Yemenity2010's Blog

Heta grytor, halal-burgare och historiska drycker

Posted in Direkt från Jemen, Uncategorized by yemenity2010 on 29/01/2010

”Within a limited but delicious range, the Yemenis are connoisseurs of food, suffering the furnace heat of a crowded eating house that makes the best saltah, or queuing – sometimes for hours – for special shabaya bread during Ramadan. Before qat caught on (probably in the fourteenth or fifteenth century) food seems to have been the national obsession”(ur ”Yemen – Travels in Dictionary Land” av Tim Mackintosh-Smith, 1997).

Tidigare har jag gjort något enstaka nedslag i det kulinariska livet i Taiz och här följer ännu ett. Saltah – ja, det är väl en form av traditionell och populär matlagningskonst som är ett attraktivt alternativ för många jemeniter. Hur varierad är den här etiketten? Vet inte riktigt, men den kan som, på en restaurang i Taiz innebära en het kokande köttgryta som ställs fram på bordet, ett bord som täckts med tidningspapper (exempelvis The Straits Times som i sig tydligen täcker in händelser i regionen kring Röda havet. Notera dock att jag inte är säker på om det är samma ST som har sin bas i Singapore – det är svårt att verifiera alla detaljer när skriften är mer eller mindre täckt av stekdon, smulor och sås). Eller på golvet, med en matta och Gulf News som underlägg. Bröd? Jo, ett par rejäla nygräddade tunnbrödsaktiga kakor brukar ingå. De bryts och doppas i rörorna som inte bara inkluderar den nämnda grytan utan även en del andra kryddblandningar. Chobs eller hobs är väl ungefär det mest rättmätiga uttalet på bröden, vare sig det är en lokal, nationell eller panarabisk benämning (många mysterier återstår att lösa för min del). Nära ingången står kockarna och rör om i sina i regel gigantiska grytor. Det vill säga, man skulle kunna koka en vuxen person i dem vid behov. Men kannibalism är inget vanligt förekommande fenomen i landet, efter jag har kunnat utröna hittills…

Brödkakor av samma sort även användbara på en av fiskrestauranger som gärna blir fullsatta nere i centrum i restaurangrusningstid. Proceduren börjar dock med att man själv skaffar fisken nere hos någon av flera försäljare i marknadsvimlet (marknaden går under namnet Markezee och där säljs även frukt och grönsaker). På restaurangen grillas den valda fisken och serveras på bordet, som den här gången kanske är täckt med engångsplast som duk – och utbytt för varje ny kund som kommer. Grytor med olika innehåll verkar överhuvudtaget vara något som förordas i matkulturen här. Det kan vara kyckling (som på den tredje bilden), nötkött eller något annat – bara inte fläsk, men det förstod ni redan. Är det gott? Ja, väldigt ofta, även om jag inte vet hur begränsat jag kommer att tycka att det  kulinariska standardutbudet är när jag tillbringat några månader eller mer på plats. Hamburgerkedjor, pizza-franchiser eller andra vanliga transnationella representanter för den allmänna snabbmatskulturen i Europa och på många andra håll – de är i stort sett osynliga åtminstone i den här staden, om någon undrade.

Småbutiker med ett begränsat urval konserver, pasta och kolsyrade drycker finns det gott om; och några något större för specerier, såväl billigare inhemska produkter som dyrare importerade (choklad, kex, flingor och hygienartiklar av mer västvärldsligt snitt hör ofta till den sistnämnda kategorin). Någonstans i den ekonomiska mellanklassen hamnar väl produkter från andra arabländer, som ett storpack med beef burgers från Al Islami Foods i Dubai, försett med etiketten ”the real halal” för säkerhets skull. Prisnivåerna i stort är dock en bra bit under de svenska, men så är löneläget för de flesta medborgare naturligtvis också ett annat.

Te – det är ett litet fenomen i sig. En vanlig variant är med mjölk, men oavsett vilket så är smaken sötare än man är van vid hemifrån. Och det kan gärna intas efter en het lunch. Kaffe då? Ja, det konsumeras också i viss mån men troligen inte i samma omfattning. Historiskt finns det ett starkt samband mellan Jemen och produktion av den svarta drycken. Det var en gång i tiden en dominerande exportvara härifrån, men storhetstiden för det verkar nu ligga ett par hundra år bakåt i tiden. Det råder delade meningar om den radikalt ökade satsningen på qat-odling under 1900-talet är en av orsakerna till kaffets reträtt, men osvuret är väl bäst för en novis i landet…

Annonser
Tagged with: , , , , ,

Dignande bord och dagen efter

Posted in Direkt från Jemen by yemenity2010 on 08/01/2010

Vad är en typisk jemenitisk måltid? Ja, kyckling och ris är nog en av de hetare kandidaterna, liksom olika recept med något slags bönor som bas. Blir man hembjuden till en familj som slår på stort, då… kan de slå på stort. Ganska precis en vecka in i min vistelse här händer det, när vi i personalen på Swedish Center besöker en familj boende i närheten och där en av sönerna studerar engelska på centret. Husfadern visar sig vara affärsman med tungt maskineri som specialitet.

Ritualen vid entrén blir att damerna i sällskapet drar iväg ut i köket och stiftar bekantskap med matlagningsteamet – och mycket mer än så vet jag inte om deras förehavanden i det allra heligaste. Vi män hänvisas in till ett inbjudande rum med mattor och kuddar på golvet, serveras olika drycker på flaska och en soppa som vad jag uppfattar vara gjord på getkött och en del andra ingredienser. TV:n står på och våra värdar växlar mellan olika kanaler som antingen visar fotboll, nyheter eller något kulturellt inslag. De flesta verkar tillhöra den qatariska kabelgiganten Al-Jazeeras kanalutbud – de har betydligt fler än en, vet jag nu (för övrigt tillgängliga alternativt på arabiska eller engelska).

När huvudrätten sedan kommer fram i salen intill är det på en duk på golvet. Vad maträtterna heter på arabiska har jag hittills inte lyckats lära mig, men bröd är en viktig beståndsdel som med förkärlek doppas i olika köttsåser och röror, ackompanjerat av ris, spaghetti, grillad kyckling – med mera. Inga individuella tallrikar ställs fram utan allt konsumeras från gemensamma serveringsfat och -skålar. Efter en stund kommer även sötsakerna fram; kakor smaksatta med exempelvis kokos, plus en fruktbricka. Och sedan flyttar vi tillbaka in i kuddsalongen för en mer integrerad samvaro, med viss återkommande språkförbistring mellan arabiskan och engelskan eftersom långt ifrån alla närvarande behärskar båda. Vi blir erbjudna te, som vi tackar ja till. Sött och med adderad pepparmynta eller liknande, att döma av den rika aromen. Vi har också chansen att höja stämningen ytterligare med lite qat (de lätt centralstimulerande bladen som däremot är en vardagsföreteelse för många jemeniter) men avstår.

Samma kväll – etiopisk julafton, med gudstjänst på amerinya (reservation för stavningen). En grupp etiopier firar julen på sitt sätt och vi är inbjudna. Av predikan – som verkar genomföras i portioner, uppfattar jag inte mer än enstaka ord som förmodligen kopplar ihop Gamla testamentets förutsägelser med Nya testamentets inledning. Däremellan förekommer bibelläsning, och gemensam sång á capella. Dessutom genomförs en liten ritual med tända stearinljus och släckta lampor som bonus. Mer mat efteråt i förmodad etiopisk anda, med en stark köttröra och bröd till, bland annat. En dag som är svår att somna in svältfödd ifrån, med andra ord.

Idag fredag är det helgdag. Trevligt ur flera synvinklar, men mindre god timing när centrets vattenpump har lagt av under natten, vilket uppenbarligen inte är första gången. Vattentillgången är därmed på upphällningen och påverkar såväl tvättmöjligheter som spolning av klosetter. Däremot brukar tydligen det filtrerade dricksvattnet fortsätta komma ur sin speciella kran i tvättstugan så länge inte den separata behållaren inte är tömd. Förhoppningsvis kan någon kompetent hantverkare ta sig an problemet imorgon, men garantier finns inte för att det ordnar sig så snabbt. Det här har som sagt hänt förut, säger de luttrade veteranerna (det vill säga kollegerna som arbetat här i några månader eller ett halvår).

Lämplig dag för utflykt uppåt berget Sabr på serpentinvägen som ska ha byggts med kapital från någon besökande schejk en gång i tiden. Chans till än mer imponerande överblickar över landskapet än hittills – nästan andinsk standard på utsikten, faktiskt. Nästan.

Säkerhetsläget i landet i stort den här första veckan av 2010 är fortfarande ansett som osäkert, men här i Taiz har vi inte märkt av det så konkret ännu, mer än i diskussioner kring och rekommendationer från myndigheter angående vissa rutiner för framförallt utlänningar (läs: västerlänningar) i landet. Återkommer antagligen om detta.

För övrigt har jag fortfarande inte bestämt om jag ska stava Jemen genomgående med J eller Y. J är den svenska standarden, men internationellt är det nog Y som gäller. Troligen fortsätter jag vara inkonsekvent ett tag till, och ni kommer att märka det…


%d bloggare gillar detta: