Yemenity2010's Blog

TexMex Times 2017: Kulturcenter och kommande konsulat i Matamoros

Posted in Tema: Kultur, Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 12/08/2017

– Nej, det går inte att komma in just nu. Vi har problem med elektriciteten.

Det kanske var något mer som ställde till det för oss. Jag kommer inte ihåg alla detaljerna. Det vi (jag och min fru Emilia) tänkte besöka var ett museum för modern konst i Matamoros. Det finns faktiskt ett och annat museum i den här staden. Men hittills har vi haft otur eller dålig timing vad gäller öppettider och eventuella förhinder för att se vad de härbärgerar för hemligheter.

Det här museet är beläget nära gränsen till USA. Där finns också Imaculta, ett kulturcenter där vi istället klev in, på vinst och förlust. På nedre planet fanns då en tillfällig utställning med teckningar gjorda av skolelever. Alla teckningar hade en sak gemensamt: de följde ett mönster med hjul, kanske inspirerat av Mayakalendern eller något annat historiskt. Motiven och stilarterna inom den formen varierade däremot kraftigt. Och många av verken var ganska imponerande. När det gäller åldrarna på konstnärerna är vi inte riktigt säkra, men det kanske handlade om framför allt barn i lågstadie- och mellanstadieåldern. Och under de förutsättningarna visar många av dem otvetydig talang.

På övervåningen finns ett mindre bibliotek. Jag vet inte precis hur många allmänna bibliotek som finns i Matamoros, men jag tror inte de är så många. Vi tillbringade i alla fall en stund där inne och hittade en del material om stadens historia. Bland annat vet jag nu att staden under en kort period på 1870-talet var provinshuvudstad för Tamaulipas. Någon stark personlighet i staden såg till att det blev så, men efter dennes död återvände huvudstadsansvaret till Victoria några timmar söderut, där det stannat sedan dess.

Utanför kulturhuset finns ett antal parkbänkar med konstnärliga motiv alternativt visdomsord eller olika former av aforismer och humor som bonus. Har ni hört klassikern ’En kvinna utan man är som en fisk utan cykel’? Det är tydligen en universellt förekommande devis. Granne med det här huset är ett annat museum tillägnat den lokala storheten Rigo Tovar. En sångare som en gång i tiden satte staden på kartan i Mexiko genom sina musikaliska hyllningar.

På på en annan tomt intill pågår ett bygge som verkar ha en del tid kvar för att färdigställas. Ryktesvis är det ett nytt amerikanskt konsulat som ska husera där i framtiden. Och på sedvanligt amerikanskt manér är det ett omfattande projekt. Deras diplomatiska installationer, var de än anläggs, tenderar att ta plats. I det här fallet ungefär ett kvarter nära gränsen på den mexikanska sidan. Exakt när det planeras vara färdigt? Ja, det är en av de där detaljerna jag glömde kolla, eller som det helt enkelt inte finns något svar på ännu. Oavsett när, så påverkar hela bygget karaktären och atmosfären i närområdet. Nästa gång vi kommer hit kanske allt står klart och inte bara består av byggnadsställningar och andra attiraljer som i de flesta fall är fördolda för oss utomstående. Fotoförbud gäller längs med större delen av den mur som omgärdar det kommande konsulatet. Säkerheten framför allt. Eller vad som nu är huvudskälet.

Fortsättning följer – nästa år i Matamoros?

 

 

 

BILDER, uppifrån och ner: Väldekorerad exteriör från kulturhuset Imaculta i Matamoros; Centrets logotyp vid ingången; Emilia med en historisk skrift i kulturhusets bibliotek; Bänk med budskap i parken utanför kulturcentret; Bilder av barn från utställning inne i centret. 

Annonser

Skaparkraft – och dess motsats

Posted in Direkt från Jemen, Tema: Kultur, Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 01/06/2010

Textilorgie, torrläggning och en aning terror i tillvarons utkant men ändå med effekter på vardagen: några av höjdpunkterna i Taiz den senaste veckan. Kreativitet och destruktivitet, sida vid sida. Det är oftast lättare att riva ner än att bygga upp, men många satsar i alla fall på det senare…

Så har det hänt igen. Tanken var tömd hastigt men egentligen inte så plötsligt. Har vi en permanent läcka någonstans i systemet? Eller räcker det med att några studenter glömmer stänga av kranarna i ett badrum som inte används så mycket efter att vissa kurser avslutats för terminen, och vi förlorar H2O kontinuerligt den vägen under några dagar? Frågorna är många och  här är vatten en dyrgrip att slå vakt om, med tanke på de dystra prognoserna kring hotande grundvattenutarmning i landet inom en snar framtid (ett ämne som i sig tarvar en mer fördjupad och uttömmande analys, vilket jag ska försöka åstadkomma inom en ännu snarare framtid). Nu på förmiddagen kom i alla fall vattenlastbilen. Det brukar skilja minst en dag mellan utannonserad leverans och de facto genomförande. Den här gången var det åtminstone två (och här var jag på väg att vitsa till det om en amerikansk förhörsmetod som inkluderar vatten och handdukar och fått en del internationell uppmärksamhet, men insåg att mellanöstern kanske inte är rätt ställe att skämta om sådana saker). Men med tanke på vad många medborgare här dagligen utstår var det egentligen banalt. Vi var bara helt utan vatten i ett halvt dygn. Som av en ödets ironi uppstod en vattenläcka i angränsande fastighet ungefär precis när vi fick påfyllning, och vatten började välla in genom ett avbrutet rör in till vårt område.

Centrets årliga hantverksutställning har varit öppen den här veckan; med tonvikt på sömnad, broderier och väverier, men även lite målad konst mitt i allt. De ursprungliga tre dagarna förlängdes med lika många till, innan årets mässa avslutades idag den 1 juni. Tydligen har tidigare års motsvarigheter ibland pågått i ett par veckor, men det visste ju inte vi relativa nykomlingar förrän veteranerna i personalen berättade det…på ett väldigt sent stadium. Själv har jag i alla fall hunnit skaffa en mahwaz nu, det vill säga ett tyg som män bär om livet i stället för byxor här, många av dem i alla fall. Dessutom något jag tror är rökelse och ska sprida väldoft omkring sig när man tänder på.

Övriga kulturnyheter i korthet: Nyligen anordnades en konstutställning i Qahira-fästningen som ståtar över staden. Konstnären heter Abdelgani… men vad var efternamnet nu igen? Vernissagen företogs en het förmiddag uppe på den fästning som jag dittills faktiskt inte hade besökt förut, trots att den ligger bara någon kilometer upp i backen från centret. Spännande motiv med mycket mystik och symbolik, inte minst månar i flera fall, särskilt i personporträtten. De har en andlig innebörd, sägs det här. En engelsktalande guide förklarade flera begrepp för mig, liksom att konstnären (som jag inte hann kommunicera i nämnvärd utsträckning) sålt åtminstone en tavla på fransk mark.

Häromveckan blev jag inbjuden till en kulturdag på stadens universitet, den avdelning som benämns Faculty of Arts och där en del av studenterna även går olika kurser  hos oss, exempelvis mina skrivkurser. Drama, dansuppvisning och datakunskaper med mera; högteknologi och högt tempo i vissa fall, men också en del kaos, snubblande på mikrofonsladdar – och hög volym som vanligt. Det intensiva och temperamentsladdade men även situationskomiska dramat på arabiska, fick jag förklarat för mig efteråt – det handlade om följderna av qat-bruket. Familjer kastades in i kaos och demoniska gestalter uppenbarade sig, om jag förstod det rätt. Men det kanske jag inte gjorde.

Det koreografiska inslaget framfördes av unga flickor från någon privatskola till ett soul-R&B-stycke med titeln ”We’re All In This Together” som jag via lite efterforskningar (googling, OK?) härledde till filmen ”High School Musical” (de är väl uppe i en trilogi nu – fråga mig inte vilken av dem). Rörelseschemat imponerade i alla fall. Och så fick vi en (lite för lång) demonstration av utvecklingen i software, med inriktning på röststyrda kommandon som ska vara framtidens melodi för ett etablerat företag vars produkter jag själv inte anlitar särskilt mycket längre, eftersom de inte alls är så dominerande i vare sig mjuk- eller hårdvaruvärlden som de en gång var.

Strömförsörjningen är verkligen sagolikt svagpresterande nu när enighetsfestligheterna är över i Taiz och presidenten åkt hem till huvudstaden igen. Undrar hur länge stadens dieselreserver klarar av trycket att leverera till alla generatorer som får arbeta övertid? Vår vaktmästare hade lite problem häromdagen att få tag i bränsle och kunna fylla vår tank. Men det sägs finnas fler förklaringar till de ökade elavbrotten. Sabotage mot kraftstationer i det oroliga Marib-området, rapporterar i alla fall de nationella medierna, som Yemen Times och Yemen Observer.

Utrikes kulturkommentarer: Tyskland!? Gör de musik överhuvudtaget efter Bach? De tog tydligen hem EM-schlagern i år. För Sverige sägs det ha slutat mindre väl, men tänk positivt: Det kunde ha varit värre. Vi kunde ha skickat Christer Sjögren häromåret (se analys i nyhetsbrev nummer 70 med rubriken ”Vad borde Christer ha gjort?” här) och blivit portade för all framtid – eller är det, hemska tanke, precis vad som krävs för att vi ska utmärka oss numera? I så fall kanske det är mer hedersamt att ta nederlaget med fattning och mössan i vacker hand.

Howard Jones, Ultravox och Jakob Hellman! De lever – och ska turnera i Sverige i sommar!  De som är födda före 1961 eller efter 1978 har ingen rimlig chans att inse vidden av detta, men många av oss i Generation X vet i alla fall vilka de var… och fortfarande är, uppenbarligen. Undrens tid är inte förbi.

Böcker du inte visste existerade (men upphittade i hyllorna i vår bibliotek)… kapitel 47: ”The Hungry Archaeologist in France” av Glyn Daniel, utgiven av Faber and Faber anno 1963. Konsumentupplysande undertitel: ”A travelling guide to caves, graves and good living in the Dordogne and Brittany”. Entusiasmen över den hungriga huvudtiteln avtar snabbt vid en genombläddring av innehållet. Det här är mest för de fanatiskt fascinerade av franska fornminnen. För resten av oss… en dammig historia.

Helt uppåt väggarna

Posted in Tema: Kultur, Uncategorized by yemenity2010 on 05/03/2010

Konstutställning – det har vi haft i veckan. Såvitt jag vet var det vår första i det nybyggda kulturhuset som invigdes i november, halvannan månad innan jag själv landade i Taiz på nyårsafton för att sätta igång med ett av de mer svårdefinierade uppdragen i mitt liv hittills… Under ett par dagar hade vi nu dryga dussintalet målningar upphängda i ett hörn av övervåningen, som annars domineras av ett bibliotek och ett antal datorer som används för utbildningsändamål. Sedan ett par veckor har vi alltså även en enklare cafeteria häruppe, främst för att servera förfriskningar till studenterna på centret mellan lektionerna.

Ränderna går förhoppningsvis aldrig ur det nybyggda kulturhuset

Nu var det Nader som stod i centrum, en ung och mångsidig konstnär härifrån Taiz. Motiven är i flera fall porträtt, men även arkitektoniska avbildningar och stilleben ingick i urvalet – som oftast målats i olja. I något fall finns även tredimensionella inslag med i bilden. Åtminstone ett av verken såldes under dagarna, då uppskattningsvis närmare 150 besökare synade utställningen allt som allt. I den skaran ingick såväl studenter som flera av konstnärens vänner och släktingar. Exakt vilket som är det mest effektiva sättet att marknadsföra sådana här evenemang i Taiz vet jag inte än, men den här gången utgick vi till största delen från information inom centret, samt e-mailutskick till tänkbara intresserade.

Ett praktiskt problem vi stötte på under upphängningen av tavlorna var att Naders favoritkrokar fallerade ett par gånger, eller rättare sagt – de fastnade inte så stadigt på väggarna som de borde, vilket lika väl kan bero på materialet i väggarna. Följden blev att några av bilderna hamnade på golvet ett par gånger och krävde förstärkta fastnaglingsåtgärder, som extra lim. Nu är det i stället svårt att få bort alla krokarna, så en del kanske får stanna kvar till nästa utställning… För det här lilla evenemanget var förhoppningsvis inte det sista av den här sorten vi genomför här. Inte minst gav det upphov till en del diskussioner med besökarna om konst, kultur och allt annat som rör samhället i sig. I maj är det också meningen att vi ska satsa på en sömnadsutställning, med kreationer som tillkommit under textilkurserna på centret, liksom en del gästspel utifrån. För närvarande grubblar jag över det lokala musiklivets potential; där famlar jag fortfarande  i mörkret. Men det är möjligt att den del dörrar öppnar sig i samband med ett bröllop om någon vecka. Det ryktas om medverkan av en rap-grupp, men jag är osäker på sanningshalten i de uppgifterna.

Cirkulation i lokalerna under utställningen. Konstnären själv kan skymtas längst till vänster.

Veckans aningen relaterade musiktips: Fascinerad av eklektiska sammanfogningar mellan occidentala och orientaliska influenser i postmodern tid? Hört Natacha Atlas någon gång? Inte – då är det det dags. Själv har jag framförallt lyssnat på hennes möjligen mest kommersiellt orienterade album, ”Something Dangerous” från 2003. Inte minst den avslutande suggestiva åttaminutersmeditationen ”Like the Last Drop” har ett ljudlandskap som kan förflytta dig till en helt annan värld om du är mottaglig. Var hon är ifrån? Ja, det är lite komplicerat, men läs gärna mer på All Music Guide.

För övrigt har jag precis (och lite sent, förmodligen) sett DVD:n ”The Axis of Evil Comedy Tour” med fyra ståupp-komiker som drar nytta av sina varierade bakgrunder från olika delar av mellanöstern, på scen inför en entusiastisk publik i Kalifornien 2007. Flera förväntade (och en del oväntade) ämnesval tacklas med bravur och multikulturell associationsrikedom, tro inget annat. Alla fyra lyckas också klämma in varsin läcker imitation av den dåvarande amerikanske presidenten, om jag inte blandar ihop korten i hastigheten. Mer basfakta finns på Internet Movie Database.

%d bloggare gillar detta: