Yemenity2010's Blog

Mellanöstern med mera, maj 2011…

Posted in Tema: Politik, Uncategorized by yemenity2010 on 11/05/2011

Fem miljoner. Så många afghanska flyktingar finns det i Iran. En av de nya tankeväckande lärdomarna från en konferens jag råkade hamna på förra veckan i Örebro, något jag kanske hinner utveckla mer inom en hyfsat snar framtid. Annars har jag inte haft önskvärd tid att hålla reda på utvecklingen i omvärlden och mellanöstern, eller framförallt, att skriva något substantielllt om den på den här sidan under de senaste veckorna. Det mest intressanta som finns att säga, har som vanligt sagts av andra, och här följer några exempel:

Usama bin Ladin sägs nu vara död. På allvar. Även om min första spontana reaktion (som säkert inte var unik) efter beskedet var ett ‘är de verkliga säkra att det var han? Hur ska vi för övrigt reagera på händelsen? Några förslag från aktivisten Jim Wallis som poängterar – liksom många andra – att problemet med terrorism knappast är löst på en permanent basis och att krigen som följde efter 9/11 inte heller gjort världen bättre eller säkrare: ”The Bible takes evil seriously and clearly says that evildoers should be held accountable for their deeds, and the state has the legitimate and important role of bringing to justice those who perpetrate terrible crimes. Osama bin Laden was perhaps the most monstrous face of the monster of terrorism in our time. But killing bin Laden has certainly not ended the problem or threat of terrorism. And it also does not vindicate the decade of perpetual war, which has been the U.S. response to the horrible attacks on 9/11 that have also resulted in thousands of other innocent casualties in Afghanistan and Iraq.”

Och vad händer egentligen med en kropp som begravs i havet – och med havet omkring den? Några vetenskapliga och världsliga uppgifter från Dave Gilson, publicerat på Mother Jones. Är det exempelvis miljövänligt? Och hur vanligt är det numera? ”I have noticed a great increase in interest in burial at sea,” says Ann Rodney, an environmental protection specialist in the New England office of the Environmental Protection Agency’s ocean and coastal unit, which oversees burials in American waters. The agency doesn’t have hard data on how many Americans choose sea burial, but Rodney suspects the numbers, though small, are growing. ”Ten years ago, I might get one or two calls a year about it. Now I get at least one call a week.”

Kan den tidigare amerikanska Bush-administrationen ta åt sig äran för de nuvarande demokratirörelserna i mellanöstern? En som verkligen tvivlar på det är professor James Zogby som bedrivit en hel del studier av regionen och människors attityder där. På Huffington Post utvecklar han sina argument i frågan: ”Contrary to the Bush administration’s ideologically inspired projections, the invasion and occupation of Iraq and Israel’s war on its neighbors did not lead to democracy or even to progressive change. Instead, what was left in the wake of each of these conflicts was death and destruction, bitterness and suffering, and a deepened sectarian divide, coupled with a spreading of extremist fervor and intensified regional tension. Arab populations became roiled, Arab governments that had been making even modest moves toward change, pulled back and, overall, the region became more repressive and less free.”

Proteströrelserna som startade i Tunisien och Egypten i vintras är något annat, betonar Zogby: ” They have been inspirational — creating a new pride amongst publics who had long felt deflated and powerless to make change. They have been contagious – with tactics and slogans being copied or adapted to local settings, despite each country’s unique characteristics. And they have been purely Arab and, it bears repeating, self-generated. There were no would be ”Lawrences” or ”Rumsfelds” at work in any of these uprisings fashioning themselves as the shapers of the Arab’s destiny.”

Just i Jemen har president Saleh sagt sig vara beredd att avgå inom kort, men förhandlingarna om förutsättningarna verkar inte flyta helt obehindrat. Det är fortfarande osäkert, och enligt en bekant som är kvar i staden Taiz är läget fortfarande mycket mer spänt än det var innan demonstrationerna drog igång. Det finns dem som hävdar att Salehs regim är bättre för kvinnor än de alternativ som står till buds (inte minst det konservativa partiet Al-Islah) och några av de rösterna kommer till tals i ett reportage på den svenska bloggen Voltaire. Samtidigt har Saleh uttalat sig kritiskt om blandningen av män och kvinnor på gatan, som ‘o-islamisk’ verksamhet. Senast idag har det för övrigt kommit rapporter om flera döda i städerna Sana’a, Taiz, Hudaida och Dhamar efter skottlossning från säkerhetsstyrkor mot demonstranter.

The Economist tyckte till om situationen i Jemen för någon månad sedan: ”That things should have come to such a pass is not entirely Mr Saleh’s fault. His starkly impoverished, spectacularly rugged and bandit-ridden country is famously hard to govern. But his style of rule, with its acrobatic juggling of alliances with religious and tribal leaders, combined with nepotism and pleas for help from foreign powers spooked by Yemen’s chronic instability, has put the country into an increasingly untenable limbo. Even as regional clouds of revolutionary fervour gathered earlier this year, Mr Saleh provoked trouble with his plan to amend the constitution to allow himself more terms of office after his current one expires in 2013.”

And now for something…not entirely unrelated. Filmregissören Oliver Stone har tillsammans med historikern Peter Kuznick skrivit ett slags öppet brev till Barack Obama, vars regim blivit något av en besvikelse för dem, bland annat ifråga om ekonomin och synen på USA:s roll i världen.”Instead of modelling himself after Gorbachev and boldly championing deeply felt convictions and transformative policies, Obama has taken a page from the Bill (and Hillary) Clinton playbook and governed as a right-leaning centrist. While trying naively to ingratiate himself with an opposition bent solely on his defeat, he has repeatedly turned his back on those who put him in office. Surrounding himself with Wall Street-friendly advisers and military hawks, he has sent more than 30,000 additional troops to Afghanistan; bailed out Wall Street banks while paying scant attention to the plight of the poor and working class; and enacted a tepid version of health reform that, while expanding coverage, represented a boondoggle for the insurance industry. And he has continued many of Bush’s civil rights abuses, secrecy obsessions and neoliberal policies that allow the continued looting of the real economy by those who are obscenely wealthy.”

Tyska forskare har grävt i arkiven och hittat mindre smickrande bekännelser från sina landsmän i armen under andra världskriget. Och så har vårt eget ikoniska internationella varumärke IKEA hamnat i skottgluggen för dålig behandling av amerikanska anställda, vilket föranleder syrliga kommentarer på Alternet: ”When it comes to ubiquitous symbols of mass American culture, the 1999 movie Fight Club aptly reminded us that bland Ikea furniture is now on par with Mom and Apple Pie. The film, of course, was lamenting more the ennui of homogenization than Ikea’s particular business model, because Ikea’s market saturation was always considered somewhat laudable thanks to the company’s seemingly special ethos. Based in Sweden, the blue-and-yellow behemoth was known to consumers as one of the few courageous anti-Walmarts in the big-box world — a firm whose Scandinavian-socialist flavor appeared to assure us that it was probably treating its workers better than most multinationals, thus giving America a rare haven of guilt-free shopping.”

Språkspaning! Vilka är bäst på engelska som andraspråk? Ja, enligt en undersökning är de skandinaviska länderna rätt bra, medan latinamerikaner är bland de sämsta. Kan ha något samband med att spanska är så stort i sig att det minskar motivationen , med utgångspunkt från mina arbetsår i den regionen.

”Several factors correlate with English ability.  Wealthy countries do better overall. But smaller wealthy countries do better still: the larger the number of speakers of a country’s main language, the worse that country tends to be at English. This is one reason Scandinavians do so well: what use is Swedish outside Sweden?  It may also explain why Spain was the worst performer in western Europe, and why Latin America was the worst-performing region: Spanish’s role as an international language in a big region dampens incentives to learn English.” konstaterar The Economist också.

Slutligen, tro det eller ej, två nyskrivna skivrecensioner på mitt alternativa forum Folket Jublar, av gruppen Moon Safari och filmmusiken till Inception. Inte helt dagsfärska produkter i sitt slag, men av den mer långlivade sorten, tror jag…

Music On My Mind – Part 1

Posted in Blog Entry in English, Direkt från Jemen by yemenity2010 on 13/12/2010

– It sounds like Arabic music.

A Yemeni student commenting on ”Viva la Vida” performed by the somewhat famous British band Coldplay, which appears to be completely unknown in this country. Anyway, most of the students in the group who listened to it, seemed to like the song which basically is a catchy pop tune with sweeping string arrangements and and an obvious melancholy atmosphere.

Music has often been described as a force that can break barriers and open doors. Sounds like a cliché, but sometimes these contain a lot of truth. During my regular courses with creative exercises, I’ve tried to make some experiments in the classroom, to find out kind of music they like – and not so much, respectively. The idea is simple; once or twice in each lesson, I let them listen to a song and write down their personal thoughts, associations, opinions and possible imagery that arises from the tune. I sometimes combine that with homeworks, where they write about musical themes, not least to find out what can they tell me about the musical landscape of the Middle East. It’s been educational, at least for me, and I hope, sometimes even for the groups I’m teaching and interacting with.

Many young people here listen to music on their cellphones or portable mp3 players. The CD market seems to be mainly ‘piratized’ (which also goes for the distribution of films, by the way). What they call quiet music is often preferred. Although that seems like a paradox when there’s a wedding in the neighbourhood and the party music is anything but quiet, subtle and discreet… Preferrably also played with the volume turned up to eleven (if you’ve seen the spoof ”This Is Spinal Tap” from 1984 you know what I’m referring to). Generally people here – the mostly young people I get in touch with in this city – don’t like it too messy or complex, although music with an effective crosspollination between eastern and western harmonies seem to work pretty well.

In the process I’ve learnt something about famous musicians and artists from this part of the world such as Om Kalthoum, Amr Diab and the legendary Palestinian singstress Fairouz who apparently never smiles in public, out of principle and some lifelong sorrow due to her people’s suffering (at least according to the story I’ve been told here). So called western music is reaching into this hemisphere as well. Celine Dion is overall very well-known and popular (for some reason I am trying to figure out, since I might be one of the few people on earth who find her voice and appearance more annoying than uplifting). Bands like Backstreet Boys, Westlife and some hip hop acts are also frequently mentioned when the topic comes up.

Several times I have heard the comment that they like to understand the message of the music to appreciate it; hence if it’s in Arabic or English it makes it easier. But that’s not always the case. Songs from Latin America with lyrics in Spanish or Portuguese and a somewhat melancholy disposition often get positive responses. And the same goes for entries from my own Nordic home country. Sometimes I’ve chosen instrumental music from films like ”Chariots of Fire” or ”The Mission”; on other occasions progressive rock, pop songs, cross-over in different shapes, Armenian dance tunes, Brazilian soft slightly samba-inspired songs or Indian wedding anthems with powerful vocal performances… The responses are not always predictable – which I appreciate from my perspective.

Examples of comments from the students:

– The song started with a nice quiet music that touched the core of our hearts (about the ballad ”Lay it Down” by Jaci Velasquez).

– The music makes me relax and I dream of another world (about a Christmas tune sung by Carola, a female singer well-known in Scandinavia but not so much in the rest of the world).

– I liked the music. I listened to it before when I saw TV they put the music when they showed some tourist scenery (Vangelis ”Chariots of Fire”).

Transcendence is an interesting word that no one can really explain but almost every creative individual seem to strive for. Then the eternal question for the recipients of music, paintings and other works of art is – how much of your response is emotional and what can sincerely be described as analytical, conscious decisions? Some students have tried to convince me that their opinions are based solely on how much thay understand of the lyrics, and what concrete things they can learn from them. They claim that it’s all logical and not emotional, but the majority seem to react also in a spontaneous, intuitive way like most of us do, whether we are aware of it or not. Yes, music in itself can be a controversial thing in this region, because of traditions and some scholars’ views based on a strict interpretation of religious doctrine, but those opinions rarely come across in the groups I meet. It happens, at least the assessment that music with too many instruments and too loud voices can be deemed not pure enough, but not very often.

So why does all this matter? Because I believe that music really can function as a uniting force, a builder of bridges that shows the similarities that exist between people, the ability to react spontaneously and intuitively. Then of course, we should never stop thinking, not ‘checking our brains at the door’ as the saying goes, but as experienced by someone grown up in a church environment where we sometimes deny that we are trying to ‘create an atmosphere’ I would claim that it’s perfectly alright to search for ways to influence other people emotionally and to make space for other values than just cold calculating logic – if, and that’s an important if, we are honest about it and admit that we are doing just that.

Music is also, I emphasize that again, a means to make people from different backgrounds come together and share experiences as well as a part of their respective cultural baggage. Sometimes we disagree about what really constitutes good art, but there is always room for surprises. And those are generally a healthy experience. People who never get or don’t allow themselves to be really surprised are probably either comatose, emotionally handicapped or downright dangerous to be around…

Ashufaqom, insha’allah.

Live Eid

Posted in Direkt från Jemen, Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 11/09/2010

Gatan utanför fylls stadigt på av människor som sätter sig i rader och ber, ackompanjerat av  melodiska böneutrop från ovanligt kraftfulla högtalare. Biltrafiken har stängts av. Klockan är drygt 5.30 på morgonen, fredagen den 10 september och jag har blivit tipsad om att något slags evenemang brukar arrangeras just här i övergången mellan ramadan och eid al-fitr, men jag har inte förstått exakt vad – förrän nu. Utropen är tillräckligt högljudda för att jag inte ska kunna somna om, så det är lika bra att gå upp och kasta en glimt ut i grannskapet. Tidigare under natten vaknade jag, vid tvåtiden om jag minns rätt, av nästan lika oignorerbara utrop någonstans ifrån; kanske strax intill det också. Det lät i alla fall så. Mycket av livet under ramadan har ju omdygnsrytmiserats och nätterna aktiverat till synes de flesta invånare i Taiz, medan dagarna varit sömniga transportsträckor. Morgonritualen pågår någon dryg timme och omfattar till slut säkert ett par hundra deltagare. Hur många liknande samlingar som arrangeras samtidigt i staden har jag inget direkt grepp om. Men den här gatan lämpar sig nog ganska bra för ändamålet, med sina relativa bredd och samtidigt möjlighet att spärra av utan att orsaka trafikkaos i hela metropolen.

 

Eid al-fitr markerar den traditionella och officiella avslutningen på fastemånaden, vilket kan innebära flera saker; affärerna stänger under ett par dagar, medan folket börjar äta på vanliga tider och många åker till sina hembyar för att hälsa på släkten. Det kallas en fest men är samtidigt en tid som är lugnare än det normala samhällslivet. Det låter lite olika beroende på vem man frågar. Helgen håller i sig under ett par dagar (eller en vecka, återigen beroende på vem du frågar). Det smäller ganska regelbundet, vilket verkar vara en del av firandet. Efter ett drygt dygn av högtiden är jag redan trött på det. Men det hör väl till ännu en ny erfarenhet, innan jag ska försöka dra igång diverse kursverksamheter och liknande aktiviteter igen. Enligt planen…

 

Uppföljning: Apropå de vattenproblem jag skrivit om på sistone så har det ju varit världsvattenvecka i Stockholm. De har bland annat antagit ett uttalande:

– Brist på vatten och sanitet gör människor fattiga. Otillräcklig tillgång till vatten berövar miljardtals människor, särskilt kvinnor och flickor, möjligheter, värdighet, säkerhet och välbefinnande, konstateras det bland annat där.

Och här är ett positivt vattenförsörjningsexempel från Kambodja.

 

Nu vet jag också ungefär varför det verkar så hopplöst att lära sig det arabiska alfabetet och skrivsystemet. Forskarvärlden har tydligen (det slutgiltiga?) svaret och menar att det handlar om hur man använder höger respektive vänster hjärnhalva:  ”The University of Haifa team say people use both sides of their brain when they begin reading a language – but when learning Arabic this is wasting effort. The detail of Arabic characters means students should use only the left side of their brain because that side is better at distinguishing detail.” Mer från BBC här.

Arabrakadabra, absolut

Posted in Direkt från Jemen, Uncategorized by yemenity2010 on 17/02/2010

Imorgon är det dags – till slut. Efter att ha plockat upp enstaka hälsningsfraser, räkneord och annat instrumentellt när man vistas i ett arabland, så är första lilla privatlektionen inbokad till imorgon förmiddag. Förhoppningsvis blir det av regelbundet en gång i veckan under en tid framöver – hur länge vet jag inte alls exakt just nu. Läraren är en av studenterna på centret där jag arbetar, en kille med många järn i den berömda elden, bland annat extraknäck med att lära ut basal arabiska till nykomlingar. Som mig.

Problemet hittills med det här språket verkar från mitt perspektiv vara att det vimlar av korta, kärnfulla ord och fraser som låter påfallande lika varandra. Och i regel påminner de inte om svenska eller något annat språk jag läst på ett sätt som gör det lättare att memorera dem. Nu finns det, vid närmare eftertanke, ganska många glosor och uttryck även i våra germanska och latinska språktrådar som hämtats från arabiskan (kaffe, socker, alkemi, chiffer, schackmatt – etc). Men ändå. Det här är troligen inte världens svåraste språk, men tillräckligt av en utmaning – inte minst för att de har ett helt eget alfabet att försöka få grepp om. Och så läser de ju som bekant baklänges. Helt objektivt.

Vilket är världens tungroddaste tungomål för utbölingar då? Tidskriften The Economist gjorde ett försöka att besvara frågan ganska nyligen (http://www.economist.com/world/international/displaystory.cfm?story_id=15108609) . Latin är en prövning för många engelsktalande, inte minst på grund av verbformerna; och grammatiken i latinska språk som spanska är inte att leka med, konstaterar de (i det senare fallet är jag kapabel att ha en åsikt – och hålla med). Franska och engelska har nästan rekordmånga alternativa sätt att stava till likalydande ljud. Franskan har till exempel 13 olika stavningsvarianter för det synbarligen simpla ljudet ”o”. Men ”English is a relatively simple language, absurdly spelled” argumenterar den engelskspråkiga publikationen. I många asiatiska språk, som mandarin (världens mest talade?) ändrar orden betydelse beroende på betoning. Och i Botswana finns ett tusental personer vars modersmål heter !Xóõ, vilket kräver avancerade gymnastiska övningar för hals och gom genom inte inte minst 22 olika klickljud. Turkarna är uppfinningsrika när det gäller att bygga ihop flera ord till sinnesvidgande långa sammanhängande fraser. Men värstingen av alla, enligt Economist, heter tuyuca och talas någonstans i östra Amazonas. Där stöter man i princip på alla utmaningar ett språk kan erbjuda; framförallt långa fraser och ovanligt många genus, samt obligatoriska verb-ändelser som i sig förklarar hur en person kommit över information om det han eller hon uttalar sig om – genom egna iakttagelser eller i andra hand, och så vidare. ”Evidential languages force speakers to think hard about how they learned what they say they know” sammanfattar artikelförfattaren, som också kort kommer in på frågan om hur mycket ett givet språk påverkar själva sättet att tänka i den berörda kulturen, liksom det faktum att många spännande språk är på god (eller ond) väg att helt försvinna inom några generationer. Dit hör bland annat tuyuca…

…men knappast arabiska, som rimligtvis talas av ett par hundra miljoner människor (även om jag inte letat upp den senaste statistiken än). Det låter inte exakt likadant i hela området – från arabiska halvön där jag alltså vistas just nu, till Mauretanien på afrikanska västkusten – och osannolikt homogent vore det väl annars. I korthet kan man dela in språket i tre varianter: modern standardararabiska som ska kunna förstås av hela arabvärlden och som innefattar det mesta av det som skrivs och publiceras numera; klassisk arabiska som Koranen och klassisk litteratur är författad på; samt inte oväntat ett antal regionala och lokala dialekter som används till vardags*. Och så mycket har jag förstått att Jemen inte är ett undantag när det gäller förekomsten av slanguttryck och högst egna lingvistiska piruetter. Time to learn how to dance, entonces. Chao for Now, Au revoir mes amies och Ashufaqom ba’aden.

* Källa: Mastering Arabic (Jane Wightwick och Mahmoud Gaafar – Palgrave Macmillan Master Series, 2007)

Arabiska influenser i svenskan, enligt Wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Arabiska_lånord_i_svenskan

%d bloggare gillar detta: