Yemenity2010's Blog

Music On My Mind – Part 1

Posted in Blog Entry in English, Direkt från Jemen by yemenity2010 on 13/12/2010

– It sounds like Arabic music.

A Yemeni student commenting on ”Viva la Vida” performed by the somewhat famous British band Coldplay, which appears to be completely unknown in this country. Anyway, most of the students in the group who listened to it, seemed to like the song which basically is a catchy pop tune with sweeping string arrangements and and an obvious melancholy atmosphere.

Music has often been described as a force that can break barriers and open doors. Sounds like a cliché, but sometimes these contain a lot of truth. During my regular courses with creative exercises, I’ve tried to make some experiments in the classroom, to find out kind of music they like – and not so much, respectively. The idea is simple; once or twice in each lesson, I let them listen to a song and write down their personal thoughts, associations, opinions and possible imagery that arises from the tune. I sometimes combine that with homeworks, where they write about musical themes, not least to find out what can they tell me about the musical landscape of the Middle East. It’s been educational, at least for me, and I hope, sometimes even for the groups I’m teaching and interacting with.

Many young people here listen to music on their cellphones or portable mp3 players. The CD market seems to be mainly ‘piratized’ (which also goes for the distribution of films, by the way). What they call quiet music is often preferred. Although that seems like a paradox when there’s a wedding in the neighbourhood and the party music is anything but quiet, subtle and discreet… Preferrably also played with the volume turned up to eleven (if you’ve seen the spoof ”This Is Spinal Tap” from 1984 you know what I’m referring to). Generally people here – the mostly young people I get in touch with in this city – don’t like it too messy or complex, although music with an effective crosspollination between eastern and western harmonies seem to work pretty well.

In the process I’ve learnt something about famous musicians and artists from this part of the world such as Om Kalthoum, Amr Diab and the legendary Palestinian singstress Fairouz who apparently never smiles in public, out of principle and some lifelong sorrow due to her people’s suffering (at least according to the story I’ve been told here). So called western music is reaching into this hemisphere as well. Celine Dion is overall very well-known and popular (for some reason I am trying to figure out, since I might be one of the few people on earth who find her voice and appearance more annoying than uplifting). Bands like Backstreet Boys, Westlife and some hip hop acts are also frequently mentioned when the topic comes up.

Several times I have heard the comment that they like to understand the message of the music to appreciate it; hence if it’s in Arabic or English it makes it easier. But that’s not always the case. Songs from Latin America with lyrics in Spanish or Portuguese and a somewhat melancholy disposition often get positive responses. And the same goes for entries from my own Nordic home country. Sometimes I’ve chosen instrumental music from films like ”Chariots of Fire” or ”The Mission”; on other occasions progressive rock, pop songs, cross-over in different shapes, Armenian dance tunes, Brazilian soft slightly samba-inspired songs or Indian wedding anthems with powerful vocal performances… The responses are not always predictable – which I appreciate from my perspective.

Examples of comments from the students:

– The song started with a nice quiet music that touched the core of our hearts (about the ballad ”Lay it Down” by Jaci Velasquez).

– The music makes me relax and I dream of another world (about a Christmas tune sung by Carola, a female singer well-known in Scandinavia but not so much in the rest of the world).

– I liked the music. I listened to it before when I saw TV they put the music when they showed some tourist scenery (Vangelis ”Chariots of Fire”).

Transcendence is an interesting word that no one can really explain but almost every creative individual seem to strive for. Then the eternal question for the recipients of music, paintings and other works of art is – how much of your response is emotional and what can sincerely be described as analytical, conscious decisions? Some students have tried to convince me that their opinions are based solely on how much thay understand of the lyrics, and what concrete things they can learn from them. They claim that it’s all logical and not emotional, but the majority seem to react also in a spontaneous, intuitive way like most of us do, whether we are aware of it or not. Yes, music in itself can be a controversial thing in this region, because of traditions and some scholars’ views based on a strict interpretation of religious doctrine, but those opinions rarely come across in the groups I meet. It happens, at least the assessment that music with too many instruments and too loud voices can be deemed not pure enough, but not very often.

So why does all this matter? Because I believe that music really can function as a uniting force, a builder of bridges that shows the similarities that exist between people, the ability to react spontaneously and intuitively. Then of course, we should never stop thinking, not ‘checking our brains at the door’ as the saying goes, but as experienced by someone grown up in a church environment where we sometimes deny that we are trying to ‘create an atmosphere’ I would claim that it’s perfectly alright to search for ways to influence other people emotionally and to make space for other values than just cold calculating logic – if, and that’s an important if, we are honest about it and admit that we are doing just that.

Music is also, I emphasize that again, a means to make people from different backgrounds come together and share experiences as well as a part of their respective cultural baggage. Sometimes we disagree about what really constitutes good art, but there is always room for surprises. And those are generally a healthy experience. People who never get or don’t allow themselves to be really surprised are probably either comatose, emotionally handicapped or downright dangerous to be around…

Ashufaqom, insha’allah.

Annonser

Dignande bord och dagen efter

Posted in Direkt från Jemen by yemenity2010 on 08/01/2010

Vad är en typisk jemenitisk måltid? Ja, kyckling och ris är nog en av de hetare kandidaterna, liksom olika recept med något slags bönor som bas. Blir man hembjuden till en familj som slår på stort, då… kan de slå på stort. Ganska precis en vecka in i min vistelse här händer det, när vi i personalen på Swedish Center besöker en familj boende i närheten och där en av sönerna studerar engelska på centret. Husfadern visar sig vara affärsman med tungt maskineri som specialitet.

Ritualen vid entrén blir att damerna i sällskapet drar iväg ut i köket och stiftar bekantskap med matlagningsteamet – och mycket mer än så vet jag inte om deras förehavanden i det allra heligaste. Vi män hänvisas in till ett inbjudande rum med mattor och kuddar på golvet, serveras olika drycker på flaska och en soppa som vad jag uppfattar vara gjord på getkött och en del andra ingredienser. TV:n står på och våra värdar växlar mellan olika kanaler som antingen visar fotboll, nyheter eller något kulturellt inslag. De flesta verkar tillhöra den qatariska kabelgiganten Al-Jazeeras kanalutbud – de har betydligt fler än en, vet jag nu (för övrigt tillgängliga alternativt på arabiska eller engelska).

När huvudrätten sedan kommer fram i salen intill är det på en duk på golvet. Vad maträtterna heter på arabiska har jag hittills inte lyckats lära mig, men bröd är en viktig beståndsdel som med förkärlek doppas i olika köttsåser och röror, ackompanjerat av ris, spaghetti, grillad kyckling – med mera. Inga individuella tallrikar ställs fram utan allt konsumeras från gemensamma serveringsfat och -skålar. Efter en stund kommer även sötsakerna fram; kakor smaksatta med exempelvis kokos, plus en fruktbricka. Och sedan flyttar vi tillbaka in i kuddsalongen för en mer integrerad samvaro, med viss återkommande språkförbistring mellan arabiskan och engelskan eftersom långt ifrån alla närvarande behärskar båda. Vi blir erbjudna te, som vi tackar ja till. Sött och med adderad pepparmynta eller liknande, att döma av den rika aromen. Vi har också chansen att höja stämningen ytterligare med lite qat (de lätt centralstimulerande bladen som däremot är en vardagsföreteelse för många jemeniter) men avstår.

Samma kväll – etiopisk julafton, med gudstjänst på amerinya (reservation för stavningen). En grupp etiopier firar julen på sitt sätt och vi är inbjudna. Av predikan – som verkar genomföras i portioner, uppfattar jag inte mer än enstaka ord som förmodligen kopplar ihop Gamla testamentets förutsägelser med Nya testamentets inledning. Däremellan förekommer bibelläsning, och gemensam sång á capella. Dessutom genomförs en liten ritual med tända stearinljus och släckta lampor som bonus. Mer mat efteråt i förmodad etiopisk anda, med en stark köttröra och bröd till, bland annat. En dag som är svår att somna in svältfödd ifrån, med andra ord.

Idag fredag är det helgdag. Trevligt ur flera synvinklar, men mindre god timing när centrets vattenpump har lagt av under natten, vilket uppenbarligen inte är första gången. Vattentillgången är därmed på upphällningen och påverkar såväl tvättmöjligheter som spolning av klosetter. Däremot brukar tydligen det filtrerade dricksvattnet fortsätta komma ur sin speciella kran i tvättstugan så länge inte den separata behållaren inte är tömd. Förhoppningsvis kan någon kompetent hantverkare ta sig an problemet imorgon, men garantier finns inte för att det ordnar sig så snabbt. Det här har som sagt hänt förut, säger de luttrade veteranerna (det vill säga kollegerna som arbetat här i några månader eller ett halvår).

Lämplig dag för utflykt uppåt berget Sabr på serpentinvägen som ska ha byggts med kapital från någon besökande schejk en gång i tiden. Chans till än mer imponerande överblickar över landskapet än hittills – nästan andinsk standard på utsikten, faktiskt. Nästan.

Säkerhetsläget i landet i stort den här första veckan av 2010 är fortfarande ansett som osäkert, men här i Taiz har vi inte märkt av det så konkret ännu, mer än i diskussioner kring och rekommendationer från myndigheter angående vissa rutiner för framförallt utlänningar (läs: västerlänningar) i landet. Återkommer antagligen om detta.

För övrigt har jag fortfarande inte bestämt om jag ska stava Jemen genomgående med J eller Y. J är den svenska standarden, men internationellt är det nog Y som gäller. Troligen fortsätter jag vara inkonsekvent ett tag till, och ni kommer att märka det…


%d bloggare gillar detta: