Yemenity2010's Blog

Middle East 2.0? Eller vad?

Posted in Tema: Politik by yemenity2010 on 05/04/2011

Konflikten fortsätter eskalera i Jemen, även om jag själv följer det på avstånd och har begränsad inblick i allt som hänt sedan årsskiftet. En som fortfarande är där och bloggar är svenska Tanya Holm som bland annat uppmärksammats av Dagens Nyheter och skriver regelbundna rapporter om konflikten där som utspelas samtidigt som det mesta medieljuset riktas mot Libyen eller den senaste veckan även Elfenbenskusten. Förutom Japan då…

Själv skrev jag häromveckan en frilansartikel om Jemen för tidskriften Sändaren och försökte på begränsat utrymme ge en aning av bakgrunden och lägga till en del aktuella fakta. Som nu redan är inaktuella, givetvis. Redigeraren (eller vem det nu var) bestämde sig för ”Jemen – splittrat land där konflikten gror i skuggan av arabvärldens jättar” som rubrik, vilket ju är en ganska träffande sammanfattning av situationen ur massmedial synvinkel. På det personliga planet har mycket av den senaste månaden gått ut på att planera för besök av flickvännen, som också arbetat i Jemen (där vi träffades) och kom därifrån till Sverige för halvannan vecka sedan, strax innan en sandstorm drog in över Sana’a och ställde in alla internationella flyg under åtminstone några dagar, som grädde på moset. Nu sägs den dock ha öppnat igen. Många av de utländska arbetarna i Taiz har lämnat landet på grund av osäkerheten, ofta på direkt uppmaning av sina arbetsgivare, men en del har valt att stanna kvar.

Här följer ett litet lapptäcke av aktuella inslag och värdefull bakgrundsinformation om landet, och lite om mellanöstern i stort från den senaste tiden, eftersom händelserna just i Jemen inte pågår i ett vacuum utan har direkta kopplingar till det som händer i dess grannländer och Nordafrika.

BBC berättar om minst 15 döda i Taiz efter sammandrabbning mellan missnöjda människor och militär den 4 april. Och ‘saker händer snabbt runtom i landet’ enligt Sana’a-korrespondenten för Al Jazeera English. En amerikansk journalist som analyserar Jemen lite djupare än de flesta andra är Jeremy Scahill, känd bland annat för en bok om legoknektfirman Blackwater (numera Xe) häromåret. För mycket fokus på kontraterrorism och alldeles för lite på fattigdomsbekämpning är misstaget USA gjort i Jemen, tycker han i The Nation: ”The prospect of Saleh’s departure is a source of great anxiety for the White House, but the United States has unintentionally played a significant role in weakening his regime. For more than a decade, US policy neglected Yemen’s civil society and development, focusing instead on a military strategy aimed at hunting down terrorists. These operations not only caused the deaths of dozens of civilians, fueling popular anger against Saleh for allowing the US military to conduct them; they also fed Saleh’s corruption while doing nothing to address Yemen’s place as the poorest country in the Arab world, which proved to be major driving forces behind the rebellion.”

Scahill kan även ses lägga ut texten om USA:s roll i antiterrortaktiken som har en del baksidor i ett videoinslag från Democracy Now.

En svensk som under en period arbetade på samma center i Taiz där jag vistades förra året är Olof Pettersson. Han koncentrerar sig här inte minst på det besvärande bruket av qat, som påverkar hela det jemenitiska samhället i grunden.

Och hur är det egentligen; hänger demokratirörelsen i arabvärlden nu på något sätt ihop med USA:s försök att demokratisera (?) Irak genom invasionen 2003? Professor Juan Cole tvivlar: ”The demands of the protesters throughout today’s Arab world have nothing in common with earlier U.S. neoconservative plots. Today’s democratic forces want the right to form unions and engage in collective bargaining. They want a better deal economically, and government intervention to ensure the public welfare. They want genuine grass-roots input into legislation and governance. They want an end to censorship and secret police. They want national resources to benefit the common person, not foreign corporations. Their ideals are far closer to FDR’s New Deal than to W.’s White Tie Society. And they are well on the way to realizing their goals in key countries of the region even as the Kleptocratic Bush era recedes into the mists of history, attendant with more major failures of policy than any other regime in American history.”

– President Saleh har dansat på ormars huvuden i 32 år, men nu har de bitit honom.

Ungefär så uttrycker sig antropologiprofessorn Daniel Martin Varisco som besökt Jemen flera gånger under de senaste decennierna och nu tror att den långvarige ledarens dagar på podiet kan vara räknade. Varisco levererar återkommande analyser om landet för CNN och påminner om att det är det fattigaste av de länder där nu protesterna växer, och det är de som hungrar och blivit utestängda från en verklig framtid som nu mot alla tidigare odds får makten att vaja…

Hur ser det ut för kvinnors rättigheter i samband med protesterna? Den frågan finns det många synpunkter på. Samma CNN gör en komprimerad genomgång av de olika berörda ländernas jämlikhetspotential. Jemen?

– Det kan bara bli bättre, menar Isobel Coleman från tankesmedjan Council on Foreign Relations och exemplifierar med den rekordstora skillnaden i läskunnighet mellan män och kvinnor, med att flickor kan giftas bort i princip hur unga som helst, och att endast en av 301 ledamöter i parlamentet är kvinna.

The Juice Media skickar med jämna mellanrum ut sina varianter på nyhetssammanfattningar i rap-format och här är det senaste, med fokus på mellanöstern… och Wisconsin. Det kan vara deras vassaste och mest medryckande rapport hittills, som finns tillgänglig på YouTube både i åttaminuters– och en längre tiominuters-version.

Och hur fungerar USA:s utrikespolitik i praktiken? På tal om alternativa sätt att sammanfatta nyheter och presentera analyser, gjorde The Daily Show med Jon Stewart, och i det här fallet inte minst John Oliver, en pedagogisk genomgång med punch, av amerikanska så kallade ”frihetspaket” för andra länder. Vad är till exempel skillnaden mellan Sudan och Irak, mellan begränsad tillgång till George Clooney och en fullskalig invasion?

Apropå det, så intervjuades Clooney för ett tag sedan av Newsweek om sitt engagemang i Sudan med mera. Han hävdar att flera av de celebriteter som idag engagerar sig i globala ödesfrågor och specifika krishärdar faktiskt lärt sig att ta reda på en hel del om kriserna ifråga, U2-Bono som föredöme:

– There is more attention on celebrity than ever before – and there is a use for that besides selling products. Stars like Brad Pitt (Katrina), Ben Affleck (Congo), and Sean Penn (Haiti) followed suit. A lot of the young actors I see coming up in the industry are not just involved, but knowledgeable on a subject and then sharing that with fans. No one’s just a “peace activist” anymore—they have a specialty.

Och har ordet arab fått en mer positiv klang nu? Det tycker författaren Rashid Khalidi:

”Suddenly, to be an Arab has become a good thing. People all over the Arab world feel a sense of pride in shaking off decades of cowed passivity under dictatorships that ruled with no deference to popular wishes. And it has become respectable in the West as well. Egypt is now thought of as an exciting and progressive place; its people’s expressions of solidarity are welcomed by demonstrators in Madison, Wisconsin; and its bright young activists are seen as models for a new kind of twenty-first-century mobilization. Events in the Arab world are being covered by the Western media more extensively than ever before and are being talked about positively in a fashion that is unprecedented. Before, when anything Muslim or Middle Eastern or Arab was reported on, it was almost always with a heavy negative connotation. Now, during this Arab spring, this has ceased to be the case. An area that was a byword for political stagnation is witnessing a rapid transformation that has caught the attention of the world.”

 

Sugen på att bli allt annat än uppmuntrad över världsläget i stort? Kolumnisten och tidigare krigskorren Chris Hedges har en förmåga att punktera de flesta optimistiska föreställningar på gott och ont. Ibland är han mer pessimistisk än vanligt, vilket innebär… Ja, kolla det här inlägget på Truthdig, på egen risk. Precis som Påskön går de flesta civilisationer förr eller senare mot sitt slut. Och frågan är om det nu är dags för hela planeten att packa ihop…

 

”As food and water shortages expand across the globe, as mounting poverty and misery trigger street protests in the Middle East, Africa and Europe, the elites do what all elites do. They launch more wars, build grander monuments to themselves, plunge their nations deeper into debt, and as it all unravels they take it out on the backs of workers and the poor… Human beings seem cursed to repeat these cycles of exploitation and collapse. And the greater the extent of the deterioration the less they are able to comprehend what is happening around them. The Earth is littered with the physical remains of human folly and human hubris. We seem condemned as a species to drive ourselves and our societies toward extinction, although this moment appears be the denouement to the whole sad show of settled, civilized life that began some 5,000 years ago. There is nothing left on the planet to seize. We are now spending down the last remnants of our natural capital, including our forests, fossil fuel, air and water.”

Puh…

Eller blir det i själva verket bättre och bättre? Hans Rosling sammanfattar de senaste 200 åren på fem minuter. Det kanske finns anledning till några fromma förhoppningar trots allt. Den som har en lever får se…

Annonser
Tagged with: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: