Yemenity2010

Aktuella reportage om Jemen i Sveriges Radio

Posted in Nyhetskommentar by yemenity2010 on 14/03/2021

Foto: J. Lindahl (2010)

Från att länge ha varit ett underutforskat land i svenska medier har det börjat bli betydligt mer av rapportering inifrån Jemen. En godtagbar orsak till bristen på resande reportrar i landet kan mycket väl vara svårigheterna att just röra sig fritt därinne under det inbördeskrigstillstånd som nu varat i flera år. Men i portioner har det ändå presenterats inblickar från det sargade landet söder om Saudiarabien. Troligen är det Sveriges Radio som varit flitigast i frågan, inte minst på senare tid. Senaste reportaget sändes i förmiddags i Godmorgon världen. Då intervjuades människorättsorganisationer i huvudstaden Sana’a av reportern Johan-Mathias Sommarström. Han har även skickat iväg en del andra rapporter från Jemen i vinter. Länkar till en bunt av dem kan hittas här. Det är nu något över tio år sedan jag själv tillbringade ett år i landet, och om det blir något mer besök är högst osäkert. Behoven i Jemen tycks vara enorma och flera hjälporganisationer verkar i alla fall försöka lindra svälten och andra problem som följt med inbördeskriget. Dit hör UNHCR, Rädda Barnen med flera. Det viktigaste för att på allvar kunna förbättra situationen måste dock ändå vara att få slut på själva kriget – vilket i sig ser ut att vara komplicerat. Radiorapporterna i framförallt P1 är dock välkomna, om än inte de mest upplyftande i nuläget.

Tagged with: , , ,

Tio år sedan i dag: Den stora festen väntar

Posted in Uncategorized by yemenity2010 on 14/11/2020

Det här inlägget publicerades första gången 14 november 2010 från Taiz i Jemen och återutkastas oavkortat, inklusive tidsbundna nyhetskommenterarer och då aktuella referenser, på dagen ett decennium senare. Bara för att.

Snart är det högtid igen. Och nu är det den verkligt stora och viktiga storhelgen för året, till minne av hur patriarken Abraham, eller Ibrahim, var nära att offra sin egen son till Gud men hindrades i sista stund och slaktade ett uppdykande kreatur i stället. I Bibeln är det Isak som höll på att stryka med, men i muslimsk tradition refereras i stället till Ismael. Firandet kallas allmänt Eid al-kabir, eller Eid al-Adha, delvis beroende på i vilket land man befinner sig, misstänker jag.

Vi börjar värma upp inför den stora begivenheten. En del människor ger sig iväg på pilgrumsresa – hajj – till Mekka. Och jemeniterna har ju närmare dit än många andra av sina trossyskon världen runt. Men framförallt är det viktigt för de flesta familjer att ha ett djur att slakta. Lamm eller get verkar vara det vanligaste men kor går nog också bra. Kyckling kan möjligen accepteras, ryktesvis, men är nog inte idealiskt för ändamålet.

Närmaste veckan går mycket på lågvarv, såsom lektioner och dylika normala vardagsinslag. Men det gäller att handla det som behövs innan tisdag, troligen. Sedan stängs det mesta igen under minst en vecka. Trafiken under delar av dygnet, tillika den generella intensiteten i stadslivet är ännu tydligare än vanligt när folk förbereder sig för vilodagarna. Exakt när Eid al-kabir inleds är som vanligt inte riktigt exakt preciserat, än. Men nästan. Månen brukar vara ett riktmärke i sådana sammanhang och möjligen är det så den här gången också. Den 16:e november, alltså nu på tisdag, är det vanligaste budet hittills.

Tiden går. Nu återstår knappt två månader kvar av mitt kontrakt och sedan kan vad som helst hända… Jag ska tillbaka till Sverige och utvärdera året med arbetsgivaren, till att börja med. Och vad göra med tiden som är kvar? Prioritera mellan skrivkurser och gitarrgrupper, framförallt. Ett ständigt dilemma är att de flesta intresserade föredrar samma tider, sen eftermiddag, men det är svårt att genomföra i praktiken. Jag är tacksam för dem som klarar av att komma på andra tider; förmiddag eller tidig kväll efter arbetet eller andra studier. Och för dem som inte lämnar regelbundna sena återbud på grund av  hastigt uppkomna familjeangelägenheter eller andra prioriterade plikter. Mycket som är svårt att styra över häromkring. Ombyggnadsarbetet på Swedish Training Center (som håller på att byta namn till International Training & Development Center) är för övrigt inte avslutat ännu (som synes på bilden ovan). Kontorslokaler och klassrum genomgår fortfarande renoveringar och befinner sig i varierande stadier av färdighet och användbarhet.

Häromveckan åkte vi förresten iväg ner till Aden över helgen, en handfull ur den utländska kolonin i Taiz. Där var det varmare än här, men inte lika hett som i våras, då jag själv för första gången besökte rikets andra stad. Havet var dock fortfarande kvar. Överlag har det blivit kyligare sista månaden. Air conditioning inomhus behöver knappt användas ens sporadiskt längre, och fläkten på natten ersätts av en filt.

Påbörjad lektyr: ”Laxfiske i Jemen” av Paul Torday, en roman med satirisk ådra, där premissen faktiskt är att en visionär schejk vill plantera in laxar i landets kyligare områden, i några av de få vattendragen, och skapa en ny turistindustri. Motvilligt lovar en hunsad tjänsteman på en brittisk fiskerimyndighet att hjälpa till med projekteringen. To Be Continued…

Jemen har varit en del i nyheterna världen över igen. Apropå detta, här är några nyhetsrapporter och vidhängande analyser värda en bläng: GlobalPost kommenterar händelserna efter de misstänkta paketen som upptäcktes i flygfrakter härifrån nyligen. Al Jazeera English nagelfar samma tema. The Economist poängterar (som många andra) att det inte finns några enkla lösningar på säkerhetsfrågorna och att grannländerna borde involveras mer i den internationella strategin (som framförallt dikteras av USA). Och CNN bidrar med en analys av antropologiprofessorn Daniel Martin Varisco som besökt Jemen upprepade gånger under de senaste 30 åren och ger ett komprimerat historiskt perspektiv på problemen. En intressant inifrån-vinkel tillhandahålls av tidningsredaktören Faris Sanabani i en krönika för Yemen Times som också går bakom rubrikerna och försöker förklara uppkomsten av extremism i området. Och Al Jazeera English (återigen) påminner om att landets stapplande ekonomi är ett minst lika stort hinder för utveckling.

För övrigt: Ja, det har varit en hård och händelserik höst på många fronter i världen. Republikanerna vann mark i USA:s kongressval – det enda partiet med rejält inflytande i den industrialiserade världen vars representanter nästan mangrant förnekar klimatproblematiken. Till exempel. Burma har också haft val, som inte oväntat anses ha varit mindre än riktigt rättvisa… Men de släppte i alla fall ut Aung San Suu Kyi från husarresten till slut. Pakistan och Indonesien har drabbats av flera följande naturkatastrofer, Benin översvämmas värre än vanligt och (ja, det är väl inte på samma nivå, men…) som grädde på moset åkte mitt favoritfotbollslag sedan över 30 år, Åtvidabergs FF direkt ur Allsvenskan igen efter endast ett år i högsta serien. Med små marginaler, ska påpekas. Och IFK Göteborg svek grymt genom att tappa poäng mot charmlösa Gefle i sista omgången. Suck och snyft.

Då behövs konstruktiva kulturyttringar för att skymta ljuset i tunneln. Har ni någon gång sett den steroidladdade actionfilmen ”300” om spänstiga och mer än stridsvilliga spartaner som försvarar sig mot en, lindrigt uttryckt, numerärt överlägsen persisk armé? Här är en mexikansk variant, eller åtminstone en trailer som kan tänkas anspela på debatten kring illegal invandring i det norra grannlandet. Och som för många i min generation (alltså uppväxta under 1980-talet) har Michael Jacksons då banbrytande musikvideo ”Beat It” fastnat i minnet. Nu var tydligen tiden mogen för en homáge från en mer digitaliserad era – Tweet It! Dessutom: Jars are back! Igen! Jars Of Clay alltså. Ska väl skaffa ”Shelter” vid hemkomsten. För dem som inte har en susning om vilka de är – här är en aktuell recension. Chao for Now.

Tagged with: , , , ,

Nio hårda fakta om Jemen just nu

Posted in Nyhetskommentar, Tema: Vatten by yemenity2010 on 04/05/2020

Ett virus har tagit världen på sängen och hela kontinenter kämpar med sina strategier för att hålla samhällsapparaten igång och samtidigt undvika dödsfall som kan räknas i tusental. Världens rikaste länder är starkt påverkade. Men hur är det med de fattigaste? FN-organet OCHA räknar upp nio saker värda att veta om läget i Jemen just nu. Dit hör den allmänna situationen efter sex års inbördeskrig; 80 procent av befolkningen behöver någon form av hjälp utifrån för att klara dagen. Ja, viruset är på väg in där också. Vad kan det leda till i ett land med sjukvården redan överpressad av krig och andra ständiga kriser, där tillgången på rent vatten är en lyxvara få förunnad och människors immunförsvar är markant nedsatt? Flera FN-program i ett land med miljontals undernärda invånare (inte minst barn) är på väg att stängas på grund av bristande finansiering. Valutan riskerar att kollapsa helt, liksom hela sjukvårdssystemet. Och inbördeskriget – där flera grannländer är direkt inblandade – verkar aldrig ta slut.

FN:s hjälporgan efterlyser helt enkelt mer pengar för att kunna fortsätta lindra de katastrofala konsekvenserna av alla problem landet brottas med. Var för sig skulle de olika faktorerna; inbördeskrig, vattenbrist, undernäring – med mera – vara ödesdigra. Kombinerat är det nästan helt omätbart. Och numera verkar det vara ett högst begränsat antal organisationer som kan arbeta i landet med humanitärt stöd. För tio år sedan, då jag tillbringade ett år i Jemen för ett projektarbete, var läget visserligen bekymmersamt på flera sätt, men nu är katastrofläget nästan omöjligt att överblicka. Fortsättning följer…

Läs mer: ”Nine things you need to know about Yemen right now” / UN Humanitarian, 20 april 2020

Coronainformation på olika språk i Sverige

Posted in Nyhetskommentar by yemenity2010 on 11/04/2020

Anteckningar från en tid när vuxenutbildning fortfarande bedrevs i lektionssalar. Foto: PJ Lindahl

Ja, det har hänt saker senaste tiden.För många av oss som arbetar med pedagogik och undervisning i olika former har just formerna förändrats drastiskt i vår. Orsaken? Det där viruset. En av utmaningarna är att börja bedriva distansundervisning med kort varsel, något som vi kanske borde ha varit beredda på tidigare, men jag medger att det inte är enkelt. Och framförallt är det ovant, särskilt när vi verkar i folkhögskolemiljö. Nu är även den akuta information om utbrottet av coronavirus i Sverige något avgörande, inte minst när det gäller tillgången av aktuella uppgifter på olika språk. För någon månad sedan drog jag ut en del kortfattade textblad om reseinformation och hygienrutiner på olika språk till en grupp studerande där alla kommer från andra länder. Sedan dess har utbudet ökat, såväl skriftligt som ljudligt.

Här är några exempel som kan vara till nytta i den nuvarande situationen:

Tell Corona: inspelade meddelanden om coronaviruset på bland annat engelska, arabiska, tigrinya, dari, somaliska och kinesiska levererade av kända svenskar med varierande bakgrunder och hemspråk. Bakom initiativet står journalisten Nuri Kino med stöd av flera större svenska massmedier.

Dagens Nyheter resenterar nyheter om viruset på arabiska och tigrinya i samarbete med alkompis.se.

Sveriges Radio har nyheter på sex olika språk, vilket kan vara en extra värdefull tillgång just nu.

Och här är Folkhälsomyndighetens aktuella material om coronaviruset på just olika språk.

Det var en början… Vad fungerar bäst i praktiken? Vilka nyheter och vilken information går bäst fram? Fortsättning följer…

 

Även publicerat på Schemabrytande chockterapi

Tillbakablick på ett träd utöver det vanliga

Posted in Tema: Tillbakablick Jemen by yemenity2010 on 13/02/2020

‘Det konstiga trädet’, beläget vid en resrutt i västra Jemen. Foto: J. Lindahl (2010).

Det har nu gått ett decennium sedan jag startade den här bloggen. Närmare bestämt strax före nyår 2009-2010, när jag var på väg till Jemen för ett projektarbete som sedan pågick under ett år och möjligen var det mest lärorika året i mitt liv. Hittills i alla fall. Insikten att det passerat just tio år provocerar givetvis fram idén att med jämna mellanrum uppmärksamma den projektperioden med diverse återblickar. Hittills har det… Ja, ni kanske märker hur mycket det blivit av det. Men bättring utlovas. Eller, det är åtminstone en målsättning att det är ett löfte, som någon svensk politiker formulerade sig en gång. I februari 2010 publicerade jag ett par olika inlägg med iakttagelser från landet, som då inte var lika krigsdrabbat som nu. Inte i de områden där jag själv vistades, bör kanske tilläggas. Helt konfliktfritt i hela landet var det inte heller då. Men det gick att resa i stort sett utan problem inom vissa områden, och vid ett sådant tillfälle kunde jag stifta bekantskap med ett träd. Just det. På väg mellan staden Taiz och byn Ghubeyra i västra delen av Jemen stod det. Förhoppningsvis finns det kvar även i dag. Det ser inte ut som alla andra träd. Originalinlägget om platsen och besöket i Ghubeyra finns naturligtvis kvar här också. Fortsättning följer, förhoppningsvis…

Decenniets bästa filmer korade!

Posted in Tema: Kultur by yemenity2010 on 10/12/2019

 

Så var det avklarat och publicerat också. Årtiondets bästa filmer, enligt redaktionen på russin.nu. Nyligen var det de mest framstående TV-serierna som korades, helt subjektivt, av oss. Och nu alltså – filmerna. Av någon anledning förekommer science fiction-genren flitigt i rangordningen, liksom animerade filmer, action och en eller annan musikal. Jovisst. Regissörer som Christopher Nolan, Darren Aronofsky, Martin Scorsese, Quentin Tarantino och Alfonso Cuarón slogs om de högre placeringarna. Och allra överst hittar vi… ”Interstellar”. Mer kött på benen finns på alltså på russin.

I förbifarten kan jag nämna att min egen personliga 40-bästalista från 2010-2019 finns in english Cast Against Hype, en sida jag uppdaterar alldeles för sällan men ändå vill vurma lite för när det ändå uppstår en godtagbar ursäkt…

Tagged with: ,

 TexMex Times 2018: Chichén Itzá – mäktigt monument och mål för massturism

Posted in Tema: Kultur, Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 25/07/2019

El Castillo (‘Slottet’), pyramiden som ståtar centralt på området vi känner som Chichén Itzá. Foto: Johan Lindahl

Många är kallade, men man kan inte utvälja alla på en gång. Till exempel de som anordnar turistutflykter till diverse mål runtom på Yucatán-halvön. Det finns mycket att besöka där. Inte minst på grund av det rikliga kvarvarande arvet och lämningarna efter mayakulturen. Frågan är om Chichén Itzá är det mest kända exemplet på det.

 

Cenotes. Så här kan de se ut. Foto: Johan Lindahl

De drygt fyra dagar som vi tillbringar just på Yucatán, med bas i Mérida under sommaren 2018, är alltför få. Vilket min fru upprepar några gånger under vistelsen – och jag nödgas hålla med. Hon har varit här förr, men det var ganska många år sedan. Och du orkar helt enkelt inte med allting du skulle kunna göra. Men en dag åker vi med en grupp på cirka femton personer och en engagerad guide som, om jag minns rätt, heter Manuel. Inklusive en längre paus vid en så kallad cenote, en djup urgröpning i berget där djupa vattensamlingar bildats. Enligt en person på plats kan de vara följden av meteoritnedslag för miljontals år sedan, men det verkar finnas alternativa förklaringar till att grundvattnet exponeras på det här sättet. Just den här mäter kanske 20 meter över vattenytan och dubbelt så många under densamma. Många prövar på att ta en simtur. Dammen har tydligen förbindelse med andra vattendrag eftersom vattnet ändå cirkulerar och inte stagnerat. Runt den här representanten för ett fascinerande naturfenomen, beläget i utkanten av en mindre by nära Chichén Itzá, har det uppstått en liten turistindustri. En mindre anläggning. Men jämfört med det som väntar något senare är det ändå en lugn och fridsam plats. De här krokarna besöks av, ja, jag vet ärligt talat inte hur många människor om året. Men den här dagen i början av juli talar vi ändå om flera hundra besökare samtidigt, eller fler. Kommersen är därefter och börjar redan när vi kliver ur turistbussen innan vi kommit in genom entrén till själva ruinområdet. Hattar, cigaretter, t-shirts… Alla möjliga souvenirer säljs inne i ett butikskomplex vid entrén samt i ett otal stånd längs vandringslederna inne på området. 

Ett världsarv och en av de mest arkeologiskt intressanta platserna på jorden. Följaktligen ett flitigt frekventerat mål för turister från alla hörn. Foto: Johan Lindahl

För fem år sedan besökte vi ruinstaden Teotihuacan strax norr om Mexico City. Även det välbesökt men inte riktigt på den här skalan. En sak som vi kan klara av direkt: jag skulle väldigt gärna göra jämförelser mellan upplevelsen av att gå upp på solpyramiden i Teotihuacan och motsvarande pyramid som är den mest kända sinnebilden för Chichén Itzá. Men det är inte längre möjligt. Inga turister tillåts bestiga trapporna upp till toppen. En förklaring vi får från guiden är att byggnaderna här börjar bli slitna och söndriga. Av en trevlig taxichaufför på väg till flygplatsen några dagar senare får vi en annan förklaring. En japanska ska ha ramlat ner och slagit ihjäl sig för några år sedan, vilket påverkat säkerhetsföreskrifterna på flera sådana här anläggningar.

Varmt och fuktigt i luften. Nu är tydligen den här tiden på året inte den allra varmaste eftersom det ändå ofta kommer regnskurar på eftermiddagarna. Vi når fram till anläggningen ungefär samtidigt som semifinalen i fotbolls-VM mellan England och Kroatien utspelas, vilket visas på några TV-skärmar i det lilla köpcentret. Första delmomentet inne bland ruinerna är inte helt opassande en grundkurs i maya-versionen av fotboll som

Jovisst. En utstuderad selfie med omsorgsfullt utvald bakgrund hör till en visit här.

kanske stod på sin höjdpunkt för något tusental år sedan. Den där man använde olika kroppsdelar för att inom ett lag försöka få en boll genom en järnring. En ganska avancerad övning som slutade med att offer krävdes. Det blir överhuvudtaget en hel del om offerkulturen under den här rundturen. Det var en del av samhället, men inte allt. Nu påpekar vår guide att det finns olika tolkningar av hur de är fotbollsmatchernas efterspel egentligen blev. Var det verkligen det vinnande lagets lagkapten som fick förtroendet att halshugga förlorarens motsvarighet som ett offer till gudarna, eller var mayafolket sådana perfektionister att det i själva verket var tvärt om? Fundera på det. Och hur det eventuellt kan ha påverkat motivationen att vinna matchen. Det är mycket vi inte vet säkert. Särskilt om hur människor under olika kulturer och tidevarv egentligen har tänkt och hur deras världsåskådning, cosmovision, påverkat samhället och dess enskilda medborgare.

En engagerad guide är alltid en fördel i sådana här sammanhang. Foto: Johan Lindahl

Runtom på området finns överhuvudtaget flera stenbyggnader med inskriptioner, dekorationer och symbolik som vi serveras inblickar om i i rask takt. Att även mayafolkets kultur innebar inslag från andra folkslag som toltecer och andra. Vilka djur hade de viktigaste rollen som symboler? Inte minst ormar och jaguarer. Hur gick olika ritualer till? Samhällets uppbyggnad – vilka roller skulle just du haft att spela om du levt där och då? Det är mycket att smälta, medan det är lätt att själv smälta bort i värmen. Elakt uttryckt kan man visst kalla det här för en turistfälla, där man ibland inte ser skogen för alla träd. Men ändå: det är ett minnesvärt majestätiskt monument över en svunnen civilisation och ett incitament att forska vidare. 

 

Mexikanska revolutionen för dummies och andra i spännande podcast

Posted in Tema: Latinamerika, Tema: Politik by yemenity2010 on 23/07/2019

Venustiano Carranza – en av de mer påstridiga pretendenterna under maktkampen i Mexiko i början av 1900-talet. Här förevigad i en park i Matamoros i norra Mexiko. Foto: Johan Lindahl

Den är svår att sammanfatta och mer av ett begrepp som många har hört om, men som jag själv aldrig riktigt försökt att bena ut på allvar. Nu förstår jag i alla fall lite mer av vad som egentligen hände för drygt 100 år sedan i Mexiko, när ett antal starka personligheter drev på för radikala förändringar i landet, samtidigt som de kämpade inbördes på liv och död. Lojaliteter skiftade ofta, regelrätta strider utkämpades och dessutom försiggick en serie palatsintriger. Ett epos i sig. Det krävs nog ett antal timmar till förfogande i podcastformat för att resultatet skulle bli så klargörande som det blev. Podcasten heter ”Revolutions”, produceras av amerikanen Mike Duncan och har under några år sysselsatt sig med att reda ut revolutioner i världshistorien under olika tider och på olika platser.

Just Mexikos moderna historia ägnas totalt 28 avsnitt av varierande längd, men i regel under en timme. De är ganska behändiga att beta av ett eller två i taget om inte annat. Man kan behöva en del pauser emellan. Med början under 1800-talets nyblivna självständighet och olika fraktioner som kivas om inflytande så lär vi känna mer eller mindre makthungriga män (ja, det är väldigt många män) som Porfirio Díaz, Emiliano Zapata, Pancho Villa, Álvaro Obregón, Venustiano Carranza med flera. Knappast en finstämd och fridsam berättelse i sig, men balanserat och nyanserat återgivet samtidigt som det är – spännande.

Porträtt av Francisco ”Pancho” Villa till häst. Fotograf okänd. Källa: Wikimedia Commons. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Portrait_of_%22Pancho%22_Villa.jpg

 

Även publicerat på Schemabrytande chockterapi

En kapning för konsthistorien: Judit gäckar Holofernes

Posted in Tema: Kultur by yemenity2010 on 01/05/2019

”Judith zeigt den Bethuliern das Haupt des Holofernes”, oljemålning av August von Heckel (1824–1883). [Public domain]

Jag tror mig aldrig ha hört en predikan på det här temat. Och då har jag hört ganska många i mitt liv.Berättelsen kommer från Bibeln men finns inte med i alla versioner av densamma eftersom den räknas till den så kallade apokryfiskaböckerna. Har man haft tillgång till äldre illustrerade biblar i gammal god 1800-talsstil, som jag stött på några genom åren i släktens gömmor eller hyllor brukar åtminstone en bild finnas med. Och det finns, börjar man inse vid efterforskningar, en uppsjö målare, gravörer och skulptörer genom tiderna som känt sig kallade att ta sig an just det här lilla delikata dramat om en intelligent änka som överlistar en mäktig härförare och räddar sin hemstad.

”Judith beheading Holofernes” (”Giuditta che decapita Oloferne”) av Artemisia Gentileschi, troligen tillkommen 1614-1620. [Public domain]

För några år sedan nämnde jag den här bibliska skrönan i samband med en TV-frågesport, där jag hade fått en fråga om just huvudpersonen i berättelsen. Akut inspirerad att skriva några rader om detta igen blev jag efter att ha hört ett av de senare avsnitten av podcasten ”In Our Time”från brittiska BBC. Där diskuterades bland annat hur bilden av Judit förändrats under olika epoker och hur hon porträtteras av olika konstnärer. Just det… Något om handlingen i berättelsen kanske? Judit är en judisk änka i en liten belägrad stad som ansätts av en assyrisk armé. Hon får den briljanta idéen att hälsa på fiendehärens läger och nästlar sig i överbefälhavarens tält. Uppenbarligen håller hon honom tillräckligt sysselsatt för att han ska släppa garden rejält, förmodligen dricka sig kraftigt berusad och vara helt försvarslös när hon helt sonika tar hans eget svärd och avlägsnar hans huvud. I skydd av natten, förmodligen, travar hon och hennes tjänarinna därefter iväg med sin trofé. Som senare visas upp inför den förskräckta assyriska armén vilken kollektivt finner för gott att lämna lokalen. (I den senaste officiella svenska bibelöversättningen som släpptes 1999 återfinns Judits bok i avdelningen ”Tillägg till Gamla testamentet” med start efter Tobit, sidorna 814-828).

Är Bibelns beskrivning fullständigt sann eller inte? Historiker i regel brukar väl säga; nej, troligen inte. Mer av en sedelärande story och följaktligen också placerad bland de kategorier i Bibeln som har minst historiskt dokumenterad grund. Överhuvudtaget diskuteras Gamla testamentets böcker flitigt i frågor om just deras bokstavliga trovärdighet, men det är en större diskussion vi inte behöver ta just nu. Det intressanta här är ändå att en bok, betraktad som lite obskyr och en berättelse som knappast tillhör fundamenten i någon av de trostraditioner som utgår från de berörda skrifterna, ändå blivit så populär. Den presenterar bevisligen ett drama som kan mäta sig med de mest fantasieggande, offentligt kanoniserade kapitlen i Bibeln. Där finns fler jämförbara berättelser med kvinnor i ledande roller. Domarbokens Jael, en ensam kvinna i ett tält som med hjälp av hammare och spik tar död på en flyende fientlig befälhavare. Unga Salomei Nya testamentet som hänför kung Herodesmed sin dans till den grad att han lovar henne vad som helst, varefter hon på sin intrigerande mammas inrådan begär Johannes Döparens huvud i present. Med flera anekdoter som tolkats olika beroende på tidsepok, miljö och kultur.

”Judith with the Head of Holophernes”, oljemålning av Ambrosius Benson, daterad till mellan 1530 och 1533. [Public domain]

Just Judit kan man snöa in på bara genom att studera olika bilder där hon oftast framstår som ganska ung, men inte alltid purung. Hennes tjänarinna, vilket kommenterades i ”In Our Time”, är omväxlande också ung – eller väldigt gammal. Det finns varierande versioner av om tjänarinnan/slavinnan aktivt bidrar till bedriften initialt eller väntar utanför. Exakt hur Judit får Holofernespå fall är också föremål för personliga tolkningar. Hon porträtteras alternativt som prydligt påklädd, extremt elegant ekiperad, halv- eller helnaken men allt som oftast med ett svärd i ena handen och härförarens huvud i den andra. Även det beroende på var i storyn konstnären riktar fokus. Ett flertal illustrationer skildrar själva den brutala akten, gärningen som ibland ser ut att kräva påtaglig (och fullt begriplig) fysisk ansträngning. Ibland verkar huvudkapningen så nonchalant utförd att den, försiktigt uttryckt, inte riktigt kan kallas socialrealistiskt utformad. Andra konstnärer koncentrerar sig på ögonblicken precis efter. Eller promenaden därifrån, eller den triumfatoriska demonstrationen av trofén i offentligheten. Under 2000 år har konstnärer från ett flertal olika perioder, miljöer och sammanhang, kanske främst Europa,  med – inte att förglömma – väldigt varierade stilarter valt att föreviga detta dramaturgiskt attraktiva exempel på kvinnlig list, eller devisen ’högmod går före fall’, vilket i sig är en fascinerande resa.

Jomenvisst! Klart att Michelangelo (1475-1564) ska dra sitt spänstiga strå till stacken. Från en fresk i Sixtinska kapellet i Rom. Attribution: Jörg Bittner Unna [CC BY 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/3.0)%5D

 

Gå gärna in på Wikimedia Commons(som kan vara lite vansklig att orientera sig på med sina huvud- och underavdelningar, men dock) och studera urvalet av illustrationer om andan faller på. Eller kolla den här artikeln från Daily Art Magazine, Den arge konstvetareneller Khan Academyskapitel i ämnet. Relaterat och relativt aktuellt podcastavsnitt på liknande tema handlar om hur kvinnor traditionellt framställts i kristen konst genom historien, från Quick to Listen.

Tagged with: , , ,

TexMex Times 2018: Bland monument och mayakultur i Mérida

Posted in Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 30/12/2018

Byggd av material konfiskerat från mayastäder i samband med erövringen. Det är en del av historien om Mérida. Åtminstone en del av de ståtliga byggnaderna. Som det finns flera av. 1542 ska staden ha anlagts av spanjorer som kom dit i samband med vågen av conquistadorer. Att det här en gång var en del av mayarikets territorium är något som inte går att undvika att märka – och heller ingen försöker dölja i dag. Påfallande mycket av marknadsföring, utsmyckningar och aktiviteter i och kring staden kretsar kring det faktum att en av de mest mytomspunna imponerande civilisationerna förr fanns just här.

Emilia framför en del – märk väl – en del av rondellmonumentet som hyllar Mexikos historia.

Mer om de populära pyramiderna i Chichén Itzá följer i ett kommande inlägg. Själva staden Mérida är påfallande pittoresk och erbjuder en uppsjö av program och aktiviteter riktade mot besökare som kommer både från Mexiko och utifrån. Det är troligen inte riktigt lika turistspäckat som i Cancún några timmar österut. Där har jag aldrig varit – men man kan ju ana. I delar av centrum trängs dock hotellen med varandra. Medan diverse kulturbyggnader och huvuddelen av kommersen finns lite längre bort vid det historiska centret. Nu är historien ganska tydlig på flera håll, något de gärna berättar om i olika former av guidade turer.  Sådana kan man ta med minibussar av det öppna slag som finns lite varstans i världen, men även med häst och vagn. Flera turistinriktade firmor erbjuder bussturer till olika platser i regionen, såsom kända mayamonument, haciendor i kolonialstil, karibiska stränder och naturupplevelser. Vi kommer hit en måndag i juli och åker hem fredagen samma vecka. Som min fru Emilia förvarnat mig om (eftersom hon var här för 18 år sedan och alltid velat åka tillbaka) är det för lite tid. Frågan är hur mycket som vore tillräckligt?

Kyrkor finns det flera av. Katedralen vid stora torget inrymmer inte minst en stor, med betoning på hög, Kristusbild i koret. Ett krucifix modell Extra Large. Enligt någon uppgift det största i Mexiko i sitt slag, eller är det i hela Latinamerika? Museer finns det inte helt oväntat också några stycken av, men av någon anledning hinner vi inte med så mycket av den varan den här gången.

Latinamerikas längsta krucifix? I varje fall troligen det mest iögonenfallande i sitt slag jag själv sett någonstans.

Ett mäktigt monument placerat i en rondell förmedlar landets brokiga historia i sammandrag. Inskriptioner, landets alla delstater och valda händelser i historien finns representerade på monumentet. Som är en populär bakgrund för selfies, inser vi snabbt. Vi har tagit en av hästskjutsarna hit och kusken anvisar oss till en plats i rondellen där en polis hjälper till att stanna trafiken så att besökare kan gå över in till själva monumentet. Monumento a la Patria (vilket indikerar en hyllning till hemlandet) skapades faktiskt av en skulptör från Colombia, Rómulo Rozo och invigdes 1956. 

Mat? Jo, det finns! Varierad. Vi får tipset av en taxichaufför på väg från flygplatsen att testa La Chaya Maya. Den visar sig finnas i två versioner bara något kvarter ifrån varandra. Den ena som vi prövar först är lite mer pittoreskt dekorerad och utformad för långväga besökare. Några kvinnor formar tortillas vid ett bord bredvid vårt. Min fru testar en väldigt svart rätt vid namn relleno negro. Om jag minns rätt med kalkon i en chiliblandning med flera ingredienser som gör färgen lite mörkare än genomsnittet. Själv testar jag cochinitas som kanske kan kallas en variant av pulled pork. Med bananblad som bonus. Utmärkt.

Den andra restaurangen med samma namn är mer ordinär till sin utformning, trivsam men nästan steril i jämförelse. Men även den verkar välskött och synnerligen välbesökt. Annars finns här en blandning av kaféer, populära kedjor som amerikanska Chili’s, liksom ytterligare ett antal som erbjuder typiska menyer från regionen, vad allt det kan innebära. Det finns mer att beta i flera avseenden vid nästa besök. När det nu blir. Som sagt, fyra dagar är för lite. Här skulle man kunna stanna en vecka utan problem att sysselsätta sig. Med tanke på alla exkursionsmål runtom, kanske två veckor eller en månad. Det är ju bara en fråga om tid. Och pengar…

Svart smet med kulinariska kvaliteter som kan göra dagen fullkomnad. Emilia med en portion relleno negro på restaurangen La Chaya Maya i Mérida.

%d bloggare gillar detta: