Yemenity2010's Blog

Storm och stilla veckor

Posted in Direkt från Jemen, Tema: Kultur, Uncategorized by yemenity2010 on 07/08/2010

Sedan en dryg vecka är jag på semester i Sverige, fram till slutet av augusti, efter en senaste månad full av omställningar på arbetsplatsen. Tillbringade innan avresan ett par dagar i huvudstaden Sana’a och skaffade en del av de saker jag hittills försummat, som en yambiya – den traditionella jemenitiska kniven som många bär i ett bälte med mer eller mindre utsirade tillbehör och dekorationer. Dessutom en välbehövlig klippning hos en frisör i gamla staden med åtminstone tre porträtt av Saddam Hussein på väggarna. På väg hem, under mellanlandningen i Istanbul insåg jag på allvar att jag tillfälligtvis lämnat Jemen och befann mig åtminstone i porten mellan mellanöstern och Europa. Främsta ledtråden: damernas generella klädval. Det var naturligtvis ingen överraskning, men det är märkligt hur fort man ändå vänjer sig vid att se en annan, annorlunda (och i det här fallet strängare) standard i samhället omkring sig, vilket i Jemen inte minst manifesteras genom den trefaldiga kvinnliga klädkombinationen balto, makrama och lithma.

Det rådde ett ovanligt lugn på Swedish Training Center (som snart kommer att byta namn) under någon vecka i skiftet juni-juli, efter alla avskedshögtider, kursavslutningar och bokslut under den sista tiden som vårt hemresande föreståndarpar Edström tillbringade där. Nu har en ny tysk/amerikansk ledartrojka tagit över ansvaret och  värmde upp med lite inskolning innan de drog igång med diverse personalmöten (främst för den jemenitiska personalen och de mer fast anställda, lite mindre av den varan för oss få projektarbetare som är kvar) och inledning av den nya tiden. Ombyggnadsarbeten, renovering och i första ledet en del rivna murar rent bokstavligt, var några av de synliga – och ofta ljudliga – resultaten under juli.

Undervåningen i det senast byggda huset (där jag spenderar det mesta av min arbetstid) byggs om och volymerna i övervåningens bibliotek har packats ner i lådor i väntan på mer klara besked om vad som ska komma i stället; något slags resurscentrum är utlovat. Muren på baksidan av centret är delvis riven och håller på att ersättas av något förhoppningsvis mer grund…murat. Byggarbetare har omsvärmat oss överallt. En kväll vid 22-tiden tyckte jag mig se en springande okänd man inne i området vid personalbostäderna och vet fortfarande inte om det var någon av de nya nattvakterna som förirrat sig in för långt eller någon helt annan individ.

Och den ordinarie personalen har  i vissa fall jobbat övertid, inte minst vår elektronikspecialist Ameen som bland annat inventerat utrustning, rensat undan ålderstigen sådan, upptäckt antika manualer på svenska som hör ihop med lika antika apparater från Sala… Dessutom har han dragit om ledningar från ett system som uppenbarligen härrör från centrets barndom och kan behöva sorteras för att undvika fler av de återkommande säkringsutblåsningarna under den varma junimånaden. Som bonus fångade han skymten av ett par ormar på vinden i bostadshuset vi brukar oss av.

– Farliga?

– Nej, de är rädda för människor.

– Giftiga?

– Kanske, men de försvinner när de ser dig.

Med andra ord: Don’t worry, be happy.

Själv har jag den senaste tiden framförallt sysslat jag med skrivgrupper, men även med baskurser i gitarrspel. Planen är att de ska fortsätta, efter fastemånaden ramadan som påbörjas i mitten av augusti – det här året vill säga, för i det fallet följer traditionen en annan kalender än vår.

De flesta ur den personal som bott på centret fram till nu har flyttat ut, delvis på grund av nya direktiv från ledningen. Elektriciteten är ett ständigt äventyrsmoment beroende på byggnadsarbetenas inverkan på kopplingarna, inte minst i det nyaste huset. Ett tillstånd av (förhoppningsvis) kreativ destruktion rådde alltså i stort när jag åkte ifrån Taiz i slutet av juli. Processen är påbörjad, på flera plan. Vad ska den leda till?

To Be Continued…

A Messy Week…

Posted in Direkt från Jemen, Tema: Kultur, Uncategorized by yemenity2010 on 29/04/2010

Bättre en aning senare än tänkt, än aldrig. Mr Maged, innehavaren av bokhandeln Taj Shiba, från vilken vårt institut skaffar det mesta av sin studielitteratur, hade föreslagit en mindre mässa för att visa upp aktuella nyinkomna titlar. Datumen fick flyttas med kort varsel efter att krafter utanför vår kontroll slagit till dagen innan den planerade premiären, men en vecka efter den ursprungliga starten blev det i alla fall av. Taj Shiba är inriktat på engelsk litteratur som spänner över flera genrer; shakespearianska dramer, ordlistor och uppslagsverk, medicinska referensverk och annat för den akademiska målgruppen i Taiz – vilken verkar vara ganska betydande med jemenitiska mått mätt. Fler än en gång har människor jag träffat i staden yttrat saker som att ‘många av landets smartaste personer kommer härifrån’ och ‘när regeringen verkligen behöver få något gjort, så får de anställa folk från Taiz’ och så vidare. Givetvis helt objektivt! Men den generella utbildningsnivån sägs vara en av de högsta i landet.

Vi möblerade om en del i biblioteket för att anpassa oss efter förutsättningarna och den lokalbrist som råder just nu på bygget. Och även om förutsättningarna varit lite oförutsägbara så måste man säga att visade sig värt besväret. Sammanlagt bör några hundra personer ha dykt upp under de tre dagarna vi höll mässan igång, av vilka de flesta var studenter antingen från våra egna kurser eller från andra universitet och institut i Taiz. Förhoppningsvis är de värdefulla kontakter som hjälper till att sätta stället på kartan för dem som inte kände till det förut.

Har till slut också haft ett direktsamtal med den kommande managern för Swedish Training Centre. Och… Ja, förutsättningarna för mitt projektarbete kommer att förändras ganska radikalt. Det är en relativt ung tysk/amerikansk trojka som tar över ledningen på plats från och med juni. De planerar en märkbar omvälvning av verksamheten, inklusive omfattande ombyggnader, och den stora omställningsperioden infaller under juli fram till med oktober, ungefär – enligt den preliminära plan som presenterats hittills. Det innebär att det mesta av den undervisning som pågår här nu och har gjort så i flera år, får ta en paus, möjligen ända fram till årsskiftet. Det vill säga då min projekttjänst går ut… Mindre naturlig cirkulation innanför portarna blir en av de konkreta konsekvenserna (liksom ännu mer uppenbar lokalbrist). Naturligtvis finns det alltid behov att fylla och uppslag att arbeta vidare med från mitt perspektiv, men det är inte självklart att mina kulturprofilerade uppgifter har någon integrerad funktion i den större helhetsvision som den nya ledningen tänker sig arbeta efter de närmaste åren (och som jag säkert får tillfälle att återkomma till framöver). Just nu försöker jag därför åstadkomma en tjusig handlingsplan för höstbruk, men det är (som med allt annat här) omöjligt att veta i förväg exakt hur förhållandena kommer att se ut då. Det här kan kanske låta stimulerande och som en ”sann utmaning”, och det är det väl delvis, men också ganska frustrerande med alla frågetecken kring den nära framtiden.

– Men du är här av en orsak, påpekade en amerikansk bekant i stan häromdagen när vi diskuterade situationen.

Hope so. Insha’allah.

Allt mer av min arbetstid har kommit att upptas av undervisning om grunderna för journalistiskt skrivande, vilket efterlystes av några studenter, varefter jag satte igång en kurs tämligen förutsättningslöst – ett upplägg jag dock mer och mer insett värdet av i den här miljön. Hittills har jag två grupper, uppdelade på två pass var under veckan, och fler personer har anmält intresse utan att jag direkt hunnit marknadsföra konceptet. Det gäller att smida medan det berömda järnet åtminstone är ljummet, men också att hitta en balans och inte klämma in mer än vad som är möjligt samtidigt. Planeringen av det här påverkas givetvis också av den allmänna arbetssituationen. Fortsättning följer i någon form…

Coming up soon: Veckan avrundades med en välbehövlig personalutflykt till hamnstaden Aden. Mer om det senare, men så mycket kan jag säga i korthet: The heat was on.

Apropå litteratur och nationella särdrag, så kan jag inte låta bli att citera en passage från min egen främsta litterära följeslagare den senaste veckan: ”Swedish fiction concerns itself with what can be seen, heard, smelled, tasted and touched. It aspires to be Deep and Meaningful. And it succeeds. Many contemporary Swedish writers favour a phantasmagoric medley of experimental logic and excremental smut which is so deep and meaningful that no critic, let alone reader, dares to criticise it for fear of being thought shallow” (ur ”Xenophobes’s Guide to the Swedes” (Peter Berlin, senaste upplagan utgiven av Oval Books 2008). Jag hittade den lilla pocketskriften i ett skåp när jag flyttade in i min nuvarande lägenhet på bygget. Inte 100 procent sanningsenlig i alla lägen, men åtminstone 93 procent underhållande så här långt. Och det finns tydligen fler böcker i serien, om andra folkslag som tyskar, amerikaner, polacker – med flera.

Veckans musikaliska retoriska fråga (som förmodligen är helt irrelevant för majoriteten av läsekretsen): Varför har jag börjat lyssna mycket oftare på The Mars Volta sedan jag kom hit ner, efter att ha försökt tränga igenom deras experimentella psykedeliska ljudvall en aning halvhjärtat under något år sedan jag blev tipsad av en kusin om detta sydtexanska, ibland sanslöst skruvade band? Handlar det om kulturell kaosteori i praktiken? När jag skriver det här gör jag det exempelvis med albumet ”The Bedlam in Goliath” i bakgrunden. Om man nu någonsin kan referera till The Mars Volta som bakgrundsmusik. Pröva själv för all del – men jag utlovar ingen förälskelse vid första öronkastet. It’s a messy kind of music.

Slutligen; månadens troligen största scoop och sinnesvidgande kulinariska konsumentupplysning: sojamjölk blandad med dadeljuice existerar. Och produceras av företaget Drinho i Malaysia. Hur det smakar? Intressant. Inte helt oävet, som ett av våra mer mystiska svenska idiom lyder. Rekommenderas dock ej till barn under två år, enligt en reservation på förpackningen.

Helt uppåt väggarna

Posted in Tema: Kultur, Uncategorized by yemenity2010 on 05/03/2010

Konstutställning – det har vi haft i veckan. Såvitt jag vet var det vår första i det nybyggda kulturhuset som invigdes i november, halvannan månad innan jag själv landade i Taiz på nyårsafton för att sätta igång med ett av de mer svårdefinierade uppdragen i mitt liv hittills… Under ett par dagar hade vi nu dryga dussintalet målningar upphängda i ett hörn av övervåningen, som annars domineras av ett bibliotek och ett antal datorer som används för utbildningsändamål. Sedan ett par veckor har vi alltså även en enklare cafeteria häruppe, främst för att servera förfriskningar till studenterna på centret mellan lektionerna.

Ränderna går förhoppningsvis aldrig ur det nybyggda kulturhuset

Nu var det Nader som stod i centrum, en ung och mångsidig konstnär härifrån Taiz. Motiven är i flera fall porträtt, men även arkitektoniska avbildningar och stilleben ingick i urvalet – som oftast målats i olja. I något fall finns även tredimensionella inslag med i bilden. Åtminstone ett av verken såldes under dagarna, då uppskattningsvis närmare 150 besökare synade utställningen allt som allt. I den skaran ingick såväl studenter som flera av konstnärens vänner och släktingar. Exakt vilket som är det mest effektiva sättet att marknadsföra sådana här evenemang i Taiz vet jag inte än, men den här gången utgick vi till största delen från information inom centret, samt e-mailutskick till tänkbara intresserade.

Ett praktiskt problem vi stötte på under upphängningen av tavlorna var att Naders favoritkrokar fallerade ett par gånger, eller rättare sagt – de fastnade inte så stadigt på väggarna som de borde, vilket lika väl kan bero på materialet i väggarna. Följden blev att några av bilderna hamnade på golvet ett par gånger och krävde förstärkta fastnaglingsåtgärder, som extra lim. Nu är det i stället svårt att få bort alla krokarna, så en del kanske får stanna kvar till nästa utställning… För det här lilla evenemanget var förhoppningsvis inte det sista av den här sorten vi genomför här. Inte minst gav det upphov till en del diskussioner med besökarna om konst, kultur och allt annat som rör samhället i sig. I maj är det också meningen att vi ska satsa på en sömnadsutställning, med kreationer som tillkommit under textilkurserna på centret, liksom en del gästspel utifrån. För närvarande grubblar jag över det lokala musiklivets potential; där famlar jag fortfarande  i mörkret. Men det är möjligt att den del dörrar öppnar sig i samband med ett bröllop om någon vecka. Det ryktas om medverkan av en rap-grupp, men jag är osäker på sanningshalten i de uppgifterna.

Cirkulation i lokalerna under utställningen. Konstnären själv kan skymtas längst till vänster.

Veckans aningen relaterade musiktips: Fascinerad av eklektiska sammanfogningar mellan occidentala och orientaliska influenser i postmodern tid? Hört Natacha Atlas någon gång? Inte – då är det det dags. Själv har jag framförallt lyssnat på hennes möjligen mest kommersiellt orienterade album, ”Something Dangerous” från 2003. Inte minst den avslutande suggestiva åttaminutersmeditationen ”Like the Last Drop” har ett ljudlandskap som kan förflytta dig till en helt annan värld om du är mottaglig. Var hon är ifrån? Ja, det är lite komplicerat, men läs gärna mer på All Music Guide.

För övrigt har jag precis (och lite sent, förmodligen) sett DVD:n ”The Axis of Evil Comedy Tour” med fyra ståupp-komiker som drar nytta av sina varierade bakgrunder från olika delar av mellanöstern, på scen inför en entusiastisk publik i Kalifornien 2007. Flera förväntade (och en del oväntade) ämnesval tacklas med bravur och multikulturell associationsrikedom, tro inget annat. Alla fyra lyckas också klämma in varsin läcker imitation av den dåvarande amerikanske presidenten, om jag inte blandar ihop korten i hastigheten. Mer basfakta finns på Internet Movie Database.

Battleground Culturica – The Plan

Posted in Tema: Kultur, Uncategorized by yemenity2010 on 25/02/2010

”Vägen till studenternas kulturintresse går genom magen”

Gammalt djungelordspråk eller möjligen rent önsketänkande från min sida.

Nu har den planerade cafeterian öppnat på prov i kulturbyggnaden på Swedish Center. Det är tänkt som ett enkelt och smidigt sätt att dels förse studenterna (av vilka de flesta läser engelska, elektronik och sömnad) med någon form av förtäring på nära håll, men också att öka cirkulationen överhuvudtaget i huset, som i korta drag ska utvecklas och få  ett bredare programinnehåll.  Första förmiddagen var ett allmänt kaos och vissa regeländringar vidtogs till nästa pass, som att studenterna beställer och inte själva lagar till sina önskemål inne i köket, som är ett (grovt uppskattat) tio-tolv kvadratmeter stort utrymme inne i biblioteket på övervåningen. Jag testar just nu olika öppettider och försöker snappa upp signaler på om utbudet är tillfredsställande eller inte. Delikata frågor, det där.

Dessutom har jag för ändamålet skaffat en fin liten bärbar CD-spelare kombinerad med kassettenhet och radio av märket Panasoaenic (sic!). Nej, jag tar inget ansvar för hur många originaldelar som ingår, även om produkten sägs vara ‘huvudsakligen’ sammansatt i Japan. Billig var den i alla fall. Försökte också bränna ut en del CD-ar med lämplig musik (något som man ju gör mer och mer sällan numera i takt med lagringsmediernas evolution och ökande artrikedom) men råkade ut för ett uppenbarligen inte helt ovanligt problem; de brännbara CD-skivorna här är ofta av sekunda kvalitet och ger upp innan de är färdigstekta. Förargligt. I värsta fall får jag väl beställa från bekanta hemmavid. Och hoppas att MacBookens brännarenhet inte själv grillats i processen av trial and error. Det uttrycket kan för övrigt appliceras på det mesta man sysslar med här. Möjligheterna till misstag är många…

…liksom när man tar beställningarna. Cafeterian innebär en konkret övning i att känna igen vem som beställt vad, även om menyn är enkel. Jag talar givetvis om damernas önskemål, eftersom majoriteten av dem är klädda i heltäckande svart tunika, eller som det kallas här; balto, med tillhörande makrama och lithma. Ögonen ser man, men inte så mycket mer. Att lära sig komma ihåg och skilja åt olika sorters handväskor och dylika tillbehör, det är ett tips från den kvinnliga delen av lärarkåren på stället. Jo, de har ju lättare att lägga märke till sådana detaljer automatiskt, kvinnor. Eller inte? Röstprofilering är också en taktik jag arbetar på att förfina till perfektion…

Noteringar i marginalen; den tveksamma tandstatusen (framförallt färgmässigt) hos alltför många jemeniter brukar tillskrivas olika faktorer. Ibland framhävs dålig vattenkvalitet, liksom det utbredda bruket av qat (de där löven som tuggas frekvent, ni vet). Något som också skulle kunna ha en inverkan är mängden socker som blandas i kaffe och te. I samband med starten av caféverksamheten inser jag hur mycket sötningsmedel som anses vara normalt – åtminstone tre teskedar i ett glas (det är ju så man helst dricker te här). Smaken är ofta tilltalande, inte minst på grund av den extra kryddan som ska till för en riktig shahi halib (europeiserad stavning) och jag riskerar nog själv att bli beroende om jag fortsätter konsumera te på jemenitiskt vis i samma takt som hittills. Det kanske är dags för en tandblekning när jag återvänder till Sverige.

Coming up: På lördag öppnar vi den första konstutställningen i kulturhuset (såvitt jag känner till) med en ung begåvad artist härifrån Taiz. Utformar en del enklare marknadsföringsmaterial och hoppas på word-of-mouth-taktikens framgångar inom konstnärens och centrets personliga nätverk.

Dagens värda vetande: En människa dör snabbare av sömnbrist än av svält. I det första fallet räcker tio dagar för en dödlig dos, medan hungern kan vara i några veckor innan den tar ut sin rätt helt och hållet. Förutsatt att man i båda exemplen är helt utan sömn respektive mat, antar jag. Källan är i alla fall twitter-flödet från den mexikanska tidskriften Conozca Más.

För ännu mer övrigt nästan allra sist: Nu har jag lyckats komma till skott och recensera Alicia Keys ”The Element of Truth” här. Ifall någon undrade över just det, vilket kanske inte är troligt men ändå möjligt. Och allt är möjligt för den som tror och betalar skatt, eller hur?

Och apropå den möjligen märkliga rubriken, så är den inspirerad av en science fiction-serie jag också recenserat – samtliga säsonger, faktiskt, med den senaste här.

Bokslukare på gott och ont

Posted in Direkt från Jemen, Tema: Kultur, Uncategorized by yemenity2010 on 13/01/2010

Termiter gillar tyska böcker. Och franska, berättar bibliotekarien Hadeel när hon visar runt på övervåningen i det nybyggda kulturhuset på Swedish Training Center i Taiz. Tydligen är det de språkområdena som blivit värst ansatta när ”de vita myrorna” varit framme och decimerat utbudet, vilket också kan bero på att de böckerna varit minst använda och därför tacksamma väntande rov för insekterna.

Utlåningsfrekvensen kunde kanske vara högre, vilket är något att arbeta med. Mycket av utbudet, jag skulle säga majoriteten, är på engelska och omfattar främst romaner, biografier och barnböcker. Många är säkert på en för svår nivå för arabisktalande som just börjat lära sig engelska, och dessutom är det sällan pinfärska utgåvor vi talar om. Men det är ändå ganska roligt att gå omkring där ibland och botanisera bland banden. Många verk av den typ vi kallar klassiker finns representerade. Annat är populärlitteratur, kioskvältare från det  hyfsat nära förflutna, och så vidare. Från tjocka volymer av Winston Churchill, över John le Carré, Shakespeare, ”Frankenstein”, Victor Hugo, Bill Gates och Patricia Cornwell till en och annan svensk skrift, av stora nationalskalder som…eh… Stanley Sjöberg.

I den arabiska avdelningen (som hittills är alldeles för anspråkslös i omfång) finns det sådant jag kan dechiffrera på grund av dubbelspråkiga titlar eller rent av kända verk på två språk parallellt, som en serie Agatha Christie-deckare. Och en hel del som jag givetvis inte har en aning om vad de innehåller. Bok heter för övrigt ”kitab” på arabiska, enligt min spontana fonetiska transkription utifrån muntlig information. En av mina uppgifter kan vara att hitta nya uppslag för att förnya bibliotekets inriktning, om det ska ha en funktion i framtiden. Om ett halvår kommer en ny manager till centret och vi får se vad han har för visioner och prioriteringar. Bibliotekarien menar i alla fall att någon form av caféverksamhet här uppe på andra våningen kunde vara ett sätt att locka fler av studenterna hit upp. För det fattas dock att det lilla köket där blir mer välutrustat. Just nu finns bara en diskbänk. Den som lever och läser får se.

Dagens värda vetande: Några millennier tillbaka i tiden var Jemen en nyckelpunkt för handelskaravaner mellan Asien och Europa. Inte minst exporterade man stora mängder av aromatiska substanser som rökelse och myrra till romarriket. I relativa termer borde området här ha haft en ekonomi motsvarande dagens oljerika stater (Jemen har en del olja, men inte alls i samma omfattning som grannländerna på arabiska halvön). Uttrycket ”Arabia Felix” eller ”Det lyckliga Arabien” myntades troligen någon gång vid den tiden. Av vem vet jag däremot inte exakt… De första årtiondena efter Kristus blev mer turbulenta, med olika erövrare som kom och gick – liksom i stora delar av mellanöstern och vår del av världen. Det är något av det man kan läsa om i boken ”Yemen – Travels in Dictionary Land” som jag skaffade före avresan. Författaren Tim Mackintosh-Smith är en britt som bor här i landet sedan ett antal år och publicerade skriften redan 1997. Men när man letar efter litteratur om Jemen på nätet, så verkar det här vara en av dem som rankas högst i kvalitetshänseende. ”This book is a classic” hävdar The Independent i ett citat som givetvis gärna återges av utgivaren på omslaget till min pocketupplaga. Jag har inte ens läst halva än, men återkommer säkert till den…

Intresserad av Jemen, sett ur nationell medial synvinkel? Besök gärna någon av de här tidningarnas websidor: Yemen Times (http://www.yementimes.com/) eller Yemen Today (http://www.yemen-today.com/go/).

%d bloggare gillar detta: