilt eftersom ingen av oss egentligen sover under hela resan. Däremot hinner vi med några filmer var längs vägen, vilket hjälper till att döda av dessa över tio timmar som tillbringas över Atlanten. Väl framme i Houston: dess illustra flygplats uppkallad efter en amerikansk president vid namn Bush. Exakt vilken av de två George Bush som varit president som gett upphov till namnet framgår inte riktigt, men jag gissar vilt: den äldre. Att passera genom immigrationskontrollen på amerikanska flygplatser, oavsett om du bara passerar genom landet eller din slutdestination finns inom deras territorium, vet många hur det är. Det tar tid. Nu har det till viss del moderniserats, i alla fall för dem som har ESTA (vilket svenska passinnehavare normalt reser in i landet med) och kan göra en del med hjälp av självscanning. Nu väljer jag och Emilia att gå genom den vanliga visakontrollen båda två, eftersom hon har fått söka visum trots sitt svenska pass.

Orsaken till det är helt enkelt att hon – i eftertankens kranka blekhet – vistades i Jemen lite för länge, för nu flera år sedan. Vi träffades ju där. Jag åkte därifrån i januari 2011 efter avslutat projekt. Hon några månader senare, i slutet av mars samma år för att hälsa på mig i Sverige innan hon sedan återvände till Mexiko för att söka visum av mer permanent art till just Sverige. Många turer där. Numera, under ansökan om ESTA måste du ange om du vistats i något av en handfull länder i Mellanöstern senare än – just det – 1 mars 2011. Däribland Jemen. Detta gjorde att hon fick söka visum till USA för att kunna resa in där, vilket var en process vi gick genom i vintras. Med detta klart hade vi hoppats att det skulle gå lite smidigare genom kontrollen i USA. Den tulltjänsteman vi stöter på har dock följdfrågor som inte riktigt preciseras, men indikerar oklarheter att granska. Resultatet: ett par timmar extra för henne, mest i väntan ihop med andra väntande inne i extrakolldepartementet (eller vilket det officiella namnet borde vara). Medan jag väntar en rulltrappa ner med våra väskor. Just det; vi har en liten flygning till som väntar, men väskorna måste plockas upp och checkas in igen enligt amerikanska regler. Väl där har jag tillfälle att prata med andra personer som också väntar på anhöriga eller vänner och i vissa fall riskerar att förlora sina vidare förbindelser med nästa flyg. Så illa slutar det nu inte för oss. Vi har trots allt fyra timmars marginal från början och kan ta oss vidare med någon timme tillgodo för att hinna med en ytterligare säkerhetskontroll. Inklusive den den där amerikanska noggrannheten igen. De flesta som åkt flyg vet hur säkerhetskontroller brukar fungera. Många vet också att amerikanerna gör allting lite extra allt och med mer ordergivning sett till genomsnittet. Allt ska uttryckligen ur fickorna. Vilket får till följd att mitt boarding pass för nästa flyg lyckas fastna någonstans på vägen genom scanningen. Det blir några minuters palaver och en tjänsteman får leta inne i det allra heligaste innan det kommer fram igen. 

Sedan väntar ett plan modell mindre ner till Brownsville vid mexikanska gränsen. Jag har som sagt flugit den här rutten en gång tidigare och minns att planet då innehöll tre säten i varje rad, i det uppskattningsvis minsta trafikflygplan jag någonsin bordat. Nu är det faktiskt fyra. Kabinen är aningen större. Luftlagren något turbulenta i Texas den här aftonen, vilket vi märkt vid inflygningen till Houston och även till viss del på vägen till Brownsville. Men mer än lite extra skakigt ibland blir det inte. Vilket jag uppskattar. Vi kommer fram vid 22.30-tiden på kvällen. Väskorna som senast alltså skickats in på bandet i Houston med knapp marginal är med. Min frus släktingar kör oss över till Matamoros, vilket oftast är en smal sak vid den här tiden på dygnet. Det brukar inte vara några långa köer i sydlig riktning vid gränsen. Det är lite annorlunda när man ska ta sig från Mexico och in i USA. Men det kan vi återkomma till. Hasta la próxima…

 

Bilder: 1 och 2 – Frankfurt flygplats; 3 – Taiz i Jemen, 1 januari 2010; 4 – preview of coming attractions, liksom…

TexMex Times 2017 – en verbal trailer

Posted in Tema: Latinamerika by yemenity2010 on 17/07/2017

Mexiko. Det var ett tag sedan sist. Men nu har vi varit i landet ett par veckor, parat med utflykter norrut in i den stora grannstaten. Eller staterna. Ni vet vad jag menar. Senast vi tillbringade semestern i dessa trakter var sommaren 2014, mitt under brinnande fotbolls-VM, bland annat. Ett par artiklar om den resan finns sedan tidigare i arkiven…

Med vi menar jag mig och min fru Emilia, mexikansk medborgare – och nu dessutom svensk passinnehavare. Vilket i sig kan skapa en del intressanta situationer, att komma tillbaka till senare.

Klimatet kan kallas i princip detsamma. Inte svalare i alla fall. Juli i nordostligaste Mexiko och sydligaste delen av Texas erbjuder av tradition temperaturer som inte brukar understiga 30-35 grader Celsius och en luftfuktighetsfaktor som matchar dessa gradantal. Just nu skriver jag denna lilla introduktion med en dator utan svenskt tangentbord och inser hur ofta man vanligtvis brukar ord med tre hos oss populara bokstaver, just det, ni ser problemet. Det ska finnas en metod att plocka fram de vokalerna och kanske forenkla processen en smula.

Under de kommande veckorna, under och efter resan, ska det dyka upp en del rapporter om TexMex-land ur olika vinklar. Vad nytt? Vad minns jag tydligare sedan tidigare vistelser i och med chansen att uppleva det igen? Och har situationen, de generella intrycken paverkats av de politiska konvulsionerna inte minst i USA? Antagligen kommer fokus trots allt att kretsa kring ganska mycket vardagsliv och fenomen som vanligtvis inte provocerar fram braskande rubriker.

To be continued…

 

Bilder: Gata i centrala Matamoros (ovan), Emilia vid bilen, under en paus vid en sydlig tur genom provinsen Tamaulipas. 

Tagged with: , ,

”Konflikt” i P1 skildrar svälten i Jemen

Posted in Tema: Vatten by yemenity2010 on 01/05/2017

En humanitär kris. Vi har hört uttrycket alldeles för ofta på senare tid. Det kan handla om Syrien (mycket ofta), Sydsudan (relativt ofta) eller Jemen (lite mer sällan i svenska medier). Nu har i alla fall Sveriges Radios ”Konflikt” gett sig in i att skärskåda vad som hände i just Jemen, där det pågår ett inbördeskrig sedan ett par år, ovanpå alla andra problem som redan fanns i det redan fattigaste landet på en arabiska halvön. Ja, ni förstår. Det är illa. Så mycket har hänt sedan jag själv tillbringade ett år i landet (2010) att jag inte vet om jag skulle känna igen mig överhuvudtaget om jag åkte dit nu. Vilket inte brukar rekommenderas, av säkerhetsskäl. Svälten som nu drabbar Jemen; finns det orsaker som kan knytas till människors och staters agerande? Och vilka i så fall? Flera omgivande nationer är direkt indragna i konflikten där, för att inte säga ansvariga för den, medan stater som USA och Storbritannien är åtminstone indirekt inblandade. En del brittiska, och emellanåt även amerikanska medier, har insett detta och undersöker med jämna mellanrum läget i landet. I svenska massmedier rapporteras det alltså lite mindre regelbundet om just Jemen. Men i det senaste avsnittet av ”Konflikt” synas landet lite närmare, så även Nigeria och ett par andra utsatta områden. Intervjuer med bland andra FN:s World Food Programme ingår. Programmet kan hittas bland annat på Sveriges Radios hemsida.

Sneda tankar, sena kvällar och Sverige från spansk synvinkel – Årets bästa podcaster och radioprogram 2016

Posted in Tema: Kultur by yemenity2010 on 29/12/2016

Texten har tidigare publicerats på Fair Slave Trade

logo-fst-temapodcast

För fjärde året i följd klämtar klockan: dags att kröna årets bästa podcaster och radioprogram, allt utifrån strikt personliga kriterier. Jämfört med fjolårets lista har en del förändringar skett och nytillkomna kringkastare har letat sig in, tack och lov. Trist vore det väl annars. Inget är beständigt här i världen och de audiella etermedierna är en arena för upp- och nedgångar, nystarter och nedläggningar, liksom fladdrande formkurvor och fantastiska fenomen som plötsligt bara lyser upp natthimlen – utan visuella hjälpmedel. För mig personligen är det ofta med någon av de här sändningarna i sällskap som jag tillbringar tiden på tåg eller buss till och från arbetet i veckorna. Drygt en timme dit och ungefär lika mycket tillbaka hem igen (beroende på färdmedel) – det ger utrymme för viss bildning och underhållning i skön förening i förbifarten.

För övrigt har platserna på listan fördubblats. För att få plats med mer, helt enkelt. Här är de 20 i topp, med fjolårets placering inom parentes. Begreppet ”ny” innebär, bara för tydlighetens skull, att programmet är nytt på listan, inte nödvändigtvis nystartat under året som gick.

1. Snedtänkt med Kalle Lind (ny).

– Och nästa vecka ska vi tala om någonting betydligt smalare.

Så brukar han avsluta sina sessioner, herr Lind. Årets raket! Podden som pratar om det ’andra poddar inte pratar om’. Pretentiöst, eller hur? Men oavsett om det handlar om ämnen jag redan tror mig vara intresserad av eller inte, så lyckas Lind med sina alternerande samtalspartners alltid komma med nya insikter och iakttagelser som gör livet lite rikare eller åtminstone roligare. Henning Sjöström, referenshumor, frikyrkopop, Svenskfinland, musikaler, Björn Afzelius, reklam… Hugg in och frossa! Bordet är berett!

2. Late Night Live (1). Min gamle följeslagare som jag egentligen bara följt i några år, men uppenbarligen är något slags kulturell institution i egen rätt Down Under, Mr Phillip Adams, ångar på. Tar pauser av hälsoskäl ibland – åldern tar ut sin rätt, antar jag. Men den slutgiltiga pensionen har inte infallit än, tack och lov. Vad händer i världen egentligen just nu – och vad har hänt genom historien. Och framförallt varför? Analyser och diskussioner inkluderande ett nätverk av återkommande och nytillkomna gäster med specialkunskaper på diverse områden hjälper gladeligen till att bidra med sina ofta uppfriskande subjektiva synpunkter.

3. USA-valpodden (ny). Chans att nörda ner sig och få veta ALLT om det där valet vi trodde att vi redan visste allt om… Sara Stenholm med anhang bad inte om ursäkt för att verkligen gå in i uppdraget med hull och hår, till fromma för oss som av av olika anledningar intog ohälsosamt mycket information om en valkampanj vars resultat vi världen över kommer att få leva med under flera år framöver.

4. The Documentary – BBC (3). Det amerikanska valet har givetvis bevakats intill uthärdlighetens gräns, men BBC-reportrarna hittade nya vinklar inte minst genom att resa runt i amerikat och bredda bilden. Liksom de lyckats leverera nya lärdomar om rytmikens historia, prosopagnosia (oförmågan att känna igen ansikten), Syriens konflikter och historia, latinamerikanska likutgrävare i rättvisans tjänst… Och mycket annat.

5. A Cast of Kings (2). Firma Chen & Robinson. Fortfarande på tronen, så långt jag kan se, ifråga om att nagelfara ”Game of Thrones” utan och innan. Jag har gett Aftonbladets variant ”Tronspelet” chansen att konkurrera i kategorin. De har sina ’moments’, men framstår som förhållandevis flegmatiska vid en direkt jämförelse.

6. The Film Programme (4). Still goin’ strong, som de säger. Om film, för filmfantaster. Från BBC.

7. Spanarna i P1 (9). De kom en gång för länge sedan och vägrar ge sig.

8. Relevant Podcast (ny).De flamsar en del. Och blir sedan dödligt allvarliga. Det handlar om livet, universum och hur inte minst kristen tro samverkar med eller mot samtiden och dess kulturella uttryck. De stora frågorna på ett lättflytande sätt. Magasinet på nätet har jag uppskattat länge. Det tog lite längre att tränga in i podden och dess upplägg med längre verbala drabbningar mellan redaktörerna innan ett par intervjuer brukar avrunda varje episod. Men i höst har jag mer och mer fastnat för de här postmodernt medvetna, möjligen hipsterifierade och synnerligen talträngda amerikanernas take on reality, inte minst deras sammanställning av de 50 viktigaste popkulturella företeelserna under året.

9. BBC Witness (ny). Världshistorien sedd genom korta nedslag som oftast klockar in kring tio minuter och tar oss till något vi trodde vi kände till eller kanske totalt missat, någonstans, någon gång…

10. Människor och tro (5). Har det funnits mindre nu än tidigare år att ventilera kring hur samhället och religiösa föreställningar i Sverige och världen i stort förhåller sig till varandra? Dum fråga. Alltså fortsätter de fylla en viktig funktion.

11. P1 Kultur-podd (ny). Omorganisation på kulturdepartementet i Sveriges Radios P1 och därmed en ny form för bevakning av allt som kan passa in under det här taket. Tillräckligt mycket är tillräckligt upplysande och mångsidigt för att kvala på in på listan som nykomling.

12. Medierna i P1 (6). Ett koncentrat av veckan som gick ur ett medialt bevakningsperspektiv. Ett program som fortsätter fylla sin funktion.

13. Haciendo el sueco (10). Sverige för nybörjare, på spanska. Målgruppen är väl främst spansktalande som vistas här i Norden, eller ändå vill veta hur allting verkar häruppe. Personligt och spontant, med oftast kortare dagliga  inlägg är det ändå bra språkträning och ger en del oanade perspektiv.

14. Decoding Westworld (ny). Efter att ha strålat samman kring kritiska analyser av ”Game of Thrones” under några år nu, bestämde sig radarparet David Chen och Joanna Robinson för att göra samma sak med höstens HBO-fenomen ”Westworld”. Inte mig emot. Kanske lite mycket av detaljanalys och nergrottning i allehanda teoribyggande, men de har drivet och entusiasmen som ställer många andra i skamvrån.

15. Freakonomics Radio (bubblare). Ramlade ut från listan i fjol, kanske främst på grund av bristande produktivitet. En uppryckning kan skönjas och de rör sig tillbaka in mot finrummen igen. Inte minst sviten om medicinens och läkekonstens historia i slutet av året var en pärla.

16. Konflikt i P1 (7). Eländes elände. Ibland orkar man inte med mer. Men ”Konflikt” är ändå fortsatt ett forum för att bringa något slags ordning i och förståelse för varför alla inte bara bestämmer sig för att vara vänner.

17. Vetenskapsradion Historia (ny). Koncentrerade historiska insikter och upptäckter med kopplingar till vårt nu, paketerade i ett lättillgängligt format som inbjuder till att allmänbilda sig regelbundet utan att det känns betungande. Snarare inspirerande.

18. Creepypodden med Jack Werner (ny). Huuuu, så många hemska historier det finns att berätta egentligen. Och hur vällustigt man kan vilja försjunka i dem ibland. Vandringslegender, vardagsmystik, noveller av okänt ursprung huserande i olika hörn av nätet…

19. Gradvall (ny). Långvarige popkulturskribenten Jan Gradvall prövar sina vingar i ett nytt medium. Det märks att det inte är radio han sysslat med mest i karriären, men kärleken till ämnet (musik) och intresset för de intervjuade artisterna väger upp de bristerna till största delen. Kan bli en kommande klättrare på listan…

20. Bildningsbyrån (ny). Begreppet ’politiskt korrekt’ och normkritik ur olika vinklar är några av de ämnen som luftats av detta lilla program från Utbildningsradion i år. Verkar lovande. Får stå på tillväxt.

BUBBLARE:

This American Life (bubblare). Hmmmm…. Verkar den här rubriken lockande eller inte? OK, jag ger det en chans. Tyvärr, den här veckan hinner jag inte. Och mobilen börjar bli full igen. Jag måste rensa. Så där håller det på. Det är inte alltid lika angeläget att ägna en timme åt vad de nystat ihop, men ibland visar det sig vara nästan sinnesvidgande fängslande.

OmVärlden Podd (bubblare). Inte så regelbundet produktiva, men slår till med ett spännande avsnitt då och då, främst på temat globala utvecklingsfrågor.

Allmänbildning Anno 2016: Väldigt visuell version av en lång gräns

Posted in Tema: Latinamerika by yemenity2010 on 26/12/2016

logo-sc-allmanbildning2016-copyTja, ska det bli en mur här alltså? En kandidat i ett politiskt val någonstans nyligen föreslog under kampanjen bygget av en sådan. En lång en. The Intercept använde bilder och diverse data för att visuellt illustrera hur den där aktuella sträckan egentligen ser ut. Resultatet är en smula slående, om man säger så. Vi talar om en gräns på nästan 2000 miles, enligt amerikansk terminologi. Alltså drygt 3000 kilometer eller 300 mil om jag överslagsräknar rätt i hastigheten. Verkar det vara en bra idé att smälla upp en mur där? Tja, lyckligtvis behöver vi inte fundera mer på det, eftersom ingen skulle kunna bli vald till ett högre ämbete efter att ha lanserat en sådan världsfrånvänd vision. Ursäkta, jag blir avbruten här… Jaså, ja. Jag lyssnar. Vad? OK. Vi återkommer i ärendet. Min fru kommer för övrigt från en stad belägen vid just den här gränsen, så det kan bli spännande nästa gång vi ska dit på besök. ”Best of luck with the wall”, som de hälsar i anslutning till den grafiska utflykten som ni själva alltså kan studera via länken nedan.

Källa: ”Visualizing the U.S.-Mexico Border” / Josh Begley, The Intercept 26 oktober 2016

 

Not: Tidigare publicerad på Schemabrytande chockterapi

Tagged with: , ,

Global Slavery Index – rättvisande rapport eller inte?

Posted in Uncategorized by yemenity2010 on 08/08/2016

Slaveri i vår tid. Ämnet kommer upp med jämna mellanrum. Frågan om exakt hur ordet slaveri ska definieras är kanske inte självklar, men klart är i alla fall att miljontals människor i världen i dag (över)lever och försörjer sig under slavliknande förhållanden. Men var finns de flesta av dessa? Och vilken är den grundläggande orsaken till deras situation?

I somras publicerade The Walk Free Foundation, en australisk så kallad NGO (non-governmental organization) en rapport med namnet Global Slavery Index 2016. Ett vällovligt initiativ, vars slutsatser ändå kommenteras med viss kritisk udd i en krönika av Chandran Nair i tidskriften Time. Nair leder den asiatiska tankesmedjan Global Institute for Tomorrow och konstaterar att rapporten riktar in sig på många länder i Asien, medan Europa och Nordamerika klarar sig undan den värsta kritiken. Men, framhåller Nair, västvärlden har skapat den form av global kapitalism som kräver att fler och fler varor produceras av lågavlönade arbetskraft, för att själva slippa betala den verkliga kostnaden.  Bojkotter av enstaka utpekade företag och branscher (vilket är vanligt när avslöjanden av missförhållanden publiceras) löser inte problemen på allvar. Många av de som kallas slavar i dag kan åtminstone i teorin lämna sina jobb, men i praktiken är risken för någon form av bestraffning liksom att landa i ohjälplig fattigdom så hög att de inte har så mycket annat val än att fortsätta tillverka billiga vardagskonsumtionsvaror i ’sweatshops’ där de har få rättigheter och låg lön.

”Many who launch public pledges and civil-society campaigns to end labor exploitation have their heart in the right place but appear to be not brave or intellectually honest enough to make a real difference” hävdar Chandran Nair. För honom handlar ‘att göra skillnad’ inte minst om att vilja betala ett rimligt pris för tea, kaffe, choklad och annat som framställs någonstans långt bort för export till, oftast, mer bemedlade konsumenter i rikare delar av världen. (Citaten är hämtade från tidskriftens pappersupplaga. En aningen annorlunda version av hans krönika finns på dess hemsida.)

Rättvis kritik eller inte? Koncept som Fair Trade bygger väl om inte annat på ungefär de insikterna, eller?

Rapporten från Walk Free Foundation finns att skumma igenom eller ladda ner i sin helhet (i komplett form är den över 200 sidor lång). Där uppskattas antalet moderna slavar till närmare 46 miljoner människor, utspritt på 167 stater. Och redan på rubrikstadiet i sin introduktion uppmanas nationerna med världens största och mest inflytelserika ekonomier att agera för att förstärka lagstiftning som hindrar uppkomsten av slaveri som det ser ut idag. Och överhuvudtaget ser det här knappast ut som ett snabb- eller slarvjobb. Dokumentationen är grundlig och innehåller flera delar som laddas ner separat eller som helhet. Där ingår både översikter över regioner och en del enskilda länder, granskningar av hur olika regeringar gett respons på rapporten, metodologi med mera.

Fem länder får dock ett (ovälkommet, antar jag) fokus på sig eftersom organisationen beräknar att närmare 60 procent av allt modernt slavarbete tilldrar sig där: Indien, Kina, Pakistan, Bangladesh och Uzbekistan. Samtliga i Asien alltså, apropå Chandran Nairs kritiska analys av resultaten. Även den oljerika gulfstaten Qatar nämns tidigt i sammanhanget. Där har ju förhållandena för gästarbetare på de stadionkonstruktion som pågår inför kommande fotbolls-VM hamnat i strålkastarljuset förut. Dessa verkar, kort sagt, inte vara så bra. Och flera dödsfall ska ha inträffat under arbetet. Regeringssanktionerat tvångsarbete ska även vara utbrett i det stängda och svårgranskade Nordkorea. Motsatsen enligt rapporten ska vara flera nordeureopiska och nordamerikanska länder som åtnjuter högre levnadsstandard och politisk stabilitet generellt. Här bör också betonas att redan i en inledande ingress konstateras det faktum att i de länder som sägs ha högst andel slavarbete produceras många varor för export till exempelvis Västeuropa, Nordamerika, Japan och Australien.

Rapporten anger i sin översikt de vanligaste förklaringsmodellerna till förekomsten av slavarbete i dag. Dit hör det allmänna förtroendet för rättssamhället och juridiska instanser i en stat, tillgång på vapen, olika former av diskriminering, socialt skyddsnät, undernäring, interna konflikter och flyktingsituation i landet. Viktigt är också hur mycket respektive regering gör för att undanröja riskerna för organiserat slaveri och där får länder som Holland, USA, Storbritannien och Sverige högst betyg. Där finns den politiska viljan, resurserna och inte minst ett starkt så kallat civilsamhälle. Länder som har mindre resurser att röra sig med, men ändå bedöms ta mycket ansvar på det här området är Brasilien, Jamaica och flera balkanstater som Serbien och Montenegro. Däremot borde väloljade stater som Saudiarabien, Qatar och Kuwait kunna göra mycket mer här, menar Walk Free Foundation.

Här finns alltså mer att fördjupa sig i, men det får vi kanske återkomma till vid annat tillfälle.

Inslag från CNN om rapporten.

 

Texten har även publicerats på Schemabrytande chockterapi

Mindre stadiga stater i världen – vilka är de?

Posted in Uncategorized by yemenity2010 on 03/08/2016

Alla platser på jorden är inte lika fredliga. Eller säkra. Det visste vi redan. Var är det värst och bäst att vistas just nu, utifrån det kriteriet? Det har organisationen Fund For Peace gett sig på att reda ut och gradera. Deras Fragile States Index rankar enligt egen utsago 178 nationalstater årligen utifrån deras inneboende stabilitet och yttre hotbilder. 2016 års upplaga ska tydligen vara den tolfte i ordningen.

Världsläget redovisas där dels i form av en karta där olika färger indikerar graden av säkerhet och brist på. De lyckligast lottade länderna skimrar i blått medan olika nyanser av grön kulör fortfarande är ett lovande tecken, innan den gula varningsflaggan hissas och sedermera de svåraste situationerna illustreras med – gissa vad – rött! Själv råkar jag (som många andra) gilla kärlekens, jordgubbarnas och Manchester Uniteds färg men givetvis lånar den sig åt det mer dramatiska i en sådan här pedagogisk presentation av sakernas tillstånd. Kartan ackompanjeras av en lista med poängsättning byggd på olika observationer och en nedladdningsbar pdf för de intresserade.

Indikatorer som tagits med i beräkningen är bland andra undernäring, risk för naturkatastrofer, brist på mat, sociala spänningar, flyktingsituation, ekonomisk ojämlikhet, arbetslöshet, så kallad brain drain (de bäst utbildade flyr landet), korruption, graden av yttrandefrihet, hälsovård… Bland annat, alltså.

Om vi börjar från botten så anses Somalia, Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Jemen, Syrien, Tchad och Demokratiska repbliken Kongo (det med Kinshasa som huvudstad) vara allra värst ute och hamnar i kategorin ”Very high alert”. Aningen – bara aningen – bättre är läget i Afghanistan, Irak och Haiti; några av länderna som betecknas med ”High alert”. Överhuvudtaget domineras den nedre delen av rankingen av länder i Afrika och Mellanöstern. Europa klarar sig bättre, men FFP uttrycker oro för utvecklingen i exempelvis Ungern och Grekland.

Sverige då? Vi landar på åttonde plats och har tappat en del mark enligt FFP:s beräkningar, men det räcker till en placering i den näst högsta kategorin, ”Sustainable”. Där huserar i övrigt de flesta nordiska länderna ihop med Nya Zealand, Schweiz, Australien och några till. Stormakter som USA, Frankrike och Storbritannien hamnar något lägre men är fortfarande väldigt stabila i stort. Allra högst upp tronar Finland som allena kvalificerar sig för en status som ”Very sustainable”. Grattis, grannen!

Sett över en tioårsperiod hittar organisationen några trender, som att vissa länder förbättrat sina positioner markant. Mest uppåt har det gått för Moldavien, Kuba och Turkmenistan – faktiskt. Detta medan det gått mest utför i kvintetten Senegal, Jemen, Mali, Syrien och (med det allra kraftigaste raset) Libyen.

Mer detaljer och utförligare resonemang finns i rapporten. En sammanfattning finns på organisationens hemsida, medan samarbetspartnern Foreign Policy också bidrar med en del kommentarer kring resultaten på sin plattform.

 

Tidigare publicerat på Schemabrytande chockterapi.

Tagged with:

Ben som berättar i BBC

Posted in Tema: Latinamerika by yemenity2010 on 02/08/2016

Det som grävs ner i dag… Kan komma att grävas upp av argentinska forskare flera år senare och avslöja sanningar som en del individer (och institutioner) hade velat bevara. Det är temat för ett par avsnitt ur BBC:s podcast ”The Documentary” som ofta serverar oanade kunskaper och insikter om världens tillstånd. Här handlar det framförallt om förbrytelser mot mänskliga rättigheter som försiggått i Latinamerika under de senaste årtiondena, dels under perioden då många länder styrdes av militärjuntor – men även senare. Programmen följer en grupp hängivna utforskare av det förflutna på deras jakt efter vittnesbörd under jorden från Argentina till bland annat Colombia, Uruguay och Mexiko. ”Bones” på allvar, liksom.

Dokumentärerna finns på BBC-hemsidan, uppdelade på två avsnitt, cirka en halvtimme långa vardera. Rubriken är ”Listening to the Bones – Part One” respektive ”Part Two”. Även tillgängliga för prenumeration via iTunes.

(Tidigare publicerat på Schemabrytande chockterapi)

Tagged with: ,
%d bloggare gillar detta: