Yemenity2010's Blog

Vattenkrisen i världen värre än vi tror?

Posted in Tema: Vatten by yemenity2010 on 20/02/2016

Det är inte så illa som vi tror. Det är värre. Ett sådant påstående är sällan välkommet. Kriser kan tyckas staplas på hög i världen (i och för sig interfolierat med uppgifter om att en del saker faktiskt förbättrats under de senaste årtiondena) men här är en av mer nedslående rapporterna på sistone. Det handlar om vatten. Att delar av världen riskerar att drabbas av akut brist på denna den mest livsnödvändiga naturresursen, är inget nytt i sig. För några år sedan försökte jag sammanfatta situationen i Jemen, som ofta spås bli offer för en svårartad avsaknad av just vatten. Men fyra miljarder människor i riskzonen? Två tredjedelar av jordens nuvarande befolkning?

Det är i alla fall vad som hävdas i en rapport nyligen från tidskriften Science Advances, sammanfattad av Common Dreams. Nej, jag har inte läst hela rapporten än, men kanske senare… En metodik som skiljer sig från en del andra forskningsprojekt på området bygger på att mäta tillgången månad för månad i stället för årligen, om jag förstår rätt. Var någonstans är läget mest hotande? Ja, inte minst i välbefolkade nationer som Indien, Kina, Bangladesh och Nigeria. Men även i supermakten USA har problemet uppmärksammats mer och mer, främst i stater som Texas och Kalifornien. Forskarna bakom den nya studien ser inte oväntat jakten på färskvatten som en av framtidens största utmaningar för mänskligheten. Och en representant för amerikanska rymdmyndigheten NASA  (som bland annat undersökt klimatuppvärmningens roll i sammanhanget) påminner om att det krävs större ansträngningar och samarbete för att säkra tillgången till grundvatten, för det finns ju inte ett oändligt flöde av det…

Källa: ”4 Billion People at Risk as ‘Water Table Dropping All Over the World'” / Andrea GermanosCommon Dreams 12 februari 2016

Not: Inlägget är tidigare publicerat på Schemabrytande chockterapi

Tagged with: ,

Vad får du inte veta om Jemen?

Posted in Tema: Politik, Tema: Vatten by yemenity2010 on 17/06/2012

Hamnstaden Aden har tagit emot 100 000 flyktingar det senaste året på grund av konflikterna i södra Jemen.

Al-Qaida och deras planerade attentat mot mål i omvärlden. Konflikter kring presidentposten i samband med landets version av arabisk vår, liksom tillslag med förarlösa flygplan, så kallade drönare, mot misstänka terrorister. Sådant har det rapporterats om i globala medier senaste året. Men vad får du inte veta om Jemen genom nyheterna? En hel del, enligt amerikanska PBS, deras motsvarighet till public service-TV (om jag uppfattat saken rätt). Och de riktar sig väl också främst till publiken i USA, men bevakningen där skiljer sig kanske inte så mycket från den i Sverige, förutom att amerikanerna är mer direkt inblandade i landets inre förehavanden vilket i sin tur påverkar prioriteringarna hos mediebolagen.

Vattenkrisen är dock känd för de flesta som intresserar sig för Jemen. Själv skrev jag ett inlägg om den frågan för snart två år sedan när jag bodde och arbetade i Taiz. Enligt PBS är Jemen världens sjunde mest ”vatten-stressade” nation och de mest pessimistiska scenarierna utmålar Sana’a som den första huvudstaden i världen att bokstavligen torrläggas, kanske redan inom tio år. Vad som krävs är kraftiga regeringar och konservering av grundvattenuttaget, och då inte minst inom jordbruket som förbrukar majoriteten av det på ett inte särskilt effektivt sätt. Det hävdar Jemen-experten Charles Schmitz i PBS-artikeln.

– Jemen har kapaciteten att göra det, men de människor som vet hur man organiserar ett sådant företag har inte det politiska mandatet än så länge, menar Schmitz.

Det flitiga bruket av de lätt narkotiska löven qat nämns givetvis i sammanhanget. Odlingen av de buskarna kräver fem gånger så mycket vatten som andra jämförbara grödor.

Tio miljoner jemeniter – farligt nära hälften av befolkningen – är undernärda och fem miljoner i behov av akut nödhjälp, enligt en rapport från sju hjälporganisationer nyligen. Risken är överhängande för en katastrofal svält, säger en representant för Rädda barnen. Problemen förstärks av att hjälp utifrån riskerar att fastna i det korrupta systemet och inte nå fram dit den skulle behövas.

Inre splittring är ett ständigt aber. Enandet av de två tidigare Jemen-staterna 1990 har aldrig varit helt friktionsfritt. Sedan finns de utbredda spänningarna mellan stammar och klaner, som i vissa fall söker mer självstyre och bedrivit väpnad kamp mot regeringen. Det mest kända exemplet är nog Houthi-milisen i norra delen av landet vid gränsen mot Saudiarabien. De skiljer sig från majoriteten bland annat genom att praktisera zaidism, en gren av shiitisk islam. De har inte bara fört krig från och till i flera år med regeringsstyrkor, utan även attackerats av Al Qaida och andra sunnitiska extremister, vilka ser zaidismen som en villolära. Detta har ibland tolkats som ett krig genom ombud mellan Iran och Saudiarabien.

Enligt FN har 366 000 människor blivit internflyktingar i landet beroende på just Houthi-upproret och andra konflikter i norr. Samtidigt sägs 160 000 ha flytt på grund av striderna mellan regeringen och militanta motståndare, inklusive Al Qaida-grupper, i södra Jemen sedan förra året. 100 000 sökt sig till hamnstaden Aden och fått husrum i bland annat skolor, vilket i sig omöjliggjort skolgång för många elever, berättar en annan Jemen-expert, Gregory D. Johnsen. Förutom det finns 300 000 flyktingar från Somalia och Afrikas Horn.

Hur ska man för övrigt förstå just Al Qaidas närvaro i Jemen? Samma kanal publicerade nyligen en rapport om det också. Mer om det senare, möjligen. Artikeln finns i alla fall att tillgå på PBS hemsida.

Källor: ”You Aren’t Hearing About Yemen’s Biggest Problems” av Azmat Khan /Frontline, PBS; ”Understanding Yemen’s Al Qaeda Threat” av Azmat Khan / Frontline, PBS

Jemen minst jämställt – igen

Posted in Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 04/11/2011

Så var det dags igen. Jemen rankas som världens värsta land för kvinnor i en undersökning. Samtidigt fortsätter oroligheterna i landet, bevakade av bland andra Sveriges Radio och New York Times. 

Med jämna mellanrum aktualiseras jämställdhetsfrågor uttryckligen på en global skala, och vissa saker är sig fortfarande ganska lika år från år. World Economic Forum har ännu en gång släppt en så kallad Global Gender Gap Report, om jämställdheten i världens länder. Kriterierna är främst ekonomiskt deltagande och möjligheter, löneskillnader mellan könen, tillgång till utbildning, hälsofrågor och politiskt inflytande. 135 nationer granskades i år.

Sverige landade på fjärde plats efter Island, Norge och Finland. Mycket nordiskt i topp alltså, vilket knappast var en överraskning. Lite mer uppseendeväckande är kanske Filippinerna på åttonde plats, Lesotho på nionde och Sydafrika på 14:e, före stormakter som USA och Storbritannien. En sammanfattning finns exempelvis på Huffington Post och hela rapporten finns här. Jemen rankades återigen sist, liksom förra året (vilket jag skrev några rader om då). De konkurrerar i botten med Chad, Pakistan och Mali. Överlag anses Nordamerika och Europa/Centralasien vara de mest rättvisa regionerna i det här avseendet, medan Mellanöstern och Nordafrika har det lägsta poängsnittet generellt utifrån de uppställda mallarna.

Det är som sagt inte första gången WEF ger ut en sådan rapport, men den här gången följer den händelsevis inte så långt efter Newsweeks egen undersökning i samma ärende, som gav ett liknande men inte identiskt resultat. Där var exempelvis Jemen bara tredje värst i klassen.

Enligt Sveriges Radios reporter Lotten Collin har kvinnor antagit en betydelsefull roll i de pågående protesterna i Jemen under året. Under en med visst besvär genomförd reportageresa i landet nyligen. Dessutom har inslagen i P1-program som Studio ett vittnat om en förvärrad situation när det gäller förnödenheter som vatten, elförsörjning medan matpriserna rusat i höjden. Framförallt vatten och el har länge varit problemområden, men oroligheterna i landet har uppenbarligen ställt saker på sin spets än mer.

Den senaste tiden har även flera medier noterat ökande väpnade sammandrabbningar i Taiz, där jag arbetade förra året. New York Times beskriver den gamla kommersiella och intellektuella knytpunkten i landet som ett nuvarande epicentrum för den pågående kraftmätningen mellan president Saleh och hans motståndare. Enligt NY Times fruktar regeringen att staden kan bli Jemens motsvarighet till Libyens Benghazi; oppositionens provisoriska huvudstad. Nu pågår skottlossningar och granateldgivning i en stad som länge slagit vakt om sin status som ett säte för lag och ordning, medan de annars vanliga skjutvapnen i princip varit bannlysta på gatorna (i alla fall för de vanliga ‘civila’ medborgarna).

Befolkningen i Taiz har länge betraktats som den högst utbildade i Jemen, fortsätter reportern Laura Kasinof. Redaktörens (det vill säga min) anmärkning: Ja, om det var något som taiziter jag träffade gärna framhöll var det just den detaljen.

– Vi är de smartaste människorna i landet, var en vanlig kommentar.

Men Times poängterar att de ofta känner sig behandlade som andra klassens medborgare i en stat på senare år dominerats av klaner från de nordligare delarna av landet (staden tillhör visserligen inte gamla Sydjemen, men ligger närmare kuststaden Aden än huvudstaden Sana’a geografiskt och människor jag mötte hade i regel en mycket mer positiv bild av Aden än av Sana’a).

Även Al Jazeera English har de senaste dagarna uppmärksammat våldsamheterna i Taiz, där åtminstone åtta dödsoffer krävts.

Relaterat ärende: Condoleezza Rice är en kvinna som bevisligen haft en del inflytande över världens öden och äventyr, som medlem av förre amerikanske presidenten George W. Bushs kabinett under tiden för inte minst invasionen av Irak. Om detta handlade det bland annat när hon tog risken att hälsa på Jon Stewart i studion för The Daily Show i veckan.

Nästa vecka i Sana’a?

Posted in Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 12/02/2011

– Jag tror att alla som kallar sig mellanösternexperter kan packa ihop och gå hem efter det här…

Kommentar i SVT:s ”Aktuellt” igår, fredag 11 februari. De senaste veckorna har tydligen överraskat de flesta som tror sig veta något. Efter Tunisiens omvälvning (som knappt berörts i nyhetsflödet efter utvecklingen i Egypten) har så just Egyptens långvarige president – i praktiken diktator – under över 30 år Hosni Mubarak har förklarat sig på väg att avgå. Nyheten har naturligtvis noterats av alla större medier, exempelvis BBC och Al Jazeera English, som i processen verkar ha fått en större publik i USA än tidigare, i alla fall enligt The Nation.

Den amerikanske pastorn och aktivisten Jim Wallis har hunnit skriva ett öppet brev till ‘det nya Egypten’ och erkänner att för USA har ekonomiska intressen gått före principer i utikespolitiken, särskilt när det gäller mellanöstern. Verklig förändring kräver uppoffringar för alla, avslutar han i ett inlägg på Huffington Post. Där finns även en rapport från Scott McLeod, amerikansk professor vid ett universitet i Kairo, om konsekvenserna av Mubaraks ”långa avsked” och oförmåga att tolka innebörden av protesterna på ett tidigare stadium. Vad spelade religionen för roll? Många utanför landet undrar. Enligt en egyptisk tidning, AlMasry AlYoum (som med ledning av min erkänt bristfälliga arabiska betyder ‘Egypten idag’) var dock både muslimer och kristna ute på gatorna och krävde presidentens avgång. Och kommer de så kallade progressiva krafterna att vinna? Kvinnor och ungdomar driver på utvecklingen, enligt den här analysenAJE.

Betyder det här att Jemen står på tur? Deras ledare Ali Abdullah Saleh har varit vid makten ungefär lika länge, visserligen omvald ett par gånger under tiden eftersom hans land åtminstone formellt är en republik, men ändå… Även Saleh har militärbakgrund (som Mubarak) och han leder en form av polisstat med omfattande säkerhetsstyrkor, övervakning och kontroll av medborgarna. Frågan, den som ständigt ställs om Egypten, gäller även Jemen  kanske i ännu högre grad; vad skulle komma i stället? I Jemen finns ett flertal partier i parlamentet, men av väldigt olika slag. Vilken fraktion är starkast – de mest fundamentalistiska islamisterna eller någon annan? Där finns dessutom sedan lång tid ett väpnat motstånd (i ett välbeväpnat land) mest aktivt i norra delen mot gränsen mot Saudiarabien där den shiitiska Houthi-milisen finns, liksom i delar av gamla Sydjemen där separatister vill skilja staterna åt, de två självständiga jemenitiska territorier som enades 1990.

En journalist från radions P4 ringde mig för någon vecka sedan och ställde några frågor om Jemen, efter att ha fått numret av min tidigare arbetsgivare. Hon skulle eventuellt ringa igen nästa dag, men troligen (ja, säkerligen) var nyhetsfokus mer inriktat på Egypten. Vad jag vet om utvecklingen i Jemen den här månaden har jag fått från nyhetsbevakning av demonstrationer i huvudstaden Sana’a, men även via kontakt med vänner i Taiz där vissa manifestationer har förekommit men hittills inte alls i samma omfattning. Nu idag ser jag dock en del twitter-inlägg som talar om demonstrationer i Taiz på morgonen, möjligen för att fira Mubaraqs fall. Hur stora de är eller var har jag inget grepp om just nu. Dessutom verkar det hållas manifestationer för regeringen i Sana’a. De jemenitiska tidningarna på nätet brukar inte vara så snabba med den typen av nyhetsförmedling och balanserar också mellan behovet av att berätta vad som händer i landet och av att få fortsätta publiceras.

En statistisk sammanställning från The Economist kallad ”The Shoe Thrower’s Index” visar att Jemen är det land i arabvärlden som sannolikt är närmast en radikal omvälvning. Varför då? Komponenter som korruption, inkomstnivåer och censur har vägts ihop, liksom hur länge regeringen har varit vid makten.

När jag arbetade i Ecuador under tre år i mitten av 00-talet fanns där redan en tradition av att kasta ut presidenter cirka två år (och därmed en halv mandatperiod) efter att de blivit valda till sitt ämbete. Det hände även 2005 när jag var där, i det här fallet den före detta militären (just det, en till) Lucio Gutiérrez. Där hade proteströrelser en tendens att komma och gå väldigt snabbt, ibland till synes tyna bort för att sedan accelerera och explodera. Där är även naturen explosiv, med ett flertal aktiva eller vilande vulkaner i den andinska bergskedjan. Ofta användes bilden att de värsta vulkanerna var de som inte haft utbrott på lång tid, som Cotopaxi, eftersom det skulle kunna ha så förödande följder när det väl smäller. Andra som Tungurahua har varit konstant oroliga under ett par decennier med återkommande eruptioner och vissa skadeverkningar men inget som sätter hela landet i gungning. Kan man säga samma sak om politik?

Jemen brukar beskrivas som en sönderfallande stat där det bara är en tidsfråga innan allt kollapsar. Men är det troligare att nästa regeringsbyte i regionen inträffar där, eller innebär de återkommande konflikterna att somliga spänningar redan är så öppna och regeringen så beredd på dem att risken för en riktig revolution i stället minskar? Jag är absolut inte redo att profetera om en långvarig (och i så fall skenbar) stabilitet i ett land med så många svårlösta problem, men landet är redan så stämplat som ett hopplöst fall och en ”accident waiting to happen” att man kanske borde ställa en alternativ analys till buds också. I Tunisien och Egypten verkar missnöjet har legat under lock en lång tid för att sedan släppas löst på kort tid med en kraft som regimerna inte varit beredda på. De två länderna är också ansedda som mer ‘moderna’ och ‘upplysta’ av västvärlden som gärna jämför Jemen med en medeltida feodalstat, vad det nu innebär i praktiken när arbetslösheten ökar samtidigt som priserna på dagligvaror också stiger. En sak jag tror mig ha lärt mig av året i ett av arabvärldens på ytan sett mest konservativa länder är att allt är motsägelsefullt. Det finns all anledning att intressera sig för vad som kan hända i det hörnet av arabiska halvön, men kommer det att hända på samma sätt som i de nordafrikanska och mer turistorienterade arabstaterna vi haft ögonen på nu? Det kan hända imorgon, eller inte alls, eller på ett mycket värre sätt under en utdragen process som skulle kunna kallas rent fullskaligt inbördeskrig. Vem vet ? Ingen.

Risken för uppror i Jemen förnekas av utrikesministern Abu Bakr al-Qirbi vilket återges av landets nyhetsbyrå Sabanews, som borde kunna kallas ganska regeringstrogen.

– Jemens regering har i många år haft en ständig dialog med oppositionen med målet att reformera konstitutionen och valsystemet, säger ministern till Sabanews.

Han tror inte heller på en splittring som i aktuella fallet Sudan och hävdar att landet saknar etniska skillnader och i stället hålls ihop av en gemensam kultur och ett språk. Den förklaringsmodellen som orsak till sammanhållning kan definitivt diskuteras, men den som lever får se…

Syrien spekuleras det också om som ett tänkbart nästa-uppror-land, men den här analysen från AJE är mer tveksam till det. Säkerhetsapparaten är för stark, fruktan är ett vapen och presidenten/diktatorn Assad är på ett paradoxalt sätt mer populär i ”tystnadens rike”.

Relaterat: Jemenitiska bloggare ”tar internet med storm” enligt ett inlägg hos Yemen Observer. Inte minst aktivister för kvinnors rättigheter använder det här mediet mer och mer. Men kan man säga vad som helst utan att censuren slår till? Intressant läsning, om man kommer över den otympliga redigeringen på Observers websida, som även tar upp den ofrånkomliga vattenkrisen; en oroande prognos är att vattnet i Jemen tar slut år 2025, om ingen av de rådande trenderna vänds och inget radikalt åtgärdsprogram kommer till skott. Världsbanken ligger bakom undersökningen. Dags att återuppliva de traditioner av att ta vara på vattnet som funnits tidigare i landets historia, det är en av slutsatserna. I den här artikeln anges dock inte så många detaljer kring detta.

Bonus – Boktips: Har visserligen bara kommit ungefär halvvägs in i den, men reportageboken ”Arabia Felix i terrorns tid” (2007) av den svenska journalisten Eva Sohlman är riktigt intressant. Politiker på högsta nivå, några av de får kvarvarande judarna och kvinnor på qat-party är några av de intervjuade. Och det handlar givetvis om Jemen, som ”kan vara Kafkalikt byråkratiskt, men om man har tur och de rätta kontakterna kan dörrar mirakulöst öppnas och problem lösas blixtsnabbt” (reflektion på sidan 32). Jag lär återkomma till den boken.

För övrigt har jag tillbringat stor del av förra veckan på Göteborgs internationella filmfestival och skrivit mer om det på russin.nu. Spontana favoriter var dokumentären om finanskrisen, ”Inside Job”, den tunga men trovärdiga relationsupplösningsskildringen ”Blue Valentine” och den annorlunda, (bokstavligt talat) konstnärliga  ”The Mill and the Cross”.

Lasse fiskar lax i Jemen

Posted in Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 27/01/2011

Det låter som ett vansinnigt uppslag och är det antagligen också. Men en timid, plikttrogen och och i vissa fall väldigt kunnig tjänsteman på ett engelskt fiskeridepartement låter sig efterhand inspireras och engageras i ett projekt som ska förnya och förbättra relationerna mellan den gamla kolonialmakten och ett av de mer problemfyllda hörnen av mellanöstern. En jemenitisk schejk med gott om pengar vill plantera in laxar i sitt hemlands vattendrag uppe i bergstrakterna, och han behöver experthjälp. Brittiska regeringen ser en möjlighet att skapa goodwill och hänger på tåget, med viss reservation och synnerligen oberäknelig inställning från högsta ort… Ingenting går riktigt som tänkt; en del betydligt bättre än väntat, annat avsevärt värre och i omväxlande dagboksutdrag, förhörsprotokoll och klandestina e-mailutväxlingar i omkastad kronologiskt ordningsföljd skyller de inblandade på varandra, beklagar sig i allmänhet och varvar absurditeter med allmänbildande kommentarer.

Den är rätt rolig, romanen ”Laxfiske i Jemen” som jag läste nyligen under de sista månaderna av min egen vistelse i landet. Paul Torday har dock skrivit, eller snarast komponerat den med en lapptäckesteknik som ytligt sett inte verkar låna sig till en filmatisering. Men ändå, tänkte jag, skulle det kunna bli en ganska underhållande film också. Inte för att jag brydde mig om att researcha fakta i målet just då. Häromdagen upptäckte jag dock att det faktiskt redan (hm) sjösatts ett sådant projekt, med en viss svensk regissör vid rodret. Lasse Hallström, eller Lasse Armstrong som han kallas i tidningen Yemen Today, arbetar från ett manus av Simon Beaufoy (”Slumdog Millionaire”) och med bland andra Ewan McGregor och Kristin Scott Thomas i rollistan.

Enligt Yemen Today planeras världspremiären till januari 2012 och bör vara ”… a must-see for anyone susceptible to the charms found exclusively in Yemen”. Inspelningarna sker dock i Storbritannien och, som så många gånger förr när mellanöstern är spelplats på film, Marocko. Britterna har en historia i Jemen eftersom man koloniserade den sydöstra delen av området under 1800-talet och använde Aden som en viktig hamn i sitt imperium. Sydjemen genomgick senare en marxistisk period och flera konflikter med den nordvästra delen av Jemen som tidigare ingått i det ottomanska imperiet. 1990 förenades de två regionerna till nuvarande Jemen, en enhet som dock fortfarande är bräcklig på sina håll.

Hur är britternas förhållande till Jemen idag? Ja, enligt artikeln av Shoshana Kedem ska Storbritanniens bistånd till Jemen i år uppgå till närmare 50 miljoner pund, åtminstone enligt en utlovad bidragsplan från 2004. Artikelförfattaren anar också att filmen skulle kunna få fler utländska turister att trotsa varningarna från sina respektive utrikesdepartement och besöka landet söder om Saudi för att ”…chew the leaves pf paradise in bin Laden’s ancestral homeland.” Men det är klart, det kan ju bli ett problem att få turistvisum med de nuvarande reglerna… (Jo, när jag själv anlände nyårsaftonens morgon 2009 gick det fortfarande att få turistvisum för tre månader på flygplatsen i Sana’a, men ett par veckor senare skärptes restriktionerna och nu krävs tillstånd i förväg genom antingen ambassader eller genom en inbjudan från folk som redan finns på plats i landet).

Enligt BBC började inspelningarna av ”Salmon Fishing in the Yemen” (som originaltiteln lyder) i augusti. BBC Films är för övrigt med och betalar kalaset. Filmbloggen Scriptshadow lyckades redan för ett halvår sedan få tag i ett manusutkast och tycker det verkar lovande; överraskande intressant med tanke på den sövande titeln…

En läsvärd engelsk recension av boken finns hos The Guardian. De lät Tim Mackintosh-Smith skriva om Tordays roman när den publicerades 2007.  Mackintosh är själv författare till ”Yemen – Travels in Dictionary Land” som jag refererat till några gånger på den här bloggen. Vad han tyckte? Jo, titeln är hopplös, men boken är ”extraordinary”. En lyckad kombination av komedi med tragisk underton och förlorad kärlek. Och bokens schejk tillhör en lång tradition i europeisk litteratur av ”orientaliska gentlemän som avslöjar de sociala absurditeterna och andliga tillkortakommandena i väst”. För i det sekulariserade postreligiösa Europa finns idag inte bara en oförmåga att tro på det omöjliga, men en svårighet att tro på något överhuvudtaget och även en fruktan för andras tro, menar Mackintosh som anser att Torday underförstått sätter fingret på den problematiken.

Jo, jag har alltså skrivit några rader om boken själv också för någon månad sedan. Och en kortare version av den här blogtexten finns för övrigt på russin.nu, men det borde jag väl ha avslöjat på ett tidigare stadium för dem som tycker sig ha fått en överdos av information så här dags…

Och jag ser givetvis fram emot filmen, när den nu blir klar om något år eller så. Jag såg inte riktigt Ewan McGregor framför mig som fiskeriexperten Alfred Jones vid läsningen av boken, men det är inte så många rena filmstjärnor som har den naturliga gråhet Alfred verkar utstråla…

För övrigt: Apropå oroligheterna i Tunisien och de spekulationer som finns att trenden ska sprida sig till andra arabländer, har det rapporterats en del om liknande protester i Jemen exempelvis av Global Post och Al Jazeera English liksom CNN. Annat med koppling till Jemen och mellanöstern den senaste tiden: 60 Minutes, det gamla journalistiska flaggskeppet från amerikanska CBS… har varit i Jemen de också och filmat ett inslag på det numera bekanta terrortemat. Det sändes strax efter att USA:s utrikesminister Hillary Clinton varit på blixtvisit i landet vilket återgavs av bland andra New York TimesEkoturism i Jemen har inte bara fördelar med sig, och flera sällsynta arter på ön Socotra (också tillhörande Jemen) är utrotningshotade, visar Al Jazeera English vidare i filmade reportage.

Al Jazeera English har även analytikern Lamis Andoni (kristen arab) kommenterat de underliggande orsakerna till attacker mot exempelvis koptiska kristna i Egypten. Det finns inte bara en förklaring…

”Herre i sitt eget hus” är ett gammalt uttryck vars giltighet kan ifrågasättas, som i en spännande analys på BBC av författaren Elizabeth Ohene från Ghana angående inbördes maktförhållanden i före detta eller fortfarande mäktiga familjer som tunisiska Ben Ali, filippinska Marcos, Ceausescu i Rumänien och Gbagbo i Elfenbenskusten. Är det kvinnan bakom allt som gäller…?

Och varför är vissa bibliska namn fortfarande så vanliga medan andra inte är det? Var är alla Sippora, Jezebel, Dorcas och Nebukadnessar? undrar Jon Kelly på BBC.

Jag har ju skrivit en del om vattenbristen i Jemen, ett ämne som är aktuellt på flera håll. Via Kunskapskanalens ”Naturen AB” fick jag just reda på att även huvudstaden i Ecuador (där jag tidigare arbetat) Quito, kan drabbas av vattenbrist, trots att landet som helhet tydligen har tre gånger så mycket dricksvatten som världsgenomsnittet. Problemet beror om jag förstod rätt, på vanvård av vattentäkter på den omgivande andinska heden mellan skog och berg, el páramo, med ett känsligt ekosystem och att uppskattningsvis 65 procent av vattnet i Quito försvinner på grund av läckor och liknande. Jordaniens huvudstad Amman ligger också illa till och måste regelbundet ransonera vatten till invånarna. Det finns inte tillräckligt med vatten för att odla den mat som behövs till befolkningen i Jordanien. Och jordbruket där använder mer än hälften av landets vattentillgångar, ungefär som i Jemen. I framtiden kommer troligen ett lands rikedom att mätas på grundval av dess vattentillgångar, enligt en Mr Paul Lee, något slags konsult på området.

Sist: ännu ett perspektiv på det misslyckade terrordådet i Stockholm strax före jul, från skribenten Andrew Brown på forumet Foreign Policy. Är det internet som är problemet och på vilket sätt i så fall? Brown har tidigare bott i Sverige och skrivit en bok om det med titeln ”Fishing in Utopia”. Så nu är vi tillbaka där vi började – med fiske.

Strålande tider – till vilken nytta?

Posted in Direkt från Jemen, Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 07/12/2010

Ibland undrar man varför man inte själv reflekterar mer över sådant som borde vara fullständigt uppenbart. Exempelvis varför det inte satsas mer på solenergi i ett land som Jemen. Eller varför inte VI på min arbetsplats kommit på den snilleblixten. Det är inte särskilt snillrikt alls, bara logiskt. Och snart säkert nödvändigt. Det brukar talas om höga initiala investeringskostnader för solceller och -paneler, vilket säkert är en orsak. Men på ett eller annat sätt har ju den källan ändå alltid använts i olika civilisationer. Har hört någonstans att Jimmy Carter satte upp solceller på Vita Husets tak när han flyttade in där. Ronald Reagan tog ner dem igen när han tog över fastigheten i början av det (skjut)glada 1980-talet. Mer om detta berättade Democracy Now och Sojourners ganska nyligen.

Sahara är ju en plats som skulle kunna förse stora delar av världen med ström, enligt diskussioner som förs ibland. Och även om det regnar i perioder (och snöar, som bekant) så finns det gott om soltimmar till och med i Sverige under delar av året, så varför inte här? De beryktade höga inledande utgifterna borde jämna ut sig och mer än så i längden, misstänker jag. Om det finns utrymme för sådana utopiska långsiktiga projekt med så många andra problem att lösa i landet.

Vintern är på väg till Jemen, konstaterade Yemen Times redan någon gång i oktober, om jag minns rätt. Temperaturerna var då på väg ner över hela landet. Men det skulle också bli ostadigt väder, varnade Rasheed Al-Ariqi, chef på Weather Forecast Unit vid landets Aviation and Meterological Center. Övergången till vad de här kallar vinter var tydligen ovanligt tidig i år. Men skiftningarna kan vara skadliga för människor, menade Al-Ariqi. Som exempel angav han att temperaturen i Sana’a pendlade mellan 26 grader Celsius på dagen till bara tio på natten under ett dygn häromveckan. Det kan göra människor mer mottagliga för influensa och andra infektioner, eftersom kroppen inte klarar av alltför häftiga variationer. Han ordinerade flera lager kläder och näringsriktig kost mer mycket kalorier. Det här väcker en del frågor till liv: Jag minns samma mönster från Sydamerika, det vill säga inte bara värmeväxlingar utan även attityderna till dem. De är alltså farliga. Att röra sig alltför fort mellan olika klimatzoner kan göra dig sjuk. Att gå på kalla golv efter att ha gått på varma likaså. Förkylningar, feber och värk i lederna verkar alla hänga ihop med väderomslag.  Här är det likadant. Visst har vi en del av det tänkandet hemma också, men inte lika mycket numer – väl? Det finns ju något som heter bakterier också. Och virus. Och är en meteorolog den bäst skickade att uttala sig om vad människokroppen kan uthärda? Kanske skulle man komplettera med en läkare också? Hur mycket påverkar egentligen temperaturskillnader våra fysiska varelser? Det är dags för en global sanningskommission i ämnet. Allvarligare är nog att landets grödor kan ta skada av frost och påverka hela lantbruksnäringen negativt. Och det befaras att en mer varaktig klimatförändring kan vara på gång även här, vilket jag tagit upp tidigare.

Själv fick jag nyligen besök från det just nu snötäckta (stämmer det?) Sverige av min far, som inte alls tyckte att det var kylslaget i huvudstaden när han landade där nattetid. Det tyckte däremot jag, som vant mig vid det mer tempererade Taiz. Höjdskillnaden över havet är väl ungefär 1000 meter metropolerna emellan. Sana’a ska befinna sig mer än 2000 meter över havet, vilket i och för sig är lägre än Quito där jag tillbringat ett par år och där det också kunde vara kallt. Men jag minns inte att det var lika sprakande torrt där som i den jemenitiska huvudstaden. Ett gemensamt mönster är dock frånvaron av nederbörd. Under sommaren kommer det regelbundna skyfall, främst på eftermiddagarna. Men nu är det i stort sett slut med allt sådant, för en tid framöver.

Nu har jag för övrigt sett det berömda ‘huset på klippan’, eller Dar al-Hagar, för första gången (se bilden ovan). Det var tidigare ett palats för styrande imamer i landet och ligger ett par mil utanför stadskärnan i Sana’a. Och det var absolut värt ett besök. När jag hinner kanske det kommer mer kött på benen kring det berömda bygget.

Noteringar i marginalen: Fair Trade-produkter i u-land – finns de? Faktiskt hittade jag brunt socker av två kulörnyanser i en speceributik (en av de mer välsorterade, vilket inte vill säga så mycket här men dock) av märket Tate & Lyle! Produktplacering eller textreklam… Eller bara konsumentupplysning om ni vill.

BONUS:

Väder- vind- och ljuslistan denna vecka i musikaliskt hänseende:

”We All Need Some Light Now” – Transatlantic (2000)

”Weather With You” – Crowded House (1991)

”The Sun Always Shines on TV” – A-Ha (1985)

”Good Day Sunshine” – The Beatles (1966)

”Heaven’s Bright Sun” – Iona (1995)

Not: Alla är bra. Och borde höras, om ni inte redan gjort det.

För övrigt: Vidden av Jemens vattenkris kan inte underskattas, enligt Yemen Times. Vattenkrig är inte bara på lek i vissa områden… Ämnet har jag ju också tagit upp förut, men det lär tyvärr inte bli inaktuellt inom överskådlig tid. Samma publikation granskar också arbetsförhållandena för kvinnliga journalister i landet. Och vad tycker människor i mellanöstern om exempelvis västvärlden, sina egna livsvillkor och TV-utbudet? James Zogby har skrivit en bok byggd på undersökningar och sammanfattar en del av slutsatserna.

Kanal som öppnar världen

Posted in Direkt från Jemen, Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 01/10/2010

Fråga en jemenit om vilken nyhetsförmedlare han eller hon helst ser och litar mest på, och svaret blir – nästan undantagslöst – Al Jazeera. Åtminstone har det varit min erfarenhet i Taiz hittills. Kanalen som startades 1996 i gulfstaten Qatar har hunnit med att provocera makthavare i mellanöstern och i det vi kallar väst. Numera finns även en speciell gren kallad Al Jazeera English och är vad det låter som.

Inför en pågående etablering i Nordamerika intervjuades ett par av ledargestalterna på stationen i Doha, visserligen för över ett halvår sedan men det kan varav värt att tipsa om ändå. Den engelska grenen av Al Jazeera lanserades 2006, alltså tio år efter kanalens grundande av den då nye emiren av Qatar, en man som nyligen avsatt sin far medan denne semestrade i Schweiz. Tony Burman, kanadensare med förflutet som nyhetschef för CBC Television, hemlandets public service-kanal, är numera managing director för AJE som idag når 150 miljoner hushåll i mer än 100 länder. Burman menar att hans nuvarande arbetsgivare kan ”fylla ett vacuum” där andra större nyhetsbyråer i världen som CNN skär ner sin internationella bevakning. AJE gör tvärtom. De satsar exempelvis på Afrika, Asien och Latinamerika. Kontroverser har det funnits många av kring kanalen, som retat upp regeringar i flera geografiska zoner under sin existens. Många av de frågorna kommenteras mer utförligt i artikeln ”Will Al Jazeera English Revolutionize America’s TV News Landscape?” av Deborah Campbell.

AJE levererar regelbundna nyhetsblock från studior omväxlande i Doha, London och Kuala Lumpur. Och när man tillbringar en timme eller fler med kanalen känns det påfallande ofta som om man inte bara fått de senaste nyheterna serverade, utan även lärt sig något om verkligheten i stort. ”Nya perspektiv” kan låta som en klyscha, men den känns relevant här. Det kan komma inslag om snart sagt vad som helst; ett reportage inifrån Bhutan, eller om tredje generationens  iranier i Irak; trafikproblem i Bangladeshs trångbodda huvudstad Dhaka eller om resterna av Sendero Luminoso-gerillan (a k a ”Den lysande stigen”) i Peru, numera inblandade i drogtrafiken i Amazonas…

De kan ställa frågan varför självmordsfrekvensen i Guyana är den högsta i Sydamerika (en kontinent där den annars är låg) och en av de högsta i världen tillsammans med östeuropeiska länder som Litauen. De kan berätta om somalier i Minnesota, radikaliserade och i vissa fall på väg mot hemlandet för att kämpa med islamisterna i Al-Shabab-rörelsen, om kineser som immigrerat till Afrika och naturligtvis även om mellanöstern, där det ju blossar upp konflikter med jämna mellanrum. De verkar ha korrar på plats lite varstans beredda att rycka in och inte bara skickas till hot spots i ren panik… Men de satsar som sagt även på genomarbetade reportage och fördjupningar. Nu i september sändes en längre intervju med Tony Blair och en reportagserie om Afrikas utveckling under och efter kolonialismen. Återkommande debatter om Irak och Afghanistan med flera sidor representerade är ett exempel på deras envisa kontinuitet.

En del högprofilerade programledare sätter sin prägel mer än andra på innehållet, som Riz Khan. Och veteranen David Frost har uppenbarligen värvats för ett återkommande magasin. Kulturen får sitt ibland, som i filmmagasin med global spännvidd. Musik? Det händer också. Härommånaden intervjuades exempelvis Paul Carrack (före detta Ace, Squeeze, Mike & the Mechanics) som tydligen håller igång karriären fortfarande. 80-talsvibrationerna vaknade till liv för åtminstone vissa av oss här på jorden… Bara en sådan sak.

Däremot är inte sportbevakningen särskilt imponerande, även om man tar i beaktande att en utpräglad nyhetskanal bara förväntas leverera sammanfattningar av de hetaste händelserna. På sistone har mycket tid ägnats åt en påstådd korruptionsskandal inom cricket där pakistanska spelare sägs vara inblandade. Uppenbarligen måste man inse att cricket är stort inom (de forna) samväldesländerna och därmed har betydande nyhetsvärde för delar av målgruppen. Själv undrar jag om det verkligen är en sport, vilket även gäller golf. När det annonserades att Tiger Woods var uttagen till USA:s Ryder Cup-lag mot Europa fick det mer utrymme på AJE än det 20-tal EM-kvalmatcher som spelades i samma veva. Nej, här finns en del att utvärdera på kanalen om jag ska vädra några kritiska synpunkter…men i sammanhanget känns det som en marginell svaghet.

Relativt aktuellt inslag; en debatt om islam och väst – video tillgänglig även på nätet.

För övrigt aktuellt: Ny rapport publicerad av Global Media Monitoring Project, som framförallt synar balansen i medielandskapet världen över. Vilka syns och hörs mest – män eller kvinnor? Tja, vad tror ni själva? Vatten är viktigt här i världen, vilket noteras av den erfarne (minst sagt) svenske diplomaten Jan Eliasson i Dagens Nyheter.

– Japan lägger 15 procent av sitt bistånd på vatten och sanitet. Sverige lägger strax under tre, konstaterar Eliasson kritiskt.

Och är världen förberedd på en ny matkris? Det undrar matsäkerhetskonsulten Frederic MousseauIPS News. Han är tveksam…

Live Eid

Posted in Direkt från Jemen, Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 11/09/2010

Gatan utanför fylls stadigt på av människor som sätter sig i rader och ber, ackompanjerat av  melodiska böneutrop från ovanligt kraftfulla högtalare. Biltrafiken har stängts av. Klockan är drygt 5.30 på morgonen, fredagen den 10 september och jag har blivit tipsad om att något slags evenemang brukar arrangeras just här i övergången mellan ramadan och eid al-fitr, men jag har inte förstått exakt vad – förrän nu. Utropen är tillräckligt högljudda för att jag inte ska kunna somna om, så det är lika bra att gå upp och kasta en glimt ut i grannskapet. Tidigare under natten vaknade jag, vid tvåtiden om jag minns rätt, av nästan lika oignorerbara utrop någonstans ifrån; kanske strax intill det också. Det lät i alla fall så. Mycket av livet under ramadan har ju omdygnsrytmiserats och nätterna aktiverat till synes de flesta invånare i Taiz, medan dagarna varit sömniga transportsträckor. Morgonritualen pågår någon dryg timme och omfattar till slut säkert ett par hundra deltagare. Hur många liknande samlingar som arrangeras samtidigt i staden har jag inget direkt grepp om. Men den här gatan lämpar sig nog ganska bra för ändamålet, med sina relativa bredd och samtidigt möjlighet att spärra av utan att orsaka trafikkaos i hela metropolen.

 

Eid al-fitr markerar den traditionella och officiella avslutningen på fastemånaden, vilket kan innebära flera saker; affärerna stänger under ett par dagar, medan folket börjar äta på vanliga tider och många åker till sina hembyar för att hälsa på släkten. Det kallas en fest men är samtidigt en tid som är lugnare än det normala samhällslivet. Det låter lite olika beroende på vem man frågar. Helgen håller i sig under ett par dagar (eller en vecka, återigen beroende på vem du frågar). Det smäller ganska regelbundet, vilket verkar vara en del av firandet. Efter ett drygt dygn av högtiden är jag redan trött på det. Men det hör väl till ännu en ny erfarenhet, innan jag ska försöka dra igång diverse kursverksamheter och liknande aktiviteter igen. Enligt planen…

 

Uppföljning: Apropå de vattenproblem jag skrivit om på sistone så har det ju varit världsvattenvecka i Stockholm. De har bland annat antagit ett uttalande:

– Brist på vatten och sanitet gör människor fattiga. Otillräcklig tillgång till vatten berövar miljardtals människor, särskilt kvinnor och flickor, möjligheter, värdighet, säkerhet och välbefinnande, konstateras det bland annat där.

Och här är ett positivt vattenförsörjningsexempel från Kambodja.

 

Nu vet jag också ungefär varför det verkar så hopplöst att lära sig det arabiska alfabetet och skrivsystemet. Forskarvärlden har tydligen (det slutgiltiga?) svaret och menar att det handlar om hur man använder höger respektive vänster hjärnhalva:  ”The University of Haifa team say people use both sides of their brain when they begin reading a language – but when learning Arabic this is wasting effort. The detail of Arabic characters means students should use only the left side of their brain because that side is better at distinguishing detail.” Mer från BBC här.

Yemeni Waterloo?

Posted in Tema: Vatten, Uncategorized by yemenity2010 on 23/08/2010

Vatten. Väldigt svårt att leva utan och något vi gärna tar för givet. Så är det inte överallt – särskilt inte i Jemen.

Jo, läget är allvarligt. Nu har även svenska Göteborgs-Posten noterat Jemens invecklade problematik och då inte minst vattenbristen. ”Det är ett land med fler vapen än människor, där vattnet håller på att ta slut och som har över 50 miljoner invånare om 40 år. Dessutom är Jemen platsen för ett tyst krig mellan USA och Al-Qaida” inleder artikelförfattaren och fortsätter med att poängtera hur vattnet ökat fyrdubbelt i pris på lika många år, hur mycket av det som används för odlingen av qat och att FN:s prognoser för befolkningsökningen lyder på över 50 miljoner vid seklets mitt. Idag är de uppskattningsvis 24 miljoner – för 60 år sedan, alltså strax efter andra världskriget, fanns det fyra miljoner människor i landet.

Artikeln i övrigt fokuserar dock lika mycket på de konflikter som förvärrar läget; de mellan regeringen och rebeller i norr såväl som sydväst, liksom Jemens roll som skådeplats för det som kallas kriget mot terrorismen. Och tillägger att majoriteten av befolkningen är under 18 år, att många av dem saknar utbildning och har svårt att få arbete. Det sistnämnda är något som märks när man pratar med yngre människor i Taiz, där jag framförallt möter studerande som trots utmärkt läskunnighet, studier på universitetsnivå, kunskaper i engelska och höga ambitioner uttrycker starka tvivel inför utsikterna att få något arbete inom landet.

Just vattenfrågan är avgörande, konstaterade Yemen Today i våras. Landet är verkligen på väg att förlora sina vattenresurser inom en snar framtid, om inget radikalt räddningsprojekt kan vända trenden. Och det är inte så att det inte försiggår sådana satsningar…

Redan idag saknar hälften av befolkningen tillgång till rinnande vatten och två tredjedelar har inte möjlighet att täcka grundläggande sanitära behov. Enligt experter kan huvudstaden Sana’a vara dränerat på allt grundvatten inom 15 år. Då blir man helt beroende av regnet, men med den väntade befolkningsökningen och klimatförändringarna är det högst osäkert hur långt det räcker. Lantbrukare som tidigare kunde förlita sig på förutsägbara väderförhållanden är idag utsatta för ett mycket mer nyckfullt nederbördsmönster. Förra året dödades 58 människor i provinsen Hadramaut när hela årsdosen av regn verkade koncentreras till några få dagar i oktober. Hela den betydelsefulla jordbruksnäringen i Jemen är hotad och det kan orsaka massinflyttningar till städerna – där problemen med överbefolkning och förslumning redan är allvarliga.

Landets vattensektor får miljontals dollar i stöd från bland annat USA, Tyskland, Holland och Storbritannien, berättar Yemen Today. Men grundvattenreserverna fortsätter ändå att utarmas. 90 procent av vattnet går åt inom jordbruket, som anses kunna skära ner sitt behov med hälften om modernare metoder för bevattning tas i bruk, men det är svårt att övertyga de flesta farmare om att det lönar sig. Odlingarna av de lätt narkotiska löven qat kommer på något sätt alltid in i den här diskussionen, och det är klart; den produktionscykeln omsätter möjligen så mycket som 40 procent av hela landets vattenkonsumtion.

Vattenbristen påverkar i grunden hela samhället; ta bara en sådan sak som utbildning. Barn, framförallt flickor, har svårt att gå i skola eftersom de måste spendera tid på samla vatten till sina familjer och det vatten de själva dricker är ofta smutsigt och orsakar sjukfrånvaro, förklarar Johan Kuylenstierna, chefsrådgivare på FN:s vattendepartement (UN Water). Dessutom saknar skolorna på landsbygden ofta särskilda toaletter för flickor – om det finns några alls.

– Det finns ett starkt stigma kring sanitet, menar Kuylenstierna i Yemen Today.

– Folk vet inte om att det är vattenkris i Jemen, noterar Yann Le Gleau i Yemen Times.

Le Gleau är en av två franska dokumentärfilmare som valt att lyfta frågan i sin senaste film. Att det är brist på vatten i Afrika är ingen nyhet, menar han, vilket är en av orsakerna till att människor flyr därifrån till just Jemen. Men problemet här är ”particularly sharp” enligt fransmannen. Han blev själv förvånad över att så många i exempelvis Sana’a saknade daglig tillgång, och då inte minst akhdam-folket (som generellt är fattigare än genomsnittet i landet och kanske blir föremål för egen artikel på den här bloggsidan, red.anm). Var är det värst då? undrar tidningen.

– Taiz-regionen, tror Le Gleau och nämner både staden och de omgivande byarna där flickor går i timtal för att få tag i vatten.

En del av problemet beror på dålig hushållning, tycker han och tillägger att qat-odlingen förvärrar situationen. Dock finns det hoppfulla tecken genom påbörjade projekt för avsaltning av havsvatten. Att landet är vackert och människor är vänliga, framhåller han också och kan jämföra både med andra arabländer och andra delar av världen där han och kollegan Sebastien Mesquida rapporterat tidigare.

Ja, vattenfrågan är fullt möjligt det våldsdrabbade Jemens allra värsta problem, konstaterade nyhetsbyrån UPI i början av sommaren. Kan det bidra till en total kollaps av nationen, som får återverkningar på hela den arabiska halvön? Regelbundet uppstår dispyter mellan olika parter i områden där vattenbristen är som mest påtaglig, ibland med dödlig utgång. Och det tros vara alltför vanligt med otillåten borrning efter vatten, i ett land där många olika intressen står mot varandra och regeringen har begränsad kontroll. Världsbanken uppskattade för två år sedan att grundvattenreserverna i Jemen sjunker med flera meter varje år. Samtidigt som folkmängden i Sana’a fyrdubblats sedan 1980-talet, idag uppgår till cirka två miljoner och växer med åtta procent om året. För tio år sedan fanns där 180 fungerande vattenkällor. Nu är de 80. Närmare 70 procent av invånarna är beroende av privata vattentransporter med lastbil (vilket alltså är det system vi har på centret i Taiz).

Avsaltning, då? Jemen har trots allt en kuststräcka som överskrider 200 mil, påpekar Yemen Times. Nu har den framgångsrika företagsgruppen Hayel Saeed (en av landets rikaste familjer, om inte den rikaste) tillverkat landets första avsaltningsanläggning i första hand för att förse sina egna fabriker med rent vatten. Processen genomförs vid kusten vid Al-Makha innan vattnet fraktas inåt landet till Taiz. 50 lastbilar beräknas komma till användning. Chefen för anläggningen tror att det här är framtiden för att lösa krisen i frågan. Och representanter för myndigheterna hoppas och tror på mer samarbete med privata entreprenörer för att ordna vatten till hela staden. Saudiarabiska intressen sägs också vara inblandade i expansionsplanerna, bland annat genom att sponsra rörledningar som kan minska transportkostnaderna. Bristande hållbarhet i de existerande nätverken är något som får vissa experter att tvivla på hela idén med avsaltat havsvatten till folkets fromma.

Så finns det anledning att hoppas eller inte?

Källor:

”Jemens vatten snart slut” Jan Arell, Göteborgs-Posten 11 augusti 2010

”Already Thirsty and Drying Fast: The Yemeni Water Crisis” av Heather Murdock, Yemen Today februari 2010

”French filmmaker to the Yemen Times: ”The management of water in Yemen is awful” av Mahmoud Assamiee, Yemen Times 20 maj 2010

”Water crisis fuels Yemen’s many woes” United Press International, 9 juni 2010

”Yemen To Launch First Desalination Project” av Mahmoud Assamiee, Yemen Times 1 juli 2010

Intressant i sammanhanget är även: water.org; en organisation som arbetar med vattenförsörjningsfrågor på global nivå. Liksom en artikel från Pulitzer Center om skrivartävling på vattentillgångstema. Samt en rapport från FN-projektet IRINs hemsida om hur det ibland rikliga regnvattnet i Sana’a skulle kunna tillvaratas bättre.

Relaterat kulturmaterial: Filmrecensioner från jubilerande russin.nu, med reflektioner kring mer eller mindre lyckade filmer där över- eller underskott på vatten är ett bärande element eller åtminstone har märkbar betydelse för handlingen…

Den sista vågenDay After TomorrowWaterworldThe Desert WithinEvan – den allsmäktigeQuantum of SolaceSahara

Studenter strider med hjälp av sociala medier

Posted in Direkt från Jemen, Uncategorized by yemenity2010 on 26/06/2010

Åsikterna går tvärs isär när ämnet kommer upp – och det gör det ganska ofta. Faktum kvarstår att de flesta jemeniter gör det. Tuggar qat regelbundet. Men särskilt bland yngre människor möter man ändå ofta tydlig kritik mot den utbredda vanan att tillbringa flera timmar i veckan (för många dagligen) med de små gröna, lätt narkotiska, bladen innanför kindbenet, ofta väl synligt eftersom många vana konsumenter utvecklat en förmåga att blåsa upp kinderna på ett imponerande sätt för att få plats med så mycket som möjligt av den åtråvärda varan.

Nu har två jemenitiska utlandsstudenter tagit saken i egna händer och lanserat en kampanj – via Facebook. Det avslöjas i senaste numret av tidskriften Yemen Today (vars redaktion verkar bestå av två läger i qat-frågan, att döma av tidigare artiklar jag läst). Mutaz Alawi, 18 år, och Samir Shamsuddin, 19, studerar i Tyskland respektive USA genom utbytesprogram och kom i kontakt med varandra genom gemensamma bekanta. Nu driver de Facebook-sidan ”Anti-Qat in Yemen” ihop och har sedan starten i mars skaffat sig över 1400 medlemmar. Med det slår de motsvarande pro-qat-sidor i samma sociala massforum på fingrarna, enligt artikeln. Men varför drog de igång det här projektet? Mutaz noterar bland annat vattenbristen i hemlandet, vilket åtminstone delvis brukar förklaras med den rikliga bevattning som krävs för odlingen av de lönsamma växterna, men även de sociala effekterna:

– Ungdomar i Jemen tillbringar det mesta av sin tid med att tugga (qat), de glömmer livets skönhet och att hålla sig vältränade och utbilda sig. Folk säger att att qat stärker de sociala relationerna, men de glömmer att familjerelationerna försvagas när fadern spenderar det mesta av sin tid borta ifrån sin fru och sina barn.

Vad är alternativen då? Samir framhåller fotboll eller andra former av fysisk aktivitet, att donera pengarna som skulle gått till qat  till mer behövande människor och att tillbringa mer tid med familjen i stället. Det går att förändra dåliga vanor, tror de båda initiativtagarna till kampanjen, vars utslag de hittills är mycket nöjda med. Facebook har visat sig vara ett framgångsrikt verktyg och det som påbörjats kan utvecklas och växa med hjälp av olika evenemang som organiseras via de sociala medierna, hävdar de (”Tradition – Yemeni Students Using Facebook to Combat Qat” av Sabrina Faber, Yemen Today, juni 2010).

För helt oprovocerat övrigt: Dagens nedslag i Folket Jublar-arkivet (för det var väl ett tag sedan sist?): Brooke Fraser – ja, det handlar om musik.

Tagged with: , ,
%d bloggare gillar detta: