Yemenity2010's Blog

TexMex Times 2017: Spännande men långtifrån späckad strandsträcka

Posted in Tema: Latinamerika, Tema: Vatten, TexMex Times by yemenity2010 on 27/08/2017

Välkommen till Mellanöstern! Stranden heter Playa Bagdad. Av orsaker jag hittills inte lyckats utröna på ett fullständigt tillfredsställande sätt. Tydligen har den haft några andra namn tidigare. Av kartan kan man luras tro att gränsstaden Matamoros ligger precis i strandbrynet. Så är inte riktigt fallet. Man får åka i alla fall 30-40 minuter österut för att verkligen komma ut till kustlinjen. Av någon anledning har jag tidigare inte förärat den här stranden en visit under mina vistelser i provinsen Tamaulipas med omnejd. Däremot motsvarande attraktioner på andra sidan gränsen – men dem kan vi återkomma till.

Mitt i juli kunde man tro att stranden skulle vara späckad. Med folk. Nu kommer vi dit en sen onsdag eftermiddag och tillbringar några timmar där, i visst sällskap med andra utspridda besökare samt en och annan ambulerande försäljare. Men det råder knappast någon trängsel. Kanske för att de flesta inte har semester än, trots allt. Som svensk kan du frestas fundera på när semestrarna för de flesta överhuvudtaget börjar här. Men i regel har de inte lika många veckors betald ledighet som vi brukar vara bortskämda med heller. Det vill säga i den mån vi har fast anställning, vilket jag själv långtifrån haft hela livet.

Det är ändå ganska behagligt här på Playa Bagdad, med hjälp av vinden som lättar upp luftlagren under en i stort sett molnfri himmel med en strålande sol som borde ta sin tribut trots att det inte längre är mitt på dagen. Det mest oväntade som händer är när en gringo dyker upp. I varje fall ser han ut som en sådan vid första anblicken. Och det tillhör inte vanligheterna här.

Han undrar om jag har eld, eller rättare sagt om jag röker. Exakt vad det är han skulle vilja ha eller kan erbjuda är jag inte säker på eftersom jag svarar att jag inte röker. Inget överhuvudtaget. Eftersom han börjar konversationen på engelska tror jag själv att det är hans första språk, men inser efter en stund att det inte är det. Vi hinner småprata några minuter och han förklarar att han faktiskt är mexikan, med ett visst blandat ursprung, och och brukar ha svårigheter att övertyga omgivningen om att han är en riktig landsman. Jag kan förstå det med tanke på att han är relativt blond. Enligt egen utsago är han ute och ryggsäcksreser och tillbringar några veckor i trakten. Turister och andra tillresande är som sagt annars inte det man mest stöter på just här i och omkring Matamoros.

I anslutning till stranden ligger även en inhägnad marinbas, som man skulle kunna anta vara en typ av militär anläggning, men inte överdrivet omfångsrik sådan. Dess exakta funktion har jag inte lyckats slå fast hittills, efter några enklare sökningar nätledes. Här ståtar också en staty, som inte tycks ha utrustats med någon av de vanligt förekommande skyltarna som förklarar bortom allt rimligt tvivel vem det ska föreställa. Men det skulle kunna vara upptäckaren Columbus (på spanska mer känd som Cristóbal Colón), som vi självklart förväntas känna igen från alla de mytbildande porträtt vi matats med genom historien. Min hustru är åtminstone ganska säker på att det ska föreställa honom, italienaren (eller var han nu egentligen kom ifrån) som med spanska sponsorer i ryggen tog en tripp över Atlanten i slutet av 1400-talet och drog igång en del drastiska förändringar i världshistorien. En komplicerad karaktär vars betydelse för utvecklingen på den amerikanska kontinenten knappast kan sammanfattas i svart och vitt. Men där står han, med blicken och ett manande finger riktade mot en punkt någonstans i fjärran. Förmodligen längre bort än den redan nämnda marinbasen som ligger strax intill.

Vi lämnar stranden innan mörkrets inbrott. Det sägs inte vara helt säkert där senare på kvällen. På återseende?

 

BILDER, uppifrån och ner: Entrén till stranden utanför Matamoros; Emilia med bil i förgrund och staty i bakgrunden; Solskyddstält och cykelvagnsburna försäljare på stranden; Horisonten österut med enstaka badgäster i strandkanten; Stilstudie av celeber figur förevigad i sten. 

Annonser

TexMex Times 2017: Svaga stämplar och spännande språksfärer

Posted in Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 20/08/2017

– Den där killen måste ha stämplat hela dagen.

Nej. Det är inte en arbetsförmedlare som talar. Det är min någotsånär raka översättning av kommentarer från en gränsvakt i samspråk med kolleger i Brownsville lördag 1 juli 2017. Vi har passerat bron från Matamoros på väg mot den amerikanska sidan för en dagsutflykt av det slag som många tamaulipecos* regelbundet roar sig med här. För mig är det lite av ett dejá vú i fler än ett avseende. Det var sådär fem och ett halvt år sedan jag första gången hälsade på min då blivande fru i Matamoros och reste samma rutt från Sverige. Flyg från Göteborg via Frankfurt och Houston till Brownsville, Texas. Att korsa gränsen från USA till Mexiko brukar gå ganska smidigt. Det är heller inte särskilt svårt att kliva in på ett av de mexikanska gränskontoren och få en stämpel för att registreras i landet när man kommer dit landvägen. Däremot är det nästan alltid köbildning över bron norröver när man kommer landvägen. Och fler frågor vid gränsen. Då är det en fördel att ha en stämpel från USA:s egna myndigheter, en stämpel som faktiskt syns. Vi har trots allt passerat genom passkontrollen i Houston några dagar tidigare.

Man kan tycka att det vore en smal sak. De har kärnvapen. De har förmodligen flera nobelpristagare än något annat land i historien. Världens överlägset högsta försvarsbudget. Check. En nationell idrottsliga som kallas för Världsserien. Bara för att. Världens mest kända filmindustri, även om den inte längre är numerärt störst. Ni vet allt det där. Men bläck är tydligen en bristvara ibland. Om inte annat att döma av att de lyckats med detta två gånger, det vill säga 100 procent av de tillfällen jag kommit in i Förenta Staterna just genom Houston. Stämpeln syns knappt. Gränsvakterna i Brownsville som rimligtvis borde veta bestämt hur den ser ut, kan i alla fall uttyda den med visst besvär. Men jag kommer ihåg hur det var förra gången, att de alltid fick anstränga sig varje gång vi korsade gränsen för en utflykt in i det förlovade landet. Och det är av naturliga skäl svårt att justera en sådan stämpel i efterhand. Låt oss hoppas att den inte bleknar ännu mer under de kommande veckorna, tänker jag då. Det kommer dock att visa sig efterhand att just det är ett marginellt problem. Vi kommer att bli inkallade för extra inspektion flera gånger vid gränskontrollen av orsaker som jag nämnt i tidigare inlägg . Till slut blir vi alltid insläppta, men det faktum att min fru fick söka visum med ett svenskt pass reser en varningsflagg som helt rutinmässigt måste dubbelkollas inne på kontoret vid den amerikanska gränsstationen. Vi får helt enkelt vänja oss vid det.

I övrigt går den här första julidagens lilla shoppingrunda ungefär som planerat. Med besök på några av de större kedjorna som finns i en loop runtom Brownsville. Eller snarare flera sammanlänkade loopar. Något som fascinerat mig med den här staden de gånger jag varit här, är den stilistiskt smått smygkoloniala stadskärnan som rymmer viss bebyggelse; kyrkor, kontor, en och annan affär. Men den känns inte överdrivet tätbefolkad. Runt om löper de här ringlederna där trafiken susar omkring, där i stort sett alla restauranger, köpcentra och andra attraktioner finns, det syns inte heller så mycket av rena bostadsområden. Någonstans måste de finnas, har jag funderat med jämna mellanrum. Och i slutet av vår semester kommer vi att stifta lite närmare bekantskap med ett kvarter där folk faktiskt bor. Och i vissa fall hyr in sig tillfälligt i ett hus, som vi gör några dagar i slutet av juli.

Invånarantalet i staden med omnejd ska vara jämförbart med Uppsala i Sverige, närmare 200 000 bofasta men troligen inte riktigt där än. Men karaktären på staden är väldigt annorlunda. Den är nästan demonstrativt utspridd. Centrum förefaller som sagt komprimerat, medan kommersen är utstationerad på olika nästan öliknande tomter längs med de redan nämnda ringlederna. I det här hörnet av USA som min fru brukar kalla ’en förlängning av Mexiko’, hörs i princip lika mycket spanska som engelska. DalenThe Valley –  som området populärt benämns i folkmun, anses representera lite av en tredje kultur – Third Culture. Det är inte Mexiko – men inte heller det ‘riktiga’, vanliga USA. Vad som nu är det vanliga USA. Och dal förresten. Några berg av rang syns inte till på långt håll. Men något ska man väl det här gränsområdet, beläget i en långt ifrån kuperad terräng kallas. Och efter ett antal besök här, främst i form av sådana här dagsutflykter, har jag lärt mig uppskatta lite av den motsägelsefullt pittoreska charm som trakten erbjuder. En dragningskraft som jag fortfarande inte fullt ut lyckats formulera vad den består i. Men jag jobbar på det.

*Vanlig mexikansk term för befolkningen i den nordöstra provinsen Tamaulipas

 

BILDER, uppifrån och ner: 1) ‘Drick ingen alkohol när du kör bil’, budskap till bilisterna i kön vid gränskontrollen i Matamoros; 2) En liten hälsning från transportsäkerhetsavdelningen på flygplatsen i Houston; 3) I bilkön på väg norrut mot gränsen; 4) En liten skylt som registrerar exakt var gränsen går, belägen på bron över floden Río Grande (alternativt Río Bravo); 5) Köpcentrum i Brownsville. 

Relaterat bonustips: ”The Mexican-American War”, en liten historisk exposé i korta drag från den australiska podcasten ”Late Night Live”, där den intervjuade historikern Peter Guardino lägger ut texten om territorialkonflikten mellan de två länderna på 1840-talet.

TexMex Times 2017: Kulturcenter och kommande konsulat i Matamoros

Posted in Tema: Kultur, Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 12/08/2017

– Nej, det går inte att komma in just nu. Vi har problem med elektriciteten.

Det kanske var något mer som ställde till det för oss. Jag kommer inte ihåg alla detaljerna. Det vi (jag och min fru Emilia) tänkte besöka var ett museum för modern konst i Matamoros. Det finns faktiskt ett och annat museum i den här staden. Men hittills har vi haft otur eller dålig timing vad gäller öppettider och eventuella förhinder för att se vad de härbärgerar för hemligheter.

Det här museet är beläget nära gränsen till USA. Där finns också Imaculta, ett kulturcenter där vi istället klev in, på vinst och förlust. På nedre planet fanns då en tillfällig utställning med teckningar gjorda av skolelever. Alla teckningar hade en sak gemensamt: de följde ett mönster med hjul, kanske inspirerat av Mayakalendern eller något annat historiskt. Motiven och stilarterna inom den formen varierade däremot kraftigt. Och många av verken var ganska imponerande. När det gäller åldrarna på konstnärerna är vi inte riktigt säkra, men det kanske handlade om framför allt barn i lågstadie- och mellanstadieåldern. Och under de förutsättningarna visar många av dem otvetydig talang.

På övervåningen finns ett mindre bibliotek. Jag vet inte precis hur många allmänna bibliotek som finns i Matamoros, men jag tror inte de är så många. Vi tillbringade i alla fall en stund där inne och hittade en del material om stadens historia. Bland annat vet jag nu att staden under en kort period på 1870-talet var provinshuvudstad för Tamaulipas. Någon stark personlighet i staden såg till att det blev så, men efter dennes död återvände huvudstadsansvaret till Victoria några timmar söderut, där det stannat sedan dess.

Utanför kulturhuset finns ett antal parkbänkar med konstnärliga motiv alternativt visdomsord eller olika former av aforismer och humor som bonus. Har ni hört klassikern ’En kvinna utan man är som en fisk utan cykel’? Det är tydligen en universellt förekommande devis. Granne med det här huset är ett annat museum tillägnat den lokala storheten Rigo Tovar. En sångare som en gång i tiden satte staden på kartan i Mexiko genom sina musikaliska hyllningar.

På på en annan tomt intill pågår ett bygge som verkar ha en del tid kvar för att färdigställas. Ryktesvis är det ett nytt amerikanskt konsulat som ska husera där i framtiden. Och på sedvanligt amerikanskt manér är det ett omfattande projekt. Deras diplomatiska installationer, var de än anläggs, tenderar att ta plats. I det här fallet ungefär ett kvarter nära gränsen på den mexikanska sidan. Exakt när det planeras vara färdigt? Ja, det är en av de där detaljerna jag glömde kolla, eller som det helt enkelt inte finns något svar på ännu. Oavsett när, så påverkar hela bygget karaktären och atmosfären i närområdet. Nästa gång vi kommer hit kanske allt står klart och inte bara består av byggnadsställningar och andra attiraljer som i de flesta fall är fördolda för oss utomstående. Fotoförbud gäller längs med större delen av den mur som omgärdar det kommande konsulatet. Säkerheten framför allt. Eller vad som nu är huvudskälet.

Fortsättning följer – nästa år i Matamoros?

 

 

 

BILDER, uppifrån och ner: Väldekorerad exteriör från kulturhuset Imaculta i Matamoros; Centrets logotyp vid ingången; Emilia med en historisk skrift i kulturhusets bibliotek; Bänk med budskap i parken utanför kulturcentret; Bilder av barn från utställning inne i centret. 

TexMex Times 2017: Om nordamerikansk noggrannhet och turbulens i Texas

Posted in Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 22/07/2017

27 juni. Natten tillbringad på Landvetters flygplatshotell. Upp vid 4-tiden och över till själva flygplatsen. Lite ovanligt rörigt på Landvetter den här gången. Just det, semestertider. Fler än vi ska någonstans, uppenbarligen. Vem kunde ana? Och de där spännande egenincheckningsmaskinerna som funnits i några år nu, har de gjort livet lättare? Öppet för debatt!

Vi kommer i alla fall iväg till Frankfurt. Några timmars väntan. Från Lufthansa går vi över till United Airlines. Jag har åkt den här rutten tidigare, men det var över fem år sedan. Då vill jag minnas att Lufthansa samarbetade med Continental, ett bolag som jag tror numera gått ihop med just United. En lång flygtur väntar. Som jag minns det tar en flygning över Atlanten, åtminstone just den här sträckan, ungefär 2 timmar längre tid västerut an österut. Någonting med vindar och luftströmmar, ska det väl handla om. Den här resan blir också en påminnelse om att just amerikaner gör allting lite mer i flygsammanhang. Ni vet: säkerhet inte minst. De har sina skäl. Som regel är amerikansk personal i samband med flygresor ofta väldigt tjänstvilliga och serviceminded, samtidigt som vissa kan uppfattas som en aning bryska. De där vanliga artighetsfraserna och diplomatiska omformuleringarna som i stort sett alla andra nationaliteters motsvarigheter ägnar sig åt, är inte riktigt lika viktiga.

På servicen ombord ska vi inte klaga. Det är mycket professionellt, men jag påminns om just det där att amerikanska flygvärdar och -värdinnor kan vara lite rakare på sak och skarpare i sina tillsägelser utan omsvep om passagerare inte gör som de blivit tillsagda, exempelvis vid start och landning. Det blir som väntat en lång dag, särskilt eftersom ingen av oss egentligen sover under hela resan. Däremot hinner vi med några filmer var längs vägen, vilket hjälper till att döda av dessa över tio timmar som tillbringas över Atlanten. Väl framme i Houston: dess illustra flygplats uppkallad efter en amerikansk president vid namn Bush. Exakt vilken av de två George Bush som varit president som gett upphov till namnet framgår inte riktigt, men jag gissar vilt: den äldre. Att passera genom immigrationskontrollen på amerikanska flygplatser, oavsett om du bara passerar genom landet eller din slutdestination finns inom deras territorium, vet många hur det är. Det tar tid. Nu har det till viss del moderniserats, i alla fall för dem som har ESTA (vilket svenska passinnehavare normalt reser in i landet med) och kan göra en del med hjälp av självscanning. Nu väljer jag och Emilia att gå genom den vanliga visakontrollen båda två, eftersom hon har fått söka visum trots sitt svenska pass.

Orsaken till det är helt enkelt att hon – i eftertankens kranka blekhet – vistades i Jemen lite för länge, för nu flera år sedan. Vi träffades ju där. Jag åkte därifrån i januari 2011 efter avslutat projekt. Hon några månader senare, i slutet av mars samma år för att hälsa på mig i Sverige innan hon sedan återvände till Mexiko för att söka visum av mer permanent art till just Sverige. Många turer där. Numera, under ansökan om ESTA måste du ange om du vistats i något av en handfull länder i Mellanöstern senare än – just det – 1 mars 2011. Däribland Jemen. Detta gjorde att hon fick söka visum till USA för att kunna resa in där, vilket var en process vi gick genom i vintras. Med detta klart hade vi hoppats att det skulle gå lite smidigare genom kontrollen i USA. Den tulltjänsteman vi stöter på har dock följdfrågor som inte riktigt preciseras, men indikerar oklarheter att granska. Resultatet: ett par timmar extra för henne, mest i väntan ihop med andra väntande inne i extrakolldepartementet (eller vilket det officiella namnet borde vara). Medan jag väntar en rulltrappa ner med våra väskor. Just det; vi har en liten flygning till som väntar, men väskorna måste plockas upp och checkas in igen enligt amerikanska regler. Väl där har jag tillfälle att prata med andra personer som också väntar på anhöriga eller vänner och i vissa fall riskerar att förlora sina vidare förbindelser med nästa flyg. Så illa slutar det nu inte för oss. Vi har trots allt fyra timmars marginal från början och kan ta oss vidare med någon timme tillgodo för att hinna med en ytterligare säkerhetskontroll. Inklusive den den där amerikanska noggrannheten igen. De flesta som åkt flyg vet hur säkerhetskontroller brukar fungera. Många vet också att amerikanerna gör allting lite extra allt och med mer ordergivning sett till genomsnittet. Allt ska uttryckligen ur fickorna. Vilket får till följd att mitt boarding pass för nästa flyg lyckas fastna någonstans på vägen genom scanningen. Det blir några minuters palaver och en tjänsteman får leta inne i det allra heligaste innan det kommer fram igen. 

Sedan väntar ett plan modell mindre ner till Brownsville vid mexikanska gränsen. Jag har som sagt flugit den här rutten en gång tidigare och minns att planet då innehöll tre säten i varje rad, i det uppskattningsvis minsta trafikflygplan jag någonsin bordat. Nu är det faktiskt fyra. Kabinen är aningen större. Luftlagren något turbulenta i Texas den här aftonen, vilket vi märkt vid inflygningen till Houston och även till viss del på vägen till Brownsville. Men mer än lite extra skakigt ibland blir det inte. Vilket jag uppskattar. Vi kommer fram vid 22.30-tiden på kvällen. Väskorna som senast alltså skickats in på bandet i Houston med knapp marginal är med. Min frus släktingar kör oss över till Matamoros, vilket oftast är en smal sak vid den här tiden på dygnet. Det brukar inte vara några långa köer i sydlig riktning vid gränsen. Det är lite annorlunda när man ska ta sig från Mexico och in i USA. Men det kan vi återkomma till. Hasta la próxima…

 

Bilder: 1 och 2 – Frankfurt flygplats; 3 – Taiz i Jemen, 1 januari 2010; 4 – preview of coming attractions, liksom…

México en mi mente

Posted in Artículo en español, Tema: Latinamerika by yemenity2010 on 30/12/2012

Belleza. Gente amable. Comida conocida en todo el mundo. Y lastimosamente muchos problemas con delincuencia y violencia. México es una nación con caras diferentes. Además es la tierra natal de mi esposa. Hace casi un año me fui a visitar allí – y descubrí que todavía hay mucho más para descubrir. 

gomezfarias-vy1esp

Diciembre 2011, unos días antes de Navidad. Por fin he llegado en el aéropuerto de Brownsville, en el sur de Tejas. Esperando a mi equipaje y buscando alguien que debería estar allí esperando por…mí. El aéropuerto no es my grande, pero por alguna razón demora un rato antes que nos encontremos, mi novia y yo. Vamos a pasar casi las tres semanas siguientes juntos, viajando y visitando a su familia en diferentes partes de, bueno, México primereramente, pero además cruzando la frontera entre México y los Estados Unidos algunas veces.

La razón por eso es algo que pasó unos años antes. En los fines del año 2009 yo había aceptado trabajar con un proyecto cultural en Yemen. Fue un tiempo bien interesante en general y aún más porque allí iba a encontrar a Emilia – también conocida como Mily – una mexicana involucrada en el trabajo del mismo centro educativo donde estaba yo entonces. Salí del país en los inicios del 2011, justamente antes que empezara el proceso ahora conocido como ”la primavera árabe”. Ella vino a visitarme en Suecia por unos meses el mismo año y empezamos nuestro propio proceso de ‘primavera’, solicitando una visa de residencia en Suecia para ella.

ilustr-brownsville1esp

Finalmente, la hora llegó para mi primer viaje a México. América Latina no era un continente completamente desconocido para mí. Había trabajado en el Ecuador por tres años, y claro que sí hay similaridades (como el idioma), pero México es definitivamente más grande y hay diferencias culturales. Por ejemplo parece haber una certitud, uno podría llamarla autoconfianza, y una manera de comunicarse más directamente sin la cortesía generalmente requerida en el país andino. Aunque, según mi esposa, eso refleja más el norte de México, mientras en el centro y el sur del país la cortesía es más necesaria.

Mi entonces novia (ahora esposa) ha vivido por el mayor tiempo de su vida en la ciudad de Matamoros, ubicada en el estado de Tamaulipas, justamente a la frontera con los EEUU. La ciudad más cerca es la previamente mencionada Brownsville. En el lado estadounidense también hay un montón de hispanohablantes, pero los carriles son mejores y hay más restaurantes y centros comerciales. Las señales al pasar por la aduana muestra unas distinciones interesantes. Al entrar en EEUU te indican que ‘no puedes traficar drogas a los EEUU’ mientras en la dirección opuesta te piden ‘que por favor no lleves armas a México’. Y hay razones por eso. El narcotráfico y contrabando de armas de fuego es un problema grave allí. El día de Navidad había un artículo en un periódico regional sobre cuerpos decapitados hallados en una fosa en el estado vecino, Veracruz. Además recibimos noticias de una balacera entre policías y delincuentes en Matamoros la misma noche, noche de paz…

julspel-queretaro1

Pero nosotros celebramos la Navidad en casa de su mama, unos diez minutos en carro de la frontera, con algunos familiares y amigos; comiendo pavo, espagueti, puré de papas y chocolate sueco. Además – por supuesto – compartimos regalos y finalmente jugamos karaoke. Sí, de veras.

Después pasamos unos días en el centro del país. Algunos amigos nos habían aconsejado que ”no pueden quedarse aquí en la frontera todo el tiempo – tienen que ver un poco de la belleza de México también…”. Querétaro tiene completamente otro carácter, con una abundancia de arquitectura colonial, guías turísticas contando la historia de la región y sobre todo de los movimientos de libertad durante el siglo 19. La gente allí se refiere a su ciudad ilustre como ”el ombligo de México” y ”la cuna de la independencia” para que nadie se olvide de su importancia. Orgullosos? Parece que sí, pero creo que tienen razón. Un día fuimos a San Miguel de Allende, una ciudad más pequeña pero aún más turística (además es Patrimonio de la Humanidad), donde anduvimos caminando o en tranvía por las calles angostas, por subidas y bajadas, aprendiendo todo lo importante. Además almorzamos en un bar con videos del grupo Los Tigres del Norte pasando en una pantalla grande.

Si no me hubiera sentido un poco mal del estómago creo que habría tenido un tiempo aún más lindo en ese área, pero así es. Luego pasamos el año nuevo y unos días después en el pueblo Xicoténcatl en Tamaulipas, donde vive el padre de Mily. Hicimos excursiones en los alrededores, donde hay mucha naturaleza bonita y algo tan raro como un centro ecológico en el pueblo Gómez Farías. Además, durante esos días recibimos la respuesta de nuestra solicitud de visa de residencia en Suecia para mi novia.

Creo que he olvidado algo significante. Claro. Justamente antes de Navidad fuimos a Brownsville, compramos dos anillos y nos comprometimos ese mismo día, el 22 de diciembre 2011.

Obviamente no alcanzaban esas tres semanas para ver todo lo que hay en México. Sobre todo querría ver más historia precolonial y lo que queda de las civilizaciones aztecas y mayas en el centro y sur de la nación. Hay muchos lugares famosos en esas áreas y cerca del golfo. Pero, algo me indica que no fue la última vez viajando allí. Y la próxima vez espero que tengamos por lo menos un mes para explorar a todo eso. O casi todo. O por lo menos un pequeño porcentaje de todo…

statue-queretaro1esp

The Mexican Connection – A Brief Summary

Posted in Blog Entry in English, Tema: Latinamerika by yemenity2010 on 15/01/2012

I started a new tradition. Maybe. For the second consecutive year I didn’t spend christmas in Sweden. Last year (2010, not to confuse the readers) I was still in Yemen, and now I’ve just come back from three weeks spent mostly in the United States of Mexico. With some incursions into the south of the United States of America. The primary reason for this is my fiancée whose hometown happens to be the northern Mexican bordertown Matamoros, in the Atlantic state of Tamaulipas and a bridge apart from Brownsville, Texas. And by the way, we met in Yemen.

In the coming weeks I hope to share more of the experience, but for now I’ll have to settle for a brief summary and a preview of coming attractions. Such as ”Don’t take a knife to a gunfight”, the kind of commercial message you’re not likely to see in Sweden, but as I recall was promoting discounts on firearms. Or the fact that the south of Texas, or as my fiancée calls it, ”an extension of Mexico”, is a decidedly bilingual area where many of the residents seem to be of Mexican descent. Matamoros in itself is generally not considered the most charming or beautiful place in the country – not even by people living there. We hade the opportunity to visit a more tourist-friendly and historically important city during my time there; Querétaro where the residents really do take pride in their heritage and the role the place has had in Mexican history. More on that later, I hope.

I also spent a few days in a small town in the southern part of the state of Tamaulipas, a place surrounded by sugar canes and some nice natural scenery. Not exactly a tourist trap, but with some hidden gems for those who know where to find them, including a small river with something resembling a blue lagoon, an ecological museum and and other natural environment-related attractions. To Be Continued. I have to follow the tense handball game between Sweden and Macedonia to its conclusion…

%d bloggare gillar detta: