Yemenity2010's Blog

Andinsk ankomst: Undantagstillstånd i Quito, våren 2005

Posted in Andinsk ankomst, Tema: Latinamerika, Tema: Politik by yemenity2010 on 02/05/2015

demonstr1-quito-april2005Flashback del 5: Jag har tidigare publicerat några gamla nyhetsbrev från tiden jag och min dåvarande fru arbetade i Ecuador. Nu är det tio år sedan våren 2005, då en del politisk turbulens pågick i landet, ett land som visserligen hade vant sig vid instabilitet i det styrande skiktet, men dock – huvudstaden var skådeplats för återkommande demonstrationer för och emot regeringen. Här är det första av två nyhetsbrev jag skickade ut under ett par händelserika dagar i slutet av april 2005:

cotopaxi-blogotyp1QUITO 20 APRIL 2005: Det är tisdag kväll när jag skriver den här inledningen och mycket har hänt i Ecuador den sista veckan. Så mycket att det blir svårare för varje dag att försöka sammanfatta intrycken. Just den här kvällen har nya demonstrationer genomförts i huvudstaden Quito, mot regeringen och framförallt mot president Lucio Gutiérrez. I måndags började större demonstrationer mot regeringen genomföras i de andra större städerna som Guayaquil (under ledning av deras borgmästare Jaime Nebot) och Cuenca. Landet har laddat upp för en riktig konfrontation under några månader, minst. Jag kryssar mellan kanalerna på TV:n, som varit påslagen betydligt oftare de senaste dagarna än den vanligtvis är på en hel månad. Direktsändningar från området kring kongressen och presidentpalatset avlöser varann, när det inte görs avstickare till rapporterna om den nyvalde påven , eller tvåloperor, eller reklaminslag om hudkrämer och barnschampoo…

Vi går tillbaka några dagar i tiden, till morgonen efter att presidenten och före detta yrkesmilitären Lucio Gutiérrez införde ett undantagstillstånd som varade i 19 timmar.

EN DAG AV UNDANTAG -ELLER?

– Det kryllar av poliser här utanför.

Marie-Louise har varit ute på morgonpromenad och noterar att de parallella gatorna mellan vilka vi bor har poliser posterade vid varje gathörn. De är klädda ungefär som trafikpoliserna brukar vara och verkar ganska uttråkade, men det här har varit en vecka av oroligheter på en del håll i huvudstaden och vi har inte riktigt koll på läget. Det är lördag morgon och kvällen före har vi återkommit till Quito från Shell-Mera i provinsen Pastaza. Det har varit några rätt hyfsade dagar vid kyrkans radiostation. Aldrig problemfritt, men det börjar kännas som en viss framåtanda återvänt där. Vi var nöjda med att kunna ta oss fram på fredagen utan störningar, eftersom det varit en del vägspärrar på grund av protesterna mot regeringen under veckan. Vanligtvis brukar vi alltså inte se på TV så ofta, men de senaste dagarna har vi kollat nyheterna på kvällen för att se hur situationen utvecklar sig. Ecuador har i princip haft en allvarlig politisk kris i fyra månader. I december bytte presidenten i princip ut hela högsta domstolen och det ingreppet utlöste kontinuerliga protester, men det är nu i april som det öppna missnöjet börjat manifesteras på allvar. Radio Luna i Quito har under den senaste veckan utvecklats till forumet framför andra för oppositionella idéer. Strejkerna i provinsen Pichincha verkar inte riktigt ha varit den framgång som organisatörerna från de etablerade politiska partierna i oppositionen hoppats på – men när den här radiokanalen uppmanar folk att börja slamra med kastruller på gatorna för att få regeringen att lyssna, då tröttnar Lucio och annonserar på fredagkvällen den 15 april klockan 21.30 ut ”Estado de emergencia” – undantagstillstånd – i huvudstaden. Det är vi lyckligt ovetande om då, men på lördagmorgonen går det sakta upp ett ljus för oss. Men frågan är vad det egentligen innebär? I teorin är i alla fall en del normala demokratiska rättigheter indragna. Yttrandefriheten begränsas, demonstrationer är i princip förbjudna även om de är fredliga, militären kan gå in och göra husrannsakan eller kolla korrespondens utan att be om tillåtelse från någon myndighet. Bland annat.

Poliserna på våra granngator verkar dock inte så angelägna att ingripa när några grupper med ungdomar passerar på väg till något som kan vara organiserade demonstrationer längre ner på stan. På TV är det till att börja med väldigt tyst och vi börjar undra om total censur trätt i kraft. En kanal, EcuaVisa, sänder dock en intervju med vicepresidenten Alfredo Palacio, som öppet motsätter sig beslutet. Det samtalet visar sig senare vara en repris från kvällen före. Vi får också reda på att ganska omgående efter offentliggörandet hade många människor samlats på Avenida Shyris och ropat ”Fuera Lucio” – ”Ut med Lucio”, ungefär. Och en samling på samma plats vid Carolina-parken, är utlyst till lunchtid på lördagen. Radiokanalerna är överlag lika tystlåtna som TV-stationerna, med några markanta undantag, främst då Radio Luna som vi lyckas ratta in efter ett tag.

Men hur ser det egentligen ut nere på stan? Jo, på många ställen är det ”business as usual”, faktiskt. Inne på de närmaste köpcentren ser det ut ungefär som det gör vilken lördag som helst. Mat går att handla som vanligt, ungefär. Människor promenerar längs paradgatorna eller roar sig i parkerna som vanligt, ungefär. Men vid 12.30-snåret har det samlats en del mindre tunghäftade quiteños på den planerade mötesplatsen och skanderar ”Ut med Lucio” eller ”Ut med allihop” – med flera varianter. Många bilar tutar också friskt, ett rytmiskt fyra-trycks-intervall som också lanserats av Radio Luna, såvitt jag förstår. Hemgjorda dekaler i bilfönster och på plakat förklarar att ”Yo también soy forajido”. ”Jag är också förbrytare” kan vara en duglig översättning. Det är epitetet som presidenten använt för att benämna sina mest högröstade motståndare och som nu många stolt stämplar på sig själva. Nidbilder av exempelvis presidenten och USA:s ambassadör pryder ett lastbilsflak. Det här är inte någon av de allra största demonstrationerna som varit, kanske något tusental personer hunnit samlas den stund jag är där. Men militärerna lyser i sin frånvaro just vid den här manifestationen. Förklaringarna till det droppar in så småningom och vilket som har mest betydelse är svårt att svara på. Men en orsak sägs vara att den högste militäre ledaren, motsvarigheten till ÖB, Luis Aguas, inte ställt sig bakom aktionen från Gutiérrez. Presidenten kanske inte har hela militärmakten i sin ficka, som det ofta antagits.

På eftermiddagen börjar TV-kanalerna visa nyhetsinslag igen och klockan 16.45 kliver Lucio G in i rutan och håller en presskonferens där han förklarar sig vara nöjd med resultatet av undantagstillståndet och tycker att det räcker nu. Klädd i kostym och inte militär utstyrsel som han annars använder en hel del, berättar han att han har stämt träff med kongressens talman och inkallat hela den beslutande församlingen till ett extramöte på söndagen. Främst för att diskutera vad som bör göras för att skapa den ”bästa högsta domstol som landet haft”. Denna domstol som avsatts och tillsatts, återinsatts och justerats under sådana former att det ser ut som en parodi på ett rättssamhälle i mångas ögon. Gutiérrez hoppas också i sitt tal att Gud ska lysa upp sinnena hos ecuadorianerna och att man i en anda av dialog och patriotism ska söka lösningar på alla stora problem som finns. Han tackar också folket för dess förståelse. Sedan går han ut, medan reportrarna söker kommentarer från två av de personer som tillhör presidentens hjärntrust; ministern Oscar Ayerve och ledamoten Gilmar Gutiérrez – ja, han är presidentens bror.

Radio Luna rapporterar att fler personer sökt sig till demonstrationerna vid Avenida Shyris och gläder sig över detta. En representant för den delegation som förhandlar om frihandelsavtalet TLC med USA förklarar att han säger upp sig från den posten. Mauricio Pinto säger sig vara djupt trogen demokratin, som regeringen nu förbrutit sig mot. Men vilka är det som reagerar hårdast mot presidentens metoder? Det som kallas den ”politiska klassen” utmålas ofta som enig i sitt fördömande. De som är ute på gatorna ser i regel ut att höra till medelklassen, den lilla som finns. Men det är nog en del studenter också. På universiteten brukar en kultur av ifrågasättande uppstå. På lördagkvällen, efter en tur till flygplatsen för att hämta en besökare, är vi en stund hemma hos några vi känner. Där framförs åsikten att protesterna är överdrivna och alla bilar som tutar ger huvudvärk. Många ecuatorianer anser sig förmodligen inte ha någon röst att förlora. Skiljelinjen går inte i första hand mellan demokrati och diktatur, utan mellan möjligheten att få finanserna att gå ihop eller inte. Eller mellan något slags ordning och uppenbart kaos. Gutiérrez blev troligen vald 2002 för att många var trötta på de grupper som dominerar politiken och ville pröva något nytt.

quito-skylt-demokrati-april2005

På söndagen är vi på gudstjänst med ordinering av en pastor. Staden verkar nu ganska avslappnad och stämningen är hög i den tre timmar långa gudstjänsten. Efteråt hamnar jag i ett samtal med en annan av våra ecuatorianska vänner som är ganska reflektivt lagd. Han kallar Gutiérrez beteende för diktatoriskt, men undrar om en demokrati verkligen kan fungera i ett land med så stora ojämlikheter. Det är ofta ren populism som vinner valen, menar han. Och presidenten omges av en liten skara personer som han lyssnar på, medan de flesta ministrar inte har så mycket att säga till om. Det har varit en rekordhög omsättning på just ministrar i den nuvarande regeringen. Vår vän påpekar att militären går hårdare fram mot demonstranter ju närmare de kommer strategiska platser som kongressen och presidentpalatset (vilket kommer att visa sig igen på tisdagkvällen). Vi har vänner som demonstrerat mot regeringen, andra som visat sitt stöd för honom aktivt, under de senaste månaderna. I Oriente är viljan att avsätta honom inte så stor. Han kommer därifrån och har satsat mer på den delen av landet än vad hans föregångare verkar ha gjort. Många är också beroende av de projekt som dragit igång. Utan Lucio – inga mer pengar. Ungefär den inställningen påstås omfatta även USA, som är mitt uppe i avtalet om tidigare nämnda TLC. De antas inte vara så intresserade av att börja om igen med någon annan motpart.

Naturligtvis har ambassadören poängterat att regeringen måste respektera rättssamhället och inte ta sig vilka friheter som helst – för USA stöder ju aldrig diktaturer… I Quito är det fler som öppet kritiserar presidenten.

– Alla vet att han stulit ur statskassan.

Det omdömet gäller i och för sig Abdalá Bucaram. Ex-presidenten som fick återvända till landet efter att högsta domstolen släppt anklagelserna mot honom. Det hör till saken att Gutiérrez var Bucarams högra hand, militäradjutant är väl titeln, den korta tid som Bucaram styrde landet på 90- talet innan han avsattes för bristande mental hälsa.

Det har utvecklats ett propagandakrig mellan olika intressen den här månaden. Regeringen slog tillbaka mot sina kritiker och siktade in sig på Izquierda Democrática (mycket ungefärligt motsvarande socialdemokraterna i Sverige).

– Jag ställer inte upp på strejken. Vilka tjänar på att landet kastas in i kaos igen? Jo, politrukerna i Izquierda Democrática. Under deras tid vid makten kom det nya skattehöjningar varje år. Under Lucio… (vacker musik tonar upp)…har inga prishöjningar skett. Varken gas, elektricitet, transporter – etc. Vi har valt våra ledare för att de ska arbeta, inte för att starta inbördeskrig mellan ecuatorianer. Så låt oss arbeta!

Så löd ett av de reklaminslag som sponsrats av regeringen i början av april, då strejkhoten låg i luften och hotade lamslå delar av landet under åtminstone några dagar. Allierade med regeringen företog en del andra kontrahot. Borgmästaren i Tena mer än antydde möjligheten av att stänga av dricksvattnet till Quito, som hämtas till största delen från dammar i Oriente.

– Statsterrorism, dundrade borgmästaren i Quito, Paco Moncayo, också han exmilitär och en av presidentens ljudligaste kritiker.

Onsdag morgon och förmiddag:

– Om han hade varit en normal person hade han avgått nu. Men han är inte normal, så han kommer aldrig att avgå.

Marie-Louise kommer tillbaka från en litet ärende några kvarter bort och har med sig ett färskt citat från en kvinna som varit ute och demonstrerat i helgen. Nyhetssändningarna sammanfattar händelserna från igår kväll. En man dödades under konfrontationer med polisen. Det var den chilenske fotografen Julio Augusto Garcia som bott i Ecuador sedan han flytt från Pinochets diktatur på 1970-talet. Ett hundratal skadade, antas det. Polisen har använt många tårgasbomber den här gången också. Nu påstås även att regeringen betalar busslaster med supportrar från Guayaquil och Oriente för att komma upp till Quito så snabbt som möjligt. Renán Borbúa, kusin till presidenten och ordförande för presidentens parti Sociedad Patriótica ska ha tagit detta kreativa initiativ.

Det är dock många rykten i omlopp just nu. Utbildningsministern har svårt att bestämma om skolorna ska stängas av säkerhetsskäl eller inte. Han fattade ett beslut vid åttatiden, ungefär när alla barn lagom anlänt till sina skolsalar. Gator och huvudleder stängs av och det drar ihop sig till sammandrabbningar ner på Avenida Shyris, berättar vår hemhjälp som kom hit för en stund sedan. En av våra vänner är instängd på skolan där hon arbetar, eftersom inga bussar kan ta sig fram och köra hem eleverna. Vår hemhjälps barn hade i alla fall kommit hem nu. Deras skola ligger ganska nära Shyris. Och ikväll får vi förmodligen hämta några unga damer vid flygplatsen och inhysa dem i bäddsoffan. Vad som kommer att hända, det vet väl bara den Gud som politikerna är så förtjusta i att hänvisa till, oavsett vilket parti de tillhör. Själva hoppas vi att Han håller sin hand över detta lilla splittrade land. I helgen är det meningen att vi ska åka till Lumbaqui i provinsen Sucumbíos, alltså österöver härifrån Quito. Om inget oförutsett inträffar. Vulkanen Reventador har pyrt en del på sistone, men det kanske stannar vid rök och lite aska.

quito-utmedalla-april2005

Not: Innehållet i det ursprungliga nyhetsbrevet har redigerats något, men inte mycket. Några tidigare återpublicerade rapporter från tiden i Ecuador kretsar kring ämnen som kanoniseringsceremonier och kulturanpassning.

Annonser
Tagged with: , , ,

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] Andinsk ankomst: Undantagstillstånd i Quito, våren 2005 […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: