Yemenity2010's Blog

TexMex Times 2017: Kulturcenter och kommande konsulat i Matamoros

Posted in Tema: Kultur, Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 12/08/2017

– Nej, det går inte att komma in just nu. Vi har problem med elektriciteten.

Det kanske var något mer som ställde till det för oss. Jag kommer inte ihåg alla detaljerna. Det vi (jag och min fru Emilia) tänkte besöka var ett museum för modern konst i Matamoros. Det finns faktiskt ett och annat museum i den här staden. Men hittills har vi haft otur eller dålig timing vad gäller öppettider och eventuella förhinder för att se vad de härbärgerar för hemligheter.

Det här museet är beläget nära gränsen till USA. Där finns också Imaculta, ett kulturcenter där vi istället klev in, på vinst och förlust. På nedre planet fanns då en tillfällig utställning med teckningar gjorda av skolelever. Alla teckningar hade en sak gemensamt: de följde ett mönster med hjul, kanske inspirerat av Mayakalendern eller något annat historiskt. Motiven och stilarterna inom den formen varierade däremot kraftigt. Och många av verken var ganska imponerande. När det gäller åldrarna på konstnärerna är vi inte riktigt säkra, men det kanske handlade om framför allt barn i lågstadie- och mellanstadieåldern. Och under de förutsättningarna visar många av dem otvetydig talang.

På övervåningen finns ett mindre bibliotek. Jag vet inte precis hur många allmänna bibliotek som finns i Matamoros, men jag tror inte de är så många. Vi tillbringade i alla fall en stund där inne och hittade en del material om stadens historia. Bland annat vet jag nu att staden under en kort period på 1870-talet var provinshuvudstad för Tamaulipas. Någon stark personlighet i staden såg till att det blev så, men efter dennes död återvände huvudstadsansvaret till Victoria några timmar söderut, där det stannat sedan dess.

Utanför kulturhuset finns ett antal parkbänkar med konstnärliga motiv alternativt visdomsord eller olika former av aforismer och humor som bonus. Har ni hört klassikern ’En kvinna utan man är som en fisk utan cykel’? Det är tydligen en universellt förekommande devis. Granne med det här huset är ett annat museum tillägnat den lokala storheten Rigo Tovar. En sångare som en gång i tiden satte staden på kartan i Mexiko genom sina musikaliska hyllningar.

På på en annan tomt intill pågår ett bygge som verkar ha en del tid kvar för att färdigställas. Ryktesvis är det ett nytt amerikanskt konsulat som ska husera där i framtiden. Och på sedvanligt amerikanskt manér är det ett omfattande projekt. Deras diplomatiska installationer, var de än anläggs, tenderar att ta plats. I det här fallet ungefär ett kvarter nära gränsen på den mexikanska sidan. Exakt när det planeras vara färdigt? Ja, det är en av de där detaljerna jag glömde kolla, eller som det helt enkelt inte finns något svar på ännu. Oavsett när, så påverkar hela bygget karaktären och atmosfären i närområdet. Nästa gång vi kommer hit kanske allt står klart och inte bara består av byggnadsställningar och andra attiraljer som i de flesta fall är fördolda för oss utomstående. Fotoförbud gäller längs med större delen av den mur som omgärdar det kommande konsulatet. Säkerheten framför allt. Eller vad som nu är huvudskälet.

Fortsättning följer – nästa år i Matamoros?

 

 

 

BILDER, uppifrån och ner: Väldekorerad exteriör från kulturhuset Imaculta i Matamoros; Centrets logotyp vid ingången; Emilia med en historisk skrift i kulturhusets bibliotek; Bänk med budskap i parken utanför kulturcentret; Bilder av barn från utställning inne i centret. 

TexMex Times 2017: Jaså, här Oxxo?

Posted in Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 04/08/2017

De tycks finnas överallt. I åtminstone varannat gathörn. Vart man än kommer, eller i varje fall de platser jag besökt i Mexiko under mina sammanlagt tre vistelser där sedan första gången i slutet av 2011. I Sverige och på många andra platser är det ju 7-eleven som dominerar just den här subgenren av butiker. Men den har i alla fall viss konkurrens, om än kanske inte tillräckligt. Under en av de första rundorna på stan i Matamoros nu i sommar blev jag lätt förvånad när jag faktiskt såg en 7-elevenbutik där. Men det finns några stycken, inser jag efterhand. Enligt en av min frus mer välinformerade släktingar är det dock först på senare år som de börjat etablera sig som konkurrent på allvar. Men konkurrent till vadå?

Oxxo. En kedja av allestädes närvarande snabbhandelsbutiker, eller hur vi nu ska definiera dem. Sådana som innehåller basvaror och inte alltid av det mest hälsosamma slaget, sådana där vi kliver in och plockar åt oss det vi behöver för stunden eller för resten av resan. Läskedrycker, chips, kex. Snacks i allmänhet. De ståtar alltså flitigt i städerna. Liksom ofta längs vägarna och lika påfallande ofta i anslutning till en bensinmack. Det mönstret kan kännas igen från många hörn av världen. Bensinmackar med tillhörande butik. I Mexiko är det, så vitt jag förstår, fortfarande en nationaliserad kedja som driver alla bensinstationer. Pemex. Som torde vara en förkortning för Petrol Mexico eller dylikt. Prisläget på Oxxo ligger väl generellt lite högre än i andra butiker, som det brukar vara i sådana här sammanhang. Inte så mycket som avviker från världens normala gång alltså. Utom möjligen just det där, hur dominerande den här kedjan är. Man kan förledas tro att den har monopolställning, eller åtminstone har haft en sådan, vilket nu långsamt kanske börjar upplösas.

Om bakgrunden till dess uppkomst och starka ställning har jag inte gjort tillräckligt mycket efterforskningar, men det kanske är dags. Tydligt är i alla fall hur välbesökt den är. Inte minst butikerna i anslutning till trafiklederna där vanliga civila bilister, professionella resande såsom långtradarchaufförer eller federala poliser i sina svarta uniformer, färdandes på flakbilar med tillhörande maskingevär tar en paus innan de fortsätter mot nästa mål. Kanske något stadigare mål än de erbjuds på just Oxxo.

TexMex Times 2017: Om nordamerikansk noggrannhet och turbulens i Texas

Posted in Tema: Latinamerika, TexMex Times by yemenity2010 on 22/07/2017

27 juni. Natten tillbringad på Landvetters flygplatshotell. Upp vid 4-tiden och över till själva flygplatsen. Lite ovanligt rörigt på Landvetter den här gången. Just det, semestertider. Fler än vi ska någonstans, uppenbarligen. Vem kunde ana? Och de där spännande egenincheckningsmaskinerna som funnits i några år nu, har de gjort livet lättare? Öppet för debatt!

Vi kommer i alla fall iväg till Frankfurt. Några timmars väntan. Från Lufthansa går vi över till United Airlines. Jag har åkt den här rutten tidigare, men det var över fem år sedan. Då vill jag minnas att Lufthansa samarbetade med Continental, ett bolag som jag tror numera gått ihop med just United. En lång flygtur väntar. Som jag minns det tar en flygning över Atlanten, åtminstone just den här sträckan, ungefär 2 timmar längre tid västerut an österut. Någonting med vindar och luftströmmar, ska det väl handla om. Den här resan blir också en påminnelse om att just amerikaner gör allting lite mer i flygsammanhang. Ni vet: säkerhet inte minst. De har sina skäl. Som regel är amerikansk personal i samband med flygresor ofta väldigt tjänstvilliga och serviceminded, samtidigt som vissa kan uppfattas som en aning bryska. De där vanliga artighetsfraserna och diplomatiska omformuleringarna som i stort sett alla andra nationaliteters motsvarigheter ägnar sig åt, är inte riktigt lika viktiga.

På servicen ombord ska vi inte klaga. Det är mycket professionellt, men jag påminns om just det där att amerikanska flygvärdar och -värdinnor kan vara lite rakare på sak och skarpare i sina tillsägelser utan omsvep om passagerare inte gör som de blivit tillsagda, exempelvis vid start och landning. Det blir som väntat en lång dag, särskilt eftersom ingen av oss egentligen sover under hela resan. Däremot hinner vi med några filmer var längs vägen, vilket hjälper till att döda av dessa över tio timmar som tillbringas över Atlanten. Väl framme i Houston: dess illustra flygplats uppkallad efter en amerikansk president vid namn Bush. Exakt vilken av de två George Bush som varit president som gett upphov till namnet framgår inte riktigt, men jag gissar vilt: den äldre. Att passera genom immigrationskontrollen på amerikanska flygplatser, oavsett om du bara passerar genom landet eller din slutdestination finns inom deras territorium, vet många hur det är. Det tar tid. Nu har det till viss del moderniserats, i alla fall för dem som har ESTA (vilket svenska passinnehavare normalt reser in i landet med) och kan göra en del med hjälp av självscanning. Nu väljer jag och Emilia att gå genom den vanliga visakontrollen båda två, eftersom hon har fått söka visum trots sitt svenska pass.

Orsaken till det är helt enkelt att hon – i eftertankens kranka blekhet – vistades i Jemen lite för länge, för nu flera år sedan. Vi träffades ju där. Jag åkte därifrån i januari 2011 efter avslutat projekt. Hon några månader senare, i slutet av mars samma år för att hälsa på mig i Sverige innan hon sedan återvände till Mexiko för att söka visum av mer permanent art till just Sverige. Många turer där. Numera, under ansökan om ESTA måste du ange om du vistats i något av en handfull länder i Mellanöstern senare än – just det – 1 mars 2011. Däribland Jemen. Detta gjorde att hon fick söka visum till USA för att kunna resa in där, vilket var en process vi gick genom i vintras. Med detta klart hade vi hoppats att det skulle gå lite smidigare genom kontrollen i USA. Den tulltjänsteman vi stöter på har dock följdfrågor som inte riktigt preciseras, men indikerar oklarheter att granska. Resultatet: ett par timmar extra för henne, mest i väntan ihop med andra väntande inne i extrakolldepartementet (eller vilket det officiella namnet borde vara). Medan jag väntar en rulltrappa ner med våra väskor. Just det; vi har en liten flygning till som väntar, men väskorna måste plockas upp och checkas in igen enligt amerikanska regler. Väl där har jag tillfälle att prata med andra personer som också väntar på anhöriga eller vänner och i vissa fall riskerar att förlora sina vidare förbindelser med nästa flyg. Så illa slutar det nu inte för oss. Vi har trots allt fyra timmars marginal från början och kan ta oss vidare med någon timme tillgodo för att hinna med en ytterligare säkerhetskontroll. Inklusive den den där amerikanska noggrannheten igen. De flesta som åkt flyg vet hur säkerhetskontroller brukar fungera. Många vet också att amerikanerna gör allting lite extra allt och med mer ordergivning sett till genomsnittet. Allt ska uttryckligen ur fickorna. Vilket får till följd att mitt boarding pass för nästa flyg lyckas fastna någonstans på vägen genom scanningen. Det blir några minuters palaver och en tjänsteman får leta inne i det allra heligaste innan det kommer fram igen. 

Sedan väntar ett plan modell mindre ner till Brownsville vid mexikanska gränsen. Jag har som sagt flugit den här rutten en gång tidigare och minns att planet då innehöll tre säten i varje rad, i det uppskattningsvis minsta trafikflygplan jag någonsin bordat. Nu är det faktiskt fyra. Kabinen är aningen större. Luftlagren något turbulenta i Texas den här aftonen, vilket vi märkt vid inflygningen till Houston och även till viss del på vägen till Brownsville. Men mer än lite extra skakigt ibland blir det inte. Vilket jag uppskattar. Vi kommer fram vid 22.30-tiden på kvällen. Väskorna som senast alltså skickats in på bandet i Houston med knapp marginal är med. Min frus släktingar kör oss över till Matamoros, vilket oftast är en smal sak vid den här tiden på dygnet. Det brukar inte vara några långa köer i sydlig riktning vid gränsen. Det är lite annorlunda när man ska ta sig från Mexico och in i USA. Men det kan vi återkomma till. Hasta la próxima…

 

Bilder: 1 och 2 – Frankfurt flygplats; 3 – Taiz i Jemen, 1 januari 2010; 4 – preview of coming attractions, liksom…

TexMex Times 2017 – en verbal trailer

Posted in Tema: Latinamerika by yemenity2010 on 17/07/2017

Mexiko. Det var ett tag sedan sist. Men nu har vi varit i landet ett par veckor, parat med utflykter norrut in i den stora grannstaten. Eller staterna. Ni vet vad jag menar. Senast vi tillbringade semestern i dessa trakter var sommaren 2014, mitt under brinnande fotbolls-VM, bland annat. Ett par artiklar om den resan finns sedan tidigare i arkiven…

Med vi menar jag mig och min fru Emilia, mexikansk medborgare – och nu dessutom svensk passinnehavare. Vilket i sig kan skapa en del intressanta situationer, att komma tillbaka till senare.

Klimatet kan kallas i princip detsamma. Inte svalare i alla fall. Juli i nordostligaste Mexiko och sydligaste delen av Texas erbjuder av tradition temperaturer som inte brukar understiga 30-35 grader Celsius och en luftfuktighetsfaktor som matchar dessa gradantal. Just nu skriver jag denna lilla introduktion med en dator utan svenskt tangentbord och inser hur ofta man vanligtvis brukar ord med tre hos oss populara bokstaver, just det, ni ser problemet. Det ska finnas en metod att plocka fram de vokalerna och kanske forenkla processen en smula.

Under de kommande veckorna, under och efter resan, ska det dyka upp en del rapporter om TexMex-land ur olika vinklar. Vad nytt? Vad minns jag tydligare sedan tidigare vistelser i och med chansen att uppleva det igen? Och har situationen, de generella intrycken paverkats av de politiska konvulsionerna inte minst i USA? Antagligen kommer fokus trots allt att kretsa kring ganska mycket vardagsliv och fenomen som vanligtvis inte provocerar fram braskande rubriker.

To be continued…

 

Bilder: Gata i centrala Matamoros (ovan), Emilia vid bilen, under en paus vid en sydlig tur genom provinsen Tamaulipas. 

Tagged with: , ,

Allmänbildning Anno 2016: Väldigt visuell version av en lång gräns

Posted in Tema: Latinamerika by yemenity2010 on 26/12/2016

logo-sc-allmanbildning2016-copyTja, ska det bli en mur här alltså? En kandidat i ett politiskt val någonstans nyligen föreslog under kampanjen bygget av en sådan. En lång en. The Intercept använde bilder och diverse data för att visuellt illustrera hur den där aktuella sträckan egentligen ser ut. Resultatet är en smula slående, om man säger så. Vi talar om en gräns på nästan 2000 miles, enligt amerikansk terminologi. Alltså drygt 3000 kilometer eller 300 mil om jag överslagsräknar rätt i hastigheten. Verkar det vara en bra idé att smälla upp en mur där? Tja, lyckligtvis behöver vi inte fundera mer på det, eftersom ingen skulle kunna bli vald till ett högre ämbete efter att ha lanserat en sådan världsfrånvänd vision. Ursäkta, jag blir avbruten här… Jaså, ja. Jag lyssnar. Vad? OK. Vi återkommer i ärendet. Min fru kommer för övrigt från en stad belägen vid just den här gränsen, så det kan bli spännande nästa gång vi ska dit på besök. ”Best of luck with the wall”, som de hälsar i anslutning till den grafiska utflykten som ni själva alltså kan studera via länken nedan.

Källa: ”Visualizing the U.S.-Mexico Border” / Josh Begley, The Intercept 26 oktober 2016

 

Not: Tidigare publicerad på Schemabrytande chockterapi

Tagged with: , ,

Viva México! Men varför just idag?

Posted in Tema: Latinamerika by yemenity2010 on 16/09/2015

Det är idag det är. Inte femte maj, vilket många – framförallt amerikaner – tror. Mexikos nationaldag. Anledningen att jag själv bestämt mig för att försöka hålla reda på just detta, är väl främst att jag gifte mig med en mexikanska för några år sedan. 16 september alltså. Men varför? Jo, tidigt på morgonen denna dag, anno 1810, hov en herre vid namn Miguel Hidalgo upp sin röst i provinsen Guanajuato (belägen ganska centralt i landet, en del som ibland benämns ”Mexikos navel”) och uppmanade till uppror mot den spanska kronan som kontrollerade territoriet (liksom så många andra delar av kontinenten). Hidalgo själv fick plikta med sitt liv för sin uppstudsighet i mars året efter, men processen var igång och självständigheten som nation uppnåddes ett drygt decennium senare, år 1821 efter en serie bataljer och slikt som hörde till mönstret för de flesta områden som strävade efter – och till slut lyckades med – oberoende från just det långlivade spanska imperiet.

Mer om detta, inklusive en del ytterligare länkar vidare, finns på hemsidan för universitetet i Guadalajara i Mexiko. Obs! Ja, det är på spanska. Så ock informationen om frihetskampen på sidan México Desconocido. Femte maj då? Det berömda ”Cinco de mayo”-firandet utgår från ett slag 1861, då en fransk styrka invaderade landet, som slutat betala av på sina räntor för statliga lån som tagits från fransoser och andra. Trots numerär underlägsenhet och allmänt dåliga odds vann mexikanerna striden – men inte kriget. Då. Fransoserna intog senare huvudstaden Mexico City och behöll kontrollen ett par år till. Innan den inplanterade europeiske kejsaren Maximilian själv fick bita i det sura gräset…

Tagged with: , ,
%d bloggare gillar detta: