Yemenity2010's Blog

TexMex Times 2017: Spännande men långtifrån späckad strandsträcka

Posted in Tema: Latinamerika, Tema: Vatten, TexMex Times by yemenity2010 on 27/08/2017

Välkommen till Mellanöstern! Stranden heter Playa Bagdad. Av orsaker jag hittills inte lyckats utröna på ett fullständigt tillfredsställande sätt. Tydligen har den haft några andra namn tidigare. Av kartan kan man luras tro att gränsstaden Matamoros ligger precis i strandbrynet. Så är inte riktigt fallet. Man får åka i alla fall 30-40 minuter österut för att verkligen komma ut till kustlinjen. Av någon anledning har jag tidigare inte förärat den här stranden en visit under mina vistelser i provinsen Tamaulipas med omnejd. Däremot motsvarande attraktioner på andra sidan gränsen – men dem kan vi återkomma till.

Mitt i juli kunde man tro att stranden skulle vara späckad. Med folk. Nu kommer vi dit en sen onsdag eftermiddag och tillbringar några timmar där, i visst sällskap med andra utspridda besökare samt en och annan ambulerande försäljare. Men det råder knappast någon trängsel. Kanske för att de flesta inte har semester än, trots allt. Som svensk kan du frestas fundera på när semestrarna för de flesta överhuvudtaget börjar här. Men i regel har de inte lika många veckors betald ledighet som vi brukar vara bortskämda med heller. Det vill säga i den mån vi har fast anställning, vilket jag själv långtifrån haft hela livet.

Det är ändå ganska behagligt här på Playa Bagdad, med hjälp av vinden som lättar upp luftlagren under en i stort sett molnfri himmel med en strålande sol som borde ta sin tribut trots att det inte längre är mitt på dagen. Det mest oväntade som händer är när en gringo dyker upp. I varje fall ser han ut som en sådan vid första anblicken. Och det tillhör inte vanligheterna här.

Han undrar om jag har eld, eller rättare sagt om jag röker. Exakt vad det är han skulle vilja ha eller kan erbjuda är jag inte säker på eftersom jag svarar att jag inte röker. Inget överhuvudtaget. Eftersom han börjar konversationen på engelska tror jag själv att det är hans första språk, men inser efter en stund att det inte är det. Vi hinner småprata några minuter och han förklarar att han faktiskt är mexikan, med ett visst blandat ursprung, och och brukar ha svårigheter att övertyga omgivningen om att han är en riktig landsman. Jag kan förstå det med tanke på att han är relativt blond. Enligt egen utsago är han ute och ryggsäcksreser och tillbringar några veckor i trakten. Turister och andra tillresande är som sagt annars inte det man mest stöter på just här i och omkring Matamoros.

I anslutning till stranden ligger även en inhägnad marinbas, som man skulle kunna anta vara en typ av militär anläggning, men inte överdrivet omfångsrik sådan. Dess exakta funktion har jag inte lyckats slå fast hittills, efter några enklare sökningar nätledes. Här ståtar också en staty, som inte tycks ha utrustats med någon av de vanligt förekommande skyltarna som förklarar bortom allt rimligt tvivel vem det ska föreställa. Men det skulle kunna vara upptäckaren Columbus (på spanska mer känd som Cristóbal Colón), som vi självklart förväntas känna igen från alla de mytbildande porträtt vi matats med genom historien. Min hustru är åtminstone ganska säker på att det ska föreställa honom, italienaren (eller var han nu egentligen kom ifrån) som med spanska sponsorer i ryggen tog en tripp över Atlanten i slutet av 1400-talet och drog igång en del drastiska förändringar i världshistorien. En komplicerad karaktär vars betydelse för utvecklingen på den amerikanska kontinenten knappast kan sammanfattas i svart och vitt. Men där står han, med blicken och ett manande finger riktade mot en punkt någonstans i fjärran. Förmodligen längre bort än den redan nämnda marinbasen som ligger strax intill.

Vi lämnar stranden innan mörkrets inbrott. Det sägs inte vara helt säkert där senare på kvällen. På återseende?

 

BILDER, uppifrån och ner: Entrén till stranden utanför Matamoros; Emilia med bil i förgrund och staty i bakgrunden; Solskyddstält och cykelvagnsburna försäljare på stranden; Horisonten österut med enstaka badgäster i strandkanten; Stilstudie av celeber figur förevigad i sten. 

Annonser

”Konflikt” i P1 skildrar svälten i Jemen

Posted in Tema: Vatten by yemenity2010 on 01/05/2017

En humanitär kris. Vi har hört uttrycket alldeles för ofta på senare tid. Det kan handla om Syrien (mycket ofta), Sydsudan (relativt ofta) eller Jemen (lite mer sällan i svenska medier). Nu har i alla fall Sveriges Radios ”Konflikt” gett sig in i att skärskåda vad som hände i just Jemen, där det pågår ett inbördeskrig sedan ett par år, ovanpå alla andra problem som redan fanns i det redan fattigaste landet på en arabiska halvön. Ja, ni förstår. Det är illa. Så mycket har hänt sedan jag själv tillbringade ett år i landet (2010) att jag inte vet om jag skulle känna igen mig överhuvudtaget om jag åkte dit nu. Vilket inte brukar rekommenderas, av säkerhetsskäl. Svälten som nu drabbar Jemen; finns det orsaker som kan knytas till människors och staters agerande? Och vilka i så fall? Flera omgivande nationer är direkt indragna i konflikten där, för att inte säga ansvariga för den, medan stater som USA och Storbritannien är åtminstone indirekt inblandade. En del brittiska, och emellanåt även amerikanska medier, har insett detta och undersöker med jämna mellanrum läget i landet. I svenska massmedier rapporteras det alltså lite mindre regelbundet om just Jemen. Men i det senaste avsnittet av ”Konflikt” synas landet lite närmare, så även Nigeria och ett par andra utsatta områden. Intervjuer med bland andra FN:s World Food Programme ingår. Programmet kan hittas bland annat på Sveriges Radios hemsida.

Vattenkrisen i världen värre än vi tror?

Posted in Tema: Vatten by yemenity2010 on 20/02/2016

Det är inte så illa som vi tror. Det är värre. Ett sådant påstående är sällan välkommet. Kriser kan tyckas staplas på hög i världen (i och för sig interfolierat med uppgifter om att en del saker faktiskt förbättrats under de senaste årtiondena) men här är en av mer nedslående rapporterna på sistone. Det handlar om vatten. Att delar av världen riskerar att drabbas av akut brist på denna den mest livsnödvändiga naturresursen, är inget nytt i sig. För några år sedan försökte jag sammanfatta situationen i Jemen, som ofta spås bli offer för en svårartad avsaknad av just vatten. Men fyra miljarder människor i riskzonen? Två tredjedelar av jordens nuvarande befolkning?

Det är i alla fall vad som hävdas i en rapport nyligen från tidskriften Science Advances, sammanfattad av Common Dreams. Nej, jag har inte läst hela rapporten än, men kanske senare… En metodik som skiljer sig från en del andra forskningsprojekt på området bygger på att mäta tillgången månad för månad i stället för årligen, om jag förstår rätt. Var någonstans är läget mest hotande? Ja, inte minst i välbefolkade nationer som Indien, Kina, Bangladesh och Nigeria. Men även i supermakten USA har problemet uppmärksammats mer och mer, främst i stater som Texas och Kalifornien. Forskarna bakom den nya studien ser inte oväntat jakten på färskvatten som en av framtidens största utmaningar för mänskligheten. Och en representant för amerikanska rymdmyndigheten NASA  (som bland annat undersökt klimatuppvärmningens roll i sammanhanget) påminner om att det krävs större ansträngningar och samarbete för att säkra tillgången till grundvatten, för det finns ju inte ett oändligt flöde av det…

Källa: ”4 Billion People at Risk as ‘Water Table Dropping All Over the World'” / Andrea GermanosCommon Dreams 12 februari 2016

Not: Inlägget är tidigare publicerat på Schemabrytande chockterapi

Tagged with: ,

Less could mean more for Yemeni agriculture

Posted in Blog Entry in English, Tema: Vatten by yemenity2010 on 09/09/2012

Water is getting scarce in an increasing number of countries around the world, not least Yemen. What can be done about it? Some ongoing projects are addressing the issue, for example when it comes to agriculture. Such as the Water for All project, overseen by the international NGO Operation Mercy. Specifically, it deals with more economic ways of watering crops, something normally executed by flooding. With drip irrigation, new possibilities open up. In the words of one farmer:

– The traditional method took a lot of money in order to pay workers and buy fuel for the pump. With drip irrigation, the amount of water needed is very minimal, but the crop is abundant!

Another farmer also stresses the savings of water, as well as money, time and effort put into the work when they’ve tried drip irrigation. With support from a local NGO, funds are being set up to help more farmers get the equipment necessary to try this method of watering their fields. So, could this be one way of creating a more sustainable system of agriculture and help the economy in a society presently struggling on so many levels, including internal strife in almost the entire country? At least, the organization responsible hopes so.

Read more at the Operation Mercy website.  

Vad får du inte veta om Jemen?

Posted in Tema: Politik, Tema: Vatten by yemenity2010 on 17/06/2012

Hamnstaden Aden har tagit emot 100 000 flyktingar det senaste året på grund av konflikterna i södra Jemen.

Al-Qaida och deras planerade attentat mot mål i omvärlden. Konflikter kring presidentposten i samband med landets version av arabisk vår, liksom tillslag med förarlösa flygplan, så kallade drönare, mot misstänka terrorister. Sådant har det rapporterats om i globala medier senaste året. Men vad får du inte veta om Jemen genom nyheterna? En hel del, enligt amerikanska PBS, deras motsvarighet till public service-TV (om jag uppfattat saken rätt). Och de riktar sig väl också främst till publiken i USA, men bevakningen där skiljer sig kanske inte så mycket från den i Sverige, förutom att amerikanerna är mer direkt inblandade i landets inre förehavanden vilket i sin tur påverkar prioriteringarna hos mediebolagen.

Vattenkrisen är dock känd för de flesta som intresserar sig för Jemen. Själv skrev jag ett inlägg om den frågan för snart två år sedan när jag bodde och arbetade i Taiz. Enligt PBS är Jemen världens sjunde mest ”vatten-stressade” nation och de mest pessimistiska scenarierna utmålar Sana’a som den första huvudstaden i världen att bokstavligen torrläggas, kanske redan inom tio år. Vad som krävs är kraftiga regeringar och konservering av grundvattenuttaget, och då inte minst inom jordbruket som förbrukar majoriteten av det på ett inte särskilt effektivt sätt. Det hävdar Jemen-experten Charles Schmitz i PBS-artikeln.

– Jemen har kapaciteten att göra det, men de människor som vet hur man organiserar ett sådant företag har inte det politiska mandatet än så länge, menar Schmitz.

Det flitiga bruket av de lätt narkotiska löven qat nämns givetvis i sammanhanget. Odlingen av de buskarna kräver fem gånger så mycket vatten som andra jämförbara grödor.

Tio miljoner jemeniter – farligt nära hälften av befolkningen – är undernärda och fem miljoner i behov av akut nödhjälp, enligt en rapport från sju hjälporganisationer nyligen. Risken är överhängande för en katastrofal svält, säger en representant för Rädda barnen. Problemen förstärks av att hjälp utifrån riskerar att fastna i det korrupta systemet och inte nå fram dit den skulle behövas.

Inre splittring är ett ständigt aber. Enandet av de två tidigare Jemen-staterna 1990 har aldrig varit helt friktionsfritt. Sedan finns de utbredda spänningarna mellan stammar och klaner, som i vissa fall söker mer självstyre och bedrivit väpnad kamp mot regeringen. Det mest kända exemplet är nog Houthi-milisen i norra delen av landet vid gränsen mot Saudiarabien. De skiljer sig från majoriteten bland annat genom att praktisera zaidism, en gren av shiitisk islam. De har inte bara fört krig från och till i flera år med regeringsstyrkor, utan även attackerats av Al Qaida och andra sunnitiska extremister, vilka ser zaidismen som en villolära. Detta har ibland tolkats som ett krig genom ombud mellan Iran och Saudiarabien.

Enligt FN har 366 000 människor blivit internflyktingar i landet beroende på just Houthi-upproret och andra konflikter i norr. Samtidigt sägs 160 000 ha flytt på grund av striderna mellan regeringen och militanta motståndare, inklusive Al Qaida-grupper, i södra Jemen sedan förra året. 100 000 sökt sig till hamnstaden Aden och fått husrum i bland annat skolor, vilket i sig omöjliggjort skolgång för många elever, berättar en annan Jemen-expert, Gregory D. Johnsen. Förutom det finns 300 000 flyktingar från Somalia och Afrikas Horn.

Hur ska man för övrigt förstå just Al Qaidas närvaro i Jemen? Samma kanal publicerade nyligen en rapport om det också. Mer om det senare, möjligen. Artikeln finns i alla fall att tillgå på PBS hemsida.

Källor: ”You Aren’t Hearing About Yemen’s Biggest Problems” av Azmat Khan /Frontline, PBS; ”Understanding Yemen’s Al Qaeda Threat” av Azmat Khan / Frontline, PBS

Salmon Fishing Shot Swedish Style – Not As Good As the Book?

Posted in Blog Entry in English, Tema: Kultur, Tema: Vatten by yemenity2010 on 15/04/2012

The novel has already achieved a sort of cult status, and now the film has arrived. It opened here in Sweden roughly two weeks ago, and it happens to be directed by a Swede. I’m talking about ”Salmon Fishing in the Yemen”. I read it while working in Yemen and was struck by the interesting, some might say odd, structure and narrative techniques used by author Paul Torday. Plot developments are told mainly through diary entries, police interrogation transcripts, parliament committee hearings, e-mail exchanges and such sources. The time perspectives alter quickly between what could be seen as a designated ”now” and flashbacks. Or maybe the other way around. Flashforwards and -sideways like the ”Lost” TV concept? Well, not that complicated, but still intriguing.

Also, Torday likes to piece together a jigsaw puzzle which reveals unpleasant and unwelcome truths one by one in an entertaining fashion, but he doesn’t place all cards on the table until the Grand Finale. Big issues are dealt with and the author is subtly satirical, obviously not very optimistic about the edifying qualities of politics, while simultaneously incorporating these sociopolitical jibes in a story where ordinary human weaknesses are exposed equally unmercifully. Well, sometimes he finds their strengths too, and some of the people in the story are actually easy to like in spite of their weaknesses. Maybe they are… human?

I started thinking that maybe there was film hidden in there, although it wasn’t obvious from the way it was written. About a year ago I discovered that the film productions was already under way and I wrote a piece (in Swedish) based mostly on a report from the monthly magazine Yemen Today. According to their article the result was bound to become ”… a must-see for anyone susceptible to the charms found exclusively in Yemen”.

About the film itself (starring Ewan McGregor, Emily Blunt and Kristin Scott Thomas) I can’t really say that much – yet. I haven’t seen it – yet. Critics like Roger Ebert seem to think that director Lasse Hallström has put too much emphasis on romance and lighthearted stuff while he ”doesn’t take advantage of the rich eccentricity in the story”.

Peter Debruge from Variety apparently agrees: ”Like one of those kitchen machines that can turn nearly any ingredient into ice cream, Lasse Hallstrom has sweetened the satire right out of Paul Torday’s side-splitting political sendup…”. Debruges conclusion: ”Hallstrom has built a respectable career bringing surface polish to feel-good stories, and he’s not about to get all philosophical now.” Harsher still is Joanne Laurier from World Socialist Web Site (a forum not exactly known for worshipping feelgood movies in general, as far as I can tell): With his latest movie, Salmon Fishing in the Yemen, one wonders if the director is seriously paying attention to anything going on in the world…  The WSWS reviewer claims that the Swedish director mostly ”wants the viewer to leave his or her brain outside the theater. Among the many things the viewer should forget or ignore is that Britain was a colonial power in southern Yemen from 1839 and only left, in the face of massive popular opposition, in 1967”. Laurier’s punchline: ”Hallström’s trademark liberal wishful thinking has this time landed him in murky waters.”

Ouch. Of course I have to see the film sooner or later, anyway. Also, the criticism for not taking into account the Arab Spring in the movie might be unfair, since most of ”Salmon Fishing” was probably shot before the start of the protests in Yemen and other Arab countries. Some Swedish reviewers have even called this the funniest film Hallström has made in a long time, but I’ll be back with my own opinions when I’ve had the opportunity to watch the film for myself. I must say I had a hard time picturing Ewan McGregor as the protagonist Dr. Alfred Jones. On the other hand, it’s difficult to think of any established movie star radiating (or the opposite of that) the extreme grayness Jones seems to possess when you read the book…

Yes, there is a lot of fascinating scenery to found in Yemen. But water is scarce. So exactly how clever is the idea of introducing fishing for sport in that country? Probably only in the world of fiction, right?

Tagged with: , , ,

Jemen minst jämställt – igen

Posted in Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 04/11/2011

Så var det dags igen. Jemen rankas som världens värsta land för kvinnor i en undersökning. Samtidigt fortsätter oroligheterna i landet, bevakade av bland andra Sveriges Radio och New York Times. 

Med jämna mellanrum aktualiseras jämställdhetsfrågor uttryckligen på en global skala, och vissa saker är sig fortfarande ganska lika år från år. World Economic Forum har ännu en gång släppt en så kallad Global Gender Gap Report, om jämställdheten i världens länder. Kriterierna är främst ekonomiskt deltagande och möjligheter, löneskillnader mellan könen, tillgång till utbildning, hälsofrågor och politiskt inflytande. 135 nationer granskades i år.

Sverige landade på fjärde plats efter Island, Norge och Finland. Mycket nordiskt i topp alltså, vilket knappast var en överraskning. Lite mer uppseendeväckande är kanske Filippinerna på åttonde plats, Lesotho på nionde och Sydafrika på 14:e, före stormakter som USA och Storbritannien. En sammanfattning finns exempelvis på Huffington Post och hela rapporten finns här. Jemen rankades återigen sist, liksom förra året (vilket jag skrev några rader om då). De konkurrerar i botten med Chad, Pakistan och Mali. Överlag anses Nordamerika och Europa/Centralasien vara de mest rättvisa regionerna i det här avseendet, medan Mellanöstern och Nordafrika har det lägsta poängsnittet generellt utifrån de uppställda mallarna.

Det är som sagt inte första gången WEF ger ut en sådan rapport, men den här gången följer den händelsevis inte så långt efter Newsweeks egen undersökning i samma ärende, som gav ett liknande men inte identiskt resultat. Där var exempelvis Jemen bara tredje värst i klassen.

Enligt Sveriges Radios reporter Lotten Collin har kvinnor antagit en betydelsefull roll i de pågående protesterna i Jemen under året. Under en med visst besvär genomförd reportageresa i landet nyligen. Dessutom har inslagen i P1-program som Studio ett vittnat om en förvärrad situation när det gäller förnödenheter som vatten, elförsörjning medan matpriserna rusat i höjden. Framförallt vatten och el har länge varit problemområden, men oroligheterna i landet har uppenbarligen ställt saker på sin spets än mer.

Den senaste tiden har även flera medier noterat ökande väpnade sammandrabbningar i Taiz, där jag arbetade förra året. New York Times beskriver den gamla kommersiella och intellektuella knytpunkten i landet som ett nuvarande epicentrum för den pågående kraftmätningen mellan president Saleh och hans motståndare. Enligt NY Times fruktar regeringen att staden kan bli Jemens motsvarighet till Libyens Benghazi; oppositionens provisoriska huvudstad. Nu pågår skottlossningar och granateldgivning i en stad som länge slagit vakt om sin status som ett säte för lag och ordning, medan de annars vanliga skjutvapnen i princip varit bannlysta på gatorna (i alla fall för de vanliga ‘civila’ medborgarna).

Befolkningen i Taiz har länge betraktats som den högst utbildade i Jemen, fortsätter reportern Laura Kasinof. Redaktörens (det vill säga min) anmärkning: Ja, om det var något som taiziter jag träffade gärna framhöll var det just den detaljen.

– Vi är de smartaste människorna i landet, var en vanlig kommentar.

Men Times poängterar att de ofta känner sig behandlade som andra klassens medborgare i en stat på senare år dominerats av klaner från de nordligare delarna av landet (staden tillhör visserligen inte gamla Sydjemen, men ligger närmare kuststaden Aden än huvudstaden Sana’a geografiskt och människor jag mötte hade i regel en mycket mer positiv bild av Aden än av Sana’a).

Även Al Jazeera English har de senaste dagarna uppmärksammat våldsamheterna i Taiz, där åtminstone åtta dödsoffer krävts.

Relaterat ärende: Condoleezza Rice är en kvinna som bevisligen haft en del inflytande över världens öden och äventyr, som medlem av förre amerikanske presidenten George W. Bushs kabinett under tiden för inte minst invasionen av Irak. Om detta handlade det bland annat när hon tog risken att hälsa på Jon Stewart i studion för The Daily Show i veckan.

SR på plats i ”svårbevakat” land

Posted in Tema: Politik, Tema: Vatten by yemenity2010 on 28/10/2011

Jemen är svårbevakat just nu, enligt Studio ett i Sveriges Radios P1. Idag har i alla fall reportern Lotten Collin rapporterat från huvudstaden Sana’a i några av kanalens nyhetssändningar och aktualitetsmagasin. Läget är inte oväntat besvärligt och SR-inslagen bekräftar andra intryck som kommit fram. Stora problem med tillgången till elektricitet, samma sak med vatten, öppet missnöje med presidenten samtidigt som det råder väpnat ställningskrig mellan regeringen och klaner som vänt sig emot denna. Är det något det inte är brist på i Jemen så är det vapen.

Efter fredagsbönen idag har uppenbarligen 100 000-tals människor samlats till protester mot Ali Abdullah Salehs regering, inte minst unga människor (i ett land med låg medelålder) men även från politiska partier som enligt reportern vill ”rida på” protestanternas framgångar. Även regeringens anhängare manifesterar sitt stöd – om än inte med lika imponerande omfattning. Finns det risk för fullskaligt inbördeskrig? undrar studioreportern.

– Absolut, svarar Collin via en ostadig telefonförbindelse från Sana’a.

Skottlossning hörs ständigt, även på natten, och många människor riskerar att hamna i elden oavsett var de befinner sig eller vad de gör.

I veckan kom också ett nytt nummer av hjälporganisationen Operation Mercys informationsblad. De noterar att allt färre utländska arbetare och organisationer finns kvar i landet. Mercy har dock några stycken kvar och har de senaste månaderna startat projekt som rör vattenfiltrering, det vill säga försäljning av ”billiga lokalt producerade keramiska vattenfilter till ett subventionerat pris” till befolkningen i några byar. Vidare en renhållningskampanj som berör avfallshantering och hygieniska toaletter. Dessutom getlån – just det, getter delas ut till fattiga familjer som föder upp dem, låter dem förökas och lämnar tillbaka killingar som i sin tur hamnar hos en annan familj. Kurser i sömnad för kvinnliga instruktörer är ett annat pågående projekt.

Mer om organisationens arbete i Jemen finns på deras hemsida.

Det center i Taiz där jag själv arbetade förra året har numera också en hemsida, som är uppenbart ofärdig men förklarar en del av historiken och vad man sysslar med. Strax innan jag åkte därifrån förra vintern ändrades namnet till International Training & Development Center och sidan finns här. Exakt hur mycket av verksamheten som i nuläget kan bedrivas fullt ut är jag tyvärr osäker på. Så här såg i alla fall allaktivitetshuset (där jag höll till stora delar av tiden) ut för drygt ett år sedan.

Tagged with: , , , ,

Why Visit Yemen? The Gospel According to some Yemenites.

Posted in Blog Entry in English, Tema: Vatten by yemenity2010 on 25/07/2011

Ancient history, spectacular nature and friendly people. Those are some of the main attractions in Yemen, according to young Yemeni people I consulted when I was about to leave the country last winter. Right now the situation might not be the most welcoming or secure for visitors, but as people there like to point out – this civilization have been around a long time, and this is not the first time it has experienced dramatic events. 

– Every place in Yemen is attractive.

It’s december 2010 and I am about to finish one of the very last writing courses I have been teaching in Taiz. As a final exercise the participants get to promote their own country, ”selling it” and emphasizing all the good things they themselves see, and which could also benefit the tourist business. It hasn’t been easy attracting tourists during the last decade, mainly due to security, or rather lack thereof. A shame, considering all the historical landmarks and memorable views the area has to offer. At this time, when we’re discussing the issue, the so called ”Arab Spring” hasn’t really initiated. Actually it seemed to take off a week or so after I left Yemen in early January 2011.

During the year I spent there I gathered quite a lot of information that I still haven’t explored fully. This is one example that I think might be worth sharing, sooner or later, even if the current situation in that nation at present seems even more volatile and less tourist-friendly. One way or the other things will keep changing. Exactly how and in what direction is another matter. Any predictions about what will come out of the changes in Tunisia, Egypt, Libya, Syria and Yemen are bound to be uncertain, so for now I am going back to what these young people, most of them between 20 and 30 years of age, thought could show their country in a more positive light.

Different environments like seas, deserts and islands as well as historical places are what Donia, Sarah and Samah want to point out to begin with. For practical purposes I have divided the class into smaller groups and given them ten minutes or so, to come up with their priorities. I might add that many of them are students or in some cases teachers themselves. Concrete examples this trio of young women like to mention are Saber Mountain, which rises above the city of Taiz. Also Bab al-Yemen (the entrance to the Old City in the capital Sana’a, where 1000-year-old houses constitute one of UNESCO:s world heritage sites), Socotra Island (home to a fauna sometimes compared to Galápagos Islands for its uniqueness). This also reminds me of the somewhat embarrassing fact that I have managed to work both in Ecuador and Yemen without paying a visit to either of these very special islands. Well, it is a little expensive (especially Galápagos) so that will be my excuse for now, at least…

– To see the essence of the Yemeni people. We are the most good-hearted people in the peninsula, says Adel, one of the few men in the group, when motivating presumtive visitors.

The amiable nature of the Yemeni is supposedly stated already by the prophet Muhammad (whose name seldom is mentioned in this country without adding ”peace be upon him”).  Yemen is an old civilization, that’s something Adel (and one or two other guys, whose names now escape me) emphasizes. Older than Saudiarabia, Oman and Bahrein and comparable to Egypt and Iraq, I’m told by my students. The most important places? Provinces like Marib, Hadramaout and the northernmost parts of the country come up. Unfortunately Marib, supposedly home to the legendary Queen of Sheba (mostly known as Bilquis) and home to some ancient monuments, is more or less off limits for foreigners nowadays. There has been a number of kidnappings there, and also attacks on power stations which has a debilitating effect on the country as a whole. The northern parts close to the border of Saudi Arabia have also been increasingly dangerous, including a civil war between the government and rebels from the Houthi tribe.

– The people in Yemen are friendly, generous and hospitable.

There it is again. This time proudly presented by Fayrouz, Shaima, Nuria and Amani; four women who also choose to bring up the climate as an argument:

– If you want to see the world, come to Yemen. We have all seasons.

But not snow?

– If you go to Sana’a and north to Saada, it’s frozen. If you sleep in the night you can get your bottle of water icy in the morning. In the north you can get winter, if you want heat you go to Aden. If you want normal you can stay in Taiz.

Mountains, islands and wadis (valleys or occasionally dried-up riverbeds)  are others of nature’s gifts to inhabitants and visitors.

– I think Ibb is enough for foreigners to visit. It’s a wonderful city, claims one of the women who says she grew up in a village near Ibb, roughly an hour an a half north of Taiz on the road to Sana’a if you’re travelling by car or bus.

It’s not the first time I hear someone praising that city, one of the more populated in the country but not as crowded as Taiz. It’s generally greener than most other places in a region where arid, brownish landscapes and long dry spells without any rain are common. On other occasions I’ve also heard Ibb being described as home to the richest people in Yemen, the ones with the best connections to government and ruling classes, but that’s another story. Water is normally scarce in the country and the problem is increasing (something I’ve brought up earlier), but the group likes to remind me that once upon a time there were magnificent dams in Marib and a well-functioning system for supplying water.

– Yemen is the source of all Arab countries, Fayrouz & co would like to point out.

History again. The awareness of their descendance is a source of pride for many Yemeni people, that much I’ve learned.

– There would be no country in the world without Yemen, they add, and even if it seems slightly exaggerated and not entirely meant to be taken seriously, it is true that people from this area have been moving around and emigrating a lot through history.

Someone spontaneously mentions the Libyan leader Muammar Khadaffi (who’s been a lot in the news since then as you probably know, and whose name apparently can be spelled approximately 749, 5 different ways) and suggests, with a wry smile, that I should ask Mr Khadaffi.

Ask him what?

– About Lockerbie… No, about his origins.

Nästa vecka i Sana’a?

Posted in Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 12/02/2011

– Jag tror att alla som kallar sig mellanösternexperter kan packa ihop och gå hem efter det här…

Kommentar i SVT:s ”Aktuellt” igår, fredag 11 februari. De senaste veckorna har tydligen överraskat de flesta som tror sig veta något. Efter Tunisiens omvälvning (som knappt berörts i nyhetsflödet efter utvecklingen i Egypten) har så just Egyptens långvarige president – i praktiken diktator – under över 30 år Hosni Mubarak har förklarat sig på väg att avgå. Nyheten har naturligtvis noterats av alla större medier, exempelvis BBC och Al Jazeera English, som i processen verkar ha fått en större publik i USA än tidigare, i alla fall enligt The Nation.

Den amerikanske pastorn och aktivisten Jim Wallis har hunnit skriva ett öppet brev till ‘det nya Egypten’ och erkänner att för USA har ekonomiska intressen gått före principer i utikespolitiken, särskilt när det gäller mellanöstern. Verklig förändring kräver uppoffringar för alla, avslutar han i ett inlägg på Huffington Post. Där finns även en rapport från Scott McLeod, amerikansk professor vid ett universitet i Kairo, om konsekvenserna av Mubaraks ”långa avsked” och oförmåga att tolka innebörden av protesterna på ett tidigare stadium. Vad spelade religionen för roll? Många utanför landet undrar. Enligt en egyptisk tidning, AlMasry AlYoum (som med ledning av min erkänt bristfälliga arabiska betyder ‘Egypten idag’) var dock både muslimer och kristna ute på gatorna och krävde presidentens avgång. Och kommer de så kallade progressiva krafterna att vinna? Kvinnor och ungdomar driver på utvecklingen, enligt den här analysenAJE.

Betyder det här att Jemen står på tur? Deras ledare Ali Abdullah Saleh har varit vid makten ungefär lika länge, visserligen omvald ett par gånger under tiden eftersom hans land åtminstone formellt är en republik, men ändå… Även Saleh har militärbakgrund (som Mubarak) och han leder en form av polisstat med omfattande säkerhetsstyrkor, övervakning och kontroll av medborgarna. Frågan, den som ständigt ställs om Egypten, gäller även Jemen  kanske i ännu högre grad; vad skulle komma i stället? I Jemen finns ett flertal partier i parlamentet, men av väldigt olika slag. Vilken fraktion är starkast – de mest fundamentalistiska islamisterna eller någon annan? Där finns dessutom sedan lång tid ett väpnat motstånd (i ett välbeväpnat land) mest aktivt i norra delen mot gränsen mot Saudiarabien där den shiitiska Houthi-milisen finns, liksom i delar av gamla Sydjemen där separatister vill skilja staterna åt, de två självständiga jemenitiska territorier som enades 1990.

En journalist från radions P4 ringde mig för någon vecka sedan och ställde några frågor om Jemen, efter att ha fått numret av min tidigare arbetsgivare. Hon skulle eventuellt ringa igen nästa dag, men troligen (ja, säkerligen) var nyhetsfokus mer inriktat på Egypten. Vad jag vet om utvecklingen i Jemen den här månaden har jag fått från nyhetsbevakning av demonstrationer i huvudstaden Sana’a, men även via kontakt med vänner i Taiz där vissa manifestationer har förekommit men hittills inte alls i samma omfattning. Nu idag ser jag dock en del twitter-inlägg som talar om demonstrationer i Taiz på morgonen, möjligen för att fira Mubaraqs fall. Hur stora de är eller var har jag inget grepp om just nu. Dessutom verkar det hållas manifestationer för regeringen i Sana’a. De jemenitiska tidningarna på nätet brukar inte vara så snabba med den typen av nyhetsförmedling och balanserar också mellan behovet av att berätta vad som händer i landet och av att få fortsätta publiceras.

En statistisk sammanställning från The Economist kallad ”The Shoe Thrower’s Index” visar att Jemen är det land i arabvärlden som sannolikt är närmast en radikal omvälvning. Varför då? Komponenter som korruption, inkomstnivåer och censur har vägts ihop, liksom hur länge regeringen har varit vid makten.

När jag arbetade i Ecuador under tre år i mitten av 00-talet fanns där redan en tradition av att kasta ut presidenter cirka två år (och därmed en halv mandatperiod) efter att de blivit valda till sitt ämbete. Det hände även 2005 när jag var där, i det här fallet den före detta militären (just det, en till) Lucio Gutiérrez. Där hade proteströrelser en tendens att komma och gå väldigt snabbt, ibland till synes tyna bort för att sedan accelerera och explodera. Där är även naturen explosiv, med ett flertal aktiva eller vilande vulkaner i den andinska bergskedjan. Ofta användes bilden att de värsta vulkanerna var de som inte haft utbrott på lång tid, som Cotopaxi, eftersom det skulle kunna ha så förödande följder när det väl smäller. Andra som Tungurahua har varit konstant oroliga under ett par decennier med återkommande eruptioner och vissa skadeverkningar men inget som sätter hela landet i gungning. Kan man säga samma sak om politik?

Jemen brukar beskrivas som en sönderfallande stat där det bara är en tidsfråga innan allt kollapsar. Men är det troligare att nästa regeringsbyte i regionen inträffar där, eller innebär de återkommande konflikterna att somliga spänningar redan är så öppna och regeringen så beredd på dem att risken för en riktig revolution i stället minskar? Jag är absolut inte redo att profetera om en långvarig (och i så fall skenbar) stabilitet i ett land med så många svårlösta problem, men landet är redan så stämplat som ett hopplöst fall och en ”accident waiting to happen” att man kanske borde ställa en alternativ analys till buds också. I Tunisien och Egypten verkar missnöjet har legat under lock en lång tid för att sedan släppas löst på kort tid med en kraft som regimerna inte varit beredda på. De två länderna är också ansedda som mer ‘moderna’ och ‘upplysta’ av västvärlden som gärna jämför Jemen med en medeltida feodalstat, vad det nu innebär i praktiken när arbetslösheten ökar samtidigt som priserna på dagligvaror också stiger. En sak jag tror mig ha lärt mig av året i ett av arabvärldens på ytan sett mest konservativa länder är att allt är motsägelsefullt. Det finns all anledning att intressera sig för vad som kan hända i det hörnet av arabiska halvön, men kommer det att hända på samma sätt som i de nordafrikanska och mer turistorienterade arabstaterna vi haft ögonen på nu? Det kan hända imorgon, eller inte alls, eller på ett mycket värre sätt under en utdragen process som skulle kunna kallas rent fullskaligt inbördeskrig. Vem vet ? Ingen.

Risken för uppror i Jemen förnekas av utrikesministern Abu Bakr al-Qirbi vilket återges av landets nyhetsbyrå Sabanews, som borde kunna kallas ganska regeringstrogen.

– Jemens regering har i många år haft en ständig dialog med oppositionen med målet att reformera konstitutionen och valsystemet, säger ministern till Sabanews.

Han tror inte heller på en splittring som i aktuella fallet Sudan och hävdar att landet saknar etniska skillnader och i stället hålls ihop av en gemensam kultur och ett språk. Den förklaringsmodellen som orsak till sammanhållning kan definitivt diskuteras, men den som lever får se…

Syrien spekuleras det också om som ett tänkbart nästa-uppror-land, men den här analysen från AJE är mer tveksam till det. Säkerhetsapparaten är för stark, fruktan är ett vapen och presidenten/diktatorn Assad är på ett paradoxalt sätt mer populär i ”tystnadens rike”.

Relaterat: Jemenitiska bloggare ”tar internet med storm” enligt ett inlägg hos Yemen Observer. Inte minst aktivister för kvinnors rättigheter använder det här mediet mer och mer. Men kan man säga vad som helst utan att censuren slår till? Intressant läsning, om man kommer över den otympliga redigeringen på Observers websida, som även tar upp den ofrånkomliga vattenkrisen; en oroande prognos är att vattnet i Jemen tar slut år 2025, om ingen av de rådande trenderna vänds och inget radikalt åtgärdsprogram kommer till skott. Världsbanken ligger bakom undersökningen. Dags att återuppliva de traditioner av att ta vara på vattnet som funnits tidigare i landets historia, det är en av slutsatserna. I den här artikeln anges dock inte så många detaljer kring detta.

Bonus – Boktips: Har visserligen bara kommit ungefär halvvägs in i den, men reportageboken ”Arabia Felix i terrorns tid” (2007) av den svenska journalisten Eva Sohlman är riktigt intressant. Politiker på högsta nivå, några av de får kvarvarande judarna och kvinnor på qat-party är några av de intervjuade. Och det handlar givetvis om Jemen, som ”kan vara Kafkalikt byråkratiskt, men om man har tur och de rätta kontakterna kan dörrar mirakulöst öppnas och problem lösas blixtsnabbt” (reflektion på sidan 32). Jag lär återkomma till den boken.

För övrigt har jag tillbringat stor del av förra veckan på Göteborgs internationella filmfestival och skrivit mer om det på russin.nu. Spontana favoriter var dokumentären om finanskrisen, ”Inside Job”, den tunga men trovärdiga relationsupplösningsskildringen ”Blue Valentine” och den annorlunda, (bokstavligt talat) konstnärliga  ”The Mill and the Cross”.

%d bloggare gillar detta: