Yemenity2010's Blog

Besvikelse och bristande jämlikhet i Jemen två år efter ‘arabiska våren’

Posted in Tema: Politik by yemenity2010 on 15/02/2013

window-ceiling-taizDet har hunnit gå två år sedan mitt korta ettåriga äventyr i Jemen tog slut. Strax efter det drog den så kallade arabiska våren igång med massrörelser och drastiska politiska förändringar i flera länder i mellanöstern. Däribland Jemen. Med ojämna mellanrum har jag försökt hålla mig uppdaterad om vad som händer och ibland försöka förmedla något av det som rapporteras, men nu var det ett tag sedan sist.

Idag sände i alla fall P1:s ”Studio ett” ett reportage av Daniel Öhman med kompletterande kommentarer av Lotten Collin om landet.

– Revolutionen har kommit av sig, enligt påannonseringen av inslaget.

Och många är uppenbarligen besvikna över bristen på förändringar efter president Salehs avgång. Många vittnar om de skador de ådragit sig i samband med protester och manifestationer under de senaste årens konflikter. En del av skulden för pågående våldsamheter från regeringens sida läggs av missnöjda medborgare på den stora grannen i norr, Saudiarabien, som med sina oljepengar påstås påverka mycket av den politiska utvecklingen (eller brist på sådan).

– Saudierna kidnappade vår revolution, säger en demonstrant.

Stämmer det? De har i alla fall inflytande och kan tänkas tjäna på att Jemen fortsätter vara ‘svagt’ analyserar någon, enligt devisen ‘stabilitet före demokrati’. Inget unikt resonemang i realpolitikens värld i så fall, kan man tillägga. Jemen har också blivit ett av de länder där USA använder sitt nya favoritvapen, förarlösa flygplan mest kända som drönare, mot misstänkta terrorister. Problemen och de politiska komplikationerna är fortfarande många.

myndighet-sanaa-skylt

De senaste månaderna har en del andra upplysande men inte alltid uppmuntrande rapporter emanerat från Jemen, exempelvis när det gäller jämlikhetsfrågor och kvinnors rättigheter.

– Ingen räddning, men gärna en smula solidaritet, efterlyste exempelvis bloggaren Woman from Yemen i december och syftade på kvinnor i arabvärlden i allmänhet och Jemen i synnerhet.

Hon menar att språkbruket kring förtryckta arabiska kvinnor ofta får en kolonial retorisk prägel över sig. Fokus hamnar oftare på muslimska kvinnor som symboler för förtryckta genom religiösa och kulturella traditioner, än på oppressiva regeringar som undvikit att befatta sig med jämlikhetsfrågor.

Många kvinnor hade ledande roller i gatuprotesterna för två år sedan, men vad har de för inflytande nu? Det analyserar Atiaf Said Alwazir på forumet Open Democracy. De har ingen lätt väg framför sig för att vinna mer respekt och undvika utfrysning av de etablerade politiska partierna som finns i landet. De utsätts för hot, förtal och trakasserier för att hålla sig tysta. Men betyder inte att de borde tappa hoppet. ”Revolutionen gav kvinnor en röst, stärkte deras självförtroende och fick dem att tro att det omöjliga är möjligt” hävdar Alwazir.

Varför döljer inte män sina ansikten också? frågar jemenitiskan Hind Aleryani i ett inlägg publicerat på bland annat svenskbaserade sajten Your Middle East. Som barn kan pojkar och flickor leka på relativ lika villkor, reflekterar hon, men ju mer åren går desto mer skilda blir förutsättningarna. Män har kvar sin rörelsefrihet medan kvinnorna blir alltmer instängda. Aleryani noterar den starka fixering vid kvinnan som frestelse som genomsyrar kulturen och jämför sedan med upplevelsen att vistas i ett västerländskt land med helt andra normer och kulturella koder.

Många afrikanska kvinnor i Jemen drabbas av ödet att säljas och utnyttjas. Nätverk involverade i human trafficking ökar sin närvaro i landet, avslöjas i en artikel av Rebecca MurrayInter Press Service, även publicerad på Alternet. De kan komma från Somalia (och att det finns många flyktingar från just Somalia i Jemen är något jag har tydliga minnesbilder av själv). Även invandrare från Etiopien är vanligt förekommande. Prostitution för motsvarande två dollar per kund är något som existerar exempelvis i hamnstaden Aden. Överhuvudtaget är invandringen högre än någon gång de senaste sex åren, enligt representanter från FN:s flyktingorgan UNHCR som uttalar sig, över 100 000 dokumenterade personer under 2011 och förmodligen fler under 2012. Och den verkliga siffran är troligen högre. Smuggling och trafficking, liksom misshandel och annat utnyttjande har ökat markant, enligt UNHCR. Även jemenitiska flickor från fattiga familjer faller offer för så kallad sexturism och luras in i korta, destruktiva äktenskap med män från framförallt Saudiarabien. Allt som allt frodas den här typen av internationell ‘business’ medan västvärlden främst fokuserar på problemen med pirater i området, konstaterar Nicoletta Giordano från organisationen IOM (International Organisation of Migration). Och vad krävs för att påverka de priorieringarna? Det kan man fråga sig.

Passionerat anförande i Oslo av prisad jemenitiska

Posted in Tema: Politik by yemenity2010 on 10/12/2011

Nobelpriset. Vi hade en plansch på väggen i det allaktivitetshus i Taiz där jag tillbringade mycket av min arbetstid förra året, en plansch som förklarade fenomenet med en internationell prisutdelning i det ganska avlägsna Sverige (och kan skymtas till höger på bilden nedan). Då anade jag knappast att året efter skulle ett av prisen delas ut till en jemenitisk medborgare.

Nu är det nobelska fredspriset 2011 utdelat till tre kvinnor som hjälpt till att förändra sina hemländer med icke-våldsmetoder. Två av dem var med när Liberia lämnade sitt långvariga inbördeskrigande och lyckades bygga upp en demokrati. En av dem är numera president, Ellen Johnson-Sirleaf medan hennes kollega i kampen Leymah Gbowee skrivit en bok om händelserna för några år sedan. För den tredje pristagaren pågår kampen fortfarande.

32-åriga Tawakkul Karman från Jemen höll ett långt och passionerat anförande på arabiska om Jemens revolution – som hon kallar den – och satte den även i ett större sammanhang. Hon påminde om att landets proteströrelse inte fått samma internationella genomslag och solidaritet som de i Tunisien, Libyen och Egypten, men betonade samtidigt att hennes lands födslovåndor på väg mot sann demokrati inte pågår i ett vacuum. Och de nya digitala sociala medierna har bidragit till utvecklingen. Talet utstrålade stark optimism trots tuffa odds, något som kan krävas i ett land med så många utmaningar inför framtiden. Men hon skrädde inte heller orden vad gäller den långvarige makthavaren Salehs styre och dess konsekvenser. Landet har fått lida länge nog av dennes förtryck nu, tycker hon och radade upp de olika stegen i den revolutionära processen. Dit hör i princip en uppgörelse med och nedmontering av hela den gamla maktapparaten inklusive armé och säkerhetstjänst, följt av nya institutioner som måste byggas upp för att skapa en riktig demokrati. Och det är de unga som gått i spetsen för den hoppingivande utvecklingen hittills, menar Karman.

I det här korta klippet tar de tre kvinnorna emot sina priser. Tyvärr har jag inte hittat hela ceremonin eller talen på SVT Play, men det kanske kommer… Att tre kvinnor delar på priset var på tiden, framhåller trion i i en intervju för CNN. Läs även gärna Tanya Holms längre artikel om Jemens protester i kulturmagasinet Voltaire. Leymah Gbowee intervjuades för övrigt ganska nyligen av Jon Stewart i The Daily Show på Comedy Central.

Konflikten i Jemen fortsätter under tiden, även under väpnade former. Nyligen såg jag twitterkommentaren ”så här ser en jemenitisk vapenvila ut” kopplat till ett YouTube-klipp från Taiz där eldgivning lyser upp nattmörkret i staden. Förra veckan fick jag också informationer om att skottlossning mellan regeringens styrkor och fientliga klaner pågått i stadsdelen där ITDC ligger, alltså det utbildningscenter där jag arbetade under 2010, tidigare känt som Swedish Training Center. Verksamhet pågår annars fortfarande där, med över 100 studerande på olika kurser.

Bonus: Varför det kan vara svårt att fotografera folk i Jemen – dokumenterares dilemman enligt Yemen Times.

Saleh säger upp sig – sägs det

Posted in Tema: Politik by yemenity2010 on 26/11/2011

Så, Jemens president Ali Abdullah Saleh har tydligen skrivit på ett avtal om att avgå. Detta meddelades i veckan efter ett möte i Saudiarabiens huvudstad Riyadh. Flera medier internationellt och i Sverige ägnade ämnet viss uppmärksamhet. Se bland annat Al Jazeera English, BBC, The Guardian och Sveriges Radios Studio ett där saken kommenterades av reportern Lotten Collin som nyligen besökte Jemen, samt frilansjournalisten Tanya Holm som bor i huvudstaden Sana’a. Avtalet som förhandlats fram med hjälp av USA och Jemens grannstater i Gulfen innebär att presidenten avgår i utbyte mot åtalsimmunitet. Inte alla gillar villkoren, framgår av rapporterna; det gäller bland annat representanter för de mestadels unga demonstranter som visat sitt missnöje under våren. Saleh borde ställas inför rätta för sina brott mot folket, menar många av dem. Presidenten sägs dock snarare vara på väg till USA för läkarvård. Han har fortfarande inte återhämtat sig helt efter den granatattack som drabbade honom i presidentpalatset i somras och tillbringade efter det flera månader i Saudiarabien.

Enligt planen ska makten i första skedet överlämnas till Salehs högra hand Abdrabuh Mansour Hadi, som  ska sätta ihop en samlingsregering och sedan kalla till nytt presidentval inom 90 dagar.

Bonus: Professor Joseph Massad analyserar den arabiska historien av revolter från 1800-talet och framåt, liksom västvärldens vanligaste reaktioner på dem (publicerat på Al Jazeera English).

Själv har jag haft nästan fullt upp med att undervisa högstadieelever i spanska och sådant som betalar hyran. Därför överlåter jag med varm hand de aktuella analyserna åt ovanstående källor. Men visst är utvecklingen spännande – och fortfarande väldigt oförutsägbar. Fortsättning följer, som jag brukar avsluta med när jag för tillfället inte har något smartare att säga…

Jemen minst jämställt – igen

Posted in Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 04/11/2011

Så var det dags igen. Jemen rankas som världens värsta land för kvinnor i en undersökning. Samtidigt fortsätter oroligheterna i landet, bevakade av bland andra Sveriges Radio och New York Times. 

Med jämna mellanrum aktualiseras jämställdhetsfrågor uttryckligen på en global skala, och vissa saker är sig fortfarande ganska lika år från år. World Economic Forum har ännu en gång släppt en så kallad Global Gender Gap Report, om jämställdheten i världens länder. Kriterierna är främst ekonomiskt deltagande och möjligheter, löneskillnader mellan könen, tillgång till utbildning, hälsofrågor och politiskt inflytande. 135 nationer granskades i år.

Sverige landade på fjärde plats efter Island, Norge och Finland. Mycket nordiskt i topp alltså, vilket knappast var en överraskning. Lite mer uppseendeväckande är kanske Filippinerna på åttonde plats, Lesotho på nionde och Sydafrika på 14:e, före stormakter som USA och Storbritannien. En sammanfattning finns exempelvis på Huffington Post och hela rapporten finns här. Jemen rankades återigen sist, liksom förra året (vilket jag skrev några rader om då). De konkurrerar i botten med Chad, Pakistan och Mali. Överlag anses Nordamerika och Europa/Centralasien vara de mest rättvisa regionerna i det här avseendet, medan Mellanöstern och Nordafrika har det lägsta poängsnittet generellt utifrån de uppställda mallarna.

Det är som sagt inte första gången WEF ger ut en sådan rapport, men den här gången följer den händelsevis inte så långt efter Newsweeks egen undersökning i samma ärende, som gav ett liknande men inte identiskt resultat. Där var exempelvis Jemen bara tredje värst i klassen.

Enligt Sveriges Radios reporter Lotten Collin har kvinnor antagit en betydelsefull roll i de pågående protesterna i Jemen under året. Under en med visst besvär genomförd reportageresa i landet nyligen. Dessutom har inslagen i P1-program som Studio ett vittnat om en förvärrad situation när det gäller förnödenheter som vatten, elförsörjning medan matpriserna rusat i höjden. Framförallt vatten och el har länge varit problemområden, men oroligheterna i landet har uppenbarligen ställt saker på sin spets än mer.

Den senaste tiden har även flera medier noterat ökande väpnade sammandrabbningar i Taiz, där jag arbetade förra året. New York Times beskriver den gamla kommersiella och intellektuella knytpunkten i landet som ett nuvarande epicentrum för den pågående kraftmätningen mellan president Saleh och hans motståndare. Enligt NY Times fruktar regeringen att staden kan bli Jemens motsvarighet till Libyens Benghazi; oppositionens provisoriska huvudstad. Nu pågår skottlossningar och granateldgivning i en stad som länge slagit vakt om sin status som ett säte för lag och ordning, medan de annars vanliga skjutvapnen i princip varit bannlysta på gatorna (i alla fall för de vanliga ‘civila’ medborgarna).

Befolkningen i Taiz har länge betraktats som den högst utbildade i Jemen, fortsätter reportern Laura Kasinof. Redaktörens (det vill säga min) anmärkning: Ja, om det var något som taiziter jag träffade gärna framhöll var det just den detaljen.

– Vi är de smartaste människorna i landet, var en vanlig kommentar.

Men Times poängterar att de ofta känner sig behandlade som andra klassens medborgare i en stat på senare år dominerats av klaner från de nordligare delarna av landet (staden tillhör visserligen inte gamla Sydjemen, men ligger närmare kuststaden Aden än huvudstaden Sana’a geografiskt och människor jag mötte hade i regel en mycket mer positiv bild av Aden än av Sana’a).

Även Al Jazeera English har de senaste dagarna uppmärksammat våldsamheterna i Taiz, där åtminstone åtta dödsoffer krävts.

Relaterat ärende: Condoleezza Rice är en kvinna som bevisligen haft en del inflytande över världens öden och äventyr, som medlem av förre amerikanske presidenten George W. Bushs kabinett under tiden för inte minst invasionen av Irak. Om detta handlade det bland annat när hon tog risken att hälsa på Jon Stewart i studion för The Daily Show i veckan.

Fredspris till Jemenitiska – i alla fall 33 %

Posted in Tema: Politik by yemenity2010 on 09/10/2011

En tredjedel av Nobels fredspris 2011 hamnade alltså i Jemen, hos aktivisten Tawakkul Karman. Hon var en av tre kvinnor som prisas i år. De andra två kommer från Liberia, av vilka en alltså är deras nuvarande president Ellen Johnson-Sirleaf och den andra är Leylah Gbowee.

Ur det officiella pressuttalandet från Nobelkommittén: Alla tre belönas för sina icke-våldsamma sätt att kämpa för kvinnors säkerhet och deras rätt till deltagande i fredsskapande arbete. Man noterar att Sirleaf är Afrikas första demokratiskt valda president, medan Gbowee mobiliserade kvinnor och förenade dem från skiftande etniska och religiösa grupper vilket starkt bidrog till slutet på inbördeskrig i samma land, Liberia. Och att Karman har haft en ledande roll i kampen för demokrati och fred i Jemen under den ”arabiska våren”.

För att koncentrera sig en smula på Karman, den förmodligen globalt minst kända i trion, så är hon 32 år gammal, driver organisationen Women Journalists Without Chains och var tidigt en av ledarna för protesterna mot president Saleh i våras.

– Det här priset är för hela det jemenitiska folket, för martyrerna och de som stått upp mot Saleh och hans gäng. Varje tyrann och diktator är upprörda över priset eftersom det konfronterar orättvisa, ska hon ha hälsat genom en nyhetsbyrå efter tillkännagivandet på fredagen och återges i Huffington Post.

Karman kommer från Taiz men bor numera i Sana’a och är medlem i det islamistiska Islah-partiet. Fadern har tidigare varit minister i president Salehs regering, men Tawakkul har länge kämpat mot Saleh och organiserat inte minst ungdomar i en oppositionell rörelse. För Al Jazeera English deklarerar hon att en fredlig revolution är ‘enda vägen’ för landet. Priset i sig kom som en total överraskning – hon säger sig inte ha haft en aning om att hon varit nominerad. Sedan 2006 har hon varit inblandad i regelbundna protestaktioner mot regeringen. I år har hon hittills frihetsberövats två gånger för sina aktiviteter.

– Priset representerar framtiden. Erkännandet har gett mig en stark uppmuntran att fortsätta på den inslagna vägen. Nästa viktiga steg är att återuppbygga vår nation. Det tog Saleh 33 år att förstöra den, förklarar hon för AJE.

Det senaste halvåret har hon i princip haft ett tält på ”förändringstorget” i Sana’a som sitt hem. Som inspirationskällor anger hon Mahatma Gandhi, Nelson Mandela och Martin Luther King.

De tre pristagarna gratuleras av organisationen WACC (World Association for Christian Communication) vars generalsekreterare Karin Achtelstetter uttrycker glädje över att tre kvinnor som arbetat utan tanke på egen vinning för fred och lika rättigheter uppmärksammas internationellt på det här sättet. WACC sammanställer varje år en undersökning, Who Makes the News? om hur kvinnor skildras i massmedia och i hur hög grad de kommer fram överhuvudtaget.

Apropå Gbowee har hon ganska nyligen publicerat en bok, ”Mighty Be Our Powers”, via Beast Books som ingår i samma koncern som nyhetssajten The Daily Beast – och de passar givetvis på att puffa för boken i samband med priset.

The Daily Beast samarbetar numera även med Newsweek, som häromveckan granskade världens länder ur jämlikhetssynpunkt. Vissa mönster utkristalliseras där, som att de de 20 ‘bästa’ nationerna i regel har demokratiska styrelseskick och BNP över 200 miljarder dollar. Längst ner på listan återfinns fattiga stater, ibland krigsdrabbade och beroende av bidrag från västvärlden. Samtidigt förändras förhållanden på vissa håll. 2003 instiftades en lag i Rwanda, som fortfarande förknippas med folkmordet 1994. En tredjedel av platserna i parlamentet ska nu innehas av kvinnor. Verkligheten just nu är att, ja, de har faktiskt över 50 procent kvinnlig representation där och de rankas av World Economic Forum som ledande i ekonomisk innovation av de östafrikanska länderna.

Områdena som ingått i Newsweeks undersökning är rättvisa, hälsa, utbildning, ekonomi och politisk representation. Sammantaget heter vinnaren Island; före Sverige, Kanada, Danmark och Finland. De tilldelas alla över 90 poäng på en 100-gradig skala. I botten hamnar Chad, Afghanistan (där över 85 procent av alla födslar sker utan någon medicinsk hjälp), Jemen (där våld i hemmet inte anses olagligt), Kongo-Kinshasa (där våldtäkterna uppgår till över 1000 om dagen) och Mali.

Enligt norska Nobelkommitténs ordförande Thorbjørn Jagland kan demokrati och varaktig fred i världen inte uppnås utan att kvinnor får samma möjligheter som män att utöva inflytande på alla nivåer i samhället.

Priset ska ha diskuterats i radions Studio ett i fredags, med medverkan av svenska skribenten Tanya Holm som bor i Sana’a. Tyvärr har jag inte hunnit lyssna på det själv än, men här är länken till programmet tillsvidare.

Mer Jemen-relaterat i förbifarten: libanesiska bloggaren Mira Baz levde flera år i Jemen och levererar fortfarande intressanta iakttagelser om den tiden, nu senast en jämförelse mellan Sana’a och Beirut. Delvis lika – men ändå mycket olika…

Aktivisten Afrah analyserar sitt hemland

Posted in Tema: Politik by yemenity2010 on 23/09/2011

Hon lämnade sitt hemland i våras efter dödshot och hamnade i Sverige, där hon nu fått asyl. Nu berättar Afrah Nasser för tidskriften OmVärlden om den jemenitiska våren (i flera betydelser). Om det nu verkligen är en vår som inletts.

Den här veckan har händelseutvecklingen hettat till i Jemen igen, åtminstone enligt den ökade nyhetsrapporteringen därifrån. Nu sägs även president Ali Abdullah Saleh ha återvänt från några månaders exil i Saudiarabien, där han vårdats efter attentatet mot honom i juni. Och i samband med det – men mer av en tillfällighet, eftersom intervjun rimligtvis gjordes för några veckor sedan eller ännu längre, har OmVärlden (producerat för biståndsorganet Sida av en fristående redaktion) pratat med den unga jemenitiska  journalisten Afrah Nasser, numera hemmahörande i Sverige. Artikeln är intressant både som spegling av en personlig resa och som sammanfattning på händelseutvecklingen i Jemen sedan januari. Afrah har tidigare arbetat som journalist på tidningen Yemen Observer, men engagerade sig personligen i protesterna mot regeringen när de påbörjades.

Bland annat handlar det om kvinnornas roll i rörelsen mot regeringen.

– Revolten handlade inte om kön, inte om män och kvinnor. Den handlade om nationalism, om vad vi verkligen vill med vårt land. Och landet tillhör inte bara männen.

Vidare berörs internets betydelse, vilket framförallt gäller informationen utåt från landet till omvärlden. I Jemen har bara några procent av befolkningen tillgång till internet (brukar det hävdas i alla fall, men jag tror att internetcaféerna får fler och fler besökare, företrädesvis yngre medborgare, vilket skulle kunna öka den andelen i praktiken – red. anm.). Därför är det framförallt resten av planeten som är målgruppen för inlägg som levererats från Jemen på bloggar och twitter. Afrah har prisats av bland andra CNN för sina.

Jemen och terrorismen är ett ämne som inte går att undvika. Men Afrah Nasser tycker att al-Qaida fått för stort utrymme i diskussionen kring landets problem. Det är en liten grupp extremister som president Saleh haft nytta av, genom att framställa dem som ett allvarligt hot och med det få mer ekonomiskt stöd från USA. Stöd som öronmärkts för militära ändamål och nu används mot det egna folket under protesterna.

– Om du ger pengar till en korrupt man som Saleh, tror du då att han kommer att använda dem till utvecklingsprojekt och fattigdomsbekämpning? Naturligtvis inte, slår Afrah Nasser fast i intervjun.

Men hon är inte heller positivt inställd till alla de väpnade grupper som nu slåss mot regeringen. De har alla sin egen agenda och representerar inte henne eller de unga människor som demonstrerat fredligt under våren. Men makten hägrar för alla som ser en chans att få mer av den varan om Saleh till slut väljer att avgå.

– Jemen är som en kaka, och alla vill ha en bit av den, avslutar hon.

Källa: ”En arabisk höst?” av Magnus Åsblad, OmVärlden Nr 6/2011

Uppföljning: Afrah Nasser har en blogg med inlägg på engelska och arabiska. För närvarande finns en hel del starka bilder i de aktuella inläggen, vilket kanske kan vara värt att veta i förväg.

Nu i veckan har för övrigt Dagens Nyheter haft ett större uppslag om den återigen upptrappade konflikten i landet, där över 60 personer dödats och 700 skadats enligt oppositionen (och det var några dagar sedan). De hårda metoderna från regeringen har skapat ett problem även för USA, hävdas i en analys. President Saleh, som länge var mycket misstrodd av supermakten, lierade sig med USA efter 9/11, lovade hjälpa till i jakten på terrorister och har sedan dess fått mer och mer militärt stöd. Men frågan är hur den amerikanska regeringen ska hantera situationen nu.

Källor: ”Raketer mot oppositionens läger i Jemen” av Erik Ohlsson, ”Brutaliteten ett växande problem för Obama” av Nathan Shachar (Dagens Nyheter 21 september 2011, pappersupplagan)

Dessutom har tidningen aktuella kommentarer om oroligheterna från svenska frilansjournalisten Tanya Holm som bor i huvudstaden Sana’a sedan ett par år.

– I skuggan av demonstrationerna befinner sig Jemen i en humanitär kris. Folk går hungriga och arbetslösheten har skjutit i höjden. Så det finns ett stort lidande, berättar hon bland annat.

Jemen skakar i skuggan av andra storkonflikter

Posted in Tema: Politik by yemenity2010 on 06/09/2011

Nordafrika har fått mycket uppmärksamhet, då i första hand Libyen och dess – som det verkar – nu störtade långlivade härskare Khadaffi. Så även Syrien, där Bashar al-Assads regim tycks hålla stånd än så länge om än med väldigt brutala metoder. Jemen har däremot nästan försvunnit i det internationella nyhetsflödet, konstaterar Tom Finn vars rapport med rubriken ”Yemen’s Shaky Arab Spring” publicerades nyligen i The Daily Beast.

Det pågår fortfarande en kraftmätning mellan president Ali Abdullah Saleh och hans motståndare, nu sedan drygt ett halvår tillbaka. Många har skadats och dödats på gatorna i huvudstaden Sana’a, i Taiz (där jag själv arbetade förra året) och andra platser i landet. Många av presidentens tidigare allierade, inklusive klanledare och militärer i höga positioner, har lämnat honom. Själv är Saleh fortfarande i Saudiarabien efter ett attentat mot honom i juni då han brännskadades allvarligt, men han är formellt fortfarande vid makten och ingen har hittills lyckats få honom att lämna ifrån sig den frivilligt. Just nu är det hans närmaste medarbetare Abd al Rab al Mansour al Haddi som håller i tyglarna på hemmaplan.

Presidentens frånvaro har till synes också fått många demonstranter att tappa tempo. De är konfunderade över vad som egentligen krävs nu.

– Salehs avresa har tagit vinden ur våra segel, säger en av dem till The Daily Beast.

Den politiska oppositionen består av flera olika grupper som försöker samarbeta i ett gemensamt råd. Men med tanke på de inbördes skillnaderna är det ingen enkel uppgift, klargör Tom Finn. Här finns representanter för det traditionsbundna islamiska Islah-partiet, separatister från tidigare Sydjemen, shiamuslimer från Houthi-milisen i norra Jemen (som i flera år fört ett eget krig med regeringen) liksom alla de ungdomar som protesterat sedan i februari för mer demokrati men inte tillhör ett bestämt parti. Det är imponerande att de lyckas samarbeta i någon form överhuvudtaget, tycker Tom Finn. Och påminner om att Saleh varit väldigt skicklig på att söndra och härska under över 30 år vid rodret. Om denne skulle återvända till Sana’a kunde det kanske hjälpa oppositionen att ena sig, men lika gärna innebära öppet inbördeskrig, spekulerar artikelförfattaren.

I samband med Khadaffis fall i Libyen demonstrerade 200 unga män och kvinnor i Taiz för att fira detta faktum, men de skingrades snabbt av trupper från presidentens republikanska garde som använde vattenkanoner och skjutvapen med gummikulor. En protestledare lovade dock att deras kamp inte är över.

KÄLLA: ”Yemen’s Shaky Arab Spring” av Tom Finn, The Daily Beast 2 september 2011

%d bloggare gillar detta: