Yemenity2010's Blog

Fallna hjältar och försvarsbudgetar

Posted in Tema: Politik, Uncategorized by yemenity2010 on 19/05/2011

Visst gör det ont när kronor brister… Det var nästan surrealistiskt smärtsamt att se Sveriges Tre Kronor klappa ihop totalt i tredje perioden av VM-hockeyfinalen mot Finland, även om jag på senare år känt mig mer distanserad från den sporten än tidigare. Jag brukar inte känna samma engagemang för ishockey som för fotboll numera, men ändock. 30 år gamla minnen dök upp till ytan, från ett VM då gamla Sovjetunionen körde över alla – och särskilt Sverige, som ändå tog silver på hemmaplan, trots en överhalning med 1-13 courtesy of Tichonovs trivselterrorister. Men under den eran var de flesta andra lag inte värdiga att beträda samma is som dem. Sveriges värsta VM var väl annars 1985, då just finnarna slog Sverige stort i två matcher. Och de har ju en förmåga att visa en påtaglig entusiasm när sådant inträffar. Inga fördomar, men i Suomi verkar en viktig hockeymatch mot oss inte alltför avlägset ett mindre krig. Vilket lämnar fältet vidöppet för min tilltänkta smidiga undergång – ursäkta, domedagsdimmorna vilar tydligen fortfarande tungt över tangentbordet – övergång till mitt egentliga huvudämne.

Krig. De kostar. Att USA har världens mäktigaste militär är knappast någon nyhet, med en budget som förra året uppgick till 687 miljarder dollar. Det är nästan lika mycket som resten av världen tillsammans, har tidskriften Time räknat ut. Motsvarande siffra för Kina är 114 miljarder, Frankrike gjorde av med 61, Storbritannien 57, forna supermaktskonkurrenten Ryssland 53 och nuvarande ärkenemesisen Iran sju miljarder. Fortfarande i dollar. Om det här kan man diskutera i politiska och mänskliga termer, men Time har framförallt kommit fram till att det börjar bli överdrivet…dyrt. Kan man verkligen fortsätta underhålla mer än 500 militärbaser i USA och världen över? Det är en av frågorna som ställs av artikelförfattaren Mark Thompson. Och behöver man 80 000 soldater i Europa, 66 år efter att Adolf Hitler besegrades?

Produktionen av försvarsmaterial styrs till stor del för att hålla en inhemsk industri igång, inte minst skeppsvarv, konstaterar Thompson. Enorma hangarfartyg för att frakta flygplan till stridszoner, är till exempel alltmer otidsenliga. Det räcker inte med att spendera mer effektivt, utan här krävs mer grundläggande förändringar. Skribenten argumenterar också för att USA i själva verket indirekt sponsrar sina europeiska NATO-allierades utbildningsväsende och sociala skyddsnät genom att bygga upp sin egen armé så kraftigt att andra inte behöver ta samma gemensamma ansvar för det militära och i stället kan satsa på andra saker. Intressant och ganska magsur vinkling, kan man väl säga. Som om det skulle vara européernas fel att amerikaner är så besatta av sin status som enda supermakten och prioriterar därefter…

Proportionellt satsar USA 4,7 procent av sin BNP på försvaret. Motsvarande siffror för exempelvis Frankrike är 2,5 och Ryssland 4,3. Israel lägger ut mer; 6,3 procent, för att inte tala om Saudiarabiens 11,2… (Jag vill minnas att jag sett tidigare uppgifter om Jemen som också ligger ganska högt i det avseendet). De här uppgifterna kommer för övrigt från Stockholm International Peace Research Institute, även känt som SIPRI.

Det är inte bara material som amerikanerna spenderar mycket på. De har faktiskt 17 olika underrättelseorganisationer. CIA är välkänt, men vad exakt sysslar National Geospatial-Intelligence Agency med? Time konstaterar att de tillsammans får fram så mycket information att den helt enkelt inte hinner processas och komma till någon nytta. Överhuvudtaget sprider landet ut sina tentakler över världen alltför mycket för att klara av alla ”missions” menar Mark Thompson. Numera har man gått över mer och mer till enstaka tillslag av specialstyrkor och så kallade drönare, förarlösa flygplan – bland annat i Jemen, eftersom den mer ‘konventionella’ krigföringen inte minst i Afghanistan och Irak tröttat ut även denna den största stridsmakt som någonsin existerat. Åtminstone på den här planeten, så långt vi känner till.

Det kanske mest tankeväckande i artikeln är innebörden i att militärmyndigheten fram till 1947 kallades Department of War, vilket var ärligt och rakt på sak. Dessutom innebar det att när ett krig var slut kunde resurserna kapas ner till det nödvändiga. Efter andra världskriget kom begreppet Department of Defense, vilket i praktiken betydde ”a never ending mission and an ever expanding portfolio”. Professor John Mearsheimer noterar att nationer som ofta är i krig alltid bygger upp mäktiga byråkratier för sin nationella säkerhet, samtidigt som medborgarnas rättigheter begränsas och möjligheten att hålla makthavarna ansvariga för sina handlingar försvåras. Redan president Dwight Eisenhower (själv före detta general) varnade ju vid sin avgång 1961 för det så kallade militär-industriella komplexet. Och det är medborgarna själva som måste ta ansvar och vara uppmärksamma på sådana utmaningar mot deras egna intressen, menade Eisenhower. Bristen på sådan vakenhet är ett av problemen för USA idag, sammanfattar Time.

(Källa: ”How to Save a Trillion Dollars” av Mark Thompson, Time 25 april 2011.)

Och hur ser det egentligen ut i Sverige i samma fråga? Får kanske återkomma till det. Men JAS har väl knappast varit en slående lönsam affär för svenska skattebetalare? Och hur stort inflytande har egentligen vårt militär-industriella komplex på utrikespolitiken? Vi är trots allt en av världens största vapenexportörer, i förhållanden till vår ganska ringa storlek som nation.

Goda sportnyheter i förbifarten (allt för att balansera den svavelosande inledningen): Manchester United vann engelska ligan och Åtvidabergs FF ångar på ganska hyfsat i svenska superettan, även om jag gärna sett att de klarat sig kvar i allsvenska förra året. I båda fallen är de mina favoritlag sedan strax över 30 år (alltså ungefär lika länge som Ali Abdullah Saleh varit president i Jemen).

Filmnytt på krigstema: Jag såg nyligen australiska dramat ”Balibo–mörkläggningen” på DVD och var rätt imponerad. Ämnet är Indonesiens invasion av Östtimor 1975 och vad som hände några australiska journalister på plats. Se recension på russin.nu. Vad ska man kalla situationen i mexikanska Ciudad Juárez – krig mot kvinnor? Filmen ”Juarez – de försvunna” är även den sevärd, men tung att ta sig igenom. Tyvärr har jag inte orkat skriva ihop en fullfjädrad recension av den, men den går i alla fall att hitta på DVD den också, liksom ”Sin nombre” om flyktingar på väg genom samma land mot amerikanska gränsen. Just det, recension finns här.

Musik: Nya CD-recensioner på Folket Jublar (av inte helt färska album, men ändå) finnes ute nu. Svenska Kaipa och tyske Hans Zimmers ljudräls till filmen ”Inception” senast publicerade, efter en längre svacka på den fronten – det medger jag. Nu har dessutom Kate Bush släppt sina nytolkningar av sånger från skivorna ”The Sensual World” och ”The Red Shoes” under titeln ”Director’s Cut”. Hur bra är den? Hoppas leverera fler väl valda synpunkter snart när jag hört den. Några av hennes bästa bitar genom åren handlar för övrigt om…krig. Men kanske inte i första hand ur budgetperspektiv.

Annonser
Tagged with: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: