Yemenity2010's Blog

Live Eid

Posted in Direkt från Jemen, Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 11/09/2010

Gatan utanför fylls stadigt på av människor som sätter sig i rader och ber, ackompanjerat av  melodiska böneutrop från ovanligt kraftfulla högtalare. Biltrafiken har stängts av. Klockan är drygt 5.30 på morgonen, fredagen den 10 september och jag har blivit tipsad om att något slags evenemang brukar arrangeras just här i övergången mellan ramadan och eid al-fitr, men jag har inte förstått exakt vad – förrän nu. Utropen är tillräckligt högljudda för att jag inte ska kunna somna om, så det är lika bra att gå upp och kasta en glimt ut i grannskapet. Tidigare under natten vaknade jag, vid tvåtiden om jag minns rätt, av nästan lika oignorerbara utrop någonstans ifrån; kanske strax intill det också. Det lät i alla fall så. Mycket av livet under ramadan har ju omdygnsrytmiserats och nätterna aktiverat till synes de flesta invånare i Taiz, medan dagarna varit sömniga transportsträckor. Morgonritualen pågår någon dryg timme och omfattar till slut säkert ett par hundra deltagare. Hur många liknande samlingar som arrangeras samtidigt i staden har jag inget direkt grepp om. Men den här gatan lämpar sig nog ganska bra för ändamålet, med sina relativa bredd och samtidigt möjlighet att spärra av utan att orsaka trafikkaos i hela metropolen.

 

Eid al-fitr markerar den traditionella och officiella avslutningen på fastemånaden, vilket kan innebära flera saker; affärerna stänger under ett par dagar, medan folket börjar äta på vanliga tider och många åker till sina hembyar för att hälsa på släkten. Det kallas en fest men är samtidigt en tid som är lugnare än det normala samhällslivet. Det låter lite olika beroende på vem man frågar. Helgen håller i sig under ett par dagar (eller en vecka, återigen beroende på vem du frågar). Det smäller ganska regelbundet, vilket verkar vara en del av firandet. Efter ett drygt dygn av högtiden är jag redan trött på det. Men det hör väl till ännu en ny erfarenhet, innan jag ska försöka dra igång diverse kursverksamheter och liknande aktiviteter igen. Enligt planen…

 

Uppföljning: Apropå de vattenproblem jag skrivit om på sistone så har det ju varit världsvattenvecka i Stockholm. De har bland annat antagit ett uttalande:

– Brist på vatten och sanitet gör människor fattiga. Otillräcklig tillgång till vatten berövar miljardtals människor, särskilt kvinnor och flickor, möjligheter, värdighet, säkerhet och välbefinnande, konstateras det bland annat där.

Och här är ett positivt vattenförsörjningsexempel från Kambodja.

 

Nu vet jag också ungefär varför det verkar så hopplöst att lära sig det arabiska alfabetet och skrivsystemet. Forskarvärlden har tydligen (det slutgiltiga?) svaret och menar att det handlar om hur man använder höger respektive vänster hjärnhalva:  ”The University of Haifa team say people use both sides of their brain when they begin reading a language – but when learning Arabic this is wasting effort. The detail of Arabic characters means students should use only the left side of their brain because that side is better at distinguishing detail.” Mer från BBC här.

Where the streets have no name

Posted in Direkt från Jemen, Uncategorized by yemenity2010 on 18/01/2010

Ja, visst måste U2 ha tänkt på Taiz, när de skrev den, numera klassikerstämplade, låten way back 1987 när vissa av oss fortfarande kunde kalla sig unga och nästan oskyldiga… Gator utan namn verkar det i alla fall finnas en uppsjö av här. Landmärken att hänga upp sig på? Försöker utmönstra några, men det är ingen självklar sak. Ser inte alla vinklar och vrår otäckt lika ut fortfarande efter ett par veckor?

Det här är landets tredje stad efter Sana’a och Aden, med en befolkning på mellan en halv miljon och två miljoner, beroende på vem du frågar. Definitivt uppenbart är att det rör sig många människor på en ganska begränsad landareal och karaktären på existensen blir därefter. Kuperad terräng har jag säkert nämnt tidigare, med en del vidunderliga utsikter om man befinner sig rätt plats, det vill säga utanför själva stadskärnan och en bit upp i någon backe. Men i vimlet gäller det att vara uppmärksam på den direkta omgivningen, vare sig man själv är bakom ratten eller på väg att korsa en gata som gångare.

Det här är inte, jag repeterar, inte den mest organiserade metropolis jag stött på i mitt liv. Trafiken erbjuder bland annat mopedister som med förkärlek färdas i fel körriktning – kaospiloter om några. Minibussarna dabab är ganska charmiga, även om jag bara åkt med dem ett par gånger hittills. De påminner om systemet i colombianska Medellín där jag tillbringade några dagar sommaren 2005 i ett tidigare liv.

Att köra bil här – och jag har bara högst nyligen börjat med det – är jämförbart med mina erfarenheter från Ecuador, men ett steg vidare ut i det oformliga. Det roligaste är blandningen mellan aggressivitet och generositet. Och att man i sådana här mer oorganiserade (men däremot organiska) trafikekosystem i vissa avseenden lättare kan rätta till misstag än i exempelvis en överkomplicerad cirkelkonstruerad fortskaffningsmedelsutmaning som…Göteborg – en stad jag i stort gillar, men helst inte själv framför ett motoriserat fordon i.

Fruktmarknaden, känd som ”markasin” (med min försvenskade stavningsmodell) är fascinerande livlig, men många av varorna är troligen importerade eftersom Jemen inte producerar så mycket i den vägen inom landet, efter vad jag läst mig till. Basarer i smala gränder är kanske en förhärskande sinnebild av mellanöstern för många, och den är inte helt fel heller. Det är förvånande många typer av varor som kan klämmas in i små butiker. Särskilt i en stad där stora varuhus och köpcentra i stort sett lyser i sin frånvaro.

Vacker stad? Tja, i ett elakt ögonblick tänker jag på Arjeplog – omgivningen är vackrare än staden. Men det är inte riktigt rättvist. Få platser på jorden förtjänar att jämställas med den norrbottniska inlandskommunens tätort, som inramas av majestätiska kullar och sjösystem men i sig är märkvärdigt glädjedödande arrangerad. Det finns definitivt ännu oskönare orter, men få där kontrasten mellan natur och civilisatorisk struktur är så markant – åtminstone i ett i-land. Nu var det visserligen över tio år sedan jag var där, men dock. Minnena kunna ej svika så djupt, eller? Och det var ett stickspår; Taiz är bra mycket större – kanske i klass med Göteborg, men jag kan som sagt inte avgöra det exakt.

Och det finns guldkorn rent arkitektoniskt. Häromdagen blev jag guidad runt i den gamla delen av staden av en ung konstnär som själv var väldigt tilltalad (läs: artistiskt inspirerad) av ett par moskéer, som mycket riktigt tillhörde de estetiska höjdpunkterna hittills i mina ögon. Även om de förmodligen är modesta i både storlek och dekorationsrikedom jämfört med vad som borde finnas i regionens riktiga metropoler. Jag har ju inte sett så fruktansvärt mycket av arabiska halvön med omnejd tidigare, så jag låter osvuret vara bäst i stilenlig svensk diplomat-anda. Husen byggs ofta efter en princip som är tilltalande – men är inte alltid färdigställda och genomförda med samma precision (eller resurser). Resultatet är en hejdlös blandning mellan högt och lågt, karaktär, historia och improviserat kaos. Mycket smuts samlas i gränderna, mer än jag väntade mig faktiskt – och bristen på papperskorgar är slående, även i förhållande till min förhandsbild.

Folk i allmänhet är tillmötesgående och lätta att prata med, såvitt vi förstår varandra. Ganska många har ändå lärt sig begriplig engelska, inte minst här på centret  eller en del college och liknande jag haft chansen att besöka – mitt intryck hittills är jag skulle klara mig betydligt bättre med bara engelska här än i Ecuador. Häromdagen fick jag förklara en del om Sverige – typiska maträtter, väderförhållanden och så vidare – för ett gäng engelskstuderande under något som egentligen var ett releaseparty för en ny bok om klassiska engelska författare, och som utvecklades till en rundtur på Art College i Taiz. Men en del av poängen med att vara här är ju chansen att faktiskt snappa upp något av arabiskan, detta väl utbredda tungomål som i sig representerar en värld i sig. Och jag jobbar vidare på det…

Ljudlandskapet påverkar nog atmosfären lika mycket som synintrycken. Böneutroparna vaknar tidigt och förefaller avlösa varann i något slags turordning. Råkar man vakna vid fyra-tiden på morgonen är det inte osannolikt att någon av dem åtminstone värmer upp med några fraser jag inte kan uttyda, medan klockan fem kanske är den officiella morgonbönen. Och sedan följer ytterligare fyra, åtminstone i teorin. Det känns inte helt exakt schemalagt och noggrant numrerat, det där systemet i praktiken. Men det har sin tjusning, vad den nu består i.  Kanske i det än så länge exotiska tonspråket och exalterade utförandet. Byggnadsarbeten på natten? Ibland undrar man, när något liknande trösk- eller sågverk plötsligt går igång och skär genom den då mer sparsamma kakofonin.  En strid ström av trafikrelaterade ljud är annars dominerande på dagen och en bit in på kvällen. Sirener ljuder påfallande ofta, som i många storstäder jag varit i. Men jag är tacksam över att inte behöva köra ambulans själv här.

Och ja, hittills har jag sett två eller tre kameler i gatuvimlet. De hann inte fastna på bild, men det kommer säkert fler chanser…

%d bloggare gillar detta: