Yemenity2010's Blog

Revisited: Rösten som tystnade för tidigt

Posted in Uncategorized by yemenity2010 on 18/08/2010

Den Där Rösten gjorde outplånliga intryck på mig redan i slutet av 1980-talet. Materialet sagda stämband hade att arbeta med var visserligen ojämnt, men när samklangen däremellan stod i zenit var himlen nära. Kopplingen mellan Jemen och artisten ifråga var ingen direkt nyhet för mig, men nyligen bidrog Yemen Today med mer kött på benen…

”En av mina favoritröster tystnade nyligen för gott, när Ofra Haza gick bort. Ingen större nyhet i Sverige, förrän GT/Expressen hittade rätt rubrik – ”Carolas vän dog i aids”. Kvällspressen har inte heller förändrats så mycket efter årsskiftet…” Så här skrev jag i ledaren till den obetydligt spridda och inflytelserika tidskriften Folket Jublar*, i mars år 2000. Att Haza var av israelisk nationalitet hindrade inte att hon ofta skyltade med sina jemenitiska rötter. Och exakt var fanns de någonstans? Jo, enligt Yemen Today som stöder sig på uppgifter från den jemenitiske rabbinen Yahya Yousef Salem kom släkten Haza’a ursprungligen från Taiz.

Det stora genombrottet för Haza kom med låten ”Im nin’ alu”, som hunnit släppas i flera versioner. Själv förknippar jag den med anno 1988 då albumet ”Shaday” gick ut på den globala marknaden. YT hävdar att den kunde höras på MTV flitigt i slutet av det decenniet, liksom fortfarande ganska frekvent i jemenitiska taxibilar. Nyckelstroferna på hebreiska kan översättas med ”…även om de rikas portar är stängda, kommer himlens portar aldrig att stängas” och byggde i sin tur på ett poem av Rabbi Salim al-Shabazi. Han levde och verkade i staden Shabaz i närheten av Taiz under 1600-talet, en tid då judisk jemenitisk litteratur (liksom forskning och filosofi) sägs ha utvecklats markant, men också en svår period för minoriteten under zaidiska imamers styre. Shabazi beskrivs som en mystiker men framförallt en väldigt produktiv skriftställare med omkring 15 000 poem på sitt samvete. Språket var en jemenitisk dialekt, ibland en kombination av arabiska och hebreiska i samma text. Hans teknik var troligen också inspirerad av sufiska diktare, alltså muslimska mystiker från framförallt Nordafrika och det Spanien som då dominerades av de nordafrikanska morerna.

Den första versionen av ”Im nin’ alu” fanns med på albumet ”Fifty Gates of Wisdom: Yemenite Songs” där Ofra Haza hade samlat ihop en räcka traditionella jemenitiska sånger byggda på Shabazis texter, fortsätter Yemen Today och påminner om att även Madonna använt sig av samma text på låten ”Isaac” från 2005. Madonna, en gång i tiden stämplad som en ”Material Girl”, är ju numera efterföljare av Kabbalah, en så kallat mystisk variant av judendomen. På hennes inspelning medverkade sångaren Yitzhak Sinwani som också är av judisk-jemenitisk härkomst.

Artikeln i stort fick mig att nu under semestern i Sverige plocka fram de gamla Ofra Haza-album jag redan hade hemma (på CD eller… LP!) och fylla på med något ytterligare av de som saknades i samlingen. Som jag sade, allt är inte guld som glimmar här, men några spår är (eller borde vara) modern musikhistoria. För att vara mer konkret och pedagogisk har jag destillerat fram fem favoriter:

1. ”Im nin’ alu” (1988). Givetvis. Andäktig hymn och attackerande rytmer i samma andetag. Själv försökte jag mixa den elegant med en böneutropare från Jerusalem i introduktionen till ett specialarbete som radiojournaliststuderande i Jönköping våren 1992. Om jag minns rätt menade min huvudlärare i utvärderingen att de två rösterna inte var i samma liga och därför inte lämpade sig för en naturlig övergång i programmet. Jag förmodar att Haza räknades till den högre skolan. Låten finns även i en aningen omgjord tagning från 1997.

2. ”Middle East” (1989). Fred på jorden! Och mer specifikt i mellanöstern. Det som kunde ha blivit olidligt inställsamt låter fullständigt äkta och intagande med en effektiv cross-over-appeal byggd på influenser från öst, väst och en del däremellan.

3. ”You” (1997). Den sista skivan som släpptes under hennes livstid är delvis alldeles för tam och tillrättalagd, men har några höjdpunkter som den här suggestiva och bönfallande balladen där Rösten Verkligen Kommer till sin Fulla Rätt. Magic stuff.

4. ”Daw da Hiya” (1992). Albumet ”Kirya” håller kanske den högsta genomgående kvalitets- och musikaliska spänningsnivån och här är en av anledningarna. Iggy Pop (!) hälsar på, bidrar med basröst och agerar snarast vokal antipod till Ofras vilda wailande i en sorgtyngd skildring av tvångsäktenskap och traditionens makt i ett sammanhang någon gång, någonstans, där kärleken kan få betalas i blod.

5. ”My Love Is For Real” med Paula Abdul (1995). Ofra medverkade med jämna mellanrum på andra artisters alster och strängt taget har hon väl gjort ännu bättre saker i eget namn. Men det här är ändå utmärkt som exempel på hur hennes assistans kan lyfta slutresultatet till höjder som huvudattraktionen aldrig hade mäktat med på egen hand. Koreografen/sångerskan/med mera Abdul har ju inte världens mest kraftfulla och flexibla stämband, om vi säger så… Den bastanta produktionen och Hazas klagosång som svävar över allt GÖR låten.

…och Carola-kopplingen? Tja, den kan ju ha berott på att båda medverkade i Schlager-EM 1983, året då fröken Häggkvist blev ett folkhemsnamn och landade på tredjeplats i finalen. Ofra Haza kom tvåa. Hur mycket kontakt de behöll sedan dess vågar jag faktiskt inte svara på, men kvällspressen brukar ju veta bäst…

Källhänvisningar: ”Should they be closed?” av Mira Baz, Yemen Today, juli 2010

Mer om Ofra Haza finns på All Music Guide och Wikipedia.

*Folket Jublar publicerades oregelbundet i pappersform mellan 1984 och inledningen till det nuvarande millenniet, som ett slags hobbyprojekt för mig personligen med kreativa bidrag från släkt och vänner. Numera lever namnet kvar i form av en webbsida med varierat innehåll, men tyvärr inte heller uppdaterad så ofta som den borde.

För övrigt: ”Agora”, en film på historisk mellanösterbotten, hade nyligen DVD-premiär. Hur bra är den egentligen? Bra fråga, men jag har i alla fall recenserat den på russin.nu.

Har ni fått nog av material relaterat till fotbolls-VM, som tog slut för över en månad sedan? Naturligtvis inte. Så jag tar sista chansen innan det är försent… Uppenbarligen gick priserna på qat upp under turneringens gång, om man får tro Yemen Times. Och visst finns det fler sociologiska och transnationalekonomiska analyser att dra ur det avslutade evenemanget, som här från Truthdig.

Annonser
Tagged with: , , , , ,

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] staden Taiz på 1600-talet. Av ingen direkt aktuell anledning alls passar jag nu på att puffa för mitt årsgamla inlägg, där jag även avslöjar några av mina personliga favoriter från Ofra Hazas omfångsrika men […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: