Yemenity2010's Blog

Heta grytor, halal-burgare och historiska drycker

Posted in Direkt från Jemen, Uncategorized by yemenity2010 on 29/01/2010

”Within a limited but delicious range, the Yemenis are connoisseurs of food, suffering the furnace heat of a crowded eating house that makes the best saltah, or queuing – sometimes for hours – for special shabaya bread during Ramadan. Before qat caught on (probably in the fourteenth or fifteenth century) food seems to have been the national obsession”(ur ”Yemen – Travels in Dictionary Land” av Tim Mackintosh-Smith, 1997).

Tidigare har jag gjort något enstaka nedslag i det kulinariska livet i Taiz och här följer ännu ett. Saltah – ja, det är väl en form av traditionell och populär matlagningskonst som är ett attraktivt alternativ för många jemeniter. Hur varierad är den här etiketten? Vet inte riktigt, men den kan som, på en restaurang i Taiz innebära en het kokande köttgryta som ställs fram på bordet, ett bord som täckts med tidningspapper (exempelvis The Straits Times som i sig tydligen täcker in händelser i regionen kring Röda havet. Notera dock att jag inte är säker på om det är samma ST som har sin bas i Singapore – det är svårt att verifiera alla detaljer när skriften är mer eller mindre täckt av stekdon, smulor och sås). Eller på golvet, med en matta och Gulf News som underlägg. Bröd? Jo, ett par rejäla nygräddade tunnbrödsaktiga kakor brukar ingå. De bryts och doppas i rörorna som inte bara inkluderar den nämnda grytan utan även en del andra kryddblandningar. Chobs eller hobs är väl ungefär det mest rättmätiga uttalet på bröden, vare sig det är en lokal, nationell eller panarabisk benämning (många mysterier återstår att lösa för min del). Nära ingången står kockarna och rör om i sina i regel gigantiska grytor. Det vill säga, man skulle kunna koka en vuxen person i dem vid behov. Men kannibalism är inget vanligt förekommande fenomen i landet, efter jag har kunnat utröna hittills…

Brödkakor av samma sort även användbara på en av fiskrestauranger som gärna blir fullsatta nere i centrum i restaurangrusningstid. Proceduren börjar dock med att man själv skaffar fisken nere hos någon av flera försäljare i marknadsvimlet (marknaden går under namnet Markezee och där säljs även frukt och grönsaker). På restaurangen grillas den valda fisken och serveras på bordet, som den här gången kanske är täckt med engångsplast som duk – och utbytt för varje ny kund som kommer. Grytor med olika innehåll verkar överhuvudtaget vara något som förordas i matkulturen här. Det kan vara kyckling (som på den tredje bilden), nötkött eller något annat – bara inte fläsk, men det förstod ni redan. Är det gott? Ja, väldigt ofta, även om jag inte vet hur begränsat jag kommer att tycka att det  kulinariska standardutbudet är när jag tillbringat några månader eller mer på plats. Hamburgerkedjor, pizza-franchiser eller andra vanliga transnationella representanter för den allmänna snabbmatskulturen i Europa och på många andra håll – de är i stort sett osynliga åtminstone i den här staden, om någon undrade.

Småbutiker med ett begränsat urval konserver, pasta och kolsyrade drycker finns det gott om; och några något större för specerier, såväl billigare inhemska produkter som dyrare importerade (choklad, kex, flingor och hygienartiklar av mer västvärldsligt snitt hör ofta till den sistnämnda kategorin). Någonstans i den ekonomiska mellanklassen hamnar väl produkter från andra arabländer, som ett storpack med beef burgers från Al Islami Foods i Dubai, försett med etiketten ”the real halal” för säkerhets skull. Prisnivåerna i stort är dock en bra bit under de svenska, men så är löneläget för de flesta medborgare naturligtvis också ett annat.

Te – det är ett litet fenomen i sig. En vanlig variant är med mjölk, men oavsett vilket så är smaken sötare än man är van vid hemifrån. Och det kan gärna intas efter en het lunch. Kaffe då? Ja, det konsumeras också i viss mån men troligen inte i samma omfattning. Historiskt finns det ett starkt samband mellan Jemen och produktion av den svarta drycken. Det var en gång i tiden en dominerande exportvara härifrån, men storhetstiden för det verkar nu ligga ett par hundra år bakåt i tiden. Det råder delade meningar om den radikalt ökade satsningen på qat-odling under 1900-talet är en av orsakerna till kaffets reträtt, men osvuret är väl bäst för en novis i landet…

Annonser
Tagged with: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: