Yemenity2010's Blog

Manufactured Destiny – kapitel 3

Posted in Tema: Politik by yemenity2010 on 05/10/2012

Amerikanska myter, opinionens betydelse och mediernas roll i demokratin har redan diskuterats i tidigare kapitel. Våren 2009 gjorde jag mitt examensarbete i medie- och kommunikationsvetenskap och valde ett ämne med anknytning till både journalistik och politik, mer exakt om hur svenska medier bevakade det amerikanska presidentvalet 2008. Hur valet slutade vet väl de flesta, liksom att vinnaren senare tilldelades det årets Nobel-ska fredspris. Här följer tredje delen i artikelserien Manufactured Destiny. Och nu är vi framme vid resultaten av min egen undersökning. 

”Chefredaktören höll upp dagens papperstidning ovanför huvudet och visade den åt norr, öster, söder och väster.

– Det här, sa han, är det bästa numret i tidningens historia. Aldrig någonsin tidigare har varenda nyhetssida upptagits av världsscoop. Vi är citerade på AP, AFP, Reuters och CNN.

Personalen sneglade lite generat på varandra, de flesta av dem jobbade inte alls med dammiga pappersgrejer utan med webben, lokal-TV, kommersiell radio eller på någon blankpolerad bilaga. Många av dem läste inte nyhetstidningen.” (ur Nobels testamente av Liza Marklund).

Trots en ständigt omtalad tidningsdöd och övergång till nya former för masskommunikation kommer fortfarande ett antal hundra tusen tryckta dagstidningar ut i svenska brevlådor varje dag, året om. Över 70 procent av svenskarna läser någon dagstidning dagligen enligt en mätning 2006. Den här granskningen bygger på innehållet i pappersupplagorna för tre av de största drakarna, från dominerande mediekoncerner. Aftonbladet representerar Schibsted, Dagens Nyheter hör till Bonniers och Göteborgs-Posten bär upp Stampen-koncernen. Hädanefter refereras oftast till dem genom förkortningarna AB, DN och GP.

Kvantitativ innehållsanalys kallas den metod jag använde vid undersökningen. I korta drag gäller det att välja vissa företeelser att fokusera på i texterna som undersöks; rakt av räkna förekomsten av de valda företeelserna och sedan omvandla alltihop till variabler i tabellform för att kunna dra slutsatser. Det innebär i det här fallet ett envist nagelfarande av hur ofta exempelvis viktiga personer, partier eller etniska grupper nämns i artiklarna som granskas. Oftast används metoden när man ska undersöka större textmängder och hitta generella tendenser men inte gräva alltför djupt.

Saker som vägs in är bland annat hur långa artiklar det handlar om och vilka som kommer till tals mest frekvent, bildmaterialets betydelse och vilka som syns mest där, vad som hamnar på förstasidan, vilka som skrivit artiklarna, kön och etnicitet hos de medverkande. Dessutom hur positivt eller negativt representanter för de konkurrerande politiska blocken framställs. Texter som granskas är framförallt nyhetsartiklar, men andelen kommenterande artiklar av kolumnistkaraktär ökar i medierna och den genren finns representerad, liksom en del material från kultursidorna. Däremot har renodlade ledare och debattartiklar inte tagits med. Totalt användes 115 artiklar som bas för undersökningen, samtliga publicerade mellan den 16 oktober 2008 och valdagen 4 november.

Allmänna iakttagelser

Vilka relativt enkla och tydliga slutsatser kan dras vid en ytlig överblick av resultatet? Ekonomin är den klart viktigaste valfrågan när kampanjen närmar sig finalsträckan och USA drabbats av insikten att bolånekrisen utvecklats till något betydligt värre. Det ärmycket fokus på Barack Obama som person och fenomen, även när han inte själv är den som artikeln byggts upp kring. Motståndaren John McCain syns inte lika ofta i vare sig rubriker, artikeltexter eller på bild. Han framstår vid det här laget som en man i stark motvind. Vid sin sida har han Sarah Palin, en kvinna som både splittrar och stimulerar väljarna och väcker blandade känslor.

Även om ledare och debattartiklar i berörda tidningar undantagits från genomgången är det uppenbart att ämnet var vanligt förekommande på dessa sidor under perioden. Många tog även tillfället i akt att avge sina slutliga domar över George W. Bushs presidentskap. En handfull reportrar står annars för lejonparten av all rapportering kring presidentvalet i USA 2008. Den stora majoriteten av artikelförfattare är män. Britt-Marie Mattsson ser på egen hand till att väga över gungbrädan mer åt andra hållet, genom att monopolisera valbevakningen för sin arbetsgivare GP.

Vi ser mycket material i reportageform. Visst förekommer flera mer renodlade nyhetstexter, särskilt de sista dagarna före avgörandet, men det är uppenbart att samtliga tre tidningar systematiskt byggt upp en bas av material som täcker in stora delar av USA, att möta väljare och presentera en översikt av detta land och vad som lett fram till Obamas vinnarläge. Med nyhetsartikel menar jag här sådant som syftar på det nyss hända. Reportagen har högst troligt tillkommit under en längre period och samlats ihop för regelbunden publicering under de här sista kampanjveckorna. Av de 115 artiklar som använts har jag kallat 43 för nyhetsartiklar och 44 för reportage. Gränsen däremellan kan vara aningen flytande, men taktiken är helt klart att inte vara beroende av politikernas utspel eller förväntade skandaler utan gå på offensiven och ha en egen plan klar för sig. DN har den starkaste reportageinriktningen, knappt före GP. AB är däremot mest nyhetsorienterat.

Redan i rubrikerna märks en tydlig slagsida åt demokraternas kronprins. Barack Obamas namn förekommer mer än dubbelt så ofta John McCains. Och med rubrikvänner som ”Schack, McCain” eller ”Uppförsbacke när McCain spurtar” behöver man kanske inga fiender…  De ger intrycket att den respekterade republikanen kämpar envist men förmodligen förgäves för att ta in motståndarens försprång i opinionsmätningarna. Det finns undantag, men ställt bredvid återkommande förkunnelser om ”Segervittring för Barack Obama”, ”Republikanska avhoppare sluter upp bakom Obama” eller kronjuvelen ”Obama! Obama! svarar 25 000 strupar” så blir bilden tämligen klar. Republikanska vicepresidentaspiranten Sarah Palin pryder rubrikerna tio gånger, men oftast i negativa (”Palin på väg att bli en börda”) eller tvetydiga (”Palin – förebild eller kvinnofälla”) sammanhang.

Huvudaktör är ett viktigt begrepp. Det är den person (eller grupp) som är mest framträdande i texten, för att definiera det så enkelt som möjligt. Någon eller några som står i centrum för artikeln. Ibland är det en organisation, exempelvis ett politiskt parti, som är huvudaktören – men inte så ofta som jag gissade i förväg. Obama dominerar kraftigt även här i slutet av oktober 2008 och utses bra nära till vinnare i förväg. Ett av flera talande citat: ”Perfektionen ligger i att Obama behärskar den traditionella formen av valkampanj samtidigt som han utnyttjar TV – förstås – men också internet med en effektivitet som ingen före honom” (Aftonbladet 27 oktober 2008, reportage av Peter Kadhammar under rubriken ”Ett hav av hopp”).

Barack Obama står även här i centrum ungefär dubbelt så ofta som John McCain. Många av de större reportagen har dock amerikanska väljare i centrum, då oftast fler än en person åt gången.

Hur kandidaterna framställs

Att tala om bra och dålig press fångar inte riktigt in beskrivningarna i texterna. Det handlar påfallande ofta om framgång eller motgång i det strategiska spelet, tävlingsmomentet; liksom att försöka fånga stämningen i världens mäktigaste men ändå splittrade nation. Om vi koncentrerar oss på de mest omnämnda personerna i utbudet, förstärkts tveklöst signalerna som sänts ut av många rubriker. Barack Obama skildras ofta i kontexten av sina valmöten, buren fram av anhängarnas bifall och med opinionsstödet i ryggen. Även John McCain framställs som en envis och viljestark politiker som arbetar hårt på fältet, med en del hängivna anhängare som ibland uttrycker aggressiv ovilja mot motståndaren Obama. McCain själv framstår sällan som överdrivet arg, men ändå kritisk mot Obama. Sarah Palin har också en fan base med sig, men det är svårt att hitta inslag där hon inte utsätts för någon kritik alls. George W. Bush är relevant i sammanhanget som den utdömde ledaren, den som partikamraterna försöker distansera sig från. Men han nämns oftast i förbigående.

Palin framstår ofta som populär bland de republikanska kärnväljarna, men även som en påfallande polariserande person. Ibland skymtar fram en bild av henne som mindre intelligent, dock inte så ofta och så markerat som de kraftfullaste kritikerna i amerikanska medier gjorde gällande vid samma tid. Det förekommer dock en del skarpa ord om henne. Förre utrikesministern Colin Powell anger henne som ett av huvudskälen till att inte stödja sin partikamrat McCains kandidatur; ett tillkännagivande nära valet som måste ha kommit synnerligen ovälkommet för den gamle vietnamveteranen och vännen McCain.

– Jag har jobbat hårt för min självständighet. Sarah Palin skulle föra oss hundra år tillbaka i tiden. Det vore en mardröm, understryker en svenskamerikanska i Göteborg och uttalad demokrat, intervjuad i GP.

Är hon representativ för USA-kontingenten häröver?

Den karismatiska men ofta kritiserade dåvarande Alaska-guvernören blir också grundlurad av kanadensiska busringare som utger sig för att vara franske presidenten Sarkozy. Här om inte annars framstår hon som mindre insiktsfull och omdömesgill (AB 081102).

– Han är en underbar man. Men han är ändå bara en man.

Michelle Obama vill tona ner den eventuella Messias-kulten kring maken Barack, citerad i Aftonbladet, där hon förärats ett eget reportage om sitt aktiva och oförtröttliga kampanjande för makens räkning. Hon är ändå mindre synlig i materialet än jag hade trott, med tanke på hur mycket hon framhävts i amerikanska medier. Den, som det visade sig, blivande presidenthustrun nämns oftare än motparten, presumtiv first lady á la republicana, Cindy McCain. Men fru Obama är bara huvudaktör vid något enstaka tillfälle.

Fru McCain får vara i rampljuset när hon vunnit en omröstning kring kakbaksrecept över Michelle Obama. Aftonbladet som refererar den historiska händelsen, testar dock recepten och föredrar Obamas variant. De påpekar också att fru McCains recept rent av kan vara en stöld! Joe Biden, den demokratiske vicepresidentkandidaten, nämns endast i bisatser under de här veckorna.  Kanske förvånar det mig en aning, med tanke på hans omvittnade förmåga att slinta med tungan och bli missförstådd – inte helt olikt den förre socialdemokratiske legendaren Sten Andersson. Bush-bashing är däremot en journalistisk folksport eller favoritsyssla, vilket förmodligen indirekt fläckar av sig på McCain.

Återkommande i amerikanska val är att kustststaterna färgas blåa på grafiska kartbilder, medan stora delar av inlandet är röda i samma grafik. Demokraternas blåa signum och republikanernas rödfärg bestämdes någon gång av amerikanska TV-bolag och följer inte samma associationsbanor som de europeiska, där rött generellt betyder vänster och blått höger. Ett antal stater brukar betecknas som vågmästare och deras elektorer kan bestämma utgången. Därför satsar båda partierna i regel mycket av sina resurser i de heta zonerna och de kontroverser kring valförfarandet som blossat upp, exempelvis 2000 och 2004, har med förkärlek siktats där, i stater som Florida och Ohio. Medvetna om detta har alla tre tidningarna lagt krut på att möta väljare i de viktigaste vågmästarstaterna. Colorado, Pennsylvania och Virginia hör också till den skaran.

Omtalade aktörer i innehållsanalys är ungefär vad det låter som; personer eller grupper som inte aktivt medverkar i artikeln, men kommenteras av andra (exempelvis huvudaktören).

– I hela mitt liv har jag fått höra: Du tycker du är smartare än jag, va? Jag känner många som blir provocerade av Barack Obama för att han är så intelligent.

Författarinnan Tawni O’Dell beskriver sig själv som sprungen ur white trash-kulturen och har gjort en klassresa. Hon är också definitivt mer positiv till Obama och demokraterna än till republikanernas representanter när hon intervjuas av AB (2 november).

”McCain är chanslös. Den intelligente elegante afroamerikanen inte bara vinner. Han vinner stort…” (om Barack Obama)

”Det är grymt att säga det, men han går till historien som den sämste presidenten av alla.” (om George W. Bush) Båda citaten ur Staffan Heimersons krönika i AB 25 oktober.

Kolumnister och krönikörer kan ha tämligen fria händer att tycka till och besitter med detta en viss auktoritet. Tendensen hos dem avviker dock inte mycket från rapporteringen i övrigt. Om avgående president Bush levereras i princip inte ett positivt laddat adjektiv i någon av tidningarna under de här veckorna. Annat är det med Barack Obama. Han är den tydligast av andra omtalade aktören i 29 texter. Och omdömet, det är oftast positivt. Motsvarande utfall för John McCain är inte lika smickrande och inte heller för Sarah Palin.

Udda fåglar i skogen

I utbudet från den berörda perioden finns ett antal artiklar som berör presidentvalet på något sätt, men ur annorlunda vinklar. Ibland kan man där skönja starka värderingar, medan andra mest blir kuriosa. Här är några exempel: Det är synd om ”Frasier” – skådespelaren Kelsey Grammer menar att republikanerna i Hollywood ofta känner sig mobbade av den liberala majoriteten, vilket kan ta sig uttryck i otrevliga meddelanden på sminkvagnar och annat ofog (notis i DN 22 oktober). DN intervjuar också författaren Elisabeth Schönberg som studerat presidenters barndomsförhållanden och konstaterat att de ofta är förstfödda i familjen – vilket stämmer in på både Obama och McCain.

– Hela kongressen består i stort sett av endabarn och storasyskon, hävdar Schönberg.

”Nya vindar blåser i kampen om Colorados väljare” proklamerar DN i en rubrik den 21 oktober (med trolig blinkning till en TV-serie från 1970-talet) och går på rodeo – gayrodeo! Brokeback Mountain-vinkeln får illustrera hur traditionella värderingar förändras i och med inflyttning och demografiska rockader. Det sägs kunna gynna Barack Obama i denna vågmästarstat. Joe the Plumber får en viktig biroll under någon vecka åtminstone – hans proverbiala 15 minuter i rampljuset? Mannen som inte hette Joe, inte var legitimerad rörmokare och inte tjänade så mycket som han påstod, men ändå användes som ett slagträ av republikanerna mot demokraternas skattepolitik. ”Sanning och konsekvens behöver inte alltid ha så stor betydelse i en valkampanj. Men när John McCain på ett möte hojtade att han ska ta med Joe Rörmokare till Washington kunde man inte dra någon annan slutsats än att McCain är desperat” (Peter Kadhammars analys i AB, dagen före valdagen 3 november.)

– Här i Washington handlar det om att visa hur smart man själv är och få dem som sitter intill att framstå som idioter.

Madeleine Albright om maktutövningens ädla konst (DN 081029). Denna före detta utrikesminister har skrivit en bok, en handbok för presidenter och ger i förbifarten beröm åt Obama och kraftiga kängor åt Bush-regeringen.

Etnicitetens betydelse

USA är ett invandrarland. Här finns människor med bakgrunder från hela övriga världen samlade. Att tänka bort etniciteten när man studerar detta samhälle är att frånsäga sig verklig förståelse för landet som helhet. Med Barack Obama som presidentkandidat kunde man förvänta sig att afroamerikaner skulle få ganska mycket publicitet, och så är det också. Däremot är hispanics/latinos (de som härstammar från Latinamerika) inte alls lika framträdande, även om de är en strategiskt påpassad minoritet som kan avgöra val åt ena eller andra hållet. De anses inte av svenska tidningar vara av värde att punktmarkera särskilt, eller ens nämna som en maktfaktor. Likaså är den stora gruppen amerikaner med asiatiskt ursprung nära nog osynliga i pressklippen jag granskat. Det är också lite anmärkningsvärt.  Hur det har sett ut under resten av valrörelsen vet jag inte, men jag blir nyfiken!

Klasser i samhället framkommer däremot och synliggörs, att alla inte föds med samma förutsättningar i möjligheternas land. Skillnaderna mellan landsbygd, småstad och miljonstäder märks också. Chicagos slumområden, där Obama var community organizer en gång i tiden, beskrivs i ett reportage i AB som ett talande exempel. Drygt hälften av huvudaktörerna i texterna kan definieras som vita. Finns det skillnader mellan tidningarna? Ja, här utmärker sig Aftonbladet genom en markant högre andel afroamerikaner, inräknat Barack Obama (även om han har en vit mamma). Men fler  väljare och aktivister ur den gruppen kommer också till tals i reportagen från runtom i USA.

En bild säger mer än… ja, ni vet. Gör den verkligen det? Jag utgår i alla fall från att bilderna bidrar till helhetsintrycket och därmed är förekomsten av nyckelpersoner även i bild intressant att analysera. Det demokratiska lägret, och då med deras presidentkandidat i spetsen, syns mest. Exempel på vanligt förekommande bildmotiv: kandidaterna talar inför folkmassor – Obama flitigast, men även McCain och Palin. Väljare i sina hemmiljöer, vare sig det är i hårda storstadskärnor eller på landsbygden. Och så återkommande montage när Obama och McCain jämförs för sina ståndpunkter, eller artikeln laddar upp för avgörande moment i successionsstriden.

Sakfrågor

Ekonomin blev inte oväntat det viktigaste ämnet för politikerna att använda som slagträ i debatten, och det som oftast vädrades av väljare som tillfrågades om sina prioriterade frågor inför valdagen. Utrikespolitik är också vanligt förekommande, vilket inkluderar kampen mot terrorismen, likaväl som USA:s förhållande till omvärlden och behov av att förbättra detta efter valet. Det kan handla om sådant som politikerna tar upp i sina kampanjer, eller reportage från myndigheter, som när AB hälsar på i högkvarteret för USA:s terrorbekämpning. Det kommer också upp när McCains mest aggressiva anhängare utmålar Obama som en verklig fara för framtiden. Eller när Göran Rosenberg för DN:s räkning besöker amerikanska militärens gigantiska övningskulisser ute i ett ödsligt ökenområde.

Moralfrågor är en större sak i USA än här, med laddade konflikter kring aborter, homosexuellas rätt till äktenskap, rätten att bära vapen och så vidare. För George W. Bush var religions- och moralkortet något som aktivt spelades ut mot demokraten John Kerry  valkampanjen 2004. Även om den dimensionen ibland synas lite nyfiket av svenska medier så gör man ingen stor poäng av detta under de här veckorna. Kanske för att ekonomin blivit en så avgörande punkt att andra frågor i den amerikanska debatten hamnat i skymundan. Religion berörs sparsamt, vilket kan läsas på flera sätt. Det kan hända att tidningarna tyckt sig täcka in det spåret tillräckligt i ett tidigare skede, eller att de finner det mindre intressant, möjligen till och med obekvämt att fördjupa sig i.

DN utmärker sig genom att fler av deras texter har tydliga sakfrågor i centrum. Det skulle kunna betyda att de skriver något i mindre i termer av politiken som strategi och en tävling. Det här är kanske vad många säger sig vilja se mer av, men följdfrågan är ju om det är det mest framgångsrika receptet. Avsaknaden av definierad sakfråga tyder i min bok ofta på att artikeln har ett annat ärende; som att lyfta fram Obamas talanger som talare (bevisföremål A: ”Ja, vi kan! Ja, vi kan!” i AB 28 oktober). Det kan också handla om hur mycket resurser som läggs på TV-reklam, som i ”TV-tid dyr väg till Vita huset” (DN 29 oktober).

To Be Continued…

KÄLLHÄNVISNINGAR DEL 3

Asp, Kent: Rättvisa nyhetsmedier – partiskheten under 2006 års valrörelse (arbetsrapport, Göteborgs universitet 2006)

Asp, Kent: Fairness, Informativeness and Scrutiny – The Role of News Media in Democracy (Nordicom Review 2007)

Marklund, Liza: Nobels testamente (Piratförlaget 2006)

Strömbäck, Jesper/Lynda Lee Kaid (editors): The Handbook of Election News Coverage Around the World (Routledge, New York 2008)

…samt givetvis de 115 artiklarna i undersökningen

Det här var kapitel 3 (av 4) ur blogversionen av uppsatsen Manufactured Destiny – hur svenska medier håller balansen på bortaplan och huvudet kallt  i stridens hetta, presenterad vid Göteborgs universitet, institutionen för journalistik och masskommunikation, i juni 2009. Hela uppsatsen i originalskick finns tillgänglig som pdf-fil (Adobe Acrobat) inklusive mer detaljerad statistik och pedagogiska illustrationer som utelämnats i nätupplagan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: