Yemenity2010's Blog

Vem vill dansa efter Saleh?

Posted in Tema: Politik, Uncategorized by yemenity2010 on 19/03/2011

Oroligheterna har eskalerat under protesterna mot regeringen i Jemen under en längre tid. Igår exploderade de, med skottlossning mot demonstranter i Sana’a och långt fler dödade än i tidigare konfrontationer.

– Vi trodde att Jemen skulle bli nästa Egypten, men nu börjar det mer likna Libyen, säger Nadia al-Sakkaf till SR:s ”Konflikt”, sänt i P1 idag lördag 19 mars. Hon är chefredaktör för tidningen Yemen Times, ett av mina husorgan under fjolåret.

Det har varit en händelserik vecka i Jemen. Just när jag i princip avslutat arbetet med en artikel på frilandsbasis om framförallt bakgrunden till vad som händer just där just nu, så kommer nyheterna på fredag eftermiddag att veckans stora demonstration – de koncentreras ju ofta till fredagar, även om det inte verkar vara händelselöst däremellan heller – slutat i tragik. Uppgifterna varierar, men minst 40 personer ska ha dödats när de fortsatte sina protester i Sana’a. Krypskyttar på tak ska ha varit en del av de skyldiga, enligt rapporter i bland annat BBC och Al Jazeera English. Enligt ”Konflikt” har nu myndigheterna i veckan även deporterat flera utländska journalister från landet, vilket sällan är ett lovande tecken. President Saleh har hävdat att hans trupper inte ligger bakom det eskalerade våldet, vilket väcker tvivel hos många, samtidigt som undantagstillstånd införts.

Jag vet också att flera av de utlänningar jag känner i Taiz har tidigarelagt planerade utresor eller bestämt sig för att lämna landet på obestämd tid även om det inte ingick i planerna, ofta på rekommendation av arbetsgivarna. I princip kan vad som helst hända i landet nu. Utresetillstånd har uppdaterats och resväskor har packats för alla eventualiteter.

Fattigdomen och frustrationen är utbredd i Jemen, inte minst bland unga människor som utgör en majoritet av befolkningen. Det är en av de viktigare detaljer som poängteras av tidskriften Time i ett reportage från landet häromveckan.

– Om du är en ung jemenit, har du inga skäl att hoppas. Det finns ingen anledning att tro att ditt liv blir bättre än dina föräldrars.

Det säger redan nämnda redaktör Nadia al-Sakkaf till  Time. Och visst fick jag liknande intryck utifrån vad framförallt unga vuxna i Taiz uttryckte om framtiden. Universitetsutbildning och höga ambitioner garanterar ingenting. Vad som verkligen räknas är inte vad du kan utan vem du känner, eller vem din familj känner alternativt är släkt med, eller vilken by du kommer ifrån… Ungefär så, rent krasst. Det kan vara kärnan bakom de frustrationer som resulterat i protesterna där nu. Men förklaringen ”det är bara för att…” som sällan håller sträck i något sammanhang, även om man hör den inledningen alltför ofta vad det sedan gäller, den gäller ännu mindre i Jemen. Som utlänning är det omöjligt att förstå dynamiken helt och hållet. Vad har då Time förstått, eller i varje fall trott sig förstå nu då?

En del av det fyrsidiga reportaget i senaste numret är repetitioner för alla som sedan tidigare intresserat sig för landet: terrorvinkeln, att al-Qaida har en aktiv gren i landet och att en och annan av USA svartlistad schejk (som Anwar al-Awlaki) gömmer sig där, att regeringen även kämpar mot separatister i söder liksom shiamuslimska rebeller från Houthi-klanen i norr. Men på senare tid har alltså ytterligare en synlig dimension tillkommit, såsom i bland annat Tunisien, Egypten och Libyen; öppna regelbundna manifestationer mot president Ali Abdullah Saleh i rikets större städer. Presidenten har även drabbats av avhopp från klaner som tidigare stött hans regerande koalition General People’s Congress (GPC). Saleh är numera 68 år och har styrt i 32 år (vilket om inte annat visar att han är en överlevare, med tanke på att hans närmaste föregångare Ibrahim al-Hamdi och Ahmad al-Ghashmi föll offer för attentat. Se historik här på Encyclopedia of the Nations.)

En sak som Time noterar är att omvärldens fixering vid terrorism som ett problem för Jemen, ofta uppfattas som överdrivet av jemeniterna själva. Huvudstaden Sana’a är normalt sett betydligt säkrare än exempelvis Islamabad, Kabul och Bagdad. Och de gånger jag själv åkte dit var knappast rädsla den dominerande känslan. Snarare insikten om att landet skulle kunna haft mycket mer turism om det inte vore för terrorstämpeln och många länders (inklusive Sveriges) avrådanden från resor dit, något som också framhålls av landets utrikesminister Abubakr Al-Qirbi i artikeln. Hur säkert det är nu efter den senaste månadens manifestationer och de militära tillslagen mot missnöjesaktionerna är naturligtvis en annan historia. Men fattigdomen är stor i landet, vilket leder tillbaka till citatet från Yemen Times redaktör tidigare.

Några siffror i sammanhanget: USA stödde förra året Jemens arbete mot terrorism med 150 miljoner dollar, en summa som mångdubblats från åren innan. Det humanitära stödet därifrån uppgick till 42,5 miljoner dollar, alltså knappt en tredjedel. 74 procent av jemeniterna är yngre än 30 år, vilket är ovanligt mycket även i arabvärlden.  Nästan hälften av medborgarna i åldern 15 till 29 år går varken i skolan eller har betalt arbete. Och mer än hälften av de 173 internerna på den (trots Obamas vallöften) ännu inte nedlagda ökända inhysningsenheten vid Guantánamo Bay är jemeniter.

Och om nu Saleh tvingas träda tillbaka och lämna plats är fältet ganska öppet för vilka som skulle kunna ta över makten. Listan över kandiderande och konkurrerande partier och ideologier är så splittrad att alla säkra förutsägelser är fåfänga. Jag är i alla fall inte tillräckligt djärv för att försöka. Time verkar överens, och avrundar med ett känt citat av Saleh: ”Att styra Jemen är som att dansa på ormhuvuden”. Vem som än efterträder honom när den tiden väl kommer (imorgon, nästa månad eller om flera år) kan få anledning att ångra sig…

Källa: Yemen: The Most Dangerous Domino av Bobby Ghosh, Time 14 mars 2011

Några nedslag i medierapporteringen just från Jemen och mellanöstern på senaste tiden, inklusive kortnyheter om ökade våldsinslag och vidhängande analyser:

Ansedda magasinet The Economist sammanfattar nuläget i Jemen (innan fredagens händelser). Är Jemen kaotiskt till sin natur? Analytikern Abdulhani al-Iryani beskriver sitt land för Al Jazeera English. Och har somaliska legoknektar anlitats av regeringen för att slå ner upproren? Frågan har väckts av FN-organet UNHCR och refereras av AlertNet. Är alla jemeniter överens om att presidenten ska bort? Yemen Times frågar ‘folk på gatan’ och får skiftande svar. En demonstrant i Sana’a hävdar att Saleh är en splittrare och om han försvinner från posten kommer landet kunna enas. En ny president från södra delen av landet, där många vill ha självständighet, vore ingen dum idé. En affärsman som sympatiserar med Saleh tvivlar däremot på att en ny snabbt tillsatt president skulle klara sig kvar mer än en månad. Typiskt för jemeniter är också att de alltid hamnar i konflikt med varandra men i sista minuten kommer fram till en kompromiss, enligt honom. Under den senaste tiden har också al-Qaida ökat sina aktiviteter i Jemen, enligt samma tidning. Framförallt med attacker mot landets säkerhetsstyrkor i kända osäkra områden som Abyan och Marib. Och FN undrade redan före fredagens händelser över situationen för mänskliga rättigheter i Jemen, Bahrein och Saudiarabien. Vad har EU officiellt sagt om Jemen så här långt? Yemen Online citerar ett återhållet uttalande av Catherine Ashton från den 11 mars. Och vem är egentligen vem i Jemens opposition? Al Jazeera English gör en kartläggning över det konservativa Islah-partiet, socialister och mäktiga klaner som familjen Al-Ahmar.

Har kvinnor en ovanligt viktig roll i mellanösterns protestvåg? Ja, i alla fall enligt aktivisten Naomi Wolf. Särskilt i Egypten var de mer än bara ‘där’ – de var drivande och där ligger nyckeln till förändring i hela regionen, tror hon. Alf Svensson är fortfarande bekymrad över vad Muslimska brödraskapet kan ställa till med i Egypten och betonar att demokrati hänger ihop med människovärde. Ungefär. Bland annat. Inlägget i Svenska Dagbladet är en aning för mycket ”all over the map” för att jag ska förstå exakt vad som är det viktigaste budskapet och vem det riktar sig till, men det är värt att läsa i alla fall. Och vad borde USA göra i samband med den här händelseutvecklingen? Kanske Obama gör mer än det märks? Ja, ialla fall enligt professor Ian Buruma.

Och har protesterna i Jemen skapat en smältdegel? Det frågar sig Elham Manea i engelska The Guardian. Hon framhåller att de unga demonstranterna drivs framförallt av ekonomiska och politiska orsaker i ett land med grovt räknat 35 procents arbetslöshet. Men bland demonstranterna finns nu allt från socialister och liberaler till konservativa salafi-muslimer. Gemensamt är att de ropar på förändring och mer verklig demokrati, men frågan är om det går att uppnå på fredlig väg som läget är nu. Ja, vem vet någonting säkert? Fortsättning följer, som det brukar heta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: