Yemenity2010

Tillbakablick på ett träd utöver det vanliga

Posted in Tema: Tillbakablick Jemen by yemenity2010 on 13/02/2020

‘Det konstiga trädet’, beläget vid en resrutt i västra Jemen. Foto: J. Lindahl (2010).

Det har nu gått ett decennium sedan jag startade den här bloggen. Närmare bestämt strax före nyår 2009-2010, när jag var på väg till Jemen för ett projektarbete som sedan pågick under ett år och möjligen var det mest lärorika året i mitt liv. Hittills i alla fall. Insikten att det passerat just tio år provocerar givetvis fram idén att med jämna mellanrum uppmärksamma den projektperioden med diverse återblickar. Hittills har det… Ja, ni kanske märker hur mycket det blivit av det. Men bättring utlovas. Eller, det är åtminstone en målsättning att det är ett löfte, som någon svensk politiker formulerade sig en gång. I februari 2010 publicerade jag ett par olika inlägg med iakttagelser från landet, som då inte var lika krigsdrabbat som nu. Inte i de områden där jag själv vistades, bör kanske tilläggas. Helt konfliktfritt i hela landet var det inte heller då. Men det gick att resa i stort sett utan problem inom vissa områden, och vid ett sådant tillfälle kunde jag stifta bekantskap med ett träd. Just det. På väg mellan staden Taiz och byn Ghubeyra i västra delen av Jemen stod det. Förhoppningsvis finns det kvar även i dag. Det ser inte ut som alla andra träd. Originalinlägget om platsen och besöket i Ghubeyra finns naturligtvis kvar här också. Fortsättning följer, förhoppningsvis…

Decenniets bästa filmer korade!

Posted in Tema: Kultur by yemenity2010 on 10/12/2019

 

Så var det avklarat och publicerat också. Årtiondets bästa filmer, enligt redaktionen på russin.nu. Nyligen var det de mest framstående TV-serierna som korades, helt subjektivt, av oss. Och nu alltså – filmerna. Av någon anledning förekommer science fiction-genren flitigt i rangordningen, liksom animerade filmer, action och en eller annan musikal. Jovisst. Regissörer som Christopher Nolan, Darren Aronofsky, Martin Scorsese, Quentin Tarantino och Alfonso Cuarón slogs om de högre placeringarna. Och allra överst hittar vi… ”Interstellar”. Mer kött på benen finns på alltså på russin.

I förbifarten kan jag nämna att min egen personliga 40-bästalista från 2010-2019 finns in english Cast Against Hype, en sida jag uppdaterar alldeles för sällan men ändå vill vurma lite för när det ändå uppstår en godtagbar ursäkt…

Tagged with: ,

 TexMex Times 2018: Chichén Itzá – mäktigt monument och mål för massturism

Posted in Tema: Kultur, Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 25/07/2019

El Castillo (‘Slottet’), pyramiden som ståtar centralt på området vi känner som Chichén Itzá. Foto: Johan Lindahl

Många är kallade, men man kan inte utvälja alla på en gång. Till exempel de som anordnar turistutflykter till diverse mål runtom på Yucatán-halvön. Det finns mycket att besöka där. Inte minst på grund av det rikliga kvarvarande arvet och lämningarna efter mayakulturen. Frågan är om Chichén Itzá är det mest kända exemplet på det.

 

Cenotes. Så här kan de se ut. Foto: Johan Lindahl

De drygt fyra dagar som vi tillbringar just på Yucatán, med bas i Mérida under sommaren 2018, är alltför få. Vilket min fru upprepar några gånger under vistelsen – och jag nödgas hålla med. Hon har varit här förr, men det var ganska många år sedan. Och du orkar helt enkelt inte med allting du skulle kunna göra. Men en dag åker vi med en grupp på cirka femton personer och en engagerad guide som, om jag minns rätt, heter Manuel. Inklusive en längre paus vid en så kallad cenote, en djup urgröpning i berget där djupa vattensamlingar bildats. Enligt en person på plats kan de vara följden av meteoritnedslag för miljontals år sedan, men det verkar finnas alternativa förklaringar till att grundvattnet exponeras på det här sättet. Just den här mäter kanske 20 meter över vattenytan och dubbelt så många under densamma. Många prövar på att ta en simtur. Dammen har tydligen förbindelse med andra vattendrag eftersom vattnet ändå cirkulerar och inte stagnerat. Runt den här representanten för ett fascinerande naturfenomen, beläget i utkanten av en mindre by nära Chichén Itzá, har det uppstått en liten turistindustri. En mindre anläggning. Men jämfört med det som väntar något senare är det ändå en lugn och fridsam plats. De här krokarna besöks av, ja, jag vet ärligt talat inte hur många människor om året. Men den här dagen i början av juli talar vi ändå om flera hundra besökare samtidigt, eller fler. Kommersen är därefter och börjar redan när vi kliver ur turistbussen innan vi kommit in genom entrén till själva ruinområdet. Hattar, cigaretter, t-shirts… Alla möjliga souvenirer säljs inne i ett butikskomplex vid entrén samt i ett otal stånd längs vandringslederna inne på området. 

Ett världsarv och en av de mest arkeologiskt intressanta platserna på jorden. Följaktligen ett flitigt frekventerat mål för turister från alla hörn. Foto: Johan Lindahl

För fem år sedan besökte vi ruinstaden Teotihuacan strax norr om Mexico City. Även det välbesökt men inte riktigt på den här skalan. En sak som vi kan klara av direkt: jag skulle väldigt gärna göra jämförelser mellan upplevelsen av att gå upp på solpyramiden i Teotihuacan och motsvarande pyramid som är den mest kända sinnebilden för Chichén Itzá. Men det är inte längre möjligt. Inga turister tillåts bestiga trapporna upp till toppen. En förklaring vi får från guiden är att byggnaderna här börjar bli slitna och söndriga. Av en trevlig taxichaufför på väg till flygplatsen några dagar senare får vi en annan förklaring. En japanska ska ha ramlat ner och slagit ihjäl sig för några år sedan, vilket påverkat säkerhetsföreskrifterna på flera sådana här anläggningar.

Varmt och fuktigt i luften. Nu är tydligen den här tiden på året inte den allra varmaste eftersom det ändå ofta kommer regnskurar på eftermiddagarna. Vi når fram till anläggningen ungefär samtidigt som semifinalen i fotbolls-VM mellan England och Kroatien utspelas, vilket visas på några TV-skärmar i det lilla köpcentret. Första delmomentet inne bland ruinerna är inte helt opassande en grundkurs i maya-versionen av fotboll som

Jovisst. En utstuderad selfie med omsorgsfullt utvald bakgrund hör till en visit här.

kanske stod på sin höjdpunkt för något tusental år sedan. Den där man använde olika kroppsdelar för att inom ett lag försöka få en boll genom en järnring. En ganska avancerad övning som slutade med att offer krävdes. Det blir överhuvudtaget en hel del om offerkulturen under den här rundturen. Det var en del av samhället, men inte allt. Nu påpekar vår guide att det finns olika tolkningar av hur de är fotbollsmatchernas efterspel egentligen blev. Var det verkligen det vinnande lagets lagkapten som fick förtroendet att halshugga förlorarens motsvarighet som ett offer till gudarna, eller var mayafolket sådana perfektionister att det i själva verket var tvärt om? Fundera på det. Och hur det eventuellt kan ha påverkat motivationen att vinna matchen. Det är mycket vi inte vet säkert. Särskilt om hur människor under olika kulturer och tidevarv egentligen har tänkt och hur deras världsåskådning, cosmovision, påverkat samhället och dess enskilda medborgare.

En engagerad guide är alltid en fördel i sådana här sammanhang. Foto: Johan Lindahl

Runtom på området finns överhuvudtaget flera stenbyggnader med inskriptioner, dekorationer och symbolik som vi serveras inblickar om i i rask takt. Att även mayafolkets kultur innebar inslag från andra folkslag som toltecer och andra. Vilka djur hade de viktigaste rollen som symboler? Inte minst ormar och jaguarer. Hur gick olika ritualer till? Samhällets uppbyggnad – vilka roller skulle just du haft att spela om du levt där och då? Det är mycket att smälta, medan det är lätt att själv smälta bort i värmen. Elakt uttryckt kan man visst kalla det här för en turistfälla, där man ibland inte ser skogen för alla träd. Men ändå: det är ett minnesvärt majestätiskt monument över en svunnen civilisation och ett incitament att forska vidare. 

 

Mexikanska revolutionen för dummies och andra i spännande podcast

Posted in Tema: Latinamerika, Tema: Politik by yemenity2010 on 23/07/2019

Venustiano Carranza – en av de mer påstridiga pretendenterna under maktkampen i Mexiko i början av 1900-talet. Här förevigad i en park i Matamoros i norra Mexiko. Foto: Johan Lindahl

Den är svår att sammanfatta och mer av ett begrepp som många har hört om, men som jag själv aldrig riktigt försökt att bena ut på allvar. Nu förstår jag i alla fall lite mer av vad som egentligen hände för drygt 100 år sedan i Mexiko, när ett antal starka personligheter drev på för radikala förändringar i landet, samtidigt som de kämpade inbördes på liv och död. Lojaliteter skiftade ofta, regelrätta strider utkämpades och dessutom försiggick en serie palatsintriger. Ett epos i sig. Det krävs nog ett antal timmar till förfogande i podcastformat för att resultatet skulle bli så klargörande som det blev. Podcasten heter ”Revolutions”, produceras av amerikanen Mike Duncan och har under några år sysselsatt sig med att reda ut revolutioner i världshistorien under olika tider och på olika platser.

Just Mexikos moderna historia ägnas totalt 28 avsnitt av varierande längd, men i regel under en timme. De är ganska behändiga att beta av ett eller två i taget om inte annat. Man kan behöva en del pauser emellan. Med början under 1800-talets nyblivna självständighet och olika fraktioner som kivas om inflytande så lär vi känna mer eller mindre makthungriga män (ja, det är väldigt många män) som Porfirio Díaz, Emiliano Zapata, Pancho Villa, Álvaro Obregón, Venustiano Carranza med flera. Knappast en finstämd och fridsam berättelse i sig, men balanserat och nyanserat återgivet samtidigt som det är – spännande.

Porträtt av Francisco ”Pancho” Villa till häst. Fotograf okänd. Källa: Wikimedia Commons. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Portrait_of_%22Pancho%22_Villa.jpg

 

Även publicerat på Schemabrytande chockterapi

En kapning för konsthistorien: Judit gäckar Holofernes

Posted in Tema: Kultur by yemenity2010 on 01/05/2019

”Judith zeigt den Bethuliern das Haupt des Holofernes”, oljemålning av August von Heckel (1824–1883). [Public domain]

Jag tror mig aldrig ha hört en predikan på det här temat. Och då har jag hört ganska många i mitt liv.Berättelsen kommer från Bibeln men finns inte med i alla versioner av densamma eftersom den räknas till den så kallade apokryfiskaböckerna. Har man haft tillgång till äldre illustrerade biblar i gammal god 1800-talsstil, som jag stött på några genom åren i släktens gömmor eller hyllor brukar åtminstone en bild finnas med. Och det finns, börjar man inse vid efterforskningar, en uppsjö målare, gravörer och skulptörer genom tiderna som känt sig kallade att ta sig an just det här lilla delikata dramat om en intelligent änka som överlistar en mäktig härförare och räddar sin hemstad.

”Judith beheading Holofernes” (”Giuditta che decapita Oloferne”) av Artemisia Gentileschi, troligen tillkommen 1614-1620. [Public domain]

För några år sedan nämnde jag den här bibliska skrönan i samband med en TV-frågesport, där jag hade fått en fråga om just huvudpersonen i berättelsen. Akut inspirerad att skriva några rader om detta igen blev jag efter att ha hört ett av de senare avsnitten av podcasten ”In Our Time”från brittiska BBC. Där diskuterades bland annat hur bilden av Judit förändrats under olika epoker och hur hon porträtteras av olika konstnärer. Just det… Något om handlingen i berättelsen kanske? Judit är en judisk änka i en liten belägrad stad som ansätts av en assyrisk armé. Hon får den briljanta idéen att hälsa på fiendehärens läger och nästlar sig i överbefälhavarens tält. Uppenbarligen håller hon honom tillräckligt sysselsatt för att han ska släppa garden rejält, förmodligen dricka sig kraftigt berusad och vara helt försvarslös när hon helt sonika tar hans eget svärd och avlägsnar hans huvud. I skydd av natten, förmodligen, travar hon och hennes tjänarinna därefter iväg med sin trofé. Som senare visas upp inför den förskräckta assyriska armén vilken kollektivt finner för gott att lämna lokalen. (I den senaste officiella svenska bibelöversättningen som släpptes 1999 återfinns Judits bok i avdelningen ”Tillägg till Gamla testamentet” med start efter Tobit, sidorna 814-828).

Är Bibelns beskrivning fullständigt sann eller inte? Historiker i regel brukar väl säga; nej, troligen inte. Mer av en sedelärande story och följaktligen också placerad bland de kategorier i Bibeln som har minst historiskt dokumenterad grund. Överhuvudtaget diskuteras Gamla testamentets böcker flitigt i frågor om just deras bokstavliga trovärdighet, men det är en större diskussion vi inte behöver ta just nu. Det intressanta här är ändå att en bok, betraktad som lite obskyr och en berättelse som knappast tillhör fundamenten i någon av de trostraditioner som utgår från de berörda skrifterna, ändå blivit så populär. Den presenterar bevisligen ett drama som kan mäta sig med de mest fantasieggande, offentligt kanoniserade kapitlen i Bibeln. Där finns fler jämförbara berättelser med kvinnor i ledande roller. Domarbokens Jael, en ensam kvinna i ett tält som med hjälp av hammare och spik tar död på en flyende fientlig befälhavare. Unga Salomei Nya testamentet som hänför kung Herodesmed sin dans till den grad att han lovar henne vad som helst, varefter hon på sin intrigerande mammas inrådan begär Johannes Döparens huvud i present. Med flera anekdoter som tolkats olika beroende på tidsepok, miljö och kultur.

”Judith with the Head of Holophernes”, oljemålning av Ambrosius Benson, daterad till mellan 1530 och 1533. [Public domain]

Just Judit kan man snöa in på bara genom att studera olika bilder där hon oftast framstår som ganska ung, men inte alltid purung. Hennes tjänarinna, vilket kommenterades i ”In Our Time”, är omväxlande också ung – eller väldigt gammal. Det finns varierande versioner av om tjänarinnan/slavinnan aktivt bidrar till bedriften initialt eller väntar utanför. Exakt hur Judit får Holofernespå fall är också föremål för personliga tolkningar. Hon porträtteras alternativt som prydligt påklädd, extremt elegant ekiperad, halv- eller helnaken men allt som oftast med ett svärd i ena handen och härförarens huvud i den andra. Även det beroende på var i storyn konstnären riktar fokus. Ett flertal illustrationer skildrar själva den brutala akten, gärningen som ibland ser ut att kräva påtaglig (och fullt begriplig) fysisk ansträngning. Ibland verkar huvudkapningen så nonchalant utförd att den, försiktigt uttryckt, inte riktigt kan kallas socialrealistiskt utformad. Andra konstnärer koncentrerar sig på ögonblicken precis efter. Eller promenaden därifrån, eller den triumfatoriska demonstrationen av trofén i offentligheten. Under 2000 år har konstnärer från ett flertal olika perioder, miljöer och sammanhang, kanske främst Europa,  med – inte att förglömma – väldigt varierade stilarter valt att föreviga detta dramaturgiskt attraktiva exempel på kvinnlig list, eller devisen ’högmod går före fall’, vilket i sig är en fascinerande resa.

Jomenvisst! Klart att Michelangelo (1475-1564) ska dra sitt spänstiga strå till stacken. Från en fresk i Sixtinska kapellet i Rom. Attribution: Jörg Bittner Unna [CC BY 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/3.0)%5D

Gå gärna in på Wikimedia Commons(som kan vara lite vansklig att orientera sig på med sina huvud- och underavdelningar, men dock) och studera urvalet av illustrationer om andan faller på. Eller kolla den här artikeln från Daily Art Magazine, Den arge konstvetareneller Khan Academyskapitel i ämnet. Relaterat och relativt aktuellt podcastavsnitt på liknande tema handlar om hur kvinnor traditionellt framställts i kristen konst genom historien, från Quick to Listen.

Tagged with: , , ,

TexMex Times 2018: Bland monument och mayakultur i Mérida

Posted in Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 30/12/2018

Byggd av material konfiskerat från mayastäder i samband med erövringen. Det är en del av historien om Mérida. Åtminstone en del av de ståtliga byggnaderna. Som det finns flera av. 1542 ska staden ha anlagts av spanjorer som kom dit i samband med vågen av conquistadorer. Att det här en gång var en del av mayarikets territorium är något som inte går att undvika att märka – och heller ingen försöker dölja i dag. Påfallande mycket av marknadsföring, utsmyckningar och aktiviteter i och kring staden kretsar kring det faktum att en av de mest mytomspunna imponerande civilisationerna förr fanns just här.

Emilia framför en del – märk väl – en del av rondellmonumentet som hyllar Mexikos historia.

Mer om de populära pyramiderna i Chichén Itzá följer i ett kommande inlägg. Själva staden Mérida är påfallande pittoresk och erbjuder en uppsjö av program och aktiviteter riktade mot besökare som kommer både från Mexiko och utifrån. Det är troligen inte riktigt lika turistspäckat som i Cancún några timmar österut. Där har jag aldrig varit – men man kan ju ana. I delar av centrum trängs dock hotellen med varandra. Medan diverse kulturbyggnader och huvuddelen av kommersen finns lite längre bort vid det historiska centret. Nu är historien ganska tydlig på flera håll, något de gärna berättar om i olika former av guidade turer.  Sådana kan man ta med minibussar av det öppna slag som finns lite varstans i världen, men även med häst och vagn. Flera turistinriktade firmor erbjuder bussturer till olika platser i regionen, såsom kända mayamonument, haciendor i kolonialstil, karibiska stränder och naturupplevelser. Vi kommer hit en måndag i juli och åker hem fredagen samma vecka. Som min fru Emilia förvarnat mig om (eftersom hon var här för 18 år sedan och alltid velat åka tillbaka) är det för lite tid. Frågan är hur mycket som vore tillräckligt?

Kyrkor finns det flera av. Katedralen vid stora torget inrymmer inte minst en stor, med betoning på hög, Kristusbild i koret. Ett krucifix modell Extra Large. Enligt någon uppgift det största i Mexiko i sitt slag, eller är det i hela Latinamerika? Museer finns det inte helt oväntat också några stycken av, men av någon anledning hinner vi inte med så mycket av den varan den här gången.

Latinamerikas längsta krucifix? I varje fall troligen det mest iögonenfallande i sitt slag jag själv sett någonstans.

Ett mäktigt monument placerat i en rondell förmedlar landets brokiga historia i sammandrag. Inskriptioner, landets alla delstater och valda händelser i historien finns representerade på monumentet. Som är en populär bakgrund för selfies, inser vi snabbt. Vi har tagit en av hästskjutsarna hit och kusken anvisar oss till en plats i rondellen där en polis hjälper till att stanna trafiken så att besökare kan gå över in till själva monumentet. Monumento a la Patria (vilket indikerar en hyllning till hemlandet) skapades faktiskt av en skulptör från Colombia, Rómulo Rozo och invigdes 1956. 

Mat? Jo, det finns! Varierad. Vi får tipset av en taxichaufför på väg från flygplatsen att testa La Chaya Maya. Den visar sig finnas i två versioner bara något kvarter ifrån varandra. Den ena som vi prövar först är lite mer pittoreskt dekorerad och utformad för långväga besökare. Några kvinnor formar tortillas vid ett bord bredvid vårt. Min fru testar en väldigt svart rätt vid namn relleno negro. Om jag minns rätt med kalkon i en chiliblandning med flera ingredienser som gör färgen lite mörkare än genomsnittet. Själv testar jag cochinitas som kanske kan kallas en variant av pulled pork. Med bananblad som bonus. Utmärkt.

Den andra restaurangen med samma namn är mer ordinär till sin utformning, trivsam men nästan steril i jämförelse. Men även den verkar välskött och synnerligen välbesökt. Annars finns här en blandning av kaféer, populära kedjor som amerikanska Chili’s, liksom ytterligare ett antal som erbjuder typiska menyer från regionen, vad allt det kan innebära. Det finns mer att beta i flera avseenden vid nästa besök. När det nu blir. Som sagt, fyra dagar är för lite. Här skulle man kunna stanna en vecka utan problem att sysselsätta sig. Med tanke på alla exkursionsmål runtom, kanske två veckor eller en månad. Det är ju bara en fråga om tid. Och pengar…

Svart smet med kulinariska kvaliteter som kan göra dagen fullkomnad. Emilia med en portion relleno negro på restaurangen La Chaya Maya i Mérida.

TexMex Times 2018: Monterrey, del 1 – mer än vad som möter ögat?

Posted in Tema: Kultur, Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 04/11/2018

Flerfiliga ringleder mellan olika delar av stadsklustret är utmärkande för Monterrey, en av Mexikos tre största städer. Foto: PJ Lindahl

Sommaren 2018 AD tillbringades, liksom i fjol, mestadels i Mexiko. Stort land, det där. Mycket att upptäcka. Och det blev mer av den varan nu än vid föregående besök. Här hemma faller höstmörkret, så vad passar väl bättre än att inleda en liten artikelserie om ljusare och (på gott och ont) varmare tider och platser just nu?

Många aktiviteter pågår i stadens stora parker, inte minst under helgerna. Foto: PJ Lindahl.

Monterrey, början av juli: Så, det här är staden där min fru bodde ett tiotal år, först som student och sedan lönearbetare i sin ungdom. Av någon anledning har vi inte kommit hit tillsammans förut. Mexikos tredje största, eller kanske andra största stad numera. Några miljoner invånare. Långa flerfiliga trafikleder genom och runt metropolen. Dessutom en påtagligt kuperad terräng omkring stadsbebyggelsen. Flera berg liksom en del upp- och nedgångar i själva staden. Påminner om några andra städer där jag tillbringat viss tid förut, som Quito i Ecuador. Eller Taiz i Jemen. Men det här är en större stad. Det har regnat en del längs vägen hit, cirka fyra timmars bilväg västerut från Matamoros vid Atlantkusten. Men även med luftfuktigheten så är värmen ungefär lika påtaglig som vid kusten.

Vi besöker Planetario Alfa, ett museum som är explicit anpassat för barn och ungdomar, med inriktning på forskning och ’värt att veta’. Natur och miljö. Rörliga modeller av dinosaurier i parken utanför. Filmvisning i 360-gradersbio med hisnande vyer. Vilda djur och vild natur från Australien, med mera. Hela anläggningen verkar vara en plats där man kunde tillbringa en hel dag om man ville. Särskilt för dem som har barn, vilket gäller några av min frus medresande släktingar. Diverse lek- och lärfunktioner och olika pedagogiska utställningar med hög grad av interaktivitet fyller utrymmena både utanför och inne i det imponerande komplexet.

Let’s have a ball! Allvarligt talat finns flera av den här sorten placerade på en av centralt belägna öppna ytorna i Monterrey. Foto: PJ Lindahl.

Monterrey är, inser jag efterhand, inte en stad. Det är ett kluster av stadslika strukturer som sammanlagt innehåller ett par miljoner invånare. Jag hinner bli skolad av boende i staden, inte minst min frus släkt, kring vad som är typiska egenskaper och karaktärsdrag. Inte minst det faktum att Monterrey är en viktig motor för landets industri och ekonomi. Delstaten Nuevo León är överhuvudtaget ett näringslivscentrum och ett produktionsmecka. Om jag förstår rätt. Dessutom kostar det att bo och leva här. Faktiskt mer än i mångmiljonstaden Mexico City, enligt vissa boende här. Mellan de olika enheterna i klustret går alltså ett antal ringleder med flera filer. Trafiken är intensiv och vissa perioder under dygnet bör man helst undvika att försöka förflytta sig någonstans på grund av rusningstiderna. Avstånden är långa. Det här måste vara en av de uppenbara baksidorna med att bo på en plats som annars har så mycket spännande att erbjuda.

Vad den här välbefolkade staden inte har, är något omedelbart identifierbart som en internationell miljö. Jo, jag föreställer mig att det måste finnas mycket internationellt samarbete industriellt och finansiellt. Förmodligen borde affärsmän från i alla fall USA svischa förbi emellanåt. Men det är inte direkt så att man ser horder av andra som verkar utrikes ifrån under de dagar vi vistas här. När vi går omkring i en central park stöter vi på några clowner som framför en liten show för intresserade. En av dem ropar på avstånd på engelska och undrar var jag är ifrån. Under den här sommaren – efter mitt hemlands drabbning med just Mexiko i fotbolls-VM – har jag varit en smula tveksam till om ’Sverige!’ är ett bra svar eller inte. Det beror på var man är och med vilka. Med facit i hand kan jag säga att inga personliga problem uppstod på grund av fotbollsresultat. Men den här eftermiddagen tar jag det säkra för det osäkra och svarar bara ’långt ifrån’ innan vi går vidare…

Dino för alltid? Planetario Alfa satsar på jorden, rymden, framtiden och det förflutna. Foto: PJ Lindahl.

 

Fortsättning följer…

Är svält ett vapen i ‘det glömda kriget’?

Posted in Tema: Politik by yemenity2010 on 17/08/2018

kullarostadbearb‘Någon gång kommer kriget att ta slut. Men då kommer det kanske att vara för sent för många jemeniter.’

Svält. Sjukdomar. Sjukdomar som uppstår på grund av svält. Skarpa gränsdragningar mellan olika områden som kontrolleras av antingen den saudistyrda koalitionen eller deras fiender, Houthirebellerna. Det verkar ha varit aningen lättare den senaste tiden att få rapporter från de saudikontrollerande regionerna av Jemen, men reportern Jane Ferguson från amerikanska PBS NewsHour tog sig tidigare i år in i den del av landet (däribland huvudstaden Sana’a) som för närvarande ligger under Houthiernas styre. Information om den alltmer katastrofala situationen i arabvärldens redan tidigare fattigaste nation börjar strömma ut mer regelbundet, men Ferguson tillför en del när hon intervjuas av australiska radions Late Night Live (tillgänglig som podcast, där sådana finns). Bilden av ett land vars ekonomi helt kollapsat, även medelklassens barn svälter på grund av föräldrarnas uteblivna löner och där frågan är om utsvältning rentav används som en medveten krigstaktik. Mycket är svårt att veta säkert, och att helt förutsättningslöst undersöka allt som pågår – och varför – är givetvis nästan hopplöst i ett så brutalt splittrat land där allt som besökare (inte minst de journalister utifrån som lyckas få något slags inblick på plats) gör, övervakas av antingen den ena eller andra parten i ett inbördeskrig som nu pågått sedan… Ja, sedan exakt när egentligen? Klart är i alla fall de senaste tre-fyra åren inneburit fler och fler umbäranden och akuta överlevnadsproblem för majoriteten av befolkningen.

Intervjun med Ferguson finns hos australiska ABC (”Yemen: the world’s forgotten war”, daterad 26 juli 2018). Samma reporter har även skrivit en artikel om svält som eventuell strategi i strid, för tidningen New Yorker. Se ”Is Intentional Starvation the Future of War?” av Jane Ferguson, The New Yorker, 11 juli 2018.

 

 

TexMex Times 2018: AMLO – Who? What? Why?

Posted in Blog Entry in English, Tema: Latinamerika, Tema: Politik by yemenity2010 on 13/08/2018

Monument inspired by Ancient themes in the city centre of Monterrey, a Metropolitan area home to few million people and one of nations’s most important industrial regions. Photo: PJ Lindahl

Our world is full of abbreviations. CIA, FBI, KGB, CCCP (in case you remember the Cold War), JFK, BBC, CNN, UN… Recognized all of those? This summer in Mexico, four letters towered above everything else: AMLO. A shorter way of referring to Mr Andrés Manuel López Obrador. Some six weeks ago he was elected the next president of a country that presents a real challenge for anyone who dares aspire to the presidency. More than 100 million people with distinctly different ideas on how to prioritize and deal with the problems at hand. Which are plenty. Now, AMLO is not just anyone. A veteran politician on the Left (or at least used to be) who lost two previous presidential elections, at least in one case a fiercely contested one where some people still think he was cheated out of winning, one way or the other. This time around the competition was virtually annihilated. Election Day happened to take place during my first week of this year’s vacations in my wife’s homeland. She was one of millions of Mexicans casting their vote that day, a day that might be the starting point for some profound changes in the country. Might be. Remember that. The challenges are numerous. Obrador may have left the other three other candidates way behind, but real work is about to begin in a few months when he takes office. 

Car window commercials during the campaign were commonplace. Winning presidential candidate Andrés Manuel López Obrador seems confident – and as it turned out, he had reason to be. Photo: PJ Lindahl

One obvious result is that the shared hegemony of the two previously most powerful parties PRI and PAN has been, well… Smashed. Obliterated. The new president-elect and his movement named Morena now has the opportunity to create something new. At least that’s what many people hope for. Real change. Rampant corruption and disappointing performances from elected officials in general have been the norm for a long time. So, is AMLO a Mexican Trump, or Macron, or what exactly? How much of an ideologue versus pragmatist, populist versus real game-changer is he? These things are never easy to sort out in Mexico, as far as I can tell. Nothing is simply black and white. I admit I find it really difficult to define what the dominant parties actually represent. PRI might have some sort of Social Democrat platform in theory but more than anything it seems to be about power itself, institutionalizing and infiltrating every level of society. The Institutional Revolutionary Party (yeah, that’s what it means) was basically in power uninterrupted from the late 1920’s until 2000 when the more outspokenly conservative PAN won the presidential election through Vicente Fox, followed six years later by Felipe Calderón. 

When PRI recovered and regained the presidency 2012 they presented themselves as a reformed party with a fresh face and old sins washed away. Sort of. Six years later you would be hard pressed to find people expressing enthusiastic support for the outgoing president Enrique Peña Nieto. Several corruption scandals and shocking outbursts of violence in different forms – in a nation unfortunately accustomed to both – contributed to that. 

There are many ways to make a living in Mexico, some more spectacular than others. Photo: PJ Lindahl

The widespread discontent with both of these behemoths have been skillfully exploited by Obrador and his Morena movement. Many political pundits agree on that. The president-elect (and former mayor of Mexico City) has always marketed himself as anti-elite and anti-establishment, according to Denise Dresser, professor and political analyst in Mexico City, interviewed by NPR:s Latino USA after the elections in early July. Since corruption in government not exactly has decreased recently, it seems his message has been proven effective, more so than ever before. On the other hand, he received criticism for changing the government strategy in dealing with mighty drug cartels and even suggesting amnesty for some people involved in the drug trade. He’s had to clarify his position and doesn’t appear to suggest that the most powerful barons would be included in that offer. Rather, people at the lower rungs such as farmers growing the crops in question. Not surprisingly, he’s also implied to stand up more forcefully to the president of the northern neighbour (you know who) than Mr Peña Nieto, who currently appears to enjoy the support of maybe 20 percent of the population. Expectations are high, but you need to be realistic, in Dresser’s opinion. This is not the first time in history that the Mexican people started to hope for some significant improvements overall, only to end up disappointed. 

During the weeks after the election, many posters and other forms of political advertisement were still very visible, wherever you went. Most of all, the propaganda for Morena which did well not only in the presidential election, but also the congressional and local elections held simultaneously. One afternoon in late July, a leak affected the running water in northeastern city of Matamoros where my wife’s family resides and we stayed at the time. For some 15 or 20 hours, taps were dried up in several parts of the city, including our barrio. Some people suggested, seemingly half-jokingly, that outgoing local municipal president was behind it, a supposed revenge for the disappointing outcome a few weeks earlier. Oh, maybe I ought to mention the transition period, which in Mexico extends to several months. December, that’s when newly elected officials, including Andrés Manuel López Obrador, will be sworn in. What kind of significant changes will take place then? Hopefully there are still reasons to stay… Well, hopeful. 

TexMex Times 2018: AMLO – Vem? Vad? Varför?

Posted in Tema: Latinamerika, Tema: Politik by yemenity2010 on 12/08/2018

Valreklam på bilruta för den segrande presidentkandidaten Andrés Manuel López Obrador. Foto: PJ Lindahl

Världen är full av förkortningar. PTK eller ABF? Som i en gammal sketch av Galenskaparna. CIA, FBI –  KGB och CCCP om ni minns – JFK. SNL, FN, SKL… Och så vidare. Kunde ni identifiera alla? I Mexiko är det nu en förkortning som nämns oftare än andra. AMLO. Utläst står det för Andrés Manuel López Obrador. Nyvald nu i sommar som president för ett land som man ibland kan undra hur någon egentligen skulle vilja vara president för. Över 100 miljoner invånare med vitt skilda värderingar kring vad staten ska prioritera. Med en mängd problem och inneboende konflikter – och samtidigt väldigt mycket fantastiskt inom sina gränser. AMLO är inte vem som helst utan en veteranpolitiker på vänsterflanken, enklast uttryckt, tidigare borgmästare i Mexico City, presidentkandidat ett par gånger och – menar vissa – bestulen på segern åtminstone en gång. Den här gången var det ingen riktig match. Valdagen inföll under min första vecka i landet under semestern. Min fru och svärmor var några av dem som gick och röstade. Fyra presidentkandidater men ingen av de andra tre var i närheten den här gången. Obrador fick i alla fall över 50 procent av rösterna.

Den akuta följden är att de tidigare största och klart dominerande partierna PRI och PAN tappat greppet om folket. Åtminstone för tillfället. Den nybildade rörelsen Morena med nye presidenten i spetsen ska nu försöka skapa något, ja… nytt. Det är i alla fall vad många verkar hoppas på, en rejäl förändring i det politiska landskap där oceaner av korruption och svikna löften har fördunklat förhoppningarna under lång tid. Är Obrador lämpligast att jämföra med Trump, Frankrikes Macron eller med vem egentligen? Hur mycket vänster är han, hur mycket är ideologi kontra pragmatism, retorik eller genuint inriktad på nödvändig förändring? Ideologi och politik i Mexiko ingen svartvit, enkelt förklarad sak. Själv har jag inte lyckats hitta ett enkelt sätt att förklara eller själv hundraprocentigt förstå vad de olika partierna i grunden står för, mer än att de papperet påvisar några åtminstone teoretiska ideologiska skillnader. Kanske framför allt i fallet PRI har det i praktiken handlat om att institutionalisera sig och infiltrera hela samhället på alla nivåer. Partiets själva namn står för det Institutionella revolutionspartiet. Ja, ni hör själva. Det uppstod i samband med den mexikanska revolutionen i  början av 1900-talet, en period som överhuvudtaget är ytterst komplicerad och svårbegriplig även sedd i perspektiv. Hört namnen Zapata och Pancho Villa någon gång? Jo, de var inblandade i den utdragna konflikten, liksom många andra ambitiösa ledartyper och deras respektive fraktioner. Partiet formades i alla fall, fick makten och fortsatte att totalt dominera landets politik under hela förra seklet, med eller utan schyssta metoder.

PAN eller Nationella aktionspartiet i översättning är till sin karaktär mer uttalat konservativt och har fått fram ett par presidenter under 2000-talet. När PRI och deras kandidat Enrique Peña Nieto återfick makten i förra presidentvalet lanserade man sig själva som ett parti med ett nytt ansikte och fritt från sina gamla synder. Men efter sex års styre är det svårt att hitta någon som talar väl om den nu avgående presidenten. Flera korruptionsskandaler och en del chockerande våldsutbrott i ett land som ändå är vant vid båda delarna bidrog till det.

Lokal valdekal i Matamoros. Foto: PJ Lindahl

Podcasten Latino USA analyserade resultatet i sommarens val med hjälp av Denise Dresser, professor och politisk analytiker i Mexico City. Bland annat konstaterades att AMLO och hans rörelse Morena dragit nytta av det utbredda missnöjet med PRI. Veteranpolitikern (som tidigare representerat ett par andra existerande partier) har alltid haft ett budskap om sig själv som antielit och antietablissemang. Och eftersom korruptionen i regeringen knappast blivit mindre så har han till slut till slut slagit an starkare än någonsin.

Han har under sin kampanj bland annat utlovat amnesti för en del av de inblandade i drogtrafiken. En ståndpunkt som han kritiserats för och tvingats klargöra mer i detalj. Det är troligen inte de värsta förbrytarna som ska benådas utan snarare de på lägre nivåer i kartellernas interna hierarkier i så fall. Han lovar att stå upp mot den norra grannens president (ni vet vem) mer än vad den utgående mexikanske ledaren gjort. Peña Nieto som snart lämnar sin post efter sex år bedöms ha stöd av mindre än 20 procent av befolkningen nu och har länge varit försvagad. Förväntningarna på efterträdaren är enorma, men det gäller att vara realistisk tycker analytikern Dresser. Det är inte första gången som folket i Mexiko hoppas på förändring, bara för att bli besvikna. 

Under veckorna efter valet syntes fortfarande många affischer och olika former av kampanjer och marknadsföring på olika platser i vilken stad man än kom. På bilrutor, husväggar och allehanda anslag. Mest synlig var fortfarande propagandan för det vinnande partiet Morena som även lyckades bra i kongressvalet och de lokalval som hölls samtidigt. En eftermiddag i slutet av juli gick vattnet i stora delar av Matamoros. En läcka någonstans torrlade kranarna i hushållen bland annat där vi vistades. På sina håll florerade uppgiften, mer eller mindre seriöst, att den avgående lokale presidenten låg bakom, som något slags hämnd för valförlusten. Själva maktöverföringen, vilket kan vara viktigt att nämna i sammanhanget, sker inte omedelbart i Mexiko utan tar flera månader. Inte förrän i december tillträder de nyvalda på allvar, har jag nu lärt mig. Vilka betydande förändringar kommer att märkas i samhället då? 

Gata i centrala Monterrey, ett industrinav och en av landets största städer överhuvudtaget. Foto: PJ Lindahl

%d bloggare gillar detta: