Yemenity2010's Blog

Babianer och bönsyrsor?

Posted in Direkt från Jemen, Uncategorized by yemenity2010 on 15/05/2010

Miniblog – Mitt i Naturens Utkant…

Skärpan blev aldrig vad den borde vara med min lilla digitalkamera. Men det kanske ändå finns möjlighet för mer skarpsynta kännare av djurrikets mindre medborgare att reda ut vad det här ska föreställa. I brist på bättre vetande kallar jag det för en bönsyrsa, eller vandrande pinne med avancerad fysik, eller… Nej, jag vet faktiskt inte vad det är, men individen mätte i alla fall omkring en dryg decimeter (om jag minns rätt) och dök upp på gårdsplanen utanför kontorsbyggnaden för någon månad sedan.

Efterlyst: Babian som rymde från ägaren, en av centrets lärare, efter mycket kort bekantskap. Strikt avrundat tog det väl en halvtimme efter köpet innan den slet sig och försvann över muren bort till gissningsvis förvånade grannar och sedan vidare. Priset var enligt utsago 1000 yemeni riyal, det vill säga ungefär 30 kronor. Lätt fånget, fort förgå… Knuten borde förmodligen ha varit mer scoutaktig, om det ska dras några lärdomar av det här debaclet. Apor som husdjur är inte helt ovanliga här och säljs på en del marknader. Hur man egentligen sköter om dem är inte jag rätt person att svara på.

Även om det här är en stad får vi alltså viss närkontakt med naturen. Ta till exempel de oftast gråaktiga, men ibland mer färgglada, ödlorna som springer omkring på gården, på ytterväggarna och ibland även inne i husen. De verkar ganska harmlösa, men kan ändå göra lite nytta genom att sätta i sig insekter av typ moskiter. När det kommer till vår konstanta krigföring med kackerlackor i olika storlekar kunde dock reptilerna vara mer hjälpsamma än de är. Men jag kanske inte detaljstuderat deras matvanor tillräckligt.

Utanför stadsbebyggelsen finns det sannolikt ett mer varierat utbud av kreatur, som till exempel skorpioner. En annan av våra anställda lärare har blivit stungen åtminstone en handfull gånger i sin hemby enligt egen utsago. Senast hände det förra helgen. De flesta sådana angrep verkar inte vara dödliga, men det räcker i alla fall till yrsel, feber och behov av återhämtning ett par dagar. Om de farligaste skorpionarterna finns representerade i Jemen har jag fortfarande inte fått något solklart svar på. Tidigare hade jag hört att dessa framförallt håller till i Nordafrika – och det är ju inte så långt bort.

Apropå animaliska anhopningar: Ni har väl inte missat de här talangfulla kaninerna som spelar upp kända filmer på 30 sekunder?

Och det här har absolut ingenting med djur att göra, men det är ju snart VM – och därmed dags att påminnas om anskrämliga ansatser till anthems från förflydda fotbollsfester. Ja, Sverige är representerat och förtjänar inte bättre. 1990 var landslagets VM-låt en tvivelaktig skapelse, och så gick det som det gick. I år får vi inte ens vara med. En tröst är att vi inte heller får chansen att bidra mer fler musikaliska värstingar – och förresten brukar tyskarna vara allra värst på det här området – allt enligt engelska The Guardian.

…och innan jag glömmer: presidenten är på väg hit. Den 22 maj firar Jemen sin enhetsdag, alltså sammanslagningen mellan de två tidigare jemenitiska staterna. President Saleh brukar tydligen ta sig runt i landet och hälsa på någon utvald stad så dags, och nu är turen kommen till Taiz där gatorna och byggnader underhålls och piffas upp i en omfattning jag inte sett förut under mina snart fem månader här. Nationella flaggor pryder också väggar och murar i allt högre utsträckning. Partytime! Antar jag.

Tagged with: , , ,

Sana’a mina ord…

Posted in Direkt från Jemen, Tema: Kultur, Uncategorized by yemenity2010 on 08/04/2010

Efter tre månader i Jemen, som till cirka 98 procent tillbringats inom staden Taiz gränser, kom jag – nästan impulsartat – slutligen iväg till huvudstaden Sana’a. Bilvägen mellan de två storheterna (nummer ett och tre i storleksordning i landet) är cirka 20 mil, men att resa markburet kräver tillstånd från turistpolisen och med ett residensvisa är flygpriset högst överkomligt. Luftledes tar det en knapp halvtimme i stället. Den här gången blev det Yemenia, det äldre av de två nationella flygbolagen som var det billigaste alternativet i jämförelse med konkurrenten Saeeda/Felix. En del turbulens på ditvägen uppstod och piloten verkade sicksacka mellan de mest brokiga molnbildningarna, medan återresan var stabilare i det avseendet. Men hur började allt egentligen; alltså – stadens egen tillblivelse?

”This was the spot. Sam bounded down the mountain and pegged out a foundation trench, only to have his guideline stolen by a bird. The bird flew off with the line and dropped it on the east of the plain. To Sam, this was a clear sign. So it was there, on the future site of the Palace of Ghumdan, under the rising of Taurus with Venus and Mars in conjunction, that he came to build the world’s first city: San’a.” (ur ”Yemen – Travels in Dictionary Land” av Tim Mackintosh-Smith. Just det – den boken igen…)

Strax efter syndafloden bör väl resan ha börjat. Vi känner honom nog främst som Sem, en av sönerna till Noa i Gamla Testamentet. Shem är kanske det troligaste korrekta uttalet av hans egentliga namn. Enligt en myt var det han som grundade Sana’a, huvudstad i nuvarande republiken Jemen. Det finns naturligtvis fler skapelseberättelser än så (och, anmärker någon, flera stavningsprinciper när det gäller själva namnet med vårt västerländska alfabet som instrument). Ingen vet så mycket säkert om det verkliga ursprunget till den sydarabiska, eller jemenitiska kulturen och identiteten, fortsätter Mackintosh-Smith, men den kan i alla fall sägas ha funnits här i närmare 3000 år – eller mer.

Jag hade turen att bo några dagar hos en amerikansk familj med residens i de centrala delarna av staden, som kanske har två miljoner invånare. Centrum i sig är dock större än i Taiz, och ett spontant intryck efter att ha vistats konstant i en stad som ständigt tycks vara en tryckkokare där det är svårt att ta ett steg utan att trampa på någon annan, är – utrymmet. Bredare gator, fler hållpunkter och rena landmärken gör orienteringen smidigare, i alla fall för personer med mitt lågt utvecklade lokalsinne och behov av att rita upp en visuell kartbild i huvudet.

Gamla staden är känd för sina bruntonade byggnader med mycket speciell profil och keramiska utstrålning – troligen konstruerade av något lerliknande material för tusentalet år sedan (enligt UNESCO som placerat staden på sin världsarvslista). I brist på medföljande turistguide och grundligt historiskt material att läsa, spekulerar jag en aning nu och hoppas att senare besök sprider ljus över frågetecknen. För det här var förhoppningsvis inte sista gången jag kom dit. Men en sådan miljö innehåller numera naturligtvis också ett antal gatuförsäljare och jag har börjat inse begränsningarna i utbudet, eller kanske framförallt min egen oförmåga att skilja mellan det åtminstone halvgenuina och vad som inte är annat än – ren kitsch. Traditionella (ja, eller?) dräkter, tyger, de böjda knivarna med tillhörande bälten – som jag fortfarande inte skaffat någon, men det är väl bara en tidsfråga. Väntar på den rätta… Det är lätt att ‘get lost’ inne i de gamla kvarteren med alla sina smala gränder, tvära krökar och oregelbundna organisation överlag. En av huvudingångarna är Bab al-Yemen (Jemens port) men det finns fler. Själv kom jag in en väg, ut en helt annan och tog första bästa taxi därifrån, eftersom tröttheten tog överhanden och inte minst hotande vätskebrist.

Moskéer finns det förmodligen ett oräkneligt antal av; bland annat en gigantisk variant, nästan nybyggd med presidentens välsignelse på ett markområde som både är centralt beläget och samtidigt på en sträcka av aningen ödslig karaktär på väg bort från smeten. På andra sidan vägen ligger Pizza Hut. I Sana’a finns överhuvudtaget mer av kosmopolitiska kulturinslag, mer kommers och välväxta varuhus – kort sagt, mer av allting och framförallt större, än vad jag vant mig vid de senaste månaderna. I området där jag residerade under de här dagarna finns flera ambassader med sina synliga säkerhetspådrag som betongklossar och utfällbara spikmattor utanför murarna. Störst av dem alla är troligen Saudiarabiens beskickning som förefaller ta ett helt kvarter i anspråk. Reservation: USA:s motsvarighet hade jag inte tillfälle att jämföra med den här gången, men de brukar ju ha en förmåga att ockupera ansenligt utrymme de också…

Höjdskillnaden skapar ett annat klimat än i Taiz – kyligare och torrare, vilket påminner om min tidigare arbetsort Quito som ju ligger på närmare 3000 meters höjd över havet i Anderna. Sana’a är anlagd på en platå cirka 2000 meter över samma standardjämförelseobjekt. Och väl tilbaka i Taiz märks det tydligare hur vi går mot en varmare årstid, vilket även inkluderar en del blåst och mer intensivt insektsliv omkring oss. Inte minst myggorna förökar sig med tidigare oanad hastighet. Förhoppningsvis är de inte av typen högriskmoskiter, alltså malariabärande på den här höjden över havet (cirka 1400 meter) men man vet ju aldrig säkert. En dos klorin i kläckningsmiljöer som vattentunnorna på gården är ett vanligt motmedel, har jag fått lära mig de senaste dagarna.

Gitarrer. De finns, men inte överallt, i Jemen. En baktanke med besöket i storstaden var ett eventuellt hinna leta upp välsorterade instrumentbutiker för ändamålet, men det får bli ett projekt att spinna vidare på. Idén är att expempelvis kunna erbjuda nybörjarkurser här i Taiz. Gitarren är inte precis ett klassiskt jemenitiskt instrument, men det sägs finnas ett intresse för det bland den uppväxande generationen.

För övrigt har jag också lärt känna lite av den gamla staden i Taiz, med hjälp av studenterna i en mindre grupp från ett universitet i staden som ville ha en kurs i skrivande – vilket jag försöker ombesörja och samtidigt lära mig mer om vad som rör sig i huvudet på yngre urbana jemeniter. Intressant – både kursen hittills, och besöket i de krokiga gränderna med flera äldre hus som i vissa fall både är väl bevarade och bebodda, men i andra fall varken eller. En av förklaringarna till det senare är folktron på djinni, alltså onda andar, fick jag veta. Somliga hus anses med andra ord vara hemsökta och därför säkrast att hålla sig undan från (vilket provocerade fram ett spontant filmtips nedan). Den här veckan är de flesta kurserna på centret inställda på grund av något motsvarande påsklov (vilket inte standard i övrigt här) men själv kör jag mina pass, eftersom de inte är så många och vi inte ska komma ur rytmen redan i lindan. Möjligen blir det fler liknande grupper på mitt bord framöver, men vi får återkomma om det. Insha’allah…

Just det, det helt osökta filmtipset är den här veckan en klassiker från 1963 som jag inte sett förrän nu. I snyggt svartvita sekvenser och en stenskärpt ensemble under överinseende av av Robert Wise (som bland regisserat även ”Sound of Music”) berättas historien om Hill House, där mystiska saker händer – men exakt vad? Det är upp till publiken att ta ställning till; ”The Haunting” eller ”Det spökar på Hill House” lämnar mycket över till fantasin (och finns på DVD för den hugade, med tillhörande kommentarsspår från flera inblandade för den ännu mer hugade).

…but not so strange fruits

Posted in Direkt från Jemen, Uncategorized by yemenity2010 on 10/02/2010

”Southern trees bear strange fruit, blood on the leaves and blood at the root…”

Ur den gränsöverskridande 1930-talslåten ”Strange Fruit”, skriven av Abel Meeropol men mest känd genom Billie Holidays inspelningar – och för tio år sedan utsedd till det Seklets Bästa Låt överhuvudtaget av tidningen Time.

Ghubeyra är en by belägen cirka sex mil från staden Taiz där jag alltså tillbringar det mesta av tiden i Jemen. Torsdagen den 4 februari tar vi en av centrets Toyotor (ej tillhörande den nu återkallade Prius-parken utan en robust Landcruiser av tidigare årgång). För mig är det här första besöket, men inte för resesällskapet, föreståndarfamiljen Edström, som åkt hit ett par gånger förut och etablerat en kontakt.

Resan dit är en del av charmen, inte minst åsynen av det mycket märkliga – och förmodligen mycket ålderstigna – träd som ståtar i sin breda, knotiga prakt utanför en by någon mil innan resans mål (om jag gör rätt uppskattning, styrd av eftertankens kranka blekhet). För att ingen ska missa det exceptionella med växten så har en skylt med texten ”Strange Tree” på både engelska och arabiska placerats på platsen. Det här är ett av de tillfällen då bilder bokstavligen säger mer än åtminstone ett par hundra ord, så jag slösar inte mer med beskrivningarna här. Frukten är väl i det här fallet inte det märkligaste med trädet, utan snarare stam och grenverk, apropå dagens inledande spontana och helt osökta musikhistoriekortlektion…

Innan dess har vi för övrigt stannat till i en annan by där det hålls marknad och vår vaktmästare Muhammed gör några sista-minuten-inköp till de väntande värdarna. Kommersen är livlig och trafiken tät även om den tvingas krypköra och tränga sig fram i vimlet längs huvudleden som flankeras av marknadsstånd på båda sidor. Tyvärr ger den här hållplatsen också ytterligare ett tillfälle att studera de skrämmande mängder skräp som lämnas lite varstans och sedan sprids vidare med vinden varthelst det finns en fri yta (eller buskar att fastna i). Plastpåsar, framför allt, finns det alldeles för många av i fel forum. De allmänstädes närvarande getterna äter en del, men inte ens de kan ta hela ansvaret för allt som människor lämnar efter sig. Frågan är hur det här mönstret ska brytas – och om jemeniter i allmänhet uppfattar det som ett problem? Jag får väl återkomma med en gallup framöver. Kanske.

Väl framme i Ghubeyra hålls en liten ceremoni med anföranden och framförallt utdelning av ryggsäckar som sponsrats från Sverige, till alla skolbarnen på plats. Högtiden följs av en guidad tur i en wadi, alltså en dalgång där det odlas bland annat mango, bananer och andra förhoppningsvis C-vitaminförhöjande och smaklöksfrestande vegetabilier. Där nere är grönskan mer påtaglig än den oftast är i det ofta sandbruna landskapet så här års. (Det ser dock annorlunda ut i stort när regnperioderna sätter igång senare under året, har jag blivit förvarnad om. Det vill säga grönare.) Vi får också en ambitiöst utformad lunch med många och spännande ingredienser hemma hos en familj från byn. En kulinarisk lärdom från dagen är att honung blandat med kaffe anses vara ett delikat komplement till efterrätten. Kan vara bra att veta, men själv föredrar jag fortfarande honung ihop med te i stället.

Tagged with: , , , , ,
%d bloggare gillar detta: